Mår er hund bra? Kolla upp hunden så det inte är något medicinskt problem som ligger bakom.

I vissa fall kan det ju vara andra hundar som provocerar "i smyg" men det låter ju inte riktigt så i det här fallet, er hund borde inte ha reagerat så pass starkt isåfall.

Det här låter som ett otroligt svårt och komplext problem att försöka nysta ut och det är nog svårt för någon som inte är otroligt insatt i hundars beteende att ge något riktigt svar. 

Det ni skulle kunna göra är ju att kontakta en hundpsykolog, men det kan ju vara ett precis lika stort problem att hitta en bra sådan person. Vilken dille som helst verkar ju kunna kalla sig för det. 

Det första jag skulle göra är att inte låta er hund träffa jämten mer i alla fall, även om de skulle verka lugna tillsammans, framför allt för jämtens skull men också för er skull, för att inte hamna i den där situationen igen. 

Men frågan är om ni kommer att lita på er hund tillräckligt för att våga ha  henne med andra hundar i huvudtaget, kanske en förutsättning för att ni ska kunna ha henne eftersom du säger att hon går på dagis. Om inte ni litar på henne kommer hon troligtvis successivt att sluta lita på er också, men samtidigt kan det ju vara svårt, eller kanske rentav dumt, att lita på en hund som har bevisat att man inte kan lita på den, i alla fall i vissa situationer.

Ni har inte haft hunden mer än ett halvår, det kan ta lång tid innan hunden landar i sitt nya hem, med sina nya ägare. Hur ser bakgrunden ut för er hund? Hur har den fungerat tidigare med andra hundar? 

Vilka varningssignaler ger hunden?

Min första tanke är att din hund inte gillar att andra hundar kommer för nära hennes husse.

Jag har flera hundar. Men det är alltid den ene som ska till mej först. Försöker någon annan, går hon i mellan demonstrativt.

Jätte tråkigt för er. Jag skulle tro att din tik vaktar er.

Det är nog klokt att se till att hundarna inte träffas så tajt igen. Ni kan hålla isär dom genom en grind eller liknande.

Hoppas ni får någon rätsida på ert problem och att jämten inte blev för skadad varken psykiskt eller fysiskt.

Faktist vart med om detta med annan ras fast då var det unghund som utan förvarning pang poff flög på en vuxen hund dok inte lång/osäker hund men kastrat.  Jag kan säga så att jag skulle inte heller lita på min hund om den nu utan förvarning går på en annan hund som eran gjort, taskigt (?) men sant. Jag tycker dom ni ska veta att kastrater kan få problem med visa vem dom är och denna verkar ju vara otroligt lång med andra ord lätt att sätta på plats. Jag tycker inte  ni ska låta eran hund vara lös med denna hund inte änds vara med att titta på tv när ni är hos dina föräldrar. Hon får helt enkelt vara i gästrumet eller annat rum o vänta på er möjligen vara kopplad eller bakom galler så jämnten får känna sig trygg i sitt hem.

Har ni fd ägaren inte sagt att eran hund kan vara osäker på andra hundar innan så kan detta uppkommit pga nytt hem, det kan ta tid att få en hund "normal", det kan ta tid att landa o känna sig helt trygg med sitt nya hem och matte/husse.

Hon kommer aldrig mer få träffa jämten igen, han har fått nog med action nu. Han verkar inte ha fått några men av anfallet utan beter sig precis som vanligt till och med mot henne…

Jag vet inte, det känns bara tomt nu. Varje gång hon kommer att komma i kontakt med andra hundar så kommer jag att bli nervös, och det kommer hon såklart att märka. Det är inte rättvist mot någon av oss. 

#3 Hon är uppvuxen i en flock med fyra andra hundar. Hon omplacerades eftersom en gammal tik hade blivit senil och gick omkring och morrade osv åt ingenting. Hon var dessutom både döv och blind. De började därför att bråka och då kunde de inte ha kvar henne. Hon ger INGA varningssignaler! Hon såg att jämten stog där och sen bara rusade hon dit och högg, jämten hade ingen chans att flytta sig. Det verkar vara väldigt svart eller vitt i hennes värld, det har min uppfattning alltid varit. 

Nej usch, varför hamnade vi här…

#6 Kan hon känna på sig att jämten är gammal och börjar tappa greppet?

Märkligt att hon bara ger sig på jämten som dessutom verkar så lugn och snäll..

Har haft och har även nu en tik som absolut inte gillar kastrerade hanhundar - inte alls ovanligt.

Att hunden även enbart ger sig på jämten är heller inte konstigt. precis som hos oss människor, så tycker man inte om alla men vissa går inte över gränsen.

Nu har jag en liten hund som har svårt för främmande tikar och okända kastrater i hennes storlek (hon är medveten om sin storlek och vet att det kan göra ont att försöka dänga till en stor hund), så jag vet liksom om problemet. Är man medveten om att ens hund inte tycker om allt och alla, så börjar man tänka på ett annat sätt.

