Min familj har en schäfertik som jag gärna berättar mina personliga erfarenheter om. Hon är en underbar hund och väldigt familjekär. Hon ÄLSKAR sin familj men bryr sig inte det minsta om någon annan. Det tog två år för min pojkvän att "bli en i familjen" för henne. Då kom han bara och hälsade på en gång i veckan förvisso.

Hon är en såkallad "räkrygg" med suttande kors. Hon har C-höfter, seperationsångest, foderallergi, superkänslig mage, kräsen och därmed något underviktig, inget föremålsintresse. Hon är hur lugn och stabil som helst när hon är med oss i familjen, men mår inte bra av att bli lämnad ensam. Hon blir även väldigt uppspelt när familjemedlemmarna kommer hem. Det är alltså endast i dessa situvationer hon blir stressad - lämnad ensam och när familjemedlemmar kommer hem. Förövrig har hon lätt för att slappna av (när vi är med) i alla miljöer. Hon har stor jakinstinkt. Det är inga problem att ha henne lös, hon sticker inte på vittring, men om hon ser en hare är det kört att få stopp på henne.

När jag gick hundutbildning fanns det tre schäfrar i gruppen (min var en utav dem), två räkor och en rakryggad. De andra två kunde inte vara med bland andra hundar då de flippade ur av stress. En av dem tömde analsäckarna flera gånger. Klarade inte stressen. Observera att alla tre (inklusive våran var omplaceringshundar med något tuff start på livet).

Min schäfer har inga problem med andra hundar men jag skulle nog inte säga att hon är en stabl hund pågrund av seperationsångesten.

Detta är ju alltså min familjs schäfer och när jag skulle skaffa min egna hund visste jag med säkerhet att jag inte ville ha en schäfer, även om jag äskar familjens underbara tik. Jag har fått uppfattningen av, och träffat för många stressade schäfrar.

Hoppas inte att jag har skrämmt dig. De rakryggade schäfrarna brukar ju helt klart vara mycket friskare. Dock finns det nog risk för stress där också. Men väljer man en bra uppfödare och har tydliga mål med sitt hundägande så tror jag att det kan bli hur bra som helst. De är underbara hundar i rätt händer!

Lycka till!

Jag har en 75% schäfer haha.. och känner några med schäfer. Det är små hundar i stora förpackningar(beteende mässigt, men de kräver ju sitt), riktiga mysclowner med familjen, men riktiga monster emot de dom är misstänksamma emot. Kärleksfulla, lättlärda, anpassar sig efter familjen, och helt underbara i min syn..

Jag har ingen schäfer själv men har träffat en hel del schäfrar och gillar rasen skarpt.

En schäfer fungerar ju till det mesta, ja vad finns det den inte passar till inom brukset? :) Men såklart då de rakryggade ;) Klart det finns undantag inom "räkaveln" också, men det finns det ju alltid!

Hade du tänkt träna något mer förutom lydnad? Typ spår, sök, rapport, skydd? Passar också schäfern utmärkt :)

Men det här med personlighet: ja de kan ju vara lite stressade o lätt för att komma upp i varv, o det kan ju vara värt att tänka på när man väljer uppfödare. Vissa avlar på väldigt skarpa hundar, kanske speciellt de som använder sina hundar till IPO, skydd och där är det viktigt att man träffar tex föräldrarna och ser hur dessa är i vardagen! Det är viktigt, att eftersom vissa kan ha så rätt till stress att aktivera hunden såklart på rätt sätt och sen att kunna hantera men framför allt förebygga stress. Är man en duktig förare så slipper man oftast denna typen av stress! Men denna typen av stress är oftsat inte speciellt negativ, i den bemärkelsen som den kan vara bland de räkryggade schäfrarna. Utan hos bruksschäfrarna kan det kanske vara aså tror jag att hundarna har lätt för att gå upp i varv vid tex träning eller vid understimulans.

