Bäst: Saluki. Annars hade jag inte haft rasen. Trivs mycket bra med vinthundar öht. Annars har jag börjat förstå tjusningen med aussie och de finska lapphundar jag träffat har alla varit trevliga. Det är dock inte några raser jag skulle kunna ha själv.

Sämst: Jag har inte träffat många hundar som varit mentalt dåliga, däremot hundar som hamnat i helt fel hem eller som blivit offer för riktigt oseriös avel och har extrem exteriör som orsakar lidande för dem. Tex har jag aldrig träffat en sund fransk bulldog (däremot en som inte ens kunde gå…) eller sund pekingese.

Jag har träffat extremt många otrevliga schäfrar, men där misstänker jag att det delvis är för att de är understimulerade och ouppfostrade. Jag brukar dessutom bli tokig på ägare till labradorer, eftersom de ofta jagar efter oss för att deras hundar ska få hälsa (just när de börjar förfölja oss trots att jag tydligt visar att vi inte vill ha kontakt, då blir jag knäpp!).

Pumi har jag definitivt fått sämst intryck av.  Gapiga med skall som skär sig genom kroppen, håller ALDRIG truten. Skulle aldrig orka. 

Sen drever. Också riktigt dåligt intryck. Bara träffat en men han slutar fan ALDRIG att spåra! Det är halvt omöjligt att gå ut med honom! Det är som att ha ett betongblock i koppel!

Haha, rant över. Bäst intryck… Saluki? Verkar vara trevliga, härliga och okomplicerade hundar.

Sämst intryck har jag fått av rottweiler. Träffat många som varit högt uppe i stress och verkar som att dom ska ''explodera'' när som helst.

Har heller inget bra intryck av irish softcoated wheaten terrier. Vet en i mitt område som tyvärr attackerat flera hundar och som inte verkar stabil alls.

Bäst intryck har jag nog av vinthundar, speciellt whippet och saluki. Verkar vara väldigt välbalanserade och lugna hundar och helt enkelt lätta att ha och göra med.

Golden retriever är också en ras som jag fått väldigt bra intryck av men där har jag nog haft mycket tur med individerna jag träffat.

Sämst skulle jag nog precis som #3 säga är irish softcoated wheaten terrier, de verkar ha väldigt dålig mentalitet och instabilt psyke. Jag har träffat några få och alla har attackerat och bitit andra hundar helt obefogat. Två av dem avlivades pga dåligt psyke senare… Bäst finsk lapphund, fast har kanske mer med att jag haft tur och träffat på trevliga och stabila sådana individer samt ägt en själv. 😍

Dvärgschnauzer är en ras där jag i princip bara träffat trevliga individer, så har nog ett gott intryck av dem utan att vara särskilt påläst om rasen. För mig är det väl ett litet minus att de är en ras som måste trimmas, jag föredrar minimal pälsvård.

Bichon frisé; Jag är ledsen men även om alla jag inte träffar varit otrevliga på något sätt har de inte haft något som tilltalar mig. Generellt har de varit väldigt slätstrukna utan någon, igen enligt mig, större personlighet.

Bästa: Vinthundar av olika slag, alltid lika trevliga.

Sämsta: Shiba, utan tvekan. Tyvärr har jag inte träffat en enda trevlig Shiba i hela mitt liv, antingen har dom velat bita eller bara skrikit tills som får som dom vill… Men en vacker dag kanske jag träffar en som ändrar min åsikt.

Bästa: Håller med om att många vinthundar verkar trevliga och okomplicerade, de flesta promenerar trevligt med slakt koppel, verkar inte dra och har sällan sett dem göra utfall mot andra hundar. Tycker även många Cavalierer är himla trevliga, så tråkigt med deras hälsa. Sämsta: Korsningar med amstaff, min förra hund blev totalt oprovocerat attackerad av en och jag vet inte hur många bekanta inom hundvärlden som också fått sina hundar attackerade av dessa korsningar. Foxterrier och Parson Jack Russel har jag också dålig erfarenhet av, vet ca 5 st som alla bitit sina egna ägare.

Bästa: Vad som är bra eller dåliga egenskaper hos en hund är ju väldigt individuellt. Hur som helst är den hittills bästa rasen, ur mitt tycke, Alaskan Malamute. Stabila, trygga hundar, stark draglust och ett mått av självständighet. Poängterar att de jag har mött har varit arbetande slädhundar.
Sämsta: Tyvärr verkade det krylla av amstaffkorsningar i mitt förra område och övervägande skara är understimulerande vilket yttrar sig i utfall mot bådadera människor och hundar.

