Jag kan väl tycka att det är lite väl hårt att avliva en hund bara för att den inte tycker om barn, då är ju omplacering ett bättre alternativ kanske.

Tycker du att det är för jobbigt att stänga ute honom så ska du givetvis inte göra det. Kanske kan det vara ett alternativ att sätta upp barngrindar för att hålla dom åtskilda? På så vis kan din hund se er och inte bli helt instängd men kommer inte åt barnet.

Är han svår att muta? För då kan det ju fungera med godiset. Stänga in honom fungerar väl inte längden, då vet han ju att när dom kommer så blir han instängd. Hundar tänker väl inte som människor - men jag hade ju inte gillat dom mer om deras besök innebär att jag blir instängd..

Tråkigt att det kom ett bakslag, när han blivit så mycket bättre.

#1 Han är/har varit aggressiv och osäker mot nya människor och hundar. Det ligger väldigt mycket mer bakom denna tanke än bara denna händelsen.

#2 Inte jätte svår! Han tog ost ifrån henne idag, så jag hoppas verkligen det ska fungera! Det är just det som var tanken.. han blir ju inte bättre på nått sett av att bli instängd. Men det är ju bara för att ingenting fel ska hända.. Vilket man måste tänka på först. Men hur mår egentligen Ozzi.. Alltså hur långe ska man kämpa och jobba med honom för att han ska få ett bra liv och det ska fungera för honom? Hur länge orkar han med det? Även fast han har blivit så otroligt mycket bätrre, han gör nästan aldrig utfall mot någon längre, så känns det ändå som om han har ett jobbigt liv eftersom han fortfarande är orolig och osäker (Stressad)

Du behöver inte vara orolig än. Men jag förstår dej absolut. Ha lite mer koll på lilltösen i stället. Många hundar tycker småbarn är riktigt läskiga och många hundar försöker uppfostra dom. Och då blir det fel.

Hände det här hemma hos er? Han blev nog stressad av att flickan sprang omkring. Jobbigt när man inte kan lita på sin hund. MEN när barn blir bitna är det oftast att hunden blivt provoserad eller i självförsvar. Barn har trampat på tassar mm. Nu var ju inte det i detta fall.

Får hoppas att det kommer bli lättare i framtiden och låt inte din hund stå ut med en massa. Se hellre till att hålla koll på tösen.

Jo jag tror att han sa till henne att lugna ner sig, men han får inte göra det ändå! Ja det var hemma hos oss. Det skedde så snabbt och utan någon varning.. Svårt att lita på honom, man kan inte göra det.

Olivia måste få springa och leka, det går ju inte annars. Men hon får inte gå fram till honom…

#3 Jag vet att det ligger mer bakom, men det kan ju vara värt ett försök med mutor. I sånna lägen hade det varit bra att kunna få ett svar av Ozzi själv, så du får veta om han mår bättre och hur länge han orkar. Men det funkar juu inte, även om det i flera situationer hade vart en fördel.

Du känner ju honom bättre än någon annan (förutom  möjligtvis din familj då) så jag tror att du kommer se när han inte orkar mer. Eller när det blir för jobbigt för honom. Det svåra att inte blunda för det, utan se det och veta att det är dags.

#6 Jo jag vet! Jag hoppas bara att jag verkligen ser hans signaler :/

#7 Jag tror inte du behöver oroa dig i dagsläget, men säg till tösen att hon inte ska vara på honom. Att hon gör något galet ska ju inte Ozzi få skäll för, eller tvärtom. :)

Munkorg då? eller ha honom i koppel?

Jag kanske är den enda här som inte tycker att den här händelsen är nå' konstig över huvud taget?!

Lösningen är ju otroligt enkel. Om barnet, i det här fallet Olivia som flickan hette, ska vara runt hundarna - får hon ta det lugnt! Det finns ingen som helst anledning att låta henne "leva rövare" runt Din osäkra hund - det är ju som uppgjort för misslyckande!

Jag hade aldrig aldrig aldrig låtit ett barn hålla på så kring min/mina hundar om jag visste att den ena av dom, i det här fallet Ozzi - har svårt för barn och kan göra "dumheter"!

Att avliva honom för att Du/Ni inte tog ansvar för/i denna situationen är ju rent av orättvist mot honom! Han fick ju inte en ärlig chans att göra rätt!

Jag förstår mycket väl din tankebana, då jag själv tagit bort en hund pga extrem rädlsa/fobi för människor. Så jag förstår precis hur du tänker, det gör jag verkligen!

MEN, samtidigt så hade den här situationen kunnat förhindras på hundra olika sätt!
Ozzi kommer förmodligen aldrig att älska barn, men han kommer säkert kunna lära sig att acceptera dom. Och fram tills det att han kan göra det så är det Ditt ansvar som ägare att se till att sånt här inte händer!

Genom att tex, har honom platsad/bunden på ett visst ställe, och då får barnet under inga omständigheter gå mot honom eller fram till honom. Du kan ha honom i ett separat rum, med kompostgaller för - då kommer han inte åt barnet, och barnet kommer inte åt honom, men han får samtidigt vara med och se, höra, och känna av barnets närvaro.
Vill du inte det, nej men då får han ha munkorg på sig och du ha honom i koppel/vid dig hela tiden och se till att barnet aldrig kommer fram till honom.

Han kommer aldrig lära sig att accpetera barn, så länge barnen inte kan bete sig lugnt och sansat kring honom!

Jag har själv en powder puff som är jätterädd för barn. Vi har henne alltid kopplad, eller i bur, eller kompostgaller runt om barnen busar och leker, just för att hon är rädd (det är mina syskonbarn)

Sen så har jag och min syster lärt hennes barn att om man ska leka vilt så får man faktiskt leka i ett annat rum än hunden. Och inte skrika eller hoppa i närheten och barnen är jätteduktiga med det här.

Jag själv gillar inte riktigt mutgrejen. Men det är för att det aldrig skulle funka på min hund, hon skulle ta godiset just för att hon älskar godis, men hon är så rädd för barn så att hon skulle lika gärna kunna hugga när hon "inser" att det är ett barn som håller i godbiten.

Jag skulle nog sätta lite mer regler för barnet och vad som gäller när man är runt hunden/hundar.

Men även om du skulle ta beslutet om t.ex. avlivning så vill jag säga att jag kommer inte att dömma dig, inte alls. Jag har bara för en månad sen fått tagit bort min ena hund pga hans stressnivå. Och jag vet hur rädd jag var för vad folk skulle tycka och säga.
Så därför berättar jag för dig att du känner din hund bäst och du ser hur han mår.

Massa styrke kramar

Jag ser inte heller att det här beteendet var oprovocerat. För det första sprang ju flickan omkring i samma rum som Ozzy, för det andra så lekte hon med hans säng. Självklart är det svårt att hålla en ettåring lugn och stilla hela tiden men om hon busar är det bättre att du lämnar rummet med Ozzy. Du borde heller aldrig låta någon som Ozzy inte litar på hantera eller använda några av hans saker.

Lilltösen var ju inne på hans revir.

Nu har du fått lite tips och råd och hoppas något av det fungerar.

Ett råd från mej och några andra här, är att du tar mer hänsyn till din hund när ni har besök. Besöket får anpassa sej efter era behov och inte tvärtom.

Lycka till nu

Min hund bet min syster också… Tre gånger. Nu bor han med min fasters man och ja, det är väl där han kan vara. Vet hur det känns att behöva lämna bort en hund. Klarar inte ens av att berätta det irl för jag börjar gråta…

Fast Jag tänker inte så över huvud taget! Olivia ingår i vår flock då hon är här väldigt ofta.. Han ska INTE bry sig över huvudtaget. Jag hade stenkontroll på honom. Han låg hos mig, men det gick så snabbt. Och att hon inte ska få leka i hans och Indras bädd, låter fel enligt mig. Bädden är MIN. Det är jag som är ledaren och det är jag som sköter om omgivningen, han ska låta det där vara. Sen att han blev orolig för att hon sprang runt, ja men det stämmer. Men i sitt nästan eget hem ska ungen få busa, utan att han ska bry sig. Och vi har väldig koll på barnet, hon får inte gå fram eller hålla på med Ozzi, det har vi uppsikt över. Och hon är ett år, så man kan ju inte direkt säga det till henne, därför måste vi hela tiden vara med och ta undan henne om hon skulle närma sig honom.