Sen finns det ju bruksschäferuppfödare som avlar på lite lugnare mentalitet, sk allroundschäfrar som de kallar dem, men då är kanske dessa hundar istället skit inom själva hundsporten, för att de inte är "vassa" nog. Om du förstår vad jag menar. Men det beror också lite på vad man vill göra med sin hund! Vill man träna olika grejer såsom sök, spår, lydnad, rapport,  osv så kanske detta räcker för dig! Men vill ha en hund till tjänst eller skydd specifikt o satsa fullt ut så anser jag iaf att man bör ta en uppfödare som avlar en hel del på skarpa hundar, som av vissa då kan uppfattas som väldigt nerviga..

O så lite på det jag var inne tidigare… Att schäfrar med räkryggar överlag har sämre mentalitet än riktiga bruksschäfrar tycker jag stämmer. Har träffat en hel del "räkor" också och nog alla av dessa har visat tecken på obalans bland andra hundar och i olika miljöer tex. Inte speciellt miljöstarka,  ej skottfasta osv…  Detta beror nog mycket på att man struntar en hel del i mentaliteten i denna aveln utan fokuserar blint på exteriören, i princip…

Hoppas det hjälpte lite :)

Jag har lärt känna tre schäfrar väl de senaste åren träffat på ett par till, alla rakryggade och ganska olika individer.

De tre jag lärde känna väl var alla lugna inomhus och låg mest och sov - men utomhus var de på g! Alla var avlade för bruks och det var mycket motor i dem, speciellt i hanen (som även hade problem med hundmöten för övrigt och inte gick ihop med andra hanhundar, vilket väl inte är helt ovanligt). De två tikarna funkade bra med andra hundar och älskade sin familj, men var inte så intresserad av nya människor. Efter att jag hälsat på dagligen typ tre veckor blev de glada att se mig. Hanen däremot älskade att träffa folk och ville gärna hälsa på gatan, men man märkte också tydligt om han träffat personen förut - han hade en fantastisk förmåga att känna igen folk! Ingen av hundarna har varit nervösa, även om de lätt gått upp i varv.

Det finns ju en del vakt i dem, och de varnar när någon är utanför dörren. En av tikarna skällde på personen (om hon inte kände den såklart) även om den kom in och fortsatte med det tills matte/husse kom och hälsade (hantverkare kom för att fixa något).

Jag träffar fortfarande de två tikarna ofta och låter gärna min lilla hund leka med dem, de är tillräckligt försiktiga och lyssnar när min hund säger ifrån.

Har även träffat ett par till, båda mycket skarpa och de fick inte leka med min hund. Upplevde även de som vaktigare än de andra och ärligt talat inte alls lika trevliga. Kanske ska tillägga också att de tillhörde samma ägare, så det har nog lite med träning och uppfostran att göra.

Min uppfattning av schäfern är att det oftast är en trevlig och rolig hund, men tyvärr gör deras hälsoproblem att jag förmodligen inte kommer skaffa någon. Skaffar jag en en brukshund blir det en kelpie.

Och som den Schäferälskare och Schäfernörd som jag är måste jag då flika in här och vara lite glädjedödare..

Och säga att en bruksschäfer (den rakryggade) inte alls kommer att passa din livsstil/det du vill göra med hunden. Det är på tok för lite och jag tror faktiskt inte du kommer hitta någon bra/seriös Schäferuppfödare av bruksvarianten som kommer sälja en valp till dig för att aktiveringen du erbjuder är för lite.

Jag har erfarenhet av både exteriörschäfern och bruksschäfern, exteriörschäfer hade älskat din livsstil och det du erbjuder, men en bruksschäfer hade antingen blivit helt rabiat pga understimulans, utvecklat div. "felbeteenden" eller så hade den "stängt av".. Och sen när den väl får göra nått hade den förmodligen exploderat.

Jag skulle helt klart tipsa dig om att antingen leta efter en ny ras som passar dig/ditt liv bättre.. Eller leta efter exteriörkennlar vars avel inte siktar mot räkor, utan hållbara all-around hundar utan att vara lika extrema som bruksarna (dom rakryggade). Det går att hitta ext.avlade Schäfrar som inte ser ut som en skidbacke!