Sämst: Tyvärr måste jag säga att det är Amstaff. Jag får själv höra allt snacket om "kamphundar" eftersom jag har Rottweiler, men Amstaffen är tyvärr den hund där jag har sett flest hundattacker och mentalt dåliga individer. Till stor del tror jag doxk att det beror på ägarna. Killar som ska ha en "tuff hund" som de hetsar mot andra, eller yngre tjejer som tror att "Om man bara ger den tillräkligt med kärlek så vill den aldrig göra något dumt".

Schäfern hamnar nästan uppe på samma plats p.ga. allt gapandet och stressen…

Bäst intryck har jag av Riesenschnauzern! Vilka hundar! Jag tycker att de är helt fantastiska. Sådana arbetsmaskiner, med tryck och egen vilja. Synd bara att de är så fula, annars hade jag lätt skaffat en. Rottweiler får duga ;)

Sämsta: De Golden Retrieversarna jag har träffat har varit otroligt ouppfostrade. Själva rasen i sig verkar ju underbar, men eftersom att rasen är såpass vanlig så är det många barnfamiljer som inte vet ett skit om hundar som skaffar såna. Som en tidigare person sa så har även ägare till denna rasen 'jagat' en tills deras hund fått hälsa på min. Tycker de verkar liksom 'tråkiga' om man inte gör de till något, de flesta är ju bara stackars sällskapshundar som inte får gå ut och jobba över huvud taget.

Bästa: Har själv en bichon frisé så det är en av mina favoritraser eftersom att varje individ är SÅ olik. Skillnaden mellan min vovve och mina grannars bichoner är stor. De blir verkligen vad du gör de till. Lättlärd, aktiv och även allergivänliga som är ett plus om man har gäster. Annars är jag förälskad i vinthundar, verkar otroligt trevliga och skulle lätt skaffa om inte pappa var allergisk.

Bästa: Grand Danois, välbaöanserade, väluppfostrade och ofta lugna. Sämsta: Jack Russel Terrier, ouppfostrade, galna, skälliga hundar. Känns tyvärr som att rasen har normaliserats för mycket för deras eget bästa och därför kommer till ägare som inte kan hantera dem.

Samma som #3 & #4, fått riktigt dåliga intryck av irish softcoated weaten terrier. Första hunden blev attackerad av en weaten som hoppade över staketet för att komma åt henne. Vår andra hund blev senare också attackerad av den nåt år senare. Vi var båda gångerna bara på promenad och vi är grannar så vi måste ta oss förbi på något sätt tyvärr. Sen flyttade det in en ny familj mitt emot oss för några år sedan och gissa vilken ras dom hade… Jo en weaten, och likt den andra kom den som ett skott när vår äldsta hund låg och chillade på gräsmattan. Familjen har en till weaten nu som inte alls är som den förra dom hade men dessa upplevelser har gjort att jag verkligen ogillar rasen och alltid blir extra uppmärksam om jag träffar någon på en promenad.

Bäst intryck är nog min egen ras, boxer. Har bara träffat en boxer som har varit lömsk och missvisande, och då har jag träffat bra många. Har också fått bra intryck av de få aussies jag har träffat. Är dock sällan jag fastnar för vissa individer/raser genom att bara träffa dom. Tycker nästan alltid man träffar ouppfostrade hundar, ibland gäller det även de som funkar jättebra på tävlingsplan.

#9 Hur sjutton är en Riesen ful??? 😂😂

¨

Personligen har jag fått bra intryck av alla Riesens jag träffat utom två. Ena tror jag hårt på att det var ägarnas fel, inte särskilt mycket aktivering för den hunden.. Andra har jag ingen större kunskap om. Men i övrigt är de alltid buffliga och trevliga hundar imo.

