Här hemma resonerar hundarna - bra, ingen reagerar. Fritt fram alltså! ^^

Nej, här är det absolut inte fritt fram som gäller. Marodören är en 40-kilos kille som blir superlycklig vid besök och mina fyra barnbarn blir totalt nerkörda av en lycklig, men ack så jobbig kille.

Det kan göra ont i e en treåring, en fyraåring och två "stora" killar på 9 och 10 år när "lillskiten" Amos härjar.

Social stimulans?

Där ligger jag på minussidan och jag förstår en labbes lycka när någon ringer på dörren.

Men det är ändå inte OK, att bli toklycklig, som han blir. Jo, OK, om han tar det lugnt, men det gör han inte.

#2 Det är defintivt inte fritt fram här heller, bara skrattar lite eftersom man ofta får höra att man ska ignorera oönskade beteenden… funkar inte riktigt så (för oss).

Så vad händer när 40-kilosmarodören går igång?

Åh jag vet hur det är med en labbe som går fram som ett tåg. Och man får höra strunta i hunden titta inte på h*n Phu lätt när man är kort och hunden hoppar upp o blir nästan lika lång som mig  Och de blir väl så överlyckliga o allt man tränat är lixom bortblåst  Jag tycker det är lite jobbigt men nu har hon vissligen lugnat ner sig så pass att man kan hälsa på henne och hon hoppar inte tog bara 5 år  Nu tåls det säga att hon är sån mot några och alltid vart lugnare mot typ min mamma,andra syskon osv Kanske är det så att de känner av ends energi o har man glad o mycket energi smittar det av? Har barn dessutom så det är en drös energi som kommer in när vi kommer. Kanske är det så med din med? Barn är ju dessutom som godis för glada hundar

Nej..på en del hundar fungerar inte ignorera. Vet inte varför, men just labradorer verkar ha svårt för det där.  Det vet med sig att de är älskade, behövda och totalt i centrum oavsett hur mycket man ignorerar.

Om jag var Du skulle jag träna in ett annat beteende som han ska ta till när det ringer på dörren tex. Att han ska gå och lägga sig på sin bädd alt. gå in i köket och sätta sig tills ett kommando varsågod kommer tex.

#5

Tack Zebben, för de orden. Jag började fundera på om det var fel på oss, som inte har lyckats få honom att förstå innebörden med "ignorera".

När det ringer på dörren är det lugnt, för han får vackert hålla sig i bakgrunden då. "Försvinn!!"

Vi kan inte ens ta med honom till äldsta dottern, för han blir totalt skogstokig och är på 35 ställen på en gång. Modell; Jag är här nu jippie!! Men det är ett hem med en massa ungar och hundar och han blir totalt salig. (Och bedrövlig)

Vi har testat dina förslag i olika variationer, men så fort det är "fritt fram" så härjar han vilt och barnbarnen får nästan gömma sig.

#4 Vi får väl härda ut ett par år till då.

Vill visa ett kort på Marodörens brorsa, Malte. Han har växt upp med små barn och kan verkligen koppla av hos barnen. men han ska vara med över allt.

Han används till häst, bilbana, får rosa pärlhalsband, blir nerbäddad och trivs som fisken i vattnet.

Jättefin bild!

Du får träna in ett till kommando… ta det lugnt…. med detta kan Du då "korrigera" honom om han inte skulle lyda.

För om Du som jag skrev innan bara säger varsågod, då tror ju han att det är fritt fram att bara bete sig som han brukar…som en marodör brukar menar jag.

Men träna in kommondot…ta det lugnt…så får han helt enkelt gå under det kommandot när Ni är borta. Kan han inte eller vill inte bete sig lugnt så får Ni lägga honom plats på en filt igen. Efter en stund kan ni låta han gå upp igen men fortfarande under kommando…ta det lugnt…. Behärskar han sig inte är det ner på filten igen.

tex kan Du lära honom att kommando "ta det lugnt" innebär att man endast får skritta. inte hoppa inte trava, inte sladda, bara skritta om man vill ta sig någonstans!

Men detta bör Du ju lära in i lugn miljö hemma och sen så småningom i annan miljö.

Å om inte detta funkar så är det helt ok att bara låsa in marodörer och sätta dem bakom lås och bom eller snurra in han som en kassler i spårlinan så har han aktivering länge nog innan Ni fikat och besöket är avklarat och det är dags att gå hem igen.

#7 Ja, jag börjar förstå att jag får vara mer uthållig än han även om det frestar på tålamodet ibland.