Så nej, jag tror absolut inte att en bruksschäfer skulle må bra av det du erbjuder, kan bara se till min egen tik jag har som är 9 månader ganska precis.. Skulle hon bara få den aktiveringen du beskriver skulle hon vara RABIAT och riva hela lägenheten, bete sig som en apa och inte alls vara nöjd och lycklig.. Och hon är bara 9 månader..

Min förra Schäfertik däremot, hade älskat det.. Hon älskade o träna, men va inte alls lika extrem som min Segra är.. Hon älskade att gå långa promenader, gick lös på centralen i Sthlm, tränade lydnad och annat mitt på plattan, va en ängel att ha med överallt för hon älskade allt och alla och fann sig i precis alla situationer och var så lycklig bara för att hon fick vara med!
Segra däremot är en annan historia.. ;)

Nä.. Kika vidare på olika raser, eller kika på en ext.schäfer uppfödare med vettiga hundar, för hundens bästa! Vill du ha hjälp o leta, så kan du mer än gärna skicka PM, har en del sånna i tankarna!

Jag äger inte själv någon schäfer men jag är uppvuxen med dem och det är helt underbara hundar förutsatt att de hamnar hos rätt ägare (som alla andra hundar med andra ord).
De jag är uppvuxna med har varit lugna och trevliga men då har de också fått jobba otroligt mycket utomhus, framförallt med Sök. Skaffar man en bruksschäfer så får man vara beredd på at det är en hund som verkligen vill arbeta, inte bara lite trickträning och lydnad för då är risken att man iställe får en understimulerad hund som väljer att aktivera sig själv.

De jag växt upp med har varit väldigt lugna och trevliga, kunnat stressa upp sig om det ha varit mycket människor hemma då de gärna velat ha koll på vart alla är och gärna sett att gästerna håller sig i samma rum. Jag skulle själv gärna ha schäfer men vet om att jag inte skulle kunna ge dem vad de behöver i dagsläget.

Däremot har jag aldrig träffa en hundras som kan vara så "gnällig". Det är ofta väldigt myck, ynk, gny, gnäll och pratande (inte skällande eller morrande, men prat som bara den).Å andra sidan har det inte varit några problem med separationsångest, hundmöten osv.

Men bruksschäfern behöver verkligen få arbeta, och jag är tveksam till att den skulle vara nöjd med vad du skriver att du kan erbjuda. Det är underbara hundar, men de kräver som sagt en hel del för att vara just sådär underbara som de kan vara.
Som #5 säger så skulle det kanske vara värt att titta lite åt exteriörsavlade hundarna, alla är inte extrema räkstjärtar.

schäfern är en rätt sönderavlad ras, vi hade en schäfer, hur underbar som helst men led av sina bakbensproblem. har hört om de som har fått avliva sina schäfrar efter några år för att de inte kunnat gå längre :( förhoppningsvis har det börjat bli bättre nu, men ville varna om deras problem

Jag skulle kunna tipsa om retrievers. De har en stor sak du skulle ha nytta av - av och på knapp. De är avlade för att kunna växla mellan aktivitet och passivitet. Dock får man tänka på vilken retriever man köper då de är ganska olika, och vissa mer stresspåverkade än andra. T.ex är flatten mer intensiv än labbe, mer "överglada" ;)

En DP-golden/DP-labbe skulle nog kunna passa dig låter det som. Då har de både utställnings- och jaktlinjer i sig. Det är viktigt att de inte har för mycket utställning då (nu pratar jag golden som jag har mest koll på) de isåfall kan bli för självständiga och i vissa fall "hjärndöda"/mycket svårmotiverade. Får du för mycket jakt har du en intensiv hund, som har lite svårare till passiviteten. Men att välja en valp som passar ska uppfödaren kunna hjälpa dig med.

Labradorer och Goldens är samarbetsvilliga, med på allt och du kan tävla utan problem. Miljöfasthet o.s.v. har såklart med träning att göra, men de har inte så låg stresströskel och klarar därför ofta av att vara med överallt utan att stressa upp sig.