Briard är en ras som jag också har väldigt  bra erfarenheter från, alla individer jag träffat har vart rejält trevliga och sociala (och komiska oftast). Även dvärgschnauzer som nån sa är en av mina favoriter, mkt energi och roliga små krabater! :D

Saluki har jag träffat några supertrevliga, men en som bor i närheten av mig är väldigt reserverad och osäker mot främlingar, så den drar väl ner helhetsintrycket lite då jag inte träffar den rasen särskilt ofta annars :)

Mops verkar supergoa mentalt, jäkla synd att de är så kassa hälsomässigt sett :/

Hmm.. jag har inte riktigt nån "värstaras".. De enda hundar jag inte gillar så värst mycket är alla pyttesmå raser..men inte egentligen pga hur de är, utan mer att de är så små och ömtåliga att man inte kan ha lika kul med dem och göra lika mycket. Mastiffer verkar också lite tråkiga och liksom..lite väl sävliga.

#13 Riesens är jättefina! Vore det inte för att de kräver mer än vad jag kan ge så hade det absolut varit en intressant ras att äga. Bäst: Pudel, räcker med att jag tittar på mina egna barn. Irländsk setter, min mormor har haft två underbara tikar. Collie, alla collies jag träffat har varit lite försynta men väldigt trevliga, lättsamma och lydiga. Sämst: Pumi, skälliga! Schnauzer, skälliga! Siberian husky, verkar vara speciella hundar, träffade en valp när jag gick på valpkurs med min storpudeltik och den kunde leka jätte bra med alla hundar men så fort han fick syn på Estelle så blev han helt rabiat och skulle alltid dyka på henne och slita det hårdaste han kunde i pälsen på huvudet så hon skrek rakt ut. Var flera tillfällen det hände. Var inte det här typiska hårdhänta lekbeteendet utan det synades riktigt på honom hur fokuserad och het han var i blicken varje gång han var lös och fick syn på Estelle. Dåre!

Bästa: aussie, glada uppmärksamhet och vackra, min dröm! Träffat flera trevliga kooikrar, dock har jag träffat en aggressiv och några osäkra, men det äter dem trevliga upp. Ingen ras jag skulle skaffa dock! Sämst: dvärgschnauzser, skälliga, kaxiga och allmänt jobbiga.. Har sett massor av trevliga och lydiga också, men för många med dålig mentalitet! Tror dock det mesta beror på ägarna..

Sämsta: Aussie, Amstaff/blandras, Rottis (innan jag träffade min vän med rottis, nu har jag ändrat uppfattning helt), Småhundraser som t.ex shih tzu, papillon, Chihuahua och dvärgschnauzer

Bästa: Schäfer, Malle, Samojed, rottis (ja den får även vara här).

Det är individer jag träffat och då umgåtts med, även individer jag sett, Men jag dömer mest de hundar jag faktiskt träffat och sett hur dom beter sig, Har hört och sett dåliga mallar, men aldrig umgåtts med dom, Sett dåliga schäfrar, rottisar och andra raser men aldrig umgåtts med dom som varit sämre, dom jag träffat har varit stabila och väldigt fina, väldigt tålamodiga.

Bästa: Blir nog en delad plats mellan labbe, golden och flat. Alltid glada och alltid redo och vill hänga med om man ska göra något :) Sämsta: Dagens grandisar har jag svårt för då de inte ska uppvisa rädsla men ser sällan grandisar utan svansen mellan benen idag. Har nog ingen mer på listan, har enbart utgått från hundar jag själv träffat och inte ur ett allmänt perspektiv :)

Bäst intryck:
Måste säga mops, eftersom jag har en. Supertrevlig ras. Lugna och snälla. Bra mentalitet! Även otroligt roliga hundar med stor personlighet. 😃

Sämst intryck:
Helt klart dvärgschnauzer. Står inte ut med dom. Har en granne som har rasen - jag går omvägar för det är så otroligt jobbigt att stöta på dom. Dom skäller otroligt mycket och högt. Har aldrig träffat en tyst och lugn individ av rasen. Nej, jag tål dom inte, har svårt för utseendet också.

#13 Jag har svårt för det där skägget, och när de hålls ovårdade :P En massa päls är inte riktigt min grej xD

Bäst: Labrador, eller retrievrar överlag är oftast väldigt trevliga individer.

Sämst: Utan någon som helst tvekan Chinese crested. För fram till inte så länge sedan kunde jag säga att jag aldrig träffat en enda av rasen som är trevlig. Men i somras träffade jag faktiskt en liten tik som var hur go som helst. I övrigt har rasen inte imponerat på mig med sin dåliga mentalitet.

