Anledningar som "för att min hund är så söt" eller "för jag vill ha valpar efter min hund" är anledningar som inte räcker hela vägen, de räcker knappt halvvägs. Jag tycker det är helt fel anledningar till att vilja avla på sin hund.

Jag skulle nog säga att bra och tillräcklig anledning skulle vara att man vill avla för att få fram friska hundar, både mentalt och fysiskt och man gör det för att främja sin ras. Alltså man gör det för att man vill ta fram bra individer som är så nära rasstandard som går och som inte förstör aveln av rasen. Det tycker jag ska vara grunden till varför man vill avla. Att man sen har meriter är en stor bonus då det visar vad hunden är kapabel till och vilka egenskaper den kan föra med sig till sina avkommor.

Sund kroppsbyggnad och hälsoundersökningsresultat som är bra för den rasen man har. Inga hälsoproblem i stil med allergier, hudproblem eller liknande. Dokumenterad stamtavla så att man kan kolla upp hur hälsan ser ut bakåt i leden samt hos syskon och eventuella halvsyskon. Inte allt för vanliga blodslinjer. Bra mentalitet som bevisats med antingen BPH/MH eller tävlingar som förutsätter att hunden har bra mentalitet för att genomföra dem.

Och såklart: att man har ett mål med aveln, krav på båda föräldradjuren och valpköparna och att man själv (eller den som lånar ens hund till avel) sedan har bra(!) koll på genetik. Dessutom bör man vara så hundkunnig att man kan hjälpa valpköpare om de sedan behöver hjälp.

Uppfyller man inte allt som jag skrivit här ovanför, då tycker jag faktiskt att man bör låta bli avel på sin hund.

Varje parning som görs ska vara en förbättring, du ska komma ett steg till i din avel. Detta gäller all avel, dvs även på mina möss hemma.

För mig ska avel främja rasen, dvs att hunden ska vara rastypisk och ha goda bruksegenskaper, samt vara frisk.

Vi tog en kull på Drífa, och hade tanken att ta en till. Nu löpte hon helt fel iår, så det blev inget. Drífa är frisk, vi har kollat höfter och armbågar samt ögonlyst, trots att detta långt ifrån är ett krav i rasen (Siberian husky). Hon har plockat CK på utställning och främsta meriten är att placeras som 4:a i bästatikklassen på rasspecialen med över 100 tikar anmälda. Hon är en bra kommandoledare och jobbar på bra framför släden, men är ännu omeriterad i dragtävlingar.
Nästa år kommer vi istället att para hennes dotter Skade. Detta då Skade är lite snabbare, mer lyhörd och faktiskt jobbar liiite bättre i selen. Hon är ett steg framåt, och då tar vi ett steg till helt enkelt. Även Skade har tagit CK på utställning, och vi hoppas att dragmeriterna på tävling kommer i vinter.

För mig är siberian husky en arbetande ras. De man avlar på ska jobba bra, helst i långdistans spom rasen är framtagen till. De ska gå bra på utställning (helst då rasklubbens) så att man vet att de har en sund kroppskonstruktion. Sen är jag för att hälsokontrollera lite, då det faktiskt finns några små problem i rasen nu.

Håller med de andra som svarat. Det värsta jag vet är folk som avlar på sin hund för att den är så söt och snäll. Det krävs så mycket mer än så.

Jag vill ha en hund som är  frisk och höft, knä- och armbågsfri med goda arbetslinjer, sund fysik och stabil mentalitet. Hur söt föräldrajycken är kommer väldigt långt ner på priolistan (har ännu inte funnit den punkten på listan själv), vilket gör att jag inte bryr mig ev utställningsmeriter och jag har noll och ingen förståelse till köksgolvsavel.

För mig är enda anledningen till att avla, oavsett ras, att det är friska sunda avelsdjur som tillför sin ras något.

Räckte det med söt, trevlig och till synes frisk så hade min blandis fått para hur mycket som helst

Jag tänker lite som Lathundar, är de verkligen så viktigt att dom lever upp till rasstandarden? Jag menar om det är en arbetsglad och frisk hund som har mycket att tillföra, men som inte har det rätta utseendet. Eller är det bara "den perfekta hunden" som bör avlas på?