Att jag inte rekommenderar en jaktversion av raserna till dig är för att de, som schäfern, skulle bli understimulerade då de kräver en hel del aktivering och gärna jaktlig träning. Utställningsversionerna upplever jag har större hälsoproblem och dessutom bristande mentalitet. Men en DP tror jag absolut skulle funka!

#5 Kan du inte berätta hur en dag med din hund ser ut så man kan jämföra vad som hade saknats?

Tänk på att många raser som inte är avlade för mycket arbete oftast klarar av det, medans en ras som är avlad för arbete inte klarar sig utan det! Jag har själv papilloner som passar in perfekt på din beskrivning. Men det är då en sällskapshund vilket är rena motsattsen till brukshund.

Jag orkade inte läsa de andra inläggen men jag vill bara säga att de rakryggade (bruks schäfrar) är mycket friskare och mycket mer arbetsgladare. De är arbetsnarkomaner. Haha det var det jag tänkte säga lycka till!

Hejsan! Tack för alla svar & råd!

Jag funderar och funderar, men jag känner mer och mer att en schäfer inte är rasen för mig.

En renodlad bruksschäfer har alldeles för mycket motor för mig, dessa bör nog reserveras där de hör hemma - hos folk som utbildar dem och använder dem som tjänstehundar. Ingenting för en som mig. Även om min svåger, som till yrket är  just tjänstehundsutbildare (schäfer/malle), har talat varmt för att jag isåfall ska satsa på en sådan, då de är i regel friskare och stabilare i psyket. Men, återigen - det mer hästkrafter än vad jag behöver.

Och en typisk exteriörschäfer som kan tänkas vara något lämpligare i regel, vill jag inte heller ha, jag tycker det är förkastligt hur de avlar fram "räkryggade" hundar som ofta tycks sakna rejäl muskulatur i bakdelen och verkar rent vingliga, och osunda. 

Det finns säkert mellanting, men ju mer jag tänker på det desto svårare kan jag ha att se mig själv med en Schäfer..

Och när det handlar om att hitta en ny, fyrbent livskamrat är jag övertygad om en sak: Är man minsta lilla osäker, då ska man avvakta.

#12 Det är alltid lika otroligt härligt att se människor läsa på, fundera, planera, tänka efter - och inse att drömrasen som egentligen inte alls passar in i livet kanske inte är en drömras trots allt. Det är så upplyftande att se folk fatta kloka, genomtänkta, smarta beslut!

Heja dig! Du hittar snart rätt hund för dig!

TS: Hade du tänkt träna nåt mer än lydnad, typ spår eller nån annan bruksgren?

#5 Men Sophie du tränar väl bara lydnad med Segra, eller har ni börjat satsa på brukset nu?

#12 Du behöver dock inte utbilda en schäfer till tjänstehund, alltså det är inget indirekt krav eller behov

Personligen om jag ville ha ren renodlad tjänstehund skulle jag ta mallen och inte en schäfer. En malle orkar mer och är mer explosiva. Så det finns hundraser som har ännu mer motor än en bruksschäfer.

Bruks och lydnad funkar utmärkt till en (bruks)schäfer, ärligt talat tror jag att ett mellanting hade passat dig.

#14 Utöver lydnad & ev. agility vore det kul satsa på spår. Jag och min dalmatiner har kört en del personspår, det har funkat riktigt fint, så det hade jag gärna fördjupat mig mer i.

Ett annat område jag länge tyckt verkat spännande är drag, men jag vet egentligen rätt lite om hur det går till osv, så jag hade behövt läsa på lite innan jag ger mig in på den banan. Men, det hinner man väl med innan en valp når lämplig ålder för det :)

Min dalmatinergrabbs favoritmotion är helt klart att springa lös brevid mig när jag terrängcyklar i skogen, det hoppas jag min blivande tik också ska uppskatta. :)

När jag nu hittar henne.. :/

#16 Tack för ditt svar! Dessvärre har jag inte lyckats hitta någon någonstans som tycks syssla med "mellanting"-schäfer, så det kanske inte är så lätt att hitta en "lagom"-hund.. Har du (eller någon annan) tips mottages det såklart tacksamt 

#17 en blandras med schäfer i kanske?:)