#19 Alla är vi olika :) Tycker de har rätt lite päls jag, särskilt de som klipps ner regelbundet då kanske.. 

Vad konstigt för mig att höra att folk har så dålig erfarenhet från dvärgschnauzrar! Det verkar ju iofs som att aveln har exploderat något om man ser på # valpkullar.. medför väl en del sämre ägare också. Min erfarenhet är inte att de är så sjukt skälliga, mer än att de kan gå lite bananas precis direkt när man träffas/folk vid dörren etc, men sen brukar de lugna ner sig fort tycker jag..

Bäst är storpudel, föga förvånande 😉 Har knappt träffat någon som jag inte gillar. Golden retriever, främst jaktavlade, har oftast gett mig ett gott intryck. Har även träffat många trevliga individer av både engelsk cocker spaniel och engelsk springer spaniel/welsh springer spaniel.

Sämst är nog bland annat Tax och chinese crested. Finns fina hundar av båda dessa raser men jag har tyvärr träffat måna som inte varit det.

Bäst: Där vi bor finns många jaktlabbar, pigga och arbetsglada, vänliga men samlade. Väluppfostrade, de flesta jagar/tränas aktivt med. Sämst: merparten av JRT jag träffat har varit skälliga och kaxiga, med ägare i släp som inte har kunskap/vett att ta hand om problemen. Men det är förstås ett ägarproblem…

Bäst:
Ovtjarka (kavkazkaja och Sredneasiatskaja ovtjarka), fantastiska hundar med tassarna på jorden. Hundarnas hund enligt mig, men jag har varit ovtjarkafrälst i många år..
Broholmer: Tyvärr bara träffat ett fåtal, men det är en ras jag verkligen vill ha och som är lättare att äga jämfört mot ovtjarka. Men wow, de individer jag träffat har varit fantastiska - minst sagt.
Thai ridgeback: Tuffa hundar som verkar ha en bra skalle. Urhundar ut i tåspetsarna, det gillar jag. Individerna jag träffat har varit fantastiska och gett en wow-känsla.
Karelsk björnhund: Stabila, modiga hundar med en mentalitet som jag gillar.
Chodsky pes: De jag träffat har varit otroligt vänliga och verkar fina i mentaliteten.

Sämst:
Dvärgschnauzer, har faktiskt aldrig träffat en som håller tyst vid hundmöten.. Och då har jag träffat många.
Pudel: Aldrig fallit för rasen. Tycker de är alldeles för näpna och försynta.
Dessutom skälliga, oftast. Bara träffat en pudel som kan kallas för sportig.
Lancashire heeler: Gillade rasen innan jag började stöta på dem irl. Verkar inte som någon kan hålla koll på dem, de slår dvärgschnauzern med hästlängder med sina utfall och sitt skall.. Har bara träffat en "normal" individ.
Schapendoes: Skall och utfall vid hundmöten och tyvärr har jag ett flertal gånger sett att de har lätt till omriktat beteende, träffat några trevliga men det räcker inte för att ändra min uppfattning.
Spaniels: Står knappt ut med deras uppsyn, nosen i backen och ser så sega ut.
Tycker att det känns som om både cane corso och alaskan malamute har en räv bakom örat..

Bäst: Tax så klart :-) Frisk pigg och allert hund som är en utomordentlig benvärmare i soffan.

Sämst: Schäfer. Idag är väl en hälsosam schäfer med god mentalitet sällsynt? Sen alla kortnosade raser som flämtar å hässjar när det är varmt och man hör hur svårt en del har att andas.

Bäst: Siberian Husky och då hundar som fått göra vad de är avlade för dvs dra :) trevliga, charmiga(knasiga!) och arbetsvilliga hundar. Pudel, mellan och stor; verkar vara allmänt trevliga, lättlärda och sunda. Rhodesian ridgeback, fina, lugna med fint lynne. Tollare; Oerhört tillgivna, arbetsvilliga och trevliga. Jaktlabradorer, snälla lättlärda vovvar. Powder puff; smarta, pigga, lättlärda och mysiga. 

Måste även skriva Shiba även om de har ett ganska speciellt lynne och humör, men jag kan inte annat än älska dem. Amstaff: Busiga, glada, charmiga. Rottweiler: Glada och öppna, stora knähundar, snälla. 