Och nu var Ozzi på ett ställe, och Olivi på ett annat. Det fanns ingeting som kunde vara hotande ifrån hennes sida, mer än att hon var lite stökig. Han måste lära sig att anpassa sig helt enkelt :/

#15 Där håller jag inte med dig. En hunds bädd måste få vara ett ställe där hunden känner att den får vara ifred om han vill, dvs det är HUNDENS.

Om du har en hund som du VET är osäker, varför då promt bestämma att hunden INTE får reagera när ngn är i hans bädd?  Att en hund inte ska få bry sig, och inte få reagera, när du VET att han är osäker, hur schysst är DET ?

Om barnet bara är ett år, och ni känner att ni inte kan tala om för henne hur hon ska bete sig runt hunden, så Måste ju DU ta ansvar och vara ett stöd för Din hund, dvs se till att inget kan hända. Endera genom att ha hunden kopplad när barn är där, eller låta hunden vara i ett annat rum, alt. bakom kompostgaller. Det finns lixom inget: Man BORDE kunna göra ditten och datten, det är väl säkerheten som ska vara främst?

Att säga att han måste anpassa sig, är både rätt och fel. Du VET var hans gränser går, vad han klarar och inte. Du säger inte till en två-åring att denne MÅSTE kunna cykla eller knyta skorna själv. En del två-åringar kan knyta sina skor, men de är väldigt få.

Du vet vilken hund du har i din flock.

15 så om nu en itne funkar i flocken så avlivar men den då ingår allså inte Ozzi i din flock? jag har med en hund som inte gillar småbarn det har sina förklaringar oxå, jag gör så här. Hon får enkelt inte vara där barnet är sitter vi nu o fikar så får hon vara bakom grind i vårat sovrum. Hon trivs bäst att vara där med än att behöva akta sig oxå för ett barn som ska vara på henne hela tiden. Donna är försiktig men har haft barn som inte vart så himmla snälla o en hund som är osäker försvarar sig. Hundar kan ha en radie om sig som de inte vill att alla kliver innanför. Vi tränar förståss på detta med på tryggt avstånd barn under 4 år rör sig inte som männsikor de har klumpigare gång stort huvet o kan upplevas lite otäcka för osäker hund. Sen tillåter jag inte barn gå fram o klappa henne Enja kan man klappa gärna men donna vill inte så då tvingar jag inte utan håller henne säkert ifrån barn o andra.

#15 Jag tycker att du kommer ta onödiga risker som kan gå rätt så illa. Om du nu vet att hunden inte är säker, varför då utsätta honom för detta. Hur kommer det gå nästa gång? Kan du stå för det då?

Bädden är hundens trygghet och där ska den få sitt lugn. Klart den försvarar den.

Jaa, ansvaret ligger helt på dej hur du vill ha det. Du frågade om råd och du har fått flera.

Hemma hos oss får besökaren anpassa sej efter mina regler. Finns det barn med, så tar jag ut hundarna till hundgården eller lägger dom i ett rum där dom kan ha det lugnt och skönt. Gnaga på ett ben eller annat. Och jag låser även rummet. Än så länge har jag ingen hund som varit agressiv eller som jag inte kunnat lita på, men jag utsätter inte mina hundar för barn som omedvetet kan provocera fram något tråkigt. Som att dra hunden i mungipan eller trampa den på tassen, rycka i pälsen eller liknande.
Nu ligger bollen hos dej.

Ts jag vet att du har kämpat med honom det vet jag mycket väl, men jag hade någ inte låtit han vara med Olivia eller små barn i onödan. Är systerdottern hemma så får Ozzi snällt lära sig att sköter man sig inte så får man vara här, och sen ser man till att barnet inte går fram till honom i hanns trygga vrå heller. utan där är hans resten får olivia vara :)

#15 Alltså förlåt, men i en flock, en riktig flock t.ex varg så är det inte bara "ledaren" som sköter allt. Plus att ledarrollen skiftar (inte alfarollen, men ledarrollen) från situation till situation. Så tycker inte att du kan säga att bädden är din eller att du är ledaren och ska "bestämma" allt,. 

Om en varg som inte är alfa känner sig hotad så lovar jag att den inte ställer sig bakom alfa utan faktiskt försvarar sig själv och sin matbil, sovplats etc..

Eller är jag helt ute och cyklar? Det är iaf så jag ser på det hela.

Jag förstår era tankar, absolut! Och ni är väldigt snälla som svarar på detta! Men jag gör allt i min makt för att visa Ozzi att jag skyddar honom, vet inte riktigt vad mer jag kan göra där. Jag har honom alltid med mig, eller så ligger han i sin bädd eller i soffan. Där han är får inte Olivia vara. Så där kan jag nog inte göra så mycket mer. Inget barn får någonsin klappa honom, dom får verkligen inte det! Så där tar jag verkligen mitt ansvar. Jag utsätter inte honom för någonting, han kan ju komma undan om han vill, plus att jag alltid är hos honom och Olivia får inte komma nära.

Men sen så har vi det som regel, han FÅR inte läxa upp barnen i vår familj. Det är människornas jobb. Och jag vet att han är osäker, men jag tror inte det bli bättre av att han blir undanknuffad. Han har en chans att gå upp på övervåningen om han vill, dit upp kommer inte Olivia.

Jag har väldigt mycket att tänka på.. Det gäller så mycket mer än det som har hänt igår. Han mår ju inte jätte bra, det har han aldrig gjort. Fast just nu mår han bättre än vad han någonsin gjort. Men så händer detta ändå… I området har vi väldigt många barn som är överallt, OM något skulle gå fel, vilket kan ske, då kommer jag ångra mig grovt! Och det måste vara otroligt jobbigt att leva i en osäkerhet/rädsla i hela sitt liv tycker jag.. Ibland går han ner i vad jag kallar det "depresioner", han bara ligge roch sover, är grinig, äter inte och vill ingenting. Sen släpper det och han blir sig själv. Detta har han dock inte haft på flera månader nu, och det är under denna period som allt har varit så bra med honom! Han har nästan varit en exemplarisk hund. Men stressen och osäkerheten kommer han aldrig komma ifrån.. Och det är där jag ställer frågan. "Är det rättvist mot honom?"

Kanske du skulle omplacera honom?

Omplacering var inget alternativ pga tidigare bakgrund om jag uppfattat det rätt? 

Men jag tycker fortfarande att du måste sätta fler regler. Om jag skulle låta barn springa och härja runtomkring Dolly skulle jag fått sålt henne för längesen, men eftersom jag har valt att ge barnen mer regler och även stänga undan Dolly med kompostgaller så finns hon kvar och mår bra med mig..

Men förstår att det kanske inte är så lätt för dig och det är alltid lättare för en annan att säga saker.

Jag antar att ni brukar göra övningar för att höja hans självförtroende och allt sånt, men om ni har det så rekomenderar jag det, för att hjälpa honom att bli lite mindre osäker.

Avlivning är väl ändå den SISTA utvägen? 
Jag skulle aldrig, aldrig någonsin tänka mig avliva min hund för att han har problem med barn?
Ja, jag har en hund som har problem med vissa människor, bl.a barn.

Men det första man gör är väl att försöka hjälpa hunden på ALLA sätt, söka upp instruktörer, träna, träna och träna.
Orkar man inte träna, och man kanske känner att hunden inte är viktigast, ja då kommer man till omplaceringen, hittar man rätt hem, en person utan barn, i det här fallet, som har stor vana av dessa problem o.s.v o.s.v, ja då velar man väl inte mellan det och avlivning?

Kanske överreagerade lite… 
Självklart är det här en jobbig situation för dig, men tycker du ska tänka över saken ordentligt.

Du är 17 år, om några år borde du börja plugga/jobba och du flyttar du och hundarna hemifrån och det är mer sällan hunden kommer hamna i den situationen om den någonsin kommer gör det, du kanske kan låta någon vara hundvakt eller liknanade när du ska träffa familjen.

Då tycker jag du kan anpassa er efter hunden i något/några år då hunden förhoppningsvis ska bli gammal.