Fast jag tycker det låter som om en schäfer passar dig! Har själv en bruksare, och det livet hade fungerat för henne. Jag kör lydnad, spår och skydd med min. Eller skyddet har vi för tillfället upphåll från. Men lydnad och spårning räcker! :)

#17 Kika in på Akjas kennel! Min uppfattning av dem är att deras schäfrar är väldigt "allround" och man ska kunna hålla på med allt möjligt; bruks, lydnad, tjänst, utställning och de avlar inte på alltför hög "motor"! :)

Spår är ju också utmärkt för en schäfer! Det brukar dem vara riktigt riktigt duktiga på!

Värt att tänka på är att de som säger att de avlar till bruks och tjänst kanske inte alltid gör det BARA utan just dessa kan vara lite utav ett "mellanting" mellan exteriör och bruks! Så det gäller att kolla noga längre bak i leden :)

Jag tycker du ska kolla runt och höra av dig till olika Schäfer uppfödare om du verkligen är intresserad av rasen. Och hittar du nån uppfödare som inte avlar på de "hetaste" idividerna så tror jag garanterat att du får köpa en valp  Lycka till!!

Vill bara uppmana till att tänka på att det inte är vad man tränar som egentligen betyder något, utan hur ofta man tränar och hur mycket. Raser som bruksschäfer blir fort understimulerade och kan då bli jobbiga att ha att göra med. Hundar med lägre stresspåslag dör inte av en dags vila..

#18 Blandras är ju förstås ett alternativ.. En del påstår att de många gånger kan vara befriade från somliga rasrelaterade sjukdomar & krämpor..(?) Men det är ju svårt att veta vad man får..

Märkt att det finns en hel del av just kombinationen schäfer (övervägande) och… rottweiler.

Vore det att be om trubbel?

Min syster har sin andra rottweiler nu (renras), så jag är rättså bekant med rasen tycker jag väl, de båda hade tydliga gemensamma nämnare så att säga. Det är trevliga hundar tycker jag, fast lite "buffliga" och klumpiga haha för min smak. Annars härliga. Med rätt fostran, givetvis.  

Men att kombinera en rottis mentalitet med en schäfers driv och arbetsvilja…

Hehe, nu ringer det nog varningsklockor hos många :)

Vad tror ni? Det är inget man ens törs fundera på eller?

Liten sidofundering: Min dalmatiner har en mycket.. hrm, utpräglad karaktär och personlighet, han kommunicerar med människor på ett sätt jag aldrig sett hos någon annan hund.. Fast bara med "sina" människor, hans flock. Så när man är van vid denna underbara egenskap är man lite orolig att det kanske inte är lika vanligt hos brukshundar? Lite flummigt kanske.. Men jag vill inte ha en hund som bara har "arbete" i skallen, där ska vara mycket närhet & värme också. Om man förstår vad jag menar? Iallafall, jag tycker jag märkt att detta inte finns på samma sätt hos t.ex. min systers rottweilers. MEN - det är kanske likadant med dom, dom är kanske också lite olika mot sina ägare?

Ja nu blev det nog lite luddigt. Jag har kollar omkring hundraser nu så jag är rent snurrig.

Hah - Okej aldrig tidigare har jag släppt en tanke så fort. (#23)

Efter bara några snabba Googlingar på den kombinationen tänker jag direkt neheytack, men tack ändå. 

Tänk vad okunskap man besitter ibland.

#23 Köp inte en blandras.

Att blanda schäfer och rottweiler är enligt mig .. ja jag vet inte hur jag ska förklara det, men det är INTE bra iaf. De är totalt olika varandra, rottisen har mycket egen vilja o gör lite som den känner för o schäfern har svårt att tänka utifrån ramarna istället, om man ska se det så - så nja…ingen bra kombination, snacka om förvirrad hund.  dessutom har ju båda en hel del hälsoproblem.

iofs tycker jag inga blandraser är bra men ja, du fattar :P

Vet inte riktigt vad du menade med din sista fundering där men min rottis har tex inte bara arbete i skallen, han e väldigt clowning o sånt o tycker om att ta det lugnt. Lydnad hatar han. Tyvärr inte en önskvärd egenskap från min sida… , men ja, rottisar e lite lugnare än schäfrar, helt klart. I alla fall när det gäller arbete. Även om många inte tror det. Därför det är en svårare ras också då man måste VISA dem arbete.