Han blir tre år i februari och uppför sig som en knäpp-valp. Någon sa att det tar tid för labbar att bli vuxna och numera tror jag fullständigt på det.

OK, nu kör vi ett nytt kommando, "ta det lugnt".

Jag återkommer om två år och talar om resultatet.

Labrador i nät? Hm, det borde, kanske, funka på en Marodör.

Elller också har han något slags Nalle Puh-syndrom. En mycket vacker hund, men med en liten hjärna.

*funderar* Kan han ha umgåtts för mycket med schäfrar?

Ja…labradorägare brukar ha gott om tålamod. För har de överlevt valpens första veckor så har de nog tålamod som räcker för de övriga 13 "valpåren" man får när man köper sig en labradår.

Å Nalle Puh citatet är fel. En vacker hund med en mycket liten hjärna, ska det vara.

Å Din sista fundering. Han har nog umgåtts för lite med schäfrar, därav hans marodörbeteende. Låt han träffa fler och oftare så ska Du se att han kommer uppföra sig klanderfritt inom mycket kort tid.

#9 Men du, jag kan väl inte skriva mycket liten hjärna. För tänk om han läser detta?

Ett "ignorera"-kort. Soffor och fotöljer är tabu här, men sitter det ett barnbarn i fotöljen, så gäller inga regler längre.

Gud vad jag känner igen din beskrivning, =) min vita schäfer helt tokig när man hälsar på de hon tycker om, eller kommer hem, har oxå försökt detta med ignorera, det slutar med att jag kommer hem från jobbet, försöker ignorera hunden som springer runt mig hopapr framför ylar tok racar, jag är helt slut efter 5 min ignorerande.

Hemma hos folk är det likadand hon är så glad så hon vet inte vad hon ska ta vägen. Har testat att mota henne, hålla handen vid bringan och stoppa henne, då skriker hon rakt ut som en stucken gris ( pinsamt folk tror jag slår mig hund )

Men Zebbens tips att träna in kommandot ta det lugnt ska jag genast testa, smart har aldrig tänkt i den banan.

#10 Jo…man kan skriva så. för han kommer ändå inte ta åt sig. Han vet ju att han är älskad av alla ändå.

Mig veterligen så sitter han inte i fåtöljen. Han sitter på ett barn och det är STOR skillnad när man är en labradår.

ZEBBEN!

Läs noga, noga, inlägg # 11. Jag tror det handlar om en shaffer.

Men du har rätt, han sitter på ett barnbarn och det måste ju vara OK?

Älskad? Min Marodör? Min "lille skit"? Aldrig!!!

• Han som letade mögel i väggarna?

• Han som drog bort tapeter?

• Han som letade efter termiter i möbler?

• Han som extraknäckade som mattestare på Rusta?

• Han som hållbarhets-testade vägg- o golvlister?

• Han som käkade upp datakablar?

• Han som kvalitetstestade alla våra saker?

Älskad?

Aldrig i livet!

Jag köpte en liten söt labbevalp och ingen Marodör.

Det där med ignorera… efter att ha jobbat med en alldeles för stor och stimmig dagisgrupp är det inga som helst problem att ignorera vilken hund som helst en hel dag, haha… till och med min lilla djävul är en ängel i jämförelse! Om ni någon gång skulle tappa orken med en hund så är det ett hett tips ;)

Jo visst tar dem tid på sig, 4 år innan min lilla svarta blev vuxen i sättet. Visst, lydnaden funkade, han har aldrig varit stimmig vid barn utan precis som Marodörens bror , men Vuxen blev han inte förrän vid 4 år.Han blev ju stimmig i arbetssituationer, vilket försvann då :)

Ett bra sätt att lära in "att ta det lugnt" är att förknippa ett ord, en plats, ett ljud eller vad för signal man nu vill ha, med att varva ned och slappna av. Så kan man sedan använda det till att "söva" hunden.

Jag sätter mig med hunden och kelar den till sömns ett par gånger om dagen, processen går snabbare och snabbare för varje gång och man lär sig snabbt var och hur man ska kela för att få snabb effekt. Först hemma och sedan ser jag till att göra det ute och på nya ställen så fort jag får chansen. Det i sig kan räcka för att få hunden att koppla den nya lugna känslan med en viss situation om man alltid gör samma sak, får den alltid en somna-känsla t.ex. på bussen eller på en filt bredvid matte så blir ju den situationen en lugn situation, och på samma sätt kan man ju lägga in ett röstkommando när både hund och ägare fått in rutinen. "Sssss" kör jag med, och det för att lugna både på promenad, i arbete eller i hemmet.

