Oj, strunta i betygssättningen, råkade klicka i bara.

Beror på vad du ska ha hunden till, hur mkt tid du kan lägga ner på den, hur mkt pälsvård du vill hålla på med mm

jag tycker egentligen ingen av hundarna är speciellt toppen till första hund..

Pumi - kräver relativt mycket en hundvan människa så om du ska ha en sån lär du nog få gå en del kurser för att lära dig mera..

Basenji - dom är rätt vilda av sig och har en stark jaktinstink så mycket träning om man ska lyckas ha dom lösa..

Pudel - passar nog bäst i detta fall men mycket mycket pälsvård..

Australian shepard - de flesta brukar vara rätt teckenkänsliga och kan rygga för det mesta, har pratat med en del aussie ägare då jag länge funderat på denna ras och det gäller att man vet vad man ger sig in på, en väldigt energi rik ras och kräver daglig stimulans av träning där de får använda hjärnan.. agility passar perfekt!

Som första hund skulle jag nog rekommendera pudeln. De är lättsamma och har ett trevligt kynne. Men som sagt, de kräver en del pälsvård.

Jag säger Pudel som första hund. Mycket pälsvård , men kan klippas kort så blir den mera lättskött. Pudlar är i regel pigga och glada och har lätt för att lära. Klok som en Pudel stämmer bra tycker jag . Dom andra raserna har jag ingen egen erfarenhet av.

Pudel skulle nog vara den bästa rasen, men ska man ha en sån (i alla fall av den större sorten) så krävs det att man har tänkt sig mycket aktivering och motion och pälsvård (dom vita är värre än dom svarta/bruna). Annars är det en underbar lättlärd och gosig ras som är med på det mesta. Vi körde både drag och agility med våra två storpudlar + extra aktivering och cykling. Dessutom så vill jag varna för att pudelhannar har en starkt utpräglad könsdrift och är därför ofta väldigt kaxiga mot andra hannar, men dom ska aldrig vara otrevliga.

Aussie däremot är nog inte det allra bästa att ha som första hund. Min moster har en aussie och hon har i pricip ingen kontroll över den alls. Den har så pass mycket energi och kräver så mycket att hon helt enkelt inte orkar med den så mycket som den behöver. Hon är så pass oaktiverad att hon inte orkar lyssna på det matte/husse säger (och ändå kämpar dom på ganska bra med henne). Den enda hon lyssnar på är mig när jag är dagmatte åt henne p.g.a att jag springer med henne och tar två-tre långpromenader om dagen med henne innan  jag börjar träna med henne. Jag tycker så synd om henne.. Och det är tydligen vanligt för den rasen. Så man ska nog tänka sig för några gånger först om man är beredd att ta ansvar för en så krävande hund.

Pumi, har jag för mig, är en ganska svårhanterlig ras. Dom är envisa och svåra att lära på grund av det, men har man bara en fast hand och inte velar för mycket så är det en jättesöt och rolig ras med många påhitt. Dom är dock ofta ganska skälliga hundar, men väldans snabba och passar därför utmärkt till agility. Enligt Bonniers stora hundlexikon så passar dom dock inte så bra som stadshund, men det vet jag inget om.

Basenji vet jag inte så mycket om, förutom att tikarna oftast bara löper en gång per år precis som många vilda hunddjur. Det är också en ras som sällan skäller (många skäller inte alls), den ylar istället. Men dom är svårdresserade och trivs inte så bra i kyla. Men dom passar bra som familjehund. Dom har ganska starkt utpräglad jaktinstinkt.

#6 Vad menade du att de vita är värre än de svart/bruna?

#7 Att dom vita har svårare päls att sköta. Den är mer som bichon frisé-päls. Jag vet inte varför det är så, men.. Jag menade inget som har med t.ex. psyket att göra. I det avseendet så är det ingen skillnad.

Det som kan vara värre med vita hundar i allmänhet är att faktiskt lyckas hålla pälsen vit

Vi har haft vita storpudlar sen jag föddes,  håller inte alls med om att de har svårare päls att sköta. Min mammas faster var en välkänd och duktig storpudeluppfödare, har aldrig hört att deras päls är värre. Hon är förrästen en riktig krut tant i 85 årsåldern och köpte en storpudelvalp i våras. Hennes hundar har alltid vart välskötta och är fortfarande.

#9 Ja, det håller jag med om. Men den blir lättare tovig också. =)

Jag tycker inte den blir lättare tovig än någon annan!

Ok, men det är dåh den erfarenhet jag har av pudlar (våra var svarta/brun). Har varit med och friserat åtskilliga vita pudlar och dom har varit svårare att sköta. Men då har det också varit i valplejonklippning. Det kanske inte alltid är så, men som sagt så har det varit så på dom jag har träffat. Bichon Frisé har juh jobbigare päls än pudlar som behöver mer vård och jag tycker att pudlars vita päls är likadan. Men sen är den juh mer allergivänlig också har jag hört.

Min mamma har klippt pudlar i många år och gör det fortfarande men och jag har hjälpt henne, men jag upplever inte att det är jobbigare på vita bara. Genom att man sköter pälsen ocg de inte fäller på det sättet som andra hundar så kan de ju upplevas som allergi vänliga för de som inte är väldigt allergiska.

Jag tycker i alla fall att det är en underbar hundras. De är väldigt bråkiga som valpar, men det är det ju många valpar som är.

Våra pudelvalpar har inte varit särskilt bråkiga. Dom har bara varit som alla valpar är. Men, som sagt, mina erfarenheter kanske inte är samma som alla andras men det jag har upplevtså har dom varit jobbigare i pälsen. Menmen , det är väl kanske olika. =)

Ja det verkar ju så!

Jag har en pumi som snart fyller 4. Det är min första hund och visst har jag fått jobba med att aktivera honom och att han får utlopp för sin energi och för sin intelligens. Vi tränar agility och han är snabb som attan och tycker det är kul. Pumin är en otroligt charmig och trevlig hund. Jag ångrar mig inte en sekund!

Jag får nog också säga Pudel. Jag kanske är en olyckskorp, men jag tycker verkligen inte om att rekomendera någon en ordentligt arbetande hund som första hund.

Som jag tänker då är det att personen ifråga inte vet hur mycket tid en hund kommer att ta när man ha ensam ansvar om den. Hur mycket aktivering som är mycket osv. Det händer alldeles för ofta att människor har goda intentioner, men att de sedan tappar intresset.

Mitt råd är att försöka få kontakt med dem som tränar bruks med sina hundar, och hänga med på deras träningar, samt att tex ta en daghund av mer arbetande ras, och känna på det hållet hur det känns att aktivera varje dag. Aktivering sker självklart i samförstånd med hundägaren.

Kan du hitta något alternativ där du kan prova på hur mycket jobb som krävs (motion + aktivering) av arbetande hund, och du hittar några olika aktiviteter som du tycker är skoj, ser jag inget större hinder för någon av raserna. Anledningen till att jag rekomenderar att ha mer än en "gren" som man tycker är kul, är helt enkelt för att lättare kunna få lite variation, samt att du inte vet vad din kommande hund kommer att gilla.

Lycka till i rasvalet!