#25 Du har säkert helt rätt i det, det låter fullständigt logiskt även för en som mig som inte är så insatt i dem båda. Nu när man tänker efter haha. Och hade jag bara tänkt efter en liten minut extra innan jag skrev inlägget om blandraser så hade jag nog inte postat det heller, för jag blev genast avskräckt efter bara några få sökningar.

Men just eftersom kombon verkar så vanlig blev jag lite nyfiken.

Mnjae, ingen rottweiler, och - ren - rottis har jag aldrig ens tänkt på, för det känns inte alls som min grej. Lite för som sagt, otympliga och bastanta för mig haha! Din beskrivning låter på pricken sim syrrans rottis, en riktig clown med stort hjärta, fast ibland tror han nog att han är stor som en Chihuahua.. Ligger ofta och snarkar ljudligt eller larvar sig :')

Jakten på perfekta hundrasen fortsätter..

Vad kan du tänka dig för storlek på hund. Bara mellanstora eller stora. När jag säger mellanstora så menar jag schäfer.

En vanlig "kombo" på schäfer är ju också schäfer labrador som jag har. vet då bara hur min schabrador är och kan inte tala för alla, Men hon kräver inte så mycket, och jag tror att en hund (inte alla) kräver det dom är lärda med. Min hund kan ta korta promenader (om jag är sjuk) och träna inomhus och vara nöjd. Hon kan följa med på långisar och träna samt ligga i soffan och mysa. Hon är för mig iaf den perfekta hunden :) Går att arbeta hårt, men kan ta det lugnt. Dock är hon otroooligt valpig fortfarande (2år) och det är nog det ända som riktigt stör mig, resten går att tränas bort :D

#27 Det spelar inte sådär jättestor roll för mig, men inte för liten. Men för mig är nog temperamentet prio 1.

Jag har börjat släppa bruksraserna mer och mer helt och hållet faktiskt. Som någon sa: Det är nog en bättre idé att skaffa en hund som man kan "avancera" med och försöka höja ribban på efterhand som man själv och hunden klarar av, än att skaffa en som kräver väldigt mycket från början, och om man då inte lever upp till det - då har man problem. 

Och i en sådan situation vill jag förstås inte hamna i.

Hade man kunnat byta rubrik på tråden hade jag nog "Hjälp mig välja ras" passat bättre nu haha!

Eller "Hundras-velande". Eheh. 

Tur det finns såna här forum med massa hundkunniga att bolla tankar med, en riktig guldgruva! Tack för att ni svarar!

#15, Vi tränar annat än lydnad.. Men det är det vi tränar som är mest "strukturerat".

Vi spårar, kör "hobby upplet", och div andra aktiveringar.. Vi gör betydligt mer än det jag skriver att vi tränar.. Just för att jag inte vill kalla det för träning, för det är inte "strukturerat" eller tränas på för att vi ska nå ett mål..

#9, Visst kan jag göra det, men nu verkar ju inte Schäfer vara så aktuellt längre! =P

Och till TS, vill jag verkligen ge en stor eloge som inte sätter sig med taggarna utåt för att du möts med andra åsikter än vad dina egna var från början.. Som faktiskt tar sig tid o tänker till, läser på och funderar! 
Och av dina övriga inlägg att döma, tycker jag att du har helt rätt inställning och när du väl bestämmer dig för/hittar din ras, så kommer det bli kanon!

Har du föresten kikat något på dom olika Spaniel/Retriever raserna? 

#29 Smart tänkt. Så var det med min amris. Från början var det bara promenader men så började vi träna mer och mer. Sen var han duktig på att ta det lugnt med.

Bara som en liten kul grej, här är några hundrastester du kan prova:

http://www.petplanet.co.uk/select_a_breed.asp

http://www.canis.se/oppdretter/rasevelger.php

Lycka till med hund-ras letandet!