Det spelar alltså ingen roll om en hund är snäll eller inte, ens hund kanske inte gillar den ändå oavsett hur den är. Konkurrenssituationer är oftast värst (konkurrens om saker, mat eller personer) och här verkar det ha varit om en person och även i trångt utrymme = för litet avstånd till den andra hunden enligt henne.

Din hund är 1,5 år och börjar bli vuxen och vågar göra fler saker /vågar prova att "ta sig ton". Detta kommer garanterat ske fler gånger, så nu är det er sak att försöka förebygga när ni nu vet vad er hund kan göra. Inte alltid lätt, jag vet.

Att det går lugnt till ute är heller inget ovanligt. Ute är mer öppet och mer utrymme för att ingen ska stöta sig med den andre. Inomhus blir det en helt annan sak då det blir trångt, avstånd är svåra att hålla och mer risk för vaktande.

#7 Det har aldrig varit snack om saken att hon bestämmer av de två, jämten säger aldrig emot eller på något vis försöker ta plats eller bestämma. Man kan inte hitta en mer undergiven och menlös hund. Jag tycker det är mycket märkligt att hon tog i så förbannat hårt när det gott och väl räckt om hon bara gått dit för då hade han flyttat sig.

#9 Jag förstår att alla hundar inte tycker om alla hundar, men det var hennes brutala sätt som skrämde mig. Inga varningar eller någonting innan hon bara attackerade honom och fast han skrek släppte hon inte på flera sekunder. Fruktansvärt att se.

Jag tycker även att det är konstigt att hon aldrig bråkar på dagiset där det finns säkert 30 kastrater, dock är ju inte husse med då… Det känns som jag har alldeles för lite kunskap inom det här, jag vet inte vad jag mer ska säga. Någon kunde ha dött och jag känner fruktansvärda skuldkänslor.

10 förstår att du vart paff och osäker på henne pga hennes brutala sätt att ge sig på denna hund. Det kan vart så att pga denna jämntes sätt att visa sig låg så var det enkel att trycka till när hon tala om att hon "äger" sin husse.

#12 Chocken har lagt sig och jag känner nu mest som att luften gått ur mig. Skrev på en fb-sida som uppfödaren gjort åt valpköparna om vad som hänt och fick bland annat svaret: "Om du inte ändrar dig tycker jag personligen inte att du ska ha hund. Hunden känner att du inte litar på henne och blir osäker. Sträck på dig istället och förbättra annars har du valt fel ras." Så nu är jag förbannad också. 

Fick rådet av någon med 10 års erfarenhet av "starkt avlade hundar" att lägga ner henne på rygg om hon beter sig dåligt i sällskap av andra hundar. Själv känner jag spontant att det förmodligen bara skulle ge goda chanser att förstöra allt förtroende och göra saken värre. Får som vanligt svaret att jag är okunnig. Blir ännu mer förbannad. Ungefär så är läget just nu.

#12

Väldigt ohjälpsamma kommentarer du fick, vad fick du för svar av uppfödaren?

Jag kan inte hjälpa att tycka att det ändå låter ganska rasrelaterat med just det "brutala" och "signalsvaga" angreppet som du beskriver, och har inget att göra med något så banalt som din kroppshållning eller ett så dåligt råd som "ändra dig". Vi kan ju enbart spekulera i vad som hänt och hur det uppstår, men det går ju inte med all säkerhet att veta.

Ni har ju inte haft hunden särskilt länge och jag tyckte personligen att det var runt ett halvår efter som man hade börjat känna sin omplacering, och som hunden hade börjat bli varm i kläderna så att säga.

#12 jag skulle blivit förbannad själv av båda dom sakerna du fått som svar.

Att lägga ner en hund lär knappast göra den mer välvilligt inställd mot andra hundar - det är bättre att förebygga och inse att den inte fungerar med vissa och ha dom separerade.

Kan ta min egna lilla skit. Även om hon bara väger 5 kg, så accepterar jag ändå inte bråk - men jag vet i vilka lägen hon bråkar och håller henne väck då. Hon gillar inte främmande kastrerade hanhundar och främmande tikar i sin egen storlek och dänger gärna upp dom om dom kommer i min närhet ! Alltså får jag se till att förebygga så hon inte kan göra så. Ett jäkla otyg. Det är en hund som har svårt för att acceptera främmande i flocken, även om det är en flock hon inte bor samman med - alltså promenadflocken med mina vänner. Man får gå långsamt fram och ha henne kopplad i början så hon får vänja in sig på nya hundar för annars vill hon gärna dänga till dom även om det låter värre än det är. Jag accepterar det ändå inte, då det inte är min hunds sak att bestämma vem som ska gå med oss. Men hon har humör i vissa lägen, så jag får förebygga där.

Det viktigaste är att veta vad man har och att inse att ens hund är en hund och faktiskt kan göra sådana här saker och börja klura på vad som triggar för att hålla väck från dom situationerna. Trängsel, konkurrens, resursförsvar osv kan trigga rejält även om det fungerar prickfritt utomhus.

#13 Uppfödaren har inte svarat än. Nej jag tycker det låter väldigt osunt att reagera så starkt på så svaga signaler. Fick även svaret "Din pojkvän kanske gav oroliga signaler undermedvetet."

