"Måste" man byta till seniorfoder bara för att en hund blir äldre? Jag tycker seniorfoder har sämre innehåll (senior och lightfoder brukar dessutom vara samma), nästan alltid (eller alltid?) spannmålsbaserade och är väldigt tveksam till foder med lågt energiinnehåll då min hund är pigg och alert, lekfull, oerhört fräsch hela han, märker ingen som helst skillnad på honom nu jämfört med när han var 5 år gammal.
Kollad av veterinär senast i somras som tyckte samma, inga muskel- eller ledbesvär över huvud taget, blodvärden var fina (anledingen till att han kollades var magkatarr pga något han ätit, nu är allt bra).

När han fyllde 10 testade jag ett seniorfoder, egentligen utan mer anledning än att han rent åldersmässigt började räknas som senior. Han blev jättetrött och orkade inte mycket alls. Bytte tillbaka och han blev "sig själv" igen.
Så jag har insett att ett foder med lågt energiinehåll är antagligen inte något för en hund med högt aktivitetsbehov - och som har en kropp som utan problem klarar ett aktivt liv.

Tänker jag rätt då, när jag resonerar som jag gör? Att han borde klara sig på helt vanligt foder än så länge. När han så småningom börjar bli gammal i kroppen och inte hänger med riktigt, då är det dags att byta till seniorfoder.. eller?

Han är för övrigt en hamiltonstövare, fyller 12 år i vår.