#30 Det låter som TS kan erbjuda mer än det.

Jag tror en schäfer hade passat dig jättebra, men inte av brukstypen. Det är jäkligt mycket hund och som förare måste man hela tiden va steget före hunden.
Jag gillar varken de rena exteriörarna eller de rena bruksarna, det Finns bra mellanting som både kan tagga till på träning och mysa i soffan framför tvn, man måste bara gräva lite djupare bland alla kennlar ;)

Men även med en "mellanhund" så krävs det någon form av mental aktivering varje dag. Men är man inställd på vad som förväntas av en för att hunden ska må bra och fungera så är det ju bara att leta upp en bra kennel att hälsa på och sen ta det därifrån =)

#30 vill verkligen inte vara gnällig eller så, men i ditt första inlägg avrådde du starkt till bruksavlad schäfer och till och med skrev att TS med största sannolikhet inte kommer hitta en uppfödare som ens vill sälja till så pass lite aktivering, fast hon precis som du vill träna och tävla i lydnad (alltså träna strukturerat i lydnaden). I andra trådar har du skrivit att du inte spårar speciellt mycket och här skrev du att ni även pysslar med lite hobby-uppletande och annan aktivering. Som sagt så vill jag verkligen inte "mucka gräl" det bara slog mig att du var så tuff med att säga att det var helt fel ras (linjer) för henne. Vet många med sällskapsraser som ger mer "strukturerad" träning med sina hundar än det.

Jag håller med #35, en "allround schäfer" hade absolut kunnat funka till dig om du är inne på schäfer.

Lycka till med ditt rasval, och det bästa vore om du kontaktar uppfödare inom de raser du är intresserad av. De vet hur just deras raser och linjer är.

Ja som vissa andra har sagt så _tror_ jag att en schäfer skulle må finfint hos dig! Har inte haft någon egen, men jag tror att folk får rasen att låta mer extrem än de är. Kanske att en ordentlig "brukis" inte hade passat dig, men schäfer har varit Sveriges populäraste ras i flera decennier (den blev dock flyttad till andra plats under 2010), och det är FÅ som är så otroligt aktiva som man behöver vara för att äga en schäfer enligt #30.

Jag är övertygad om att schäfern vill ha något att göra för att må bra.

Schäfern avlades ursprungligen fram för att valla/fösa boskap när bonden behövde det. Inte att träna bruks, agility, viltspår, drag i flera timmar varje dag. Förstår inte riktigt varför vissa delat upp rasen och gjort den till det den är idag, men antar att behoven av vallhund har förändrats lite. I vissa länder, bland andra schäferns hemland, Tyskland, används de fortfarande i boskapsvallning.

#36, Du kanske missade denna delen av mitt första inlägg;

Jag skulle helt klart tipsa dig om att antingen leta efter en ny ras som passar dig/ditt liv bättre.. Eller leta efter exteriörkennlar vars avel inte siktar mot räkor, utan hållbara all-around hundar utan att vara lika extrema som bruksarna (dom rakryggade). Det går att hitta ext.avlade Schäfrar som inte ser ut som en skidbacke!

Jag tror, som jag skrev - att en Schäfer hade passat TS, men inte bruksvarianten.. Det är stor skillnad på "Schäfer och Schäfer".

En bruksschäfer och en "allround"/exteriör schäfer, besitter två helt olika mentaliteter.
Jag ville/vill ha en "extrem" hund - det fick jag - och jag älskar det!
Men det var inte det TS ville ha.. Och därför skrev jag som jag gjorde.. En BRUKSschäfer hade nog inte passat henne, medans en "allround"/Exteriörschäfer hade totalt älskat det livet/det TS vill göra med hunden!

Inte orkat läsa igenom alla svaren, egentligen har jag blivit rätt tråkig på senare tid och orkar inte ens bry mig nämnvärt om att diskutera om en schäfer passar dig eller ej.
Trots att detta är min ras, har varit det i flera, flera års tid och jag verkligen brinner för den och är enligt mitt tyckte väl insatt i den.