#5 Måste bara fråga, vad är "köksgolvsavel"?

#7 Amstaff + mexikansk nakenhund, kelpie + karelare, labrador + Tax, etc. Folk som inte fattar vad de håller på med helt enkelt, men ändå bedriver avel på sina jyckar med "söta", "snälla" och "lydiga" som enda merit.

Jag tycker oavsett vilket djurart man avlar ska man tänka "vad tillför min hund till rasen/arten?"

ÄR det okänd bakgrund, okänd hälsostatus där man vet att rasen har problem, ja då kanske man inte tillför så bra blod? Eller man vet inte och det kan lika gärna vara dåliga gener man för vidare.

Det finns så mycket individer av de flesta raser att man har råd att vara petig, inte alla men de flesta, och det finns ingen anledning att avla bara för att ens hund är söt om inte vet vad som finns bakom. Kanske har alla syskon fått avlivas pga sjukdom eller liknande. Bara för ens egen hund är frisk betyder inte det att den inte bär på något…

För mig är hundarnas hälsa viktigast. Föräldradjuren ska vara friska och sunda. Hundarna ska ha bra mentalitet.

Inom "min" ras så tycker jag att det är viktigast att hundarna har god arbetsvilja, hundarna ska vilja jobba. Och självklart det som jag har skrivit ovan. Utseendet är inte särskilt viktigt, som inom portisar så har pälslängden blivit överdriven tycker jag. Visst dom ska ha längre päls runt bröstkorgen och därvid men jag tycker att många portisar har för lång päls.

Att avla på hundar enbart för utseendets skull tycker jag är fel helt klart!

På Pixie kommer jag att ta en kull, kanske fler. Hon är en mycket bra representant för rasen Pudel, hon har tagit flera ck på utställning. UA både ögon och patella, har inte anlag för ögonsjukdomen prcd-a. Välkroppad, välvinklad och riktigt bra bröstkorg särskilt för att vara så liten som hon ändå är, hon är toy på 26,5 cm. Sen har hon ett så fint uttryck, vackert ansikte och underbara mörka ögon, en sån hund som alla småtjejer faller i trans över "åååååhhh så söt!!" 

Dessutom är hon grå, förra året reggades det 13 (!) grå toypudelvalpar och 54 grå dvärgpudelvalpar vilket inte är många alls (jämför med 101+276 stycken svarta toy+dvärgvalpar), så hon behövs anser jag. Hon är väldigt pigg och glad, aktiv, social, nyfiken, lätt att träna, kvicktänkt, målmedveten, påhittig och lättbelönad. Hon är en rolig hund! Vi har inte tränat så mycket spår men hon går med lätthet 500 meter personspår, vi har börjat med viltspår och det gillar hon också.

Hon äter bra (aptitlösa och magra pudlar är lite för vanligt tyvärr), har alltid varit helt frisk förutom en urinvägsinfektion som valp, ingen av hennes nära släktingar har några som helst hälsoproblem.

De eventuella nackdelarna är jag också medveten om, som att hon är väldigt envis och viljestark (plus för rätt ägare, minus för fel ägare ), pälsen är sisådär men det är typiskt de grå, hon kunde ha bättre resning och vara mindre bred över skallen. Ungefär så.

Jag har nära kontakt med hennes uppfödare och flera andra uppfödare att också fråga om råd och stöd. Jag är verksam i rasklubben och har många kontakter landet över och tror inte att det skulle bli svårt att sälja 1-2 möjligen 3 valpar efter Pixie (hon lär inte få fler i en kull). Om det blir någon bra tikvalp behåller jag den här.

min morbror med familj har kennel. De var med och valde ut min hund från början, sa vilka blodslinjer som var bra osv.

Han är utställd 3 ggr med bra resultat, inte klassvinnare men stark klass 1. I kritiken var allt "viktigt" så som benvinklar osv mycket bra. Att han var tjock vid utställningstillfällena är inget som påverkar framtida valpar, däremot placering i klassen 

Han är friröntgad i armbågar, HD A, ögonlyst ua.

Inom rasen kan hanarna vara lite skarpa och ibland agressiva mot andra hanar, några sådana spår finns inte hos min. Han har ett toppentemperament, om än något vek. Han är inte så arbetsför men verkar inte ha fört vidare det till valparna då första kullen som nu är 8 månader har en otrolig arbetsvilja trots sällskapsras. En valp ur den kullen har visats hittills, blev BIS valp.