Är också ett bra sätt för att se hur säker hunden egentligen är i situationen - en hund som är osäker på sin omgivning kan ju inte lägga sig ned och vila bara sådär, medan andra kan göra allt utom att leka eller agera på något sätt. Somliga hundar håller sig lugna men klarvakna i situationen och andra är Överallt och ingenstans samtidigt. Ett sidospår blev det visst nu…

Sen Kan man ju faktiskt ha hunden på en plats, måste ju vara ett utmärkt tillfälle att träna "stanna kvar" ;) Kanske filten jag nämnde ovan? Med samma princip, fast lägg till att han inte får gå ifrån förrän du sagt så.

#13 man kanske inte var välkommen in i diskutionen ?! Eller vet inte hur jag ska tolka ditt inlägg.

Om jag var du så skulle jag försöka få honom att sitta ner tills han lugnar ner sig och inte stressar upp så vilket dom gör när dom blir så glada det slår över. Om han reser sig upp så är det bara sätta honom ner igen och göra så tills han ger upp och sitter kvar. Och när du ser att han lugnat ner sig så kan man hälsa på honom med en lugn ton och inte med "pipröst" som många gärna gör. Bara ett litet tips och se om det passar dig :), alltid värt ett försök.

#15  Jo…Du är absolut välkommen in i diskussionen!  

 Kersinjo och jag har haft under lång tid, på sajten,  lite skämt om att labradorer är knasiga och schäfrar är underbara. Det är bara Kersinjo som inte vill inse att hon egentligen borde köpt en schäfer och inte en galen labrador.

Så hon ville bara med sitt inlägg i #13 skriva att det visst finns lite busiga schäfrar som också kan få tokfnatt (som Du skrivit att Din får i inlägg #11)

Så det var absolut inget illa menat till varken Dig eller Din hund. Det var bara ämnat som en liten pik till mig…som påstar att schäfrar är helt underbara. Och det vet ju både Du och jag. Och Kerstinjo också, hon vägrar bara erkänna det.

#17 Ok då förstår jag, tack för förklaringen, blev väldigt fundersam. såklart schäfrar är underbara(st)

#18 Skönt att ha ytterligare en vettig här på sajten.  Nu kör vi över labradorägarna.   Men man får vara lite snäll mot dem,för de vill ju egentligen ha schaffrar. Kerstinjo…har ju lite tur som har en dotter som har en riktigt hund.

#15 Klart att du är välkommen in i diskussionen!

Fast jag vet ju inte om det är så bra att du skriver att shaffrar är underbara.

Sen är det ju en sak för en vuxen att ställa sig med ryggen mot, eller bara putta ner en stor hund från en fåtölj. Ett barn kan rent fysiskt ha svårt att putta ur utan att vara rolig och tolkas som lek av hunden. När de hälsar på och kommer in genom dörrewn, kan de heller inte bara vända ryggen till och strunta i hopp och krafs, för de välts omkull.

Ignorera fungerar inte på alla, och det fungerar ju garanterat inte om det inte GÅR att ignorera för att man ramlar omkull och låter roligt i hundens ögon. Det räcker ju att man råkar titta på dem, så har man inte ignorerat.

Nej, det är svårt, och hälsar man på hos folk med en för lycklig hund, kanske ett koppel inne, så att man får kontroll och kan tvinga hunden att stanna vid ens sida, kan vara bra. Jag gör ofta så när Vidar är med hos andra. Han skrämmer många med sin storlek, kan råka ta ätbara saker han når, och är det hundar inblandat mår han bäst av att vara vid min sida.

Min labbkille är väl typ likadan. Ignorera funkar inte ;)

#20 Tack =), men ska bara rätta din text lite, inte underbara, utan underbarAST

Om han hoppar upp i soffan och inte får det så ska du ju putta ner honom igen. Hoppas du gör det för annars så tror han att han får vara där för ingen bryr ju sej ;)

#24 Nja, att han hoppar upp i soffan är mina minsta problem, för det händer bara när soffan är full av barn- o barnbarn.

Det det här eviga studsandet (Modell Tiger i Nalle Puh) är jobbigt.

OK, ignorera finns inte i en labbes språk.

I alla fall inte i Marodörens.

Elin, vi har testat din version också, men tydligen så är han uthålligare än oss.