Gamla Nicole hade argumenterat så det rök om tagenterna, men nu är jag bitter på hela världen för att min älskade hund är död sedan Juli.

Han är död för att han led av vidriga jävla helvetes £"!#%&/!!! rasbundna sjukdomar. Han var en Schäfer.

Så meningen med det här inlägget är helt enkelt, ska du ha en schäfer - sätt dig ordentligt in i rasens sjukdomshistorik, framförallt i dom linjerna du eventuellt ska ha din hund ifrån.
Och då pratar jag inte om det som syns på avelsdata såsom HD/ED och i vissa fall rygg. (detta är dock också av yttersta vikt!)
Utan sätt dig in i allergier, ögonsjukdomar som Pannus eller circumanalfistlar och andra åkommor som kommer av ett dåligt/försämrat immunförsvar.

Min hund var av sk blandade linjer, och det finns bra kombinationer av dom, absolut.
Men jag kan sätta min vänstra arm på att min hunds åkommor kom från exteriör sidan! Där avlas det tyvärr oftast på en sak i huvudsak - exteriören, vilket då sätter hälsan men också mentaliten åt sidan.

Min hane led av allergi som visade sig i tidig ålder (14 månader) men det hade vi under kontroll och inget han led utav, på äldre dagar beövdes inte ens underhållsmedicinen. Men, i och med hans försämrade immunförsvar så fick han vid 4 års ålder analfistlar, ett år sedare somnade han in, ingen medicin fungerade.
Det var första gången jag kom i kontakt med denna sjukdom efter att min hund blivid drabbad och jag har då börjat prata om den med andra som har/haft rasen, så visade sig att det tydligen är en vanlig sjukdom i rasen! Men det är visst inget man talar högt om!
Detta känns liksom verkligen inte okey, att man sopar det under mattan.

Så, summan av kardemumman - ska du skaffa dig en schäfer, snoka och forska och pressa uppfödaren/hanhundsägaren/sälktingägare/who ever du nu får kontakt med på info, hör efter sjukdommar som inte finns synliga för allmänheten.

Gör det Du kan för att så gott du kan försäkra dig om att minimera risken att inte få en sjuk hund. (detta gäller förvisso alla raser…)
Det finns aldrig några garantier, men man kan göra det man kan.

Lycka till nu.

Igen - mycket tack för alla svar! 

Just nu känner jag om jag ska "lyssna till hjärtat" så vet jag vilken ras jag skulle vilja att det blir, det är ju dalmatinern som ligger mig varmast om hjärtat.

Det enda jag saknar hos dem är ju den där arbetslusten eller starka sammarbetsviljan som många brukshundar besitter. Den där skärpan liksom, fokuset - förstår Ni vad jag menar?

Men sen är ju olika individer olika också, och skillnaden på hanar och tikar kan ju också vara markant. Hrm.

Svårt det här. Men dom prickiga är ju speciella för mig :')

#40, Men för o tänka på nån helt annan hundras.. Har du kikat något på Lapphundarna? 

Korthårig Collie, Riesenshnauzer?

Jaktavlad labbe? eller kanske en vit herdehund? vitisar är ju lugnare och mildare till tempramentet än en schäfer ^^

10# Kunde inte sagt det bättre själv!

TS: Jag tycker det låter som alldeles för lite arbete för en schäfer av brukstyp. En räka hade säkert nöjt sig. Men samtidigt har de mycket problem med hälsan och mentaliteten.

Problem kan det bli även om man avlar på mentalt bra och friska individer ändå, dumt att köpa på sig problemen.

Så jag skulle kika på en annan ras. Som någon annan nämnde kanske lapphund, vit herde eller kh collie?

Men det blir svårt att komma med tips utan att veta lite mer om hur mycket tid du vill lägga på träningen.

Lycka till!

Ser nu att du börjat kolla på andra raser och det är ju bra! :)

Är ju som sagt bättre att köpa en ras som inte kräver lika mycket men gärna hänger med på mer än att köpa en hund som kräver en massa och att man ligger på gränsen :) Tror inte det blir bra för varken hund eller ägare.