Valle har väldigt svårt för att vara ensam då han lider av seperationsångest. När jag har lämnat honom så har han tuggat sönder saker, kissat/bajsat inne, skällt, ylat osv. Att han skällde och ylade visste jag inte tills grannarna sa det. När jag lämnade honom så avgränsade jag alltid med kompostgaller, la fram några leksaker och ett smaskigt tuggben eller grisöra och klädde på mig och gick. Succesivt så ökade jag tiden då jag var borta. Men trots detta så var han alltid uppe i varv och helt sönderstressad när jag kom tillbaka. Jag fattade inte vad jag gjorde som var fel. Jag sa ingenting när jag gick, och ignorerade honom när jag kom hem.

När jag satte mig ner och funderade över hur mitt lämnande gick till så slog det mig plötlslgit att mina förberedelser (plocka fram kompostgallret, avgränsa, plocka fram leksaker och tuggben osv) och hela det mönstret accosierar ju Valle med stress! Det skapar ju stress hos honom eftersom han fattar att "åh nej nu lämnar hon mig ensam igen….". Dessutom så vill han ju så gärna följa med när jag klär på mig och går ut. För ljudet av nycklar som skramlar och jackan som tas på förknippar han ju med promenader. Han blir ju alldeles till sig och springer omkring och förväntar sig att han ska få gå på promenad. Och när jag försvinner ut genom dörren utan honom med så blir han ju helt förvirrad. Och sen stressar han upp sig över att han är ensam. Jag trodde ju att mönstret skulle vara nånting positivt. Att han skulle förknippa det med att ta det lugnt, matte kommer snart tillbaka. Men det skapade ju stress. Det jag gjorde var ju dramatiserande.

Så jag förstod att jag måste bryta detta mönster. Och jag måste gära lämnandet som något vardagligt och nånting att inte bry sig om. Dessutom så har jag läst så många gånger att man ska säga "kommer snart" till hunden. Varför säga så egentligen? Varför inte bara vara helt tyst när man går? Man ska ju inte göra en så stor sak av att man lämnar. Men så måste ju hunden förstå skillnaden på när det är dags för promenad och när den lämnas ensam. Så därför har jag börjat säga "Valle ska vi gå ut?" när det är dags för promenad och då får han gärna komma springandes. Men han ska inte komma springandes när jag ska lämna honom ensam. Då ska han ju helst ligga kvar och ta det lugnt. Och därför så borde man ju inte säga nånting när man går.

Sen så hittade jag denna text på vovve. Och det bekräftar ju allting. Så nu har jag börjat om med ensamhetsträningen. Jag har börjat skramla med nycklar flera gånger om dagen utan att gå ut. Kommer Valle springandes så ignorerar jag honom bara och går och sätter mig vid datorn igen t..ex. Jag rycker också i handtaget, låser och låser upp ytterdörren, försvinner ut några sekunder, kommer tillbaka, klär på mig jackan, tar av jackan osv. Och förhoppningsvis så kommer han tillslut inte bry sig om dessa ljud och att jag försvinner lite då och då.

Vad tror ni?

Putt

kan faktiskt vara något som jag kommer prova med Gibson som lider av seperationsångesten från helvetet (ursäkta). Han blir tokstressad så fort jag närmar mig dörren eller t-om min handväska! :O

Han skäller visserligen inte (det är en fralla, dom skäller sällan) och enligt grannarna är det enda ljuder han gör är att öppna och stänga brevinkastet (?) vilket låter lite skumt samt att kissa och bajsa innomhus (oavsett om han precis varit ute ller inte) och när jag kommer hem blir jag mött av en sönderstressad hund med andnöd…

Imorgon är det tvätt som gäller, vilket ger mig ett ypperligt bra tillfälle att vara borta i korta pass och samtidigt kunna gå ut utan ytterkläder/skramla på nycklarna osv osv.

tack för tippset! =)