Sämst: Sorry om jag trampar någon på tårna, men ffa bichon frisé och liknande raser. De jag träffat har varit otroligt sönderstressade, skälliga, har inte klarat att vara borta ifrån matte, gjort utfall, inte kunnat vara ensamma, inte förstått hundspråk, kissat inomhus med mera.. Tyvärr har de inte heller personlighet eller utseende som tilltalar mig.  Jack russel; Envisa som gatan, skälliga, kaxiga, ja jobbiga helt enkelt.. Mops: Framförallt pga hälsan, jag har inte träffat en enda mops som kunnat leka, busa, andas eller röra sig normalt. Fransk bulldog; Älskar rasens charm men tyvärr hamnar de på "sämst"lisstan pga hälsan. Har träffat flera som fått avlivas i ung ålder :( Bullterrier: De jag träffat har haft ett väldigt märkligt psyke och från ingenstans gått från 0 till 100 och attackerat andra hundar, till synes utan anledning. Trist, då jag tycker de är ganska vackra. Schäfer: Tror jag haft himla otur när det gäller denna ras och de tyvärr haft dåliga ägare, men många jag träffat har varit aggressiva emot både andra hundar och människor.

Bäst: Västgötaspetsen! Helt underbar liten go hund med stor personlighet, aldrig träffat en som inte var pigg och glad och social och snäll som tusan. Folk som äger västgötaspetsar brukar vara vettigt fölk, så det spelar väl in. Lapphundarna (finska & svenska) verkar också helt underbara, vill träffa fler såna! Dansk-svenska gårdshundar skäller gärna ut folk som går förbi men är enligt min erfarenhet hur trevliga och lugna som helst när man väl kommer fram och hälsar, aldrig stött på en otrevlig.

Sämst: En släkting till mig skaffade schäfer eftersom hon ville ha nån som skyddade henne när hon gick korta promenader i stadsparken… surprise surprise, hunden blev helt odräglig. Har däremot ett gott intryck av arbetande schäfrar, så är väl mest bara skeptisk mot att kreti och pleti ska ha dem som "sällskapshund" (samma sak gäller alla stora, krävande hundraser). Är också misstänksam mot många av de små sällskapshundarna (dvärgpudel, dvärgpinscher, chihuahuor, lancashire heeler, terriertyper) och håller mig lite på avstånd när jag går förbi dem eftersom jag är rädd att de ska bita oprovocerat. Det har hänt inte bara mig utan flera i min familj (ägaren: "men den är såååå snäll!!") och jag litar inte längre på okända småhundsägare.

Bäst: Flatcoated Retriever. Jag är inte alls partisk men min svarta odåga är nog den underbaraste hund som vandrat på denna planet *host host* 
En underbar ras som är med på allt. Vi kan sitta på caféer, åka och tälta och åka kommunalt. Snäll mot allt och alla och älskar att kramas. När jag pratar med Felix är det som om han vill förstå mig ;) Toppennöjd! 
Tax är en annan ras som ligger mig nära om hjärtat. Tycker att dessa stora hundar i små kroppar är helt underbara! Påhittiga och roliga, egensinniga och envisa!

Sämst: Schäfer. Jag kommer inte ihåg senast jag träffade en trevlig schäfer. Måste ha varit när min dagmamma hade en när jag var jätteliten. Det är hundar jag inte litar på alls. 
Jag blev väldigt besviken på kromfohrländer. Jag var jättesugen på rasen när jag läste om den men de individer jag har träffat har varit så otroligt opersonliga och platta. Tråkiga helt enkelt.

Bäst: Storpudel och mellanpudel. Roliga, sportiga hundar som alltid ser livet från den ljusa sidan. Väldigt oskälliga, alltid tystaste ringen på utställningar 😃
Jämthund. Fantastiska personligheter även om jag avskyr skällandet.
Whippet. Verkar fantastiskt mysiga. Inget skäll och stress utan verkar ta livet lite med en klackspark.

Sämst: Vit herdehund. Aldrig träffat en stabil sådan som inte gör utfall och skäller.
Papillon. Skälliga och ger sig aldrig, inte ens om hunden de leker med säger ifrån rejält.

Bästa: alla vinthundar, speciellt Saluki. Tror inte jag har träffat någon dålig Flatte eller Tollare heller.

Sämsta: Mops, JRT, Dvärgschnauzer, Border Collie.