Antingen gallermunkorg i typ plast när hon är där eller ha hunden på ditt rum, det är bara några dagar och hunden mår sällan dåligt av det utan vänjer sig efter ett tag :)

Min lagotto var lite orolig när det blev mycket folk hos oss så på tex julafton, nyår, födelsedag, fest eller liknanade där det blev fler är 7 pers fick hunden vara på mitt rum på över våning då han mådde dåligt av att vara bland alla människor, blev för mycket, han fick ingen ro, blev orolig och började då morra osv, så då mådde han bättre av att slippa utsättas för det :)
Om vi var utomhus fick han sitt i lina en bit ifrån oss då alla visste att dem skulle låta honom vara och då mådde han bra :)

Denna metod körde vi då hunden skulle flytta hemifrån med mig när jag fick jobb och då slippa utsättas för situationer han inte klara av, tyvärr fick han avlivas då han fick hjärntumör och blev riktigt sjuk. Men förstår inte varför hunden måste utsättas för saker som får den att må dåligt?

Min puff jag har nu var osäker på folk, vi gjorde så att alla jag jag träffa som ville hälsa fick godis av mig och ge honom, niu älskar han nästan alla människor och acceptar att alla hanterar honom utan problem :)
Så tycker helt klart ni kan prova muta honom och ev ha med henne på saker han gillar, kanske gå promenader osv :)

#15,

Ojojoj.. Nu ska jag andas tio djupa andetag, för annars skriver jag nog något dumt. Blir så fruktansvärt arg och frustrerad.

Du skriver ju själv att det är Du som ska vara/är flockledare - alltså är det Ditt ansvar att se till att han känner sig trygg.

Vi säger att du är rädd för ormar, vill du då att jag slänger in dig på skansen i ett terrarie med massa ormar, stänga rutan och sen stå utanför och le och säga; - Det är ingen fara, dom är inte farliga, även om du blir biten så dör du inte för dom är inte giftiga 

Antingen så kommer du sluta vara rädd för ormar efter X antal minuter/timmar i ren skär panik, eller så kommer du vara mer skräckslagen än innan.

Som sagt, du säger att Du är flockledaren, alltså är det Du som bestämmer, och då är det som sagt tidigare - Ditt ansvar att se till att Ozzy känner sig trygg i alla situationer du sätter honom i!

Och tydligen så misslyckades du där eftersom han bet barnet.

Helt ärligt förstår jag inte problemet här, antingen så tar du bort honom, omplacerar honom, eller så tar Du ditt ansvar som ägare och sätter honom inte i liknande situationer, och tänker du prompt göra det så sätt för guds skull en munkorg på honom!

Håller med Tikaani till 100%.

Tycker många har skrivit bra förslag på hur du ska göra, men avlivning är nog en överdrift tycker jag 

Jag är böjd att hålla med flera tidigare talare, ta bort hunden från barnet.

Kan dela med mig av egen erfarenhet, min släkt hade när jag var liten en berner sennentik som blivit illa behandlad av bla. barn innan hon kom mina släktingar. Detta medförde rädsla för barn och hon bet min äldsta kusin två gånger, när hunden sen flyttade till min farmor så hölls hon alltid undan från oss barnbarn. Men tyvärr hände yttligare en bitolycka med en av mina andra kusiner. Jag var faktiskt som litet barn livrädd för denna hund och vägrade gå in i farmors hus innan hon hade gått in själv och stängt in hunden i ett separat rum. Sen fick hon komma ut och hämta mig i bilen då jag faktiskt inte ens gick ur den innan jag visste att hunden var instängd.

Hunden fick leva kvar hos min farmor, men hölls ALLTID instängd om det var barn med i sällskapet. Jag var dessutom väldigt mycket hos min farmor som liten, och alla andra hundar pysslade jag ständigt med och de var alltid tillsammans med oss barn utom hunden som tidigare hade bitit. Hon fick vara ifred i ett eget rum med galler för dörröppningen, hon kunde alltid höra oss men vi barn gick aldrig till henne heller då vi blev tillsagda att låta henne vara.

En hund mår inte dåligt av att bli instängt i ett rum där den kan känna sig trygg, den behöver inte ständigt vara vid din sida utan kan faktiskt ligga själv ett par timmar och slippa bli utsatt för ett orosmoment som barn i detta fall är.

#21 Du säger att du har honom hos dig, i hans bädd eller i soffan. Hans bädd är alltså en plats där han är van vid att han får känna ro i, det är hans egen plats, ett ofarligt ställe som han får koppla av i.

När du låter ett barn leka i hans säng, för att den egentligen är din för att du har köpt den för dina pengar (vilket en hund troligtvis inte förstår…) så ser ju han framför sig ett senario där hans trygga vrå har förvandlats till en lekplats för en för honom läskig figur. Han kan nu alltså ha ett minne av att hans säng inte är en trygg plats längre, för ibland är det någon där som stökar och stojar.

Om Ozzi inte har en enda plats där han får känna att det är hans egen och där är det lugn och ro och där bestämmer han om han vill ligga och vara ifred så är det inte konstigt om han ofta är stressad hemma. Tänk dig själv om du visste att var du än befann dig i ditt hem så kan det helt plötsligt komma farandes världens läskigaste och mest oförutsägbara varelse.

Men ja ja ja, avliva din hund då, det är det enda rätta när han bitit ett barn som skuttat omkring i din osäkra hunds närhet och det säkerligen var en impulshandlig från hundens sida… Så, nu fick du höra det du Egentligen ville för att rättfärdiga en avlivning av denna orsak.

Min supertillgängliga Schäferhane som LOVE(!!!) people (seriöst, han är för tillgänglig) har blod på sina tänder…
Någon som inte fattade bättre fick sig ett saftigt bett om handleden och behövde sys.
Det hette "Skyll dig själv" i min värld, nu handlar det om ett 1 årigt barn som fattar lika mkt som en hoppande böna, så jag säger då till Dig - "Skyll Dig själv, Du brast i Ditt ansvar som ägare - take it."

Om barnet, hette barnet Olivia? Om Olivia tycker så mycket om att springa runt och du promt vill ha hunden kvar fritt i hemmet. när Olivia springer runt, då finns det ju massa med enkla sätt att träna hunden på.

Tycker det är lite fånigt att säga "åå hur länge och hur mycket till skulle han klara" eller va ddet var jag läste längre upp. som att det skulle vara jobbigt för hunden att tränas. Så länge du gör det på ett rolit sätt för hunden så är det inte jobbigt för den annat än att hunden blir trött av träningen och, vad är det för fel på att hunden får lite hjärnstimulans? :)

Om barnet nu tycker om att springa runt, då kan du ju använda det, jag vet inte om det skulle fungera men värt att prova, kanske att du sätter dig med hunden i famnen och så ger du ungen ostbitar som den får springa runt med och så får hon springa från ett rum till ett annat och ni sitter typ i mitten och så får du säger till barnet att hon får ge en ostbit till hunden när hon springer runt. Så får du kanske visa lite hur du menar i början. och så får ni göra dethär några gånger medan du håller i hunden, kanske får träna dethär i 5 sektioner i 5dagar, helst fler och kanske lär sig hunden till slut Olivias spring leder till godis. På så sätt kanske man får hunden att tänka anorlunda om situationen.
Förr ledde hundens tankar när olivia sprang runt till oro, men nu efter träningen så leder hennes tankar kanske till att "Ost!" :D
Använd mjukost på tub som Olovia kan springa runt med, för i all hast kanske hunden råkar ta ostbitarna för hårt ur barnets hand, men den risken elimineras med mjukost på tub.