Kull nr 2 är bara 6 veckor än så länge.

Eftersom jag köpt honom uppåt i landet så har han fört ner gener som är ovanliga i en här trakten.

Han är ingen elithund, men väl en god avelshanne

Jag håller med vad de över skrivit om sundhet och så vidare. tänkte även skriva lite hur jag tänker king min kille som har alla förutsättningar!

Prins är en tvåårig boxer som gått bra på utställning, exellent med Ck, bästa unghundshane osv. (förutom den sista utställningen då han tydligen hade för små lårmuskler och fick VG)

Han är friröntgad höfter, knä, armbågar. Ryggen ska kollas till hösten och om det visar ngt där stryks avelstankarna direkt.

MH gjorde han med glans och mentaldomaren ville tom använda honom som mall för ett gott resultat i ett utvärderingsarbete de höll på med.

Han har väldigt unikt blod i Sverige och föräldrarna är förstklassiga djur både arbetsmässigt och i utställningsringen. 

Han är en arbetsmaskin som gör allt för att arbeta och vill bara mer och mer! Men! Han har en tendens att låsa sig på ärmen i tex skyddet och detta kommer vara en del som jag vill ha i tankarna för framtida avel, nu är det mycket möjligt att detta är pga av mig som förare och att jag inte är tillräckligt kompetent i sammanhanget så det ska bli intressant att se hur detta fortlöper.

Han är även vaktig och vill gärna vakta mig, vilket jag inte tillåter och kan kontrollera men är detta en egenskap jag vill föra vidare? Både Ja och Nej!

Sist men inte minst så har han ett otroligt bra bett, han tar fullbett direkt och glider inte ur i skyddsarbetet. Han har inga rädslor och är ovanligt stabil balanserad rakt av.  
Han har alla de egenskaper som jag vill se hos en fullfjädrad brukshund, han ligger långt över många andra individer av andra raser av, i mångas ögon, bättre bruksras. Men, kommer det finnas köpare som vill ha en såpass driftig boxer? Tyvärr köps allt fler boxer enbart till sällskap och då kan det bli rent förödande att få en boxer som Prins (eller mer!). Så kommer det finnas hem som är lämpade att ha en högtempererad och arbetskrävande boxer? Boxer är inte den lättaste rasen att arbeta med då de inte har lika mkt förighet som vi ser hos många andra bruksraser idag (kanske ngt att jobba med?)

Eftersom andra skrivit hur de ser på sin egna hund och avel så kan jag ju göra detsamma :p

Wahidah är en enligt mig väldigt bra saluki. Hon är orädd, lagom social, otroligt lätthanterad, välbyggd och med rastypisk mentalitet där den starka jaktlusten märks.

Hon har gått BPH och flera blev imponerade av henne där. Vi har tävlat lydnad och rallylydnad. Hon har sprungit jättebra på lure coursing-tävlingar och har fått två CK på utställningar samt vunnit sin klass på riksutställingen i år.

Hennes bror har ultraljudat hjärta och är ögonlyst. UA på båda undersökningarna. Mer hälsotester än så är inte gjorda på några nära släktingar, men saluki är en ras som man i princip aldrig hälsoundersöker och när det väl görs så blir det nästan alltid med resultat UA. Alla hennes nära släktingar som jag träffat (vilket är en hel del) har haft underbar mentalitet och varit enligt mig bra salukis på alla sätt och vis.

Kommer jag ta en kull valpar på Wahidah? Nej.
Dels kan jag själv inte tillräckligt mycket om genetik. Dels har jag inte råd att föda upp och jag är inte säker på att jag skulle hitta bra valpköpare till alla valpar. Dessutom, hon har väldigt vanliga blodslinjer. Hennes pappa är pappa till många valpkullar. Två av hennes bröder är pappor. Hennes mamma har inte helt ovanliga avelshundar i stamtavlan heller.