Jag ignorera min (vuxna) hund när jag kommer hem eftersom hon är hysteriskt glad och stressad. (Hon hade svår seperationsångest förut och ylade, men är lugn när jag är borta men blir hysterisk när jag kommer hem.. har filmat.)
Och det har fungerat för mig, innan hoppade hon och pep och krafsade på mina lår. Nu står hon och viftar på svansen lugnt och väntar tills jag hälsar på henne. Hälsar bara när hon är lugn. Jag gjorde så med min rottweilervalp också, dock så hade hon nakanhundens sällskap och kanske lärde sig av henne att vara lugn när jag kommer hem :)

•Tass• Måste veta hur jag ska göra när jag får min valpis när den blir lite äldre!:)

#0 Jag tycker det låter väldigt logiskt att det är ett bättre sätt att ensamhetsträna en hund på! Särskilt om det är en lättstressad hund eller en valp man precis ska börja ensamhetsträna på. Jag har också läst de där råden, att man ska gå utanför dörren och vänta till valpen slutar gny och jag tycker det låter fruktansvärt! Aldrig att jag skulle ha hjärta till det! Den tekniken du beskriver låter som ett mycket mjukare sätt att introdudera en hund till att vara ensam! Tack för att du delade med dig av inlägget där tekniken beskrivs så ingående, ska använda den på min blivande valp när den blivit lite äldre :)

Fyf*n vilken bra sista mening! Helt jäkla klockren, för det är ju precis så det ska vara!

Vem är denna människa? Hon/han verkar ju vara en toppenperson/hundtränare!!

får återkomma när jag har läst ut denhär boken XD

gillar!

#3 Ja testa det :)

#4 Ja uppstressade hundar ska man ignorera när man kommer hem, och är dom lugna kan man hälsa.

#6 Visst låter det logiskt! Så lite :)

#7 Men eller hur! Borzoi heter användaren. Här är tråden

#10 Puh.. då har jag gjort rätt allafall:)

#11 Yes :)

Jag har aldrig begränsat ytan för en valp för att ensamhetsträna.

Nu har jag flera hundar men varje valp har ensamhetstränats, på i mina ögon ett naturligt sätt. Har valpen somnat, har den fått sova.. vi andra har rört oss naturligt i rummen med vardagliga sysslor. Kanske gått ut och tja hängt tvätt/klippt gräsmatta/hämtat post osv. Jag har haft *vårvalpar* så ytterdörren har kunnat stå öppen och därmed har valpen kunnat komma ut när den vaknat.

Jag har aldrig gjort någon stor affär av att jag (vi) ska iväg utan hundar. Har aldrig tagit fram särskilda leksaker eller tuggben.
Jag (vi) gör heller ingen stor affär av att vi kommer hem. Att bli lämnad ensam hemma några timmar ska vara lika naturligt som att vi finns hemma.

Vi tvåbenta har, när valp kommit hem till oss, alltid sett till så att någon är hemma med valp + vuxen/vuxna hund/hundar några veckor. För att träna rumsrenhet och ensamhetsträning.   

Jag har därmed trygga lugna hundar, som inte tycker det är konstigt att bli lämnade ensam hemma några timmar.

//Lena

Jättebra text! 
Skall börja öva jättemycket nu, problemet är bara att han även gnäller när husse är hemma och jag går…

jag läser imorgon mycket text o jag är helt kapput i skallen o lär läsa fel :-/ men läser imorgon o sen säger vad ajg tycker :)

14 En fråga på detta då. Vad brukar husse göra med eran hund? Sen gämnför du vad gör du med hunden? Vem gör de roligaste sakerna? Antar det är du, ger du även mat o pysslar med den? antagligen. Husse står väl för enklare promenaderna :) Så mitt tips på detta är ställ lite mer krav på lilla husse så ska du snart få se att husse kommer att vara en rolig husse att vara hemma med oxå :) Jag har själv fått tagit kliv bakåt med våra hundar alla 3 har vart mattegrisar som dina o gnällt o väntat på matte. Men när jag tog steget bakåt o tillät husse engargera sig mer så wow husse är lek-kopis alltid rolig att vara med. Husse tränar lite och går även långpromenad utan matte.

#16 det är sant som du säger. Jag är ju hemma hela dagarna med honom så han blir ju bunden och präglad på mig. Men husse har börjat ge mat och sånt nu mer och mer.