Jo sen får du en väl aktiverad unge på köpet som har fått springa runt runt runt i huset i en kvart, och kanske sover en timme på köpet :-D

Alltså rent konkret instruktion på mitt förslag är:

1. Ge mjukosttuben till ungen
2. Be henne springa från tillexempel sovrummet in till vardagsrummet
3. Sätt sig i mitten av vägen där i mellan med Hunden i ditt knä, och du måste hålla i så hunden inte får chans att hoppa fram oavsett om det är för att nafsa eller få mjukost
4. När hon springer från sovrummet påväg till vardagsrummet stoppar du olivia och säger att hon ska ge hunden mjukost
5. Be sen Olivia sen springa vidare till vardagsrummet
6. och när hon springer tillbaka mot sovrummet igen stoppar du henne så hon får ge mjukost till hunden

osv osv och så får olivia kanske springa fram o tillbaka och ge mjukost 10 gånger :)
Jag skulle gärna tagit hem fler barn av olika sort, en på kanske 5 år, en annan på 8, kanske en äldre person, nån av dina vänner
(dom ska alla springa var för sig, 1 pers per sektion, inte alla på samma gång :P)

Under tiden som ni inte tränar på dethär viset skulle jag råda er att ha hunden, i separat utrymme. Men om du tränar regelbundet dethär och det visar sig att det hjälper så slipper ju du ha hunden där sen)

Sen får du ju se till o mortionera hunden för annars lär den bli till en köttbulle efter en månad tack vare all mjukost ;D (det hade iofs varit bra för då skulle hunden helt enkelt inte orka bry sig tillräckligt för att kunna nafsa, men jag tror inte riktigt att det är rätt sätt att få bukt med problemet hehe ;)

Tror ungen skulle tycka att det är kul o hålla på med detta också :) Efter några träningsdagar så lär det bli en skoj grej för barnet som den kanske efterfrågar själv :-)

Så får du kanske förklara i mellanåt varför ni gör dethär.

Hur reagerade ungen på att hunden naffsade förresten? Blev hon rädd? Och vad gjorde du?

#33 Bra tanke, men en ettåring är inte direkt lätt att ge sånna direktiv Dom gör lite som dom vill.

---------------------------------------------------------

Jag tycker lösningen är ganska enkel, ha hunden och barnet separerade. Uppenbarligen så gillar ju din hund inte barnets närvaro, varför utsätta honom för det? Du skriver att det inte är snällt att utesluta honom ur flocken, men är det snällt att tvinga honom vara i närheten av barnet trots att han inte vill.

Min jack russell kom superbra överens med mitt brorsbarn, dom lekte tillsammans (under tillsyn såklart) och verkade vara riktigt bra kompisar. En dag hade jag/brorsonens föräldrar för dålig uppsyn och barnet tog tag i Sigges (min hund) svans och Sigge vänder sig då om och markerar (tyvärr så blev barnet bitet i ansiktet) Först fick jag panik av stundens hetta, jag blev helt förtvivlad och tänkte vad har MIN HUND gjort, varför gjorde han så? Är han dum i huvudet? Eller vad är det för fel på honom? När allt lagt sig lite och jag fick smälta in allt insåg jag att det är JAG som har största ansvaret för min hund. Det är JAG som ska se till att ingen rör honom på olämpligt sätt och att han kan vara trygg i alla situationer. Hela situationen var helt provocerad då han blev dragen i svansen för att JAG inte var nog uppmärksam. Så jag har bara mig själv att skylla som inte var nog uppmärksam. Nu kommer jag inte låta dom vara tillsammans något mer utan när jag väl träffar min brorson så får dom helt enkelt vara åtskilda. Inte mer med det!

SJÄLVKLART är avlivning sista utvägen!! Men det ligger så OTROLIGT mycket mer bakom! Och att säga att jag vill avliva min hund, är det mest sjukaste jag hört. Jag känner inte att jag tänker skriva mer om detta alls, ni tänker inte speciellt mycket på mina klänslor och ni VET INTE hur mina tankar går och hur en dag med Ozzi är! Det är så otroligt enkelt för er att säga detta, att jag är en dålig ägare som inte orkar träna min hund. Jag har jobbat mig blodig och svettig för denna hund! Han har inte bitit bara en gång, detta har hänt innan. Han är helt opolitlig… Även ifall han blivit så otroligt bra, så har han fortfarande stora brister.

Jag tänker inte ta åt mig, ni känner ju inte min hund som jag gör, så jag kan inte anklaga er för att inte förstå mig. Men ni förstår verkligen inte vad för hund jag har hos mig, mer än genom lite grundlig beskrivning. Jag ser på min hund att han har det jobbigt.. Jag som ägare måste hjälpa honom och få honom må bra. Men jag är troligt besviken på att vissa ens kan säga att jag VILL höra att jag ska avliva honom, att jag inte sätter honom först. När jag skriver träna så menar jag inte sitt, ligg, inkallning. Jag menar att träna honom på att inte attackera allt som rör sig, att inte bli livrädd och att inte ligga och skaka under sängen i perioder.

Admin kan snälla ta bort hela denna tråden… Jag orkar inte behöva försvara mig i detta läget.

Det var ju faktiskt du som ville ha tips och råd. Och det har du fått. #33 Nej nej nej, utsätt inte hunden för detta. Tanken är god, men det kan knäcka hunden totalt. Stäng in den i ena rummet och låt den vara ifred i stället. TS Stackars hund…;0((

#35 Jojo, det är egentligen en jättebra lösning, hunden mår säkert bra av att vara i sovrummet eller vilket rum man nu väljer. Men det låter som att hunden skulle i så fall få vara separarerad hela dagarna utom på promenaderna när deras Olivia är där. och var det inte så att Olivia nu skulle vara hos sin mamma i 2 veckor varje gång? så då skulle det innebära att hunden skulle få vara separerad i princip hela dagarna i 2 veckor.

Vore kanske lite tråkigt?

 ojamig… Varför skrev du här överhuvudtaget om du vill ha hjälp men ändå så tänker du inte ta åt dig av våra tips och ideer??

#36 Läste du mitt inlägg nummer 33 ????

Du kan ju gallra bort det dåliga som du inte vill ta åt dig av som detdär med kritik om avlivning, för det andra är ju inte så tokigt ändå.
Men om du inte tycker om iden med att ha hunden i ett separat rum så kan du åtminstone prova 1-2 dagar? Skadar ju inte att prova?
Det är som att man ska smaka på mat man aldrig ätit förut och tycker att den ser motbjudande ut, fram tills man har provat?

Vissa tycker det smakar gott och andra inte. Som sushi, många tycker att tanken på rå fisk låter äckligt men när dom väl har provat kan dom inte äta nått annat sen :-)

Så. prova? Snälla? för hundens skull? :)

och om du fortfarande inte tycker om lösningen efter 2 kanske 3 dagar så får du väl avliva honom då……
men då har du iaf provat!

#40 Jo absolut vill jag ha tips! Därför skrev jag här! Men just de där hårda orden är bara för mycket just nu, tex att jag vil avliva.. Blir inte direkt bättre av det! Jag ska testa att ha honom i ett annat rum, eller kanske ha honom bakom kompostgaller! Jag ska ju först göra allt jag kan för honom, SJÄLVKLART!

En bur, mysigt bäddad och med en filt över, som blir en trygg grotta, som han sover i när han vill, och ligger i när barn är med?

#41 Yay! Så bra!! Så bra!!! Så får du återkomma och berätta hur du känner för det och hur det gick sen efter 2 dagar! :)

berätta gärna under tiden som testet pågår också, hur det går :)

jag blir lite irriterad på att du inte läser eller svarar på frågor som om du läste mitt inlägg och vad du gjorde när han nafsade på olivia tillexempel.

Om han uppenbarligen mår så pass dåligt som du säger - att han i perioder ligger o skakar under sängen, försöker hugga allt han kommer åt och går och är livrädd hela tiden..

Så tycker jag att du bör ta bort honom, alternativt omplacera honom till någon långt ut på landet där han slipper att möta sina rädslor dagligen.

Som du själv har skrivit, hur långt ska man dra det? När är det nog?

Det är bara Du som kan veta det. Men om han mår så dåligt som du beskriver, tycker jag absolut inte att det är rätt att låta honom finnas kvar, då han uppenbarligen mår otroligt dåligt 

Detta inlägg är absolut inte illa menat mot dig - verkligen inte. Jag har som tidigare skrivit varit med om precis samma sak själv med en tidigare hund som jag tog bort pga precis samma sak, så jag förstår verkligen din situation.

Har du provat DAP?

#45 men nu ska hon ju prova ovannämnda förslag med eget rum!!!

Ja en bur kan ju fungera också! Ska testa lite olika saker för honom.

#45 Ja ibland ser han ut att må väldigt dåligt.. Nu har han inte legat och tryck och skakat under sängen på ca 3-4 månader.. Och hugga gör han inte längre genom övning, men får han chansen och om jag är ouppmärksam, så gör han det. Sen är han osäker på alla han inte känner.. En jag känner som hållt på med hundar en lång tid kallar honom för en tickande bomb… Jag känner att han blir inte bättre än såhär, Han är nästan helt bra i uppförandet, men det psykiskt dåliga finns fortfarande där så jag ställer mig frågan: "Är det ett värdigt liv?"