Så även om Wahidah är en underbar och mycket bra saluki så finns det egentligen ingen anledning att använda henne i avel. Hon är ett bra avelsresultat, men det är knappast så att man inte kommer kunna få tag på liknande salukis om man inte väljer att avla på henne. Det enda skulle väl i så fall vara om samtliga släktingar avlades med hundar som jag inte tycker är bra, men risken att det händer är förhoppningsvis inte stor.

Jag vill avla på min hund, som inte finns än visserligen men ändå..

För att hon har "unikt blod" som behövs i rasen då det är en väldigt liten avelsbas. För att jag vet vad som finns bakom henne. Hennes föräldrar kommer den dagen hon föds vara hälsotestade och meriterade på ett enligt mig önskvärt sätt för rasen.

Jag vill avla på henne för att få fram rastypiska trevliga friska hundar som kan göra sitt för rasen.

Stämmer hon inte min på mina krav så kommer jag inte att avla på henne.

Ska det avlas så ska det vara till rasens fördel, det ska tillföra något bra och anledningen "min hund är så snäll och söt" kan man ju ta och stoppa upp någonstans. Avel är seriösa grejer, man sätter inte en kull valpar till världen utan rejält med kött på benen.

Om jag nu skulle ha en kennel eller föda upp hundar, skulle jag aldrig avla för utseendet, utan bra mentalitet, bra höfter/armbågar osv ^^

#17

Jag blir lite nyfiken när folk säger så, att de inte bryr sig om utseendet utan bara vill avla på mentalitet, bra höfter/armbågar osv.

Om du skulle ha en hund som har UA på alla hälsoundersökningar och toppmentalitet, men en kroppsbyggnad med tex så trång underkäke att tänderna inte får plats, eller så veka mellanhänder att kroppen riskerar att slitas ut i förtid, skulle du avla på den? Det är alltså inget som syns mer än på hundens exteriör förrän den är gammal eller så riskerar det bara att påverka avkommorna.

#18 Nu kan ju inte jag svara för #17, men när jag menar på att utseende kanske inte ska spela någon roll så menar jag typ om hunden är för liten/stor för rasstandarden, har dålig färg/teckning mm. Alltså inte sånt som påverkar hunden, utan som bara kan ses som en smaksak.

#18

Om jag säger att "jag tänker inte avla på utseendet" då menar jag att utställningsmeriter inte smäller högt eftersom det är sundheten som är det viktigaste. En sund exteriör är extremt viktig för mig och många raser som har blivit avlade efter utställningsmeriter har fått sämre och sämre exteriör med tiden..

Det betyder ju inte att alla hundar som inte ställs ut är sunda i kroppen medans de man ställer ut inte är det.

Men vissa raser skulle jag peronligen arbeta mot den gammla standarden om jag födde upp, såna hundar går inte bra på utställningarna idag så det skulle vara grymt onödigt för mig att springa vänstervarv om jag födde upp en sån ras. Men ´det är ju bara min åsikt och jag vet att frågan ite var riktad till mig

#18 Håller med.

För mig är det även konstigt att säga att man inte bryr sig om utseendet alls, då bryr man sig ju inte om rasen om hunden kan se ut hur som helst bara den är frisk? Eller?

Att utgå ifrån rasstandarden är väl ändå det minsta man kan göra som uppfödare? Det är ju ändå den som visar hur en hund av en viss ras kan se ut, annars kan man lika gärna föda upp vilken annan ras som helst.

Jag skulle vilja att mina hundar gick i avel men… den ena har för dåliga höfter (ska absolut inte bli pappa) och den andra har blått i sina ögon vilket gör att man måste välja tik mycket noga. Dock är han så pass fin i kroppen (helt inom rasstandarden), har helt rätt proportioner, a-höfter, bra psyke och liksom bra på alla vis så det vore synd att inte använda honom. Anledningen till att avla… hans ras är numerärt mycket liten och den minskar. Det är mao lite av räddningsarbetet i det hela. Vi låter honom vara okastrerad tills vi säkert vet att han inte behövs inom aveln men söker inte aktivt efter någon som behöver en frisk och sund hane men har talat om att han finns.

Hunden skall vara uppkollat för sådant som kan förekomma inom rasen. Gjort alla prov som krävs för rasen, även om det inte krävs för en viss ras tycker jag bra man kan göra det ändå, t.ex. MH. Hunden skall ha ett bra temperament och mentalitet, iaf utställd någon gång, även om en kunnig uppfödare inte behöver ställa ut utan kan se att hunden passar ändå. Meriter är alltid bra, inte inom utställning nödvändigtvis utan arbetsmeriter. Hunden skall ha något extra, hunden skall verkligen tillföra rasen något.