Tråden är ganska gammal, men tycker den är värd att bli puttad upp.

Jag och min sambo ska skaffa våran första valp troligen nu i vår och detta är nog en taktik vi kommer försöka oss på. Däremot så vill jag också säga att det är otroligt individuellt hur hundar/valpar reagerar.
Kan visserligen bara referera till våran dvärgpudel (som inte bor hos mig utan hos min mamma) skulle bli helt förvirrad om hon skulle bli lämnad själv helt spontant utan att man säger till att man går.
Om hon ska lämnas ensam hemma så har vi alltid sagt "nu får du vara hemma" och det har alltid funkat kanon. Hon fattar direkt och går och lägger sig på sängen. Skulle man däremot gå medan hon tex låg och sov så skulle hon leta ihjäl sig efter oss och inte alls komma till ro.
Hon är 15 år gammal idag och jag var ganska liten när hon var valp (10 år) så hur mina föräldrar gick tillväga vid själva ensamhetsträningen minns jag inte riktigt. Men jag vet att de alltid sagt "nu får du vara hemma" när de/vi skulle iväg någonstans.

Jag tror inte det finns något rätt eller fel när det gäller ensamhetsträning, utan det gäller att hitta ett sätt som får hunden att känna sig trygg. Nu menar jag såklart inte att det är okej att stänga in hunden i en bur när man åker bort osv eftersom det inte är lagligt, men jag antar att ni förstår min poäng. Oavsett hur man gör så är det nog viktigt att man gör det så odramatiserat som möjligt.

Jag gjorde ingen grej av att lämna min valp ensam, nu hade hon sällskap av vuxna hunden också, men hont yckte ändå det var jobbigt i början. 

Jag gick ner till tvättstugan, slängde sopor, hämta saker på vinden osv och då tog jag bara på mig skorna och gick. I början hörde jag att hon tjöt lite, men jag väntade oftast till hon blev tyst (eller pausade rättare sagt) och gick sen in. Har fått höra att an inte ska göra så, men hos oss fungerade det. 

Sen ang när man kommer hem. Jag tycker det är självklart att hunden ska få hälsa MEN jag vill att mina hundar väntar tills jag säger att det är ok. Dels för att jag kanske bär på något och inte vill ha två hundar att snubbla runt över, eller har finkläder och sen hinner de lugna ner sig lite, därför ber jag de alltid vänta inne i vardagsrummet medan jag hänger av mig/ställer in matkassarna/kan ställa ifrån mig om jag bär något osv. SEN får de hälsa, men då får de bli hur glada de vill :)

Måste testa detta med våran 14v valp!
Det låter vettigt :)

Jag kanske är dum, men jag förstår inte skillnaden författaren gör mellan att lämna hunden bakom en stängd dörr ibland, som hen tycker är förfärligt, och att lämna hunden bakom en stängd dörr ibland, som hen själv förespråkar. 🤔

Jag sitter just i en diskussion på ett internationellt hundforum med amerikaner som inte kan förstå varför vi har lagar om ensamhet osv. De förstår inte heller varför man ska ensamhetsträna en valp, där kör man med "träna hunden att vara i bur"! :( det gör ont i mitt hjärta när man hör att fortfarande år 2013  finns d folk som fortfarande hänger kvar i gamla metoder. Alla är vi nybörjare i början, jag läste också dom där råden, försökte men det kändes inte rätt så läste och gjorde på mitt sätt. Jag har t ex aldrig förstått varför man inte ska hälsa på en glad hund som älskar en när man kommer hem?! Ska jag ignorera den känslan hos hunden? Är d inte en glad hund jag vill ha? Tänk själv, när n i blir glada för något och en anna bara dissar. Känns inte så bra.

Många tänker på ensamhetsträning ur människans perspektiv - vad JAG behöver göra för att min hund ska KLARA att vara ensam för att JAG måste jobba. Istället för att precis som några här skriver - analysera vad ångesten och stressen beror på och försöka göra en trivsam miljö för HUNDEN.