Så länge hunden kan ha ett bra hundliv så tycker jag inte det är okej att avliva, tex att man kan gå i skogen och hunden kan njuta, ev springa löst och busa med din andra hund, helt enkelt må bra med dig och det ni gör.

Mår han sen inte bra att gå i centrum, att åka buss, ja men låt hunden slippa det då :)

Om hunden mår dåligt så kanske det är läge att ta bort honom?

Annars tycker jag att kompostgaller är en utmärkt uppfinning….en fredad zon för din hund men där han ändå är "med"i samma rum. Att få en liten ett-årig tjej att ta det lugnt är nog inte möjligt. Se till att hunden är fredad och atthan har sin säng att ligga i! Lycka till!

Tycker rent allmänt att folk är lite hårda när någon behöver tips och råd. Gör ni aldrig själva fel? Det gör ialla fall jag

#48, ja jag kan inte säg annat än att jag förstår dig precis.

Min tik var likadan, hon hade i o för sig blivit slagen, sparkar och vrålad åt sen valptiden av min alkoholiserade pappa. Så hennes beteende grundade ju sig på det, men ändå.

När hon va runt halvåret va hon så pass rädd för människor att hon kissade på sig, försökte i panik ta sig ur halsbanden (hon hade då alltså två halsband på sig av säkerhetsskäl, ett fast halsband och ett helstryp som hon inte kunde ta sig ur).
När hon va ett år va hon tvungen att ha munkorg på sig så fort vi skulle vistas bland så pass mycket folk att jag inte kunde gå undan med henne. Tex om vi var tvungna att åka komunalt, gå till veterinären osv.. För jag visste att hon skulle bita om hon vart skrämd.

Och när jag efter ett års konstant träning, av alla olika varianter och metoder - inte såg något som helst resultat, och hon bara byggde på sig mer och mer rädslor för mer och mer saker.. Så sa jag det, nej.. nu är det nog. Nu räcker det. Det här är inte rätt längre.

För jag vet att om Jag hade behövt leva i den ständiga skräcken som hon lever i, hade Jag inte velat leva över huvud taget.

Så hon fick somna in, och äntligen få känna ro i själen.
Det var det absolut värsta beslutet jag tagit, eftersom hon i övrigt var frisk som en nötkärna och inte mer än 1år och några månader.
Men samtidigt var det det bästa jag gjort, för jag räddade henne från ett liv i ständig skräck och panik. Jag gav henne den ro i själen hon förtjänade!

#50 Ja kompistgaller är väldigt bra! Jag har ju några hemma så att jag kan bygga upp en hyffsat stor bur/avdelning där han kan få vara med sin bädd och lite ben. Dit ingen få gå, där han kan koppla få av!

#51 Ja det är ett jobbigt val.. han är ju helt frisk (förutom på sommarhalvåret då han har kraftig allergi mot pollen och kvalster), han är underbar och lugn när han är ensam med oss, men han kan bli så otroligt osäker och må psykiskt dåligt. De stunderna när han fått sina "depressioner" och tryckt under sängen och skakat, har jag känt att nu får det räcka, min älskling har fått nog. Men sen så är det så lätt att blunda för det, man tänker att "men nu mår han bättre igen, han kanske bara hade ont i magen". Eller att "ja men nu har han ju blivit så mycket bättre, han leker och har nästan helt slutat med utfallen, han mår bra!"

Men att han hela tiden kämpar med att strunta i sin rädsla/aggression, försöka hålla tillbaka på utfallet, försöka vara till lags och tro på sig själv måste vara otroligt stressande och jobbigt. Han har han runt 20 gånger per dag där han måste kämpa emot sig själv, föröka att inte attackera… Men vissa dagar är det enklare, vissa dagar vaknar han på ett helt annat humör, han är pigg, glad och ganska trevlig mot andra! Men vissa dagar känns det som om han tror att hela världen är emot honom och då mår han kasst. Det märks på honom också, han sover så otroligt mycket, han är trött :/

#51 när du hade munkorg på hunden, var det någon gång då han ändå ändå försökte bita med munkorgen på?

mest intressant att veta

#52 Har du kontaktat hundpsykolog för utredning?

En hund kämpar inte emot sin rädsla/aggression, en hund kämpar inte emot sina egna känslor. En hund går inte och tror att hela världen är emot honom. Jag tror att det många gånger är du som ägare, som lägger de känslorna på honom, dvs du döper hans beteende till något det inte är.

Upplysningsvis så är burförvaring (med stängd lucka) olaglig i hemmet.

#55 Visst är det så. Men ibland kanske man får använda bur om ens hund mår bättre av det.

Jag har inte hunnit läsa igenom hela diskussionen, men tycker inte du ska avliva honom.. Det vore hemskt att avliva en hund som mår dåligt. Det är som att avliva en människa bara för att den har ett visst beteende (vilket beror på uppväxt och bakgrund) Då är omplacering som 1# säger mycket bättre. Det finns säkert någon som har tid att jobba med honom och få bort problemet för även fast det finns en jobbig bakgrund till problemet så går det att lösa. Självklart.

När vi människor har ett problem tex. drogproblem osv, så får vi hjälp. En människa som mår dåligt ska inte dö, utan få hjälp!!

Jag tror att om man bara kommer på oraken till hans problem så kan man komma på en metod att lösa dem med, precis som med människor!

Min hund är väldigt osäker och rädd för nya människor, och kan skälla rätt som det är på någon när vi är ute och går. Han blir även rädd för löv och liknande…trädgårdstomtar..etc etc. Orsaken till hans problem tror jag är att han hade en dålig socialiseringsperiod. När valpar är 3-4 veckor ska de socialiseras med människor, intryck och liknande. Om valpen inte får möjlighet att göra det så blir den rädd och osäker. Samma med min hund som med din. Han är hur lugn som helst och älskar verkligen de människor som han litar på, vilket bara är ett fåtal, jag, min syster, mamma och hans andra hundvaktsfamilj (de som passar honom ibland eftersom de inte har ngn egen hund).

Det jag vill säga är att om din hund inte är fysisk sjuk så ska du inte avliva honom. Som jag förstått det är han psykiskt sjuk och behöver hjälp i form av terapi, trygghet och lugn och ro. Om du inte själv har tid med det så är alternativet att omplacera honom till någon trygg person som kan ge honom hjälp. Kanske kan det kännas jobbigt att omplacera en hund som man älskar, ge sin hund till någon annan (jag själv tkr det skulle kännas hemskt), men bara för det så ska man ju inte avliva hunden. Man måste ju tänka på vad som är bäst för hunden och det är inte att dö för får han hjälp kan han mycket väl få tillbaka livsglädjen igen, få ett nytt liv!!

Lycka till och PMa gärna om du har mer funderingar! Hjälper gärna till! Tycker verkligen synd om din hund och hoppas att han får hjälp för han verkar vara en urgullig hund med en jättebra personlighet innerst inne.. Något har bara gått snett när han växte upp..

#57 men det verkar ju som att TS tror att hunden far illa av att hon tränar hunden ytterligare då hon har hållit på med annan typ av träning som att träna upp självförtroendet och sånt.

TS. Tänk på att du har ett "strikt ägaransvar" vilket gör att du får stå för alla skador din hund kan åsamka. Och det gäller även din syster dotters eventuella skador. Fysiska som psykiska. För får hon ett hugg i ansiktet blir det dels ett ärr hon kommer bära med sej resten av livet, dels kanske hon blir hundrädd. Och det låter grymt men sant. En död hund lider inte. Nu tackar jag för mej. Jag lider så med den stackars lilla hunden att jag inte vill fortsätta att läsa eländet. Det här är rena djurplågeriet. Stackars hund…

#55 fast förhoppningsvis ser väl folk mer till vad som är bäst för individen? Min ena hund sover i en (väldigt stor och rymlig) bur på nätterna. är han lös blir han väldigt vaktig och osäker vilket flera gånger resulterat i att han fått panik och attackerat familjens övriga hundar i tron att det är inkräktare. Alltså sover han nu i bur där han känner sig trygg och kan  koppla av samtididigt som familjens övriga hundar slipper en farlig situation.