Jag håller med de flesta och säger att använda ett djur i avel (oavsett art) ska man bara göra om just den parningen gör att rasen tar ett steg frammåt i utvecklingen.

Vad gäller utseende vs hälsa så anser jag att man inte ska behöva välja. Ett bra avelsdjur har något att tillföra sin ras både utseendemässigt och hälsomässigt. Men om det nu mot förmodan inte går att hitta sådana aveldjur så ska naturligtvis hälsan gå i första hand.

Lite självklar kanske men jag skriver det i alla fall

Det är ju inte bara ens egna hund som ska vara bättre än rasmedel man måste ju titta på resten av kullen också. Att ens egna framtida avelshund har fria höfter och bra mentalitet kanske inte alltid räcker om exempelvis resten av kullen har höftledsdysplasi eller visar starka rädslor på MH.

En framgångsrik uppfödare jag känner avlar aldrig på en enskild individs egenskaper/prestationer utan avelsdjuren väljs enbart ut efter släktskap. Det är kanske inte ett sätt som passar alla men det är ett sätt att se på avel.

Hundar har så pass bra status i Sverige att det för min inte är så viktigt till just varför man avlar. självklart ska man inte tänka "jag vill ha pengar" eller "valpar är söta" utan något mål absolut. Men det finns olika sätt att se på det.

Antingen avlar man för utställning först och främst. Då ska ju målet vara rastypiska (men friska) individer. Man ska vilja föra rasen vidare och få fram bra exemplar av rasen.
Dock ser jag också nackdelarna med detta, hundar som inte kan fungera normalt, föda sina egna barn, andas ordentligt, gå ordentligt osv just eftersom de är för hårt avlade för rasstandarden.
En sån hund vill jag inte köpa.

Då köper jag mycket hellre en blandras valp som är avlad för temperament och en frisk kropp där utseendet faktiskt inte spelar roll alls. En vovve som är uppvuxen i en familj som kanske inte kan allt eller ger det bästa fodret men som ser hundens bästa framför pokaler och andra priser. :)
Älskar blandraser och lär nog alltid ha en extra kärlek för dem.

#27 Fast nu är ju inte världen så svartvit så det inte skulle finnas annat än utseende avlade renraser och blandraser.

#27: Och det finns faktiskt många hundar (främst blandraser) som far illa i Sverige även om det inte är lika illa som i en del andra länder. Jag skulle dock påstå att det blivit sämre och en anledning är absolut den okonterollerade aveln. Sen är det ju faktiskt som Teddies matte säger att det inte enbart existerar renrasiga uppfödare som bara bryr sig om pokaler och andra priser och en sån uppfödare skulle jag heller inte köpa av. Däremot existerar det ganska få blandrasuppfödare som ser till en frisk kropp med tanke på hur sällsynt det är med hälsotestade föräldrar till blandrasvalpar.

Inte personligt menat till någon, men den där "blandrasavelsfrågan"… måste den tas upp igen? Starta en ny tråd om det i så fall, please! 

Som vettig anledning tycker jag när man vill föra vidare rasen med sunda och friska individer, bidra till en frisk ras med god hållning som är bättre än den tidigare generationen.

De hundar som används i aveln ska kunna tillföra/förbättra rasen.

Blandrasavel är jag helt emot eftersom det inte kan tillföra en specifik ras något, jodå jag har själv 2 blandraser men tänker inte ens tanken på att avla på dessa

Anledning till avel på en hund - tik så som hane. Är för att den ska tillföra något för rasen. Med målet att avkomman ska bli bättre än föräldradjuren. Då givetvis även med hänsyn till släkten för att se röda trådar i linjerna.

"Söt och gullig" är den sämsta orsaken till avel enligt mig. Finns oändligt många helt underbara hundar, som fungerar som sällskapshundar absolut. (herregud.. alla mina hundar hade gått i avel då.) Men för denna anledning betyder det inte att denna hund ska gå i avel.