Jag vet inte hur man då ska jobba vidare om hon flyger på en annan hund pga en sinnesstämning han inte ens visste att han hade…

#14 Ja det blev ett himla krig direkt, jag förstår inte riktigt varför. Jag ifrågasatte "lägga ner på rygg"-metoden och blev direkt anklagad för att vara okunnig och "vill du ens ha hjälp?" 

Tack för att du tog dig tid att skriva om er situation, själv har jag alltid inbillat mig att det är väldigt ovanligt att hundar inte går ihop med kastrater. Nu vet jag bättre.

#16 Strunta i dem, är det någon som är okunnig i detta fall så är det ju de. Att trycka ner en hund är aldrig nödvändigt.

#15

Och då är det ju verkligen att spekulera, samt att det i så fall skulle handla om en väldigt osäker och inte allt för kul hund som reagerar så kraftigt på er som sitter i soffan och tittar på tv.

Tycker #14 tog upp många saker som kan trigga, även att det kan vara stor skillnad på att vara utomhus och att vara inne.

#14 just detta att jämten är väldigt vek kan vara en orsak i sig - och den är även gammal = en lätt hund att trycka ner med andra ord.

Hundar är väldigt bra på att läsa av och hitta svaga punkter hos andra hundar om dom verkligen vill hävda sig/mucka.

Detta med kastrater. Det är inte ovanligt att tikar kan vara bitchiga mot kastrerade hanhundar. Däremot brukar intakta hanar oftare gå ihop med kastrerade hanar. Det är även väldigt individuellt. Jag har haft två tikar (den ena har jag nu) som inte gillar kastrerade hanhundar, men endast okända - hon går att vänja in om hon bara får tid på sig.

Här tror jag mer på att det handlar om jämtens vekhet - kanske även i kombination med att han inte luktar som en hund ska göra (alltså kastrerad).

19 hålelr helt med.

TS måla inte fan på väggen arbeta härifrån o framåt 😉

Det verkar vara populärt bland vissa hundkunniga att alltid lägga skulden på människan och det finns ju vissa hundtränare som står i rampljuset som har samma filosofi - att alla hundar är perfekta om människan beter sig som den ska, är lugn, trygg och en auktoritet. 

Själv tror jag att man kan påverka sin hund mycket genom hur man själv är, men jag tror inte att hundens beteende är så ytligt att vi som människor kan kontrollera det totalt bara genom att sända ut en viss sinnesstämning. Om hundar bara reagerade på människors sinnesstämning skulle de ju vara apatiska så fort människor inte fanns närvarade… 

Och jag tror att det är många här i tråden som håller med mig, att beteenden kan bero på en massa bakomliggande faktorer - miljö, signaler från människa och annan hund, tidigare erfarenheter hos hunden, hundens dagsform och känslor, kemiska reaktioner i hundens hjärna… Man kan nog räkna upp hur mycket som helst.

Det som förvånar mig är att ingen höll med om att nedläggning kanske inte är ett universalverktyg som löser alla världens problem, stora som små, utan alla backade upp varandra och uppfödaren höll också med. Det är tydligen så det går till i bulldog-världen…

Hur som helst, så gick det till när jag blev ovän med typ varenda människa på facebook men nu tittar vi framåt.

Min hund och mammas superjobbiga corgihane på ett år har lekt den senaste veckan. Hon kom plötsligt springandes med ett ben i munnen och honom efter sig och jag tänkte att nu blir det krig - jag sa snabbt tack och hon släppte och sedan var det ingenting mer med det. Inte tal om något vaktande. Inte heller med mig eller min pojkvän mot corgin, ej heller i minde utrymmen. Man känner sig inte orolig när de är tillsammans. Det känns inte "spänt". Så frågan är - när vet man att hundarna går ihop? Hon låg ju ändå och sov i 1,5 timme och sedan bara small det med jämten. Med corgin är hon tvärt emot enormt tålmodig.

Hon har även börjat göra utfall mot "bråkiga" hundar på promenader nu, igen. Vi har klickertränat förut med bra resultat men det känns ändå på något vis som att hon inte riktigt litar på att vi kan hantera situationen när det väl gäller. Lite som att "okej, jag går fint fast den andra hunden bråkar, men gör han något mer så tar jag hand om det!"

Är det någon som har något tips för hur vi kan bygga upp ett bättre förtroende så att hon slipper känna att hon behöver hantera situationen med andra hundar? Det är därför jag upplevt henne som lite vass och osäker mot mötande hundar, hon tycker absolut att det är bättre att visa sig tuff en gång för mycket än en gång för lite…

#22 Riktigt tråkigt att du inte får stöd av uppfödaren, men det är väl alltid lättare att skylla på hundägaren än att komma med konkreta råd.

Jag tror att det kommer bli bättre med tiden så länge ni jobbar med henne, skvallerträning tycker jag själv är effektivt. Och låt hunden umgås med "sina vänner", det finns inget behov att hunden skall kunna umgås med alla.