Alternatviet är ju att han stängs in i ett annat rum vilket garanterat skulle skapa betydligt mer stress än att sova i en bur bredvid mattes säng!

Man måste allltid tänka till på vad som är bästa lösningen för just den här individen!

Jag har en typ valphage där tibbens matskål, vissa tuggben, hennes korg och ibland även leksaker finns. Där får hon vara ifred från schäfern och hon lägger sig även där när hon är trött och vill sova eller när det är för mycket och hon vill vara i fred. Den är ju då öppen och hon går ut och in där som hon vill. Får hon en morot och vill ha den själv utan att schäfern ligger och kollar på henne för att kunna sno den så lägger hon sig i sin korg där schäfern inte kan sno moroten. funkar kanon!

# 60

Eftersom den som föreslog bur till hunden inte samtidigt upplyste om att det var ett brott mot Djurskyddslagen, så kommenterade jag burförvaring i hemmet.

Hur var o en gör är upp till var o en, men man bör vara medveten om lagstiftningen.

#53, Japp, det gjorde hon. Känslan fanns ju fortfarande där hos henne, enda skillnaden blev ju att hon inte kunde skada någon när hon försökte bita/"bet" med munkorgen.

#57, Men snälla du.. Det är en HUND vi pratar om.. Inte ett BARN, eller en MÄNNISKA.

En hund kan aldrig gå i terapi - om du tror det vet du inte vad terapi är!
Det är inte så att hon kan säga till Ozzi,; - Nej Ozzi du behöver inte vara rädd - han ska inte döda dig, han vill dig bara väl, därför behöver du inte försöka bita honom i ren skär panik och rädsla.
Nu ska vi utsätta dig för det du är mest rädd för Ozzi, för det är så du kommer över din rädsla för folk!

Snälla nån. I Sverige har vi förmånen att kunna styra över våra hundars välmåeende så till den milda grad, på gott och ont.

Och vem är Du att komma och säga att det är fel att ta bort en psykiskt sjuk hund, bara för att den inte har canser, diabetes, epelepsi osv osv, så ska den få LEVA.. Ja för det är faktiskt allt den gör, den LEVER bara..
För JAG skulle aldrig kalla det är värdigt och fullgott liv om nån gick runt i ständig rädsla!
Men det kanske bara är jag, vad vet jag.. Jag kanske är konstig som vill att min hund faktiskt ska må psykiskt bra också 

Bara dina meningar; 
_Det vore hemskt att avliva en hund som mår dåligt. 
Man måste ju tänka på vad som är bäst för hunden och det är inte att dö för får han hjälp kan han mycket väl få tillbaka livsglädjen igen, få ett nytt liv!!
_Säger ju lite om ditt sätt att tänka och se på hundar.. Eller ja, du verkar ju inte ens se dom som hundar.. Utan människor. Jisses amalia!

En psykiskt sjuk hund kan må/mår precis lika dåligt som en fysiskt sjuk hund - om inte värre, för vi kan aldrig se exakt hur sjuk den är eftersom det är just psykiskt!

#64 Jag håller med dig. En hund som mår psykiskt dåligt mår lika dåligt som med en hund med en fysisk skada, om inte sämre.

#64 Vänta lite nu..

Så du menar att om en hund är psykisk sjuk så kan den aldrig bli frisk?

Du kanske ser så på människor också?

Det är klart jag vill att min hund ska må psykisk bra, det är just därför jag vill hjälpa den. Inte avliva den.. Det löser inte direkt problemet.

Så fort en hund mår dåligt ska man alltså avliva den, är det det du menar?

Och självklart kan du hjälpa hunden genom metoder som liknar terapi hos människan..

Jag har inte sagt att det är ett värdigt liv att gå runt i rädsla, jag sa att vi ska hjälpa hundar som mår dåligt eller är rädda. De är ju inte direkt så att det är kört..

Och vadå se på hundar som människor. Jag ser på dem som HUNDAR, som INDIVIDER och alla djurs beteenden liknar mycket väl människans… Se dig omkring!!

Ditt sätt att skriva säger väldigt mycket på hur du ser på människor & hundar/, men i stort sätt alla djur och på psykiska och fysiska sjukdomar och ditt sätt att lösa problem…

Sen ska ingen här inne komma och tro att de vet EXAKT hur någon ska lösa ett problem eller HUR MAN SKA GÖRA, för det finns inger rätt och fel utan det handlar om hur vi ser på det, men bara för att det uppstår ett problem så är det inte bara att gå ifrån det, utan vi måste ta tag i det och lösa det.

#66 Hon menar nog mer att om man har kämpat och testat allt i flera år och hunden fortfarande mår dåligt, så är det faktiskt våran skyldighet att se till att hunden slipper lida, eller skulle du fortsätta låta din hund lida?

Kan aldrig tänka mig att hon menar nåt annat.

#66, Klart som *** jag inte menar att man ska avliva en hund bara för att man råkar stöta på motgångar/problem.
Läs inlägg #67, för jag kan då inte skriva det så bra som hon gjorde!

#67, Kunde inte skrivit det bättre själv! Precis så jag menar!

#67 Kanske menar hon så. Det vet vi inte. Men hon kan inte dra förhastade slutsatser i just detta fallet.

Som jag förstått har denna hunden bara haft en ägare och kanske ska man prova att omplacera hunden och se om någon annan kan hjälpa den? Kanske saknar den andra hundvänner?

Ts. STYRKE KRAMAR TILL DIG!!!

#59 VART ser du att min hund lider? VART någonstans är detta djurplågeri????????????????????

Vill väldigt gärna ha svar på detta!

#58 Nej jag säger inte att min hund far illa av att träna? Vart har jag nämnt det???

Jag säger att jag vet inte hur mycket mer han pallar att leva på detta sätt, aldrig att träning inte är bra?!

#72 då får du hitta ett nytt sätt för honom att leva, vilket inte är avlivning för då lever han inte alls. Överväger du avlivning före omplacering?

#73: Känner du många seriösa kunniga hundägare som gärna tar över en hund med massa problem, bland annat bitproblematik? Jag gör det då inte.

Samt, tror du att det finns fall där en flytt inte är det bästa för en redan osäker hund? Att hamna på ett nytt ställe, med nya människor som hunden inte alls är trygg med?

#73 Jag har hitta ett helt nytt sätt. Han har utvecklats väldigt possitivt det sista halvåret. Han blir bara bättre och bättre. Så jag kommer inte byta sätt att träna då jag har hittat ett sätt som fungerar väldigt bra för honom.

Ja en omplacering finns inte med på kartan.. Det kommer aldrig hända. Det är otroligt oschysst enligt mig att omplacera en osäker hund, och jag ser faktiskt ingen annan som hade kunnat göra det bättre än vad jag redan gjort. Så det finns ingen anledning för att omplacera honom

Tycker du gör det bra TS testa dig fram och fortsätt med de du gör, Går de inte i slut ändan så är avlivning det bästa för alla! Jag tycker att man avlivar hellre än å ute sätta hunden ännu mera om man har testat allting.

Mår hunden inte speciellt bra trots allt man har gjort så är avlivning bra att göra, men förhoppningsvis slipper du detta och ja tror du kommer klara det!

Så länga hunden mår bra å de funkar, så är de bara att kämpa på!

Att omplacera ser ja ingen vits med och de är bara du TS som kan se hur hunden är. Sen är de jävligt dumt å omplacera honom om han inte e kastrerad, nu tänker ja på om nån skulle få för sig å avla vidare på honom, å de ska man ju inte göra..

Fortsätt kämpa så kommer de gå bra i slut ändan!

#76 En omplacering skulle kunna vara bra om han hamnar i ett hundkunnigt hem utan barn?

Som du säger, han har blivit bättre, men en del saker som du säger tex att man Borde kunna använda hans bädd som lekplats, därför att det är DIN och inte hans, säger mig att han i erat hem kanske inte får den trygghet han egentligen behöver.

Det finns många som är van vid hundar som är osäkra, men visst kan jag förstå att det känns jobbigt att överlåta hunden till någon annan. Du frågar åxå om det är rätt mot honom att måsta leva.  Svårt att svara på, men han låter ju inte på beskrivningen vara aggressiv, utan mest osäker.

#77 Tack så mycket! Jag kämpar viadare! 