Det är bara att titta på familjens första hund Ronja: jättesöt, charmig och väldigt egen. Rastypisk, något stor. Tävlar i agility + hoppklass 3, 1:a pris LK1, uppflyttad rallylydnad fortsättning, utställd med 1:a (excellent) + HP officiellt och öga ua. 
En hund somliga faktiskt ansåg skulle kunna gå i avel. 
Men hon brast på så många plan att jag inte kunde med att avla på henne. (därav kastrerad) Bland annat ljudrädslor, rädsla för människor, instabil miljömässigt, mag-tarmbesvär, magkatarr och stress.
Trotts alla hennes meriter och god hälsa (för rasen hade hon uppfyllt alla krav och mycket mer dessutom) var hon på tok för instabil för att ta kull på. Och för mig fruktansvärt dålig hälsomässigt. (men på hunddata reggas ju inte sådana problem som hon hade.) Hon är en tik jag vet många ville ha valp efter ett tag. Dessa människor förstod dock inte hur svår hon var att leva med. För hon var och är handikappad, på grund av sin mentalitet. Trotts att hennes meritlista säger annorlunda.
Vet även att Ronja inte är något dåligt exempel för rasen, för nog vet jag att det avlas på värre individer stundtals.

Avel är ett stort projekt och man sätter ändå ett liv till världen. Som uppfödare har man ansvar att placera ut valpar så att de kommer till goda och förhoppningsvis livslånga hem. Dessutom är uppfödarrollen inget man bara kan avsäga sig "bara sådär". En seriös uppfödare finns tillgänglig i princip dygnet runt för sin valpköpare om man frågar mig. (sorry lite avstickare här i allt)

Har en helt ljuvlig hane här hemma. Som jag älskar något förfärligt, inga rädslor eller negativt i honom. För mig är han otroligt idealisk. Bortsett från att han är något orastypisk i att han älskar allt och alla. *ler* Hälsomässigt kontrollerad: HD A, ED 0, patella u.a. öga u.a. DNA testad för CEA, CL, TNS ej bärare. (kan ej utveckla sjukdomen) dessutom kommer han från en unik men också bra vallstam i mitt tycke.
Lättarbetad och mjuk. Tränar vallning, agility och lydnad. Stabil och väldigt cool i allt han gör arbetsmässigt.
Iår hoppas jag att vi genomför vallprovet (om jag vågar. Nervositet) 

Jag är dock fortfarande inte säker på om han ska gå i avel. Även om tre stycken kennlar visat intresse. Jag är extremt petig, ibland lite för petig. Oavsett vill jag inte att han ska gå i avel förrens han är 4 år. Av anledning till att sjukdomar kan uppkomma senare i åren. Det har också gjort att jag inte varit så kritisk om honom ännu.

Finns en del kriterier jag brukar tänka på:

• Mentalt - har hunden några problem som gör den "handikappad" i vardagen. (kan vara allt från skotträdsla, till problem med att gå på hala golv, till stress osv) Ev. BPH el MH. Ser det dock ej som krav. Utan anser att man som uppfödare även ska vara kunnig och kritisk nog att kunna se hundens för - nackdelar.
• Hälsomässigt - Har hunden det dokumenterat att den faktiskt är "så frisk"? (HD, ED osv)
• Rasmässigt - är denna hund en bra representant av rasen?
• Genetiskt - hur frisk just den tilltänkta hunden är betyder inte per ren automatik att den kommer lämna friska valpar förståss. Hur ser det ut genetiskt (inom släkten) på de tre plan ovan? (rädslor, hälsa osv)

#28&29; Skrev i mitt inlägg att så länge målet är friska och krya individer så spelar resten inte någon större roll. 
Finns nackdelar och fördelar med de båda två och något annat har jag inte sagt.

# 27

Det är ganska nytt med BPH o finns inte i hela landet än, det är det prov/beskrivning av mentalitet/temperament som man kan göra med blandisar, så jag skulle ta det där med att det avlas på funktion o temperament med en skottkärra salt.

#35; Att man inte avlar på agressiva eller defekta hundar (sjukdomar/skador) tycker jag räcker. Massa tester är inget som behövs i mina ögon. 
Vid raser där det är vanligt är det ju självklart om hundarna ska gå i avel, men det tror jag alla ser som självklart faktiskt.