Bäst: Whippet. Har aldrig träffat en "dålig" whippet, bara trevliga, mysiga och personliga sådana. Sämst: Rottweiler. Aldrig träffat en rottis jag uppfattat som pålitlig när det gäller andra hundar, och för mig är det en rätt så viktig egenskap.

#31 Du borde träffa min tös. Hon funkar med allt från taxvalpar till griniga/bitska gamla Schäfertanter :) Den perfekta hunden att använda om man behöver lära en aggressiv hund att lita på andra hundar. Hon svarar aldrig någonsin upp om hon blir påflugen utan vänder bara rumpan till så den osäkra hunden får lukta av :)

#24 Haha jag började asgarva när jag läste din kommentar om Lancashire heelern. Har själv en och nu har jag haft problem med hundmöten med min på grund av att han haft ont men annars har jag inte den uppfattningen av rasen. Men sen är det inte en lätt hundras. De kräver en hel del för att vara nöjda. Nu är min en sådan där som gärna charmar in sig hos alla människor.  

Sämst: Shetland sheepdog, Har träffat en jätte go men resten är hariga och lättskrämda. De verkar ha mycket problem med sin mentalitet. Sen skäller de alldeles för mycket för min smak. 

Bäst: Lancashire heeler är de som jag träffat flest trevliga individer. Har ju en själv så är ju lite partiskt. Jag vill ju gärna ha en stor hund i framtiden men jag kommer aldrig att byta heelern om det inte är för att jag vill testa en större hund. Av alla små hundar jag träffat är det den ända jag kan tänka mig att själv äga.  Robusta och modiga små underbara krutpaket. ❤️
Sen tycker jag Australian Kelpie varkar vara riktigt trevliga hundar har tyvärr inte träffat mer än några stycken men de har gjort bra intryck.

Lite klurig fråga det här ;) De raserna jag skaffat, cavalier och pumi, är såklart raser som jag fått gott intryck av - annars hade jag inte skaffat dem. Samtidigt har jag mött väldigt många exemplar ur båda raserna och det finns tyvärr ganska många som inte är så roliga, särskilt bland pumis. 

Bäst: Ska jag säga generellt i stan så möter jag helst pudel eller golden, ägarna till dem lyckas tydligen alltid med uppfostran ;) Iallafall där jag bor! 

Sämst: Här i stan så är det dvärgschnauzer, utan tvekan! De hänger i kopplet, skäller och beter sig allmänt odrägligt. Den enda trevliga jag träffat är min mosters tik.

#33 Bra att du kan ta det med en gnutta humor, du har rätt i att det är en krävande ras.

Bäst: Min egen, keeshonden såklart :) Annars gillar jag Grandisar de verkar så fina och tålmodiga. 

Sämst: JRT och Lagotto. Har några stycken Lagotto i närheten där jag bor och alla är utåtagerande och kaxiga.

#35 Ja jag tyckte det var väldigt underhållande. 😂Jag trodde när han var valp att det var en ganska lätt ras då den marknadsförs lite som en aktiv sällskapshund.   Det beror ju lite på vad man menar med aktiv sällskapshund förstås. De kan vara utan stimulering men då blir i alla fall min så som du beskriver. En stimulerad Heeler är däremot värdens goaste hund.  Men för min räcker det inte med någon gång i veckan. Han behöver mycket mer än så för att inte hitta på egna uppgifter. Synd att du inte träffat så många charmtroll. För det finns många sådana i rasen men de är väl utspridda över landet då rasen är inte är så stor i antal.

#3 #31Lite intressant vad för rottisar ni träffat. Alla rottisar jag träffat har varit supertrevliga och inte haft problem att leka eller gå promenad tillsammans med vår labbe (en av dem var dessutom utbildad räddningshund och var ibland utomlands efter bla jordbävningar, hur trevlig som helst).

En annan ras jag blivit helt kär i efter att jag masserade flera olika individer när jag läste hundmassage är bullmastiff! Så himla mysiga! Var de absolut trevligaste hundarna jag massera under min utbildning så dem har verkligen gett ett riktigt bra intryck.

Sämst hund vet jag inte riktigt, finns ju massor om man ser på hälsoaspekterna men om man ska se till hundar man träffat så har jag faktiskt inte träffat nån viss ras utan har mest varit individer. Jobbigaste hundarna jag känner är faktiskt blandraser, men som med många hundproblem så sitter väl problemen främst hos ägaren och inte hunden.