Ligger han i sin bädd så får ingen gå dit. Men sen låter jag andra få vara på den om inte han är där, men vill han ha den eller ligger där så är det hans plats och han får vara ifred! Det är samma sak med Indra, hon har sin bur som alltid står öppen. Går hon in där så låter jag henne helt vara.

Jag ser mig som väldigt kunnig, och jag känner honom så otroligt väl. Jag kan läsa varande liten rörelse och blick på honom, jag vet direkt vad han kommer göra. Jag blir utbildad hela tiden utav en hundtränare plus går hundgymnasium där jag blir upplärd av en annan hundtränare. Alla säger att Ozzi har hamnat rätt och att inte många hade kunnat göra det bättre.. Det lever jag på och jag tror på mig själv! Och att jag fått Ozzi till den hund han är idag, trots massvis av tränare som sagt till mig att avliva honom, är jag otroligt stolt över. Så omplacering kommer inte ske… Vi jobbar tillsammans med detta han och jag. Jag hjälper honom igenom detta. Det vet jag att jag kommer klara av, speciellt med all stöttning jag får här hemma och av andra!

#79   Kanske det skulle hjälpa om han fick platser som bara är hans, oavsett? Dvs, bädden får ingen vara i, även om han för tillfället inte är där? Så att han kan börja lita på att ingen konkurrerar om den platsen, han kan känna sig trygg i att det är hans?  Annars blir det ju så att han måste visa att han vill ha den, dvs konkurrera om den, och det kan bli tokigt, och kanske precis vad som hände.

Jag tror åxå att du är kunnig, det säger jag inget om, men faktum är ju att det hänt en incident där du INTE kunde läsa av honom. Om man vet om att ens hund är opålitlig, som du skrivit tidigare, så måste man vara än mer uppmärksam och förberedd.

Jag önskar dig lycka till i alla fall!

Jag har efter ha läst människan som skrev inlägget nummer 59 kommit fram till att; AVLIVA HUNDEN!

jag kan säga, att om hunden hade varit hos mig hade jag löst detdär problemet rätt snabbt, det är jag säker på, och jag tror inte att hunden mår sååå illa som ts antyder faktiskt. Jag veeeet jag veeet, nu tänker folk "hur i hela världen vet du nått om deras situation och vad hunden känner" men det är bara så, jag tror inte på det intryck ts försöker ge med det hon skriver, sen kan jag hålla på och försöka förklara varför jag tror så, men ingen här lär ändå tro mig. och det spelar ändä ingen roll, men om hunden hade blivit omplacerad och kommit till mig så skulle problemet vara ett minne blott efter max en vecka. För jag har hela tiden känt enda sen jag började läsa tråden att det inte verkar vara så allvarligt som ts verkar tro, och jag har svårt o tro att hunden mår så dåligt. hade den mått så himla dåligt så skulle den knappt äta, vilja gå ut, inte bry sig om umgänge..

Men jag tror dock att en hund kan må sämre av att vara med en viss människa, en människa som har svårt att leva i nuet och se framåt.
Och om du känner att du har svårt för att göra det så lär du kanske behandla hunden där efter och då mår kanske inte hunden så bra i sin tur.

inte för att jag gillar cesarmillan, men detta kanske är som ett sånt klassiskt exempel där matte tycker synd om hunden för att den har en ryggsäck full av händelser medan hunden går och försöker leva i nuet och då blir det en krock mellan en människa som inte kan leva i nuet och därför handskas/behandlar hunden felaktigt och en hund som kanske redan har gått vidare från allt det där som hänt tidigare och försöker leva i nuet, och resultatet har blivit: en hund som är orolig inombords och det i sin tur leder ibland kanske till att den utagerar..

Det låter nääästan som att TS liksom redan har gått vidare från hunden efter dendär händelsen med Olivia. Det kanske har blivit så att dom har tappat dendär connetion:et efter allt som har hänt. hon kanske har tappat tron på hunden.
En relation mellan människan(ägaren) och hunden är som kärlek och kan då alltså också gå sönder eller bli trasigt, eller knycklas till för att till slut gå sönder. och då känner man vill, som en helt mänsklig normal reaktion bara, att problemet ska försvinna. och En sådan vän som tjejen beskriver att han har varit kan man inte lämna över honom till någon annan. eller ptja vissa kanske skulle kunna, men alla kan helt enkelt inte det.

så jag röstar på hundhimlen.

Om jag låter spydig/arogant och kanske lite osamanhängande i dethär inlägget ber jag om ursäkt, jag har ej sovit på länge. halva hjärnan fungerar ej.

#81 Jag föreslår att du inte skriver inlägg när halva hjärnan inte fungerar. Man skriver inte en massa dravel och sen skyller på att man inte sovit. Sov INNAN du skriver.

inte för att jag tror att man tänker "nu vill jag bara att problemet ska försvinna" utan det är mera psykologiskt.

82 allt var ej dravell om du tog dig tid att läsa't!

#81 okeeeej… Fast jag lever i nuet.. Tycker inte synd om honom överhuvudtaget! Sånt där håller jag inte på med. Cesar är ens tor favorit för mig, så det sista jag skulle göras kulle att tycka synd om honom och inte leva i nuet.

Och nej, du hade verkligen inte löst det på en vecka. Det hade jag GÄRNA sett.. Väldigt onödigt sagt om jag ska vara ärlig. Om en människa som jobbat med hundar i 25 år tycker att han är svår, ja då hade du nog inte löst det på en vecka! Jag har jobabt i 4 år med honom.. och mer tänker jag jobba. Och avlivning står inte på listan längre, har fått tips om övningar jag ska göra. Jag ger inte upp så lätt.

#78: Frågan är ju hur stor betydelse orsaken har för hunden? Mår en aggressiv hund sämre än en som är rädd och osäker?

Till TS så tror jag att det är viktigt att fokusera på vad Ozzi faktiskt klarar av och inte fastna i situationer som du vill att han ska fungera i fast han bevisligen inte alls gör det.  Ni har som regel att han inte får läxa upp barnen i familjen? Se då till att han inte känner att han måste göra det.

När det gäller Olivia så blir han antagligen mer stressad av att vara tillsammans med er alla än han fick vara ensam i ett annat rum. Sen behöver det såklart inte betyda att man inte tränar också men ibland vill man kanske bara umgås med familjen.

När det gäller träning är jag ingen expert men jag skulle absolut inte korrigera utan främst använda klicker och försöka få hunden att associera barnet med något bra. Kom ihåg att jag läst en väldigt bra artikel om just klickerträning och en barnrädd hund, ska se om jag hittar den annars borde det finnas massor på nätet om man googlar.

Personligen skulle jag nog arbeta på lite avstånd och ha hunden kopplad för säkerhets skull. Målet borde ju vara att Ozzi kan slappna av och känna sig lugnt/trygg med barn i närheten och kanske inte gå så långt som att han ska behöva bli klappad.

I övrigt förstår jag inte helt och fullt hur det är att leva med en rädd/osäker hund men jag kan föreställa mig att det inte är en dans på rosor. Har en bekant som också har en rädd hund (dock ej utåtagerande på gott och ont) och självklart älskar hon sin hund

Man brottas man med skuldkänslor, tvivel om man verkligen gör rätt och inte bara håller hunden vid liv på grund av sin egen skull. Sorgen att se på sin hund att den inte mår bra (åtminstone delvis).

Sen blir man väldigt begränsad, man kanske inte kan ta bussen till träningen, man kanske inte ens kan träna. Kanske kan man inte gå överallt där det rör sig mycket människor. Vill man bjuda hem människor krävs det planering m.m. Kanske var det inte alls var man tänkte sig när man skaffade sin hund.

Jag tror många inte förstår riktigt hur krävande det är utan att ha varit där, jag gör det säkerligen inte fullt ut. Vi är alla bara människor, ibland orkar man inte hur mycket som helst. Så jag håller tummarna för att du kommer fram till ett beslut som känns rätt för dig och för Ozzi, oavsett vad det skulle vara.

Jag hoppas att det kommer att lösa sig för er!

#86 Huruvida det spelar roll för hunden, det vet jag faktiskt inte. Däremot kan jag tänka att det spelar roll för dem som ska finnas runt hunden

#81: Så det är så man avgör om en hund en hund mår bra? Äter den bara och går ut så är allt finemang.

#81 Vad är det du skriver egentligen? Håller med Maja2 att du borde nog sova lite.