Nu har jag inte läst hela tråden. Men jag tycker faktiskt hunden bör ha gjort något mer än bara ha ställts ut. Sen om det är agility, lydnad, flyball, vallning spelar inte så stor roll. Och jag tycker faktiskt det bör vara ett riktmärke för alla hundraser.

Utställning är ett bra sätt att se att den är rasmässig, men sen tycker jag att man bör göra något mer för att visa att hunden klarar av saker fysiskt och psykiskt.

Om min hund:

får bra utställningsresultat
klarar en klass av lydnad, agility eller bruks
friröntgas från patella
och gör MH

då kanske jag eventuellt kan tänka mig ta en kull efter henne.

#34 Spelar väl ingen roll om målet är friska individer om du inte gör allt för att se till att målet nås? Där kommer ju hälsotester in i bilden. Hur ska du veta att du har en frisk hund om du inte testar och har koll på stamtavlan?

#38; Bara avla på friska föräldrar som inte har haft problem. Har de raser i sig som brukar ha speciella problem (t.ex schäfer) så kan man ju kolla upp just det. Men att alla hundar ska göra helkroppsröntgen, temperamentstester osv ser jag inte som jättenödvändigt. I ett dröm scenario ja, men inte i dagens läge. 
Ser det som självklart att man inte avlar på en hund som har problem och att varje hundägare har koll på sin hund.

Har ingen stamtavla på mina nuvarande hundar och det är inget "krav" på framtida hundar heller.

Anledningen att jag tycker som jag gör är för att jag är livrädd för hur långt aveln har gått, med genetiska fel som medvetet avlats fram. Genetiska fel som är så lätta att bryta bara man väljer att sluta avla på dessa djur som inte kan andas, gå, föda barn eller se ordentligt.
Men det är min åsikt och ingen måste tycka lika :)

#39 Men om du inte vet det genetiska materialet vet du ju inte heller om de är friska. Att de är friska nu behöver ju inte betyda att de är det hela livet. De kan ju lika gärna bära på defekter från alla raserna du blandar och valparna får problem med alla genetiska fel du är så rädd för.

Beror helt på rasen, i många fall borde hälsa och genvariation gå före allt annat, det sjuka är när folk berättigar att sätta defekta djur i avel för att avelsbasen är FÖR begränsad enligt dom själva samtidigt som man använder samma hanhundar flertalet gånger…var är logiken i det?

Det är svårt att uttala sig om alla raser i en klump, för alla har så olika förutsättningar och problem ex. är vissa hälsotester inte nödvändiga sålänge det inte är ett problem inom rasen, likaså bör det som ÄR ett problem motarbetas även om det inte finns krav på det.

# 39

Hundar föder inte barn, de valpar. Vad en hund har för temperament är ägarna oftast helt hemmablinda för, därför behövs BPH/MH på avelsdjuren o helst hela tjocka släkten.

Mig veterligen finns inga raser i Sverige som inte kan para sig o valpa naturligt.

#40; Det jag tänker på där var mest de sönderavlade raserna, de gentiska fel som är så otroligt synliga och verkligen märks (dvs de man medvetet avlat fram). 
Aldrig hållt på med hundavel och har endast mina egna hundar som sällskap och därför är det det som jag letar efter när jag köper en hund. Att den har fin stamtavla osv är inte det viktiga för mig utan helheten.

#42; Bullmastiffer är ett exempel. Min granne föder upp dessa och de har alltid inbokade kejsarsnitt eftersom honorna inte får ut ungarna själva.
Det är exempel på en hund jag inte skulle köpa.

Föder endast upp kaniner själv och där tar man bort defekta djur och dess avkommor ur avel så fort det märks.
Man kan ha en härstam utan direkt stamtavla och det är även dom som räcker för mig när jag ska köpa hund.

Skulle jag avla på hundar skulle jag säkerligen tycka annorlunda, men i dagsläget varken gör jag det eller har planer på det och kommer välja en hund jag trivs med framför en fin stamtavla :)

# 43

"

Rasen har tämligen god fruktsamhet. Dock syns en viss överrepresentation av kejsarsnitt, i

många fall beror dessa dock på kvarliggande döda valpar eller trötta tikar som inte orkar att

föda fram de sista valparna i en stor kull. Uppfödarna bör uppmärksamma vikten av att

tikarna kan föda naturligt och givetvis ej ta upprepade kullar på tikar som visar sig ej kunna

föda naturligt."