Tror du att man tränar en sån här hund på EN vecka? Så då menar du att jag som har en hund som är osäker på vissa människor (framförallt män) kan tränas på EN vecka? Säg mig då vad som är receptet på detta? Hur skulle du träna trådskaparens hund då? 

Tycker det är lite konstigt att du kan säga att du tycker att hunden ska avlivas trots att du inte ens träffat den och säger att DU kan fixa den på en vecka.

Vill be er tänka på hur ni skriver vissa utav er, tycker inte det är okej att anklaga någon för att utföra djurplågeri när man inte vet hur hela hundens livssituation ser ut.

har tyvärr inget råd, men lycka till och vad du än gör så blir det rätt. hoppas allt går åt rätt väg!

# 57, 66 etc..Skärp dig!

Döda hundar lider inte, o hundar kan inte jämföras med människor, speciellt inte när det kommer till psykiska problem/sjukdomar, hos oss tvåbeningar kan vi oftast diagnostisera dessa o allt som oftast behandla, ibland bota, men iaf förstår vi o kan hjälpa med hjälp av olika slags terapier, både psykologiska o medicinska. Det kan vi inte med hundar. O vi avlivar inte människor.

Att inte avliva en hund som mår dåligt, utam möjlighet till lindring/förbättring är djurmisshandel.

Det finns mentalt dåliga hundar, beroende på dålig avel, måndagsexemplar, dåliga/tragiska erfarenheter.

Att skuldbelägga ägare av dessa hundar är kontraproduktivt o elakt.

Att det inte finns hem för alla oönskade hundar/problemhundar är uppenbart, eftersom ställen som Hundstallet är överfulla av dem.

Och, ja # 91, jag tänker på min ton, men tillåt mig att bli förbannad o ge uttryck för det.

Jag har läst alla kommentarer och känner bara att TS gör mig väldigt förvirrad, i dom flesta kommentarerna du skriver så skriver du hur dåligt hunden mår och hur hemskt det är att se honom må så dåligt osv osv.  Sen skriver du:

okeeeej… Fast jag lever i nuet.. Tycker inte synd om honom överhuvudtaget! Sånt där håller jag inte på med.

Du säger emot dig själv och det går verkligen inte ihop.

#91 jajag behövde sova lite, men det jags krev där ångrar jag inte. vet inte om du verkligen läste vad jag skrev, men det vrkar inte så.
Jag skrev att jag inte tror att situationen är så illa som ts verkar få det att vera.

Och ofta är det så att många hundars problem kan vara ägar-relaterade och dessa är därför ganska lätta att få bukt.

Att det skulle ta en vecka kanske var en överdrift, det berodde nog på sömnbristen ;) Det tar ibland ungefär minst 2 veckor eller 1 månad innan ett nytt beteende rotar sig ordentligt.

#85 vem är det som har haft erfarenhet med hundar i 25år och sagt att han är svår då ? :o

#94 Asså, självklart är det tråkigt att ens hund inte alltid mår bra.. Det tycker nog alla. Men jag går inte runt och tänker "stackars gubben" eller tröstar honom. Men precis som jag tror att alla ägare med en osäker/aggressiv/otillgänlig hund känner, känner även jag. Jag tycker det är ledsamt för hans skull att han ska behöva må så, det finns ju ett roligare liv för honom egentligen… Men inte går jag runt och tänker det hela dagarna och behandlar honom på ett annat sätt än vad jag behandlar min annan hund.

#95 Det finns INTE EN CHANS att du kommer klara av honom på två veckor… Man kan inte jobba bort osäkerhet i hans grad på så kort tid, det tar tid. Det hjälper inte med nått quik fix där. Så släpp det direkt. Min hundtränare har sagt det..

#93 Det är det som är saken. Blir man förbannad ska man INTE ge utryck för det, utan då tar man och lämnar datorn ett tag så man kan lugna ner sig.

Påminner åter igen om tonen i inläggen. Man behöver inte ha samma åsikt, men nog kan vi väl vara trevliga mot varandra!

Oavsett vad du väljer, så blir det bra :-)

#98 Ja, tack :)

Jag hoppas att ni löser det, men kom ihåg att du känner honom bäst! 

*kram*

#99 hur går det??

Vad har ni gjort?
förresten, vad var det för träningstips ?

#81 håller med dig om ditt inlägg förutom att jag tycker det är dumt att avliva honom eftersom du själv säger att du skulle kunna lösa det (vilket jag faktiskt tror på) de flesta skulle kunna klara av att lösa det med lite tid.. Som sagt, många hundars problem är ägarrelaterade. De flesta faktiskt, vilket inte är så konstigt eftersom det faktiskt är vi som är hundens förebild och vi som uppfostrar dem. Sen tycker jag att den här tråden bara börjar bli förvirrande och elak och det verkar som om TS redan visste vad hon ville/tyckte innan hon skrev tråden.. & nu förstår jag inte alls vad du faktiskt vill…

Jag hade lite tankar och var väääääldigt osäker på hur jag skulle göra… Men jag fick bra tips om detta med kompostgaller samt det att "muta" honom till att tycka om Olivia med godis… Detta ska jag testa nu.

Men jag känner nu att jag fått svar och bra tips så jag känner mig klar med denna tråden så den kan nu stängas!

103 # Jag tror inte att man får bestämma själv när man vill att tråden stängs. Det är ett disskutionsforum och om alla skulle stänga en tråd när de vill så skulle det inte gå att diskutera. Det säger ju sig självt.

#104 tror att trådskaparen kan "önska" att den stängs…

Ja.. Men annars kan ni prata vidare om ni gärna vill  Men jag är nöjd som det är iaf :)

Ville säga att jag har haft en hund som var rädd för småbarn..tja han är världens snällaste hund i övrigt men när den såg barn blev den lite konstig! han blev större och tillslut gick det över!

Jag tror att det #103menar är att hon vill slippa att folk ger henne vidare tips eller pratar om avlivning av hennes hund eller liknande. Hon menar nog inte att hon har något emot att vi diskuterar en sånhär händelse överlag i denhär tråden så länge som den inte riktas mot henne längre för att hon känner sig mätt och därför inte behöver matas med mer:)

Har väldigt delade åsikter om hur detta ska lösas. Visst, som många säger, kanske det kan vara bra att ta bort hunden från problemet, som verkar vara barn. Det löser ju problemet för stunden. Men hur ska hunden då någonsin lära sig att barn inte är farliga?

Visst kan man undvika att utsätta sin hund för dess rädsla, men är den tex rädd för en bil, ska man sluta gå i stan och bara gå i skogen? Är hunden rädd för höga ljud, ska man stoppa bommul i öronen? Eller som nu när den är rädd för barn, ska man aldrig kunna gå ut och gå en lugn promenad och gå brevid en lekpark?

Jag förstår hur nu tänker ni som tycker att man ska ta bort hunden från problemen. Men åter igen, hur ska hunden någonsin kunna lära sig att vara lugn(eller bara ignorera) "faran" om den aldrig får konfrontera den?

TS,

Jag blir så upprörd när jag hör om ditt problem då du inte har jobbat någonting med positiv förstärkning. Du överväger att avliva hunden, men har inte testat positiv förstärkning utan kör enbart med "hårda metoder" och, ursäkta mig, ledarskapstrams. Du funderar på att eventuellt låta barnet ge hunden godis? Positiv förstärkning är väl det första man tänker på att försöka med? Liksom, vad spelar det för roll om han gör utfall, du tar  tag i honom och drar honom bakom dig? Uppenbarligen fungerar det inte.

ja men nu ska ju hon efter mycket övertalan inte ta livet av hunden änd verkar det som:)

Jag tycker hunden verkar väldigt otrygg, och att ha d barn springades omkring tycker jag r helt förstårligt att han inte pallar.
Om jag var du hade jag faktiskt omplacerat honom, men var SUPER noga till vart han kommer. Efter att ha läst det du skriver om hans problem är jag säker på att det finns de som skulle kunna få honom till en lugn och trygg hund.

# 109 De var de klokaste inlägg jag läst i denna tråden..

#109 #110 och #112 håller med!!

Nu vill ju inte TS ha fler råd eller så utan är nöjd med det hon fått.

Tråden låses, då det inte är någon idé om inte TS vill vara med och diskutera.