Läs gärna hela RAS innan du uttalar dig.

http://www.bullmastiffklubben.se/index.php?option=com_content&view=article&id=57:ras&catid=42:ras-&Itemid=67

Finns bara en uppfödare i din geografiska närhet, i Ekolsund, menar du att de medvetet bryter mt Svensk lagstiftning?

Självklart preliminärbokar man vet om man avlar på en ras som har dåligt värkarbete o lika självklart parar man inte en tik som inte kunnat valpa sjölv pga det.

#44; Jag berättar bara om det den uppfödaren jag bor granne med. Har inte uttalat mig om alla av denna ras utan sa att det var ett exempel. 
De kan ha problem att föda ut ungarna eftersom huvudet på valparna har så brett huvud och eftersom deras tikar haft problem att föda ungarna så bokar de nu mer alltid in ett kejsarsnitt på dem. 
Ingen stor uppfödare och vet inte hur ofta de har kullar nu mer men när jag var yngre så var jag där ofta och lekte med valparna.

Förstår inte varför det ska bli en så stor diskussion av detta dock? Varför måste alla tycka lika? Somsagt säger jag bara det jag går efter när jag ska köpa en hund. Vad ni letar efter för hund har jag ingen åsikt om eller bryr mig om direkt heller.

# 45

Du tog rasen som exempel på en ras som inte kan valpa normalt utan måste förlösas med kejsarsnitt.

Naturligtvis blir det diskussion eftersom du kommer med ogrundade påståenden o utpekar en kennel som lagbrytare.

Värksvaghet har inget med stora huvuden att göra.

Hur tror du priset på valpar skulle vara om alla tikar måste förlösas med kejsarsnitt? En sådan ras skulle dö ut ganska snart.

#46; För det första hoppas jag att man inte avlar för att tjäna pengar i första hand. Sen sa jag bara det jag lärt mig från den kenneln, att det är något lagbrytande de gör känns inte så troligt faktiskt. Då borde ju veterinärerna sagt ifrån någon gång.

Men känner inte att ämnet är värt att diskutera. Jag har min åsikt precis som du har din och den respekterar jag. 
Hade jag fött upp hundar så ja, då kanske jag hade tänkt annorlunda det vet jag inte. Men i dagen läge så har jag hundar endast till sällskap och köper hellre en hund som födits upp till kel hos någon mysig familj än en av de stora kennlar jag vart på där hundarna bodde i ett stall.. Inte mysigt alls att se.

Jag är nöjd så länge hundarna föds upp på ett bra sätt och mår bra, samt att man inte avlar på defekter som man vet finns där. fina stamtavlor osv spelar mig ingen roll då vovven ändå bara ska ut och vandra i skogen ett par timmar om dagen och inte ställas ut eller så.

# 47

Varför disskuterar du då? På vilket sätt vet du att hundar utan stamtavla är friska som föds upp för att de är trevliga o i bästa fall duger till skogspromenader?

Själv köper jag renrasiga valpar med stamtavla, äldre hundar som behöver nytt hem är välkomna hos mig, oavsett rastillhörighet.

Naturlgvis gör vi alla som vi vill, koncensus behövs inte, själv gör jag val som jag kan leva med, o där ingår inte stöd av oseriös avel.

#47; För att du stället frågor och jag tycker det är ohyfsat att inte svara :)
"I bästa fall duger till skogspromenader", jag antar att man som seriös köpare väljer en uppfödare man litar på och har koll på rasen/raserna hunden har i sig. Ev. problem som finns och vad rasen används till, det tar jag för givet.

Har besökt en "hundfarm" eller vad man ska kalla det och det var bland det värsta jag sett. Massa hundar som inte fick leva i en normal hemmiljö som en hund borde få göra. Sånt avel tycker jag inte om, men att man tar en kull på sin tik hemma har jag inga problem med om det sköts rätt och man har en anledning till varför. Samt att både tiken och hanen är friska och inte har några problem med leder t.ex.

Men lämnar diskussionen nu då vi inte kommer någon vart.