Har också hört att dalmatiner kan vara väldigt krävande.

Dalmatinern är i mina ögon rätt lömsk. De kan vara rätt opålitliga då de kan vara rätt impulsiva. De är en ras som inte är särskilt stabil psykiskt och har mycket rädslor. Det kan säkert vara en bra ras om man hittar en kennel som är noga med mentaliteten. Man ska även tänka på att de är jääääkligt envisa och man måste styra med järnhand för att få respek då de även är väldigt smarta. Och de kräver en heeeel del aktivering för att må bra. Vi har en BC/dalmatiner mix så jag har läst, upplevt och hört en del om dalmatiner. Dalmatinern är inte någon hund jag ser lätt på. Om man väljer kennel noga och uppfostrar hunden rätt och är konsekvent och visar vart skåpet ska stå så och har tiden att aktivera hunden så kan en Dalmatiner säkert passa. Men själv har jag bara mött dåliga exempel av rasen som tyvärr stärkt min syn på att de är lömska och opålitliga.

2# Tack så väldigt mycket för informationen!! =)

Tycker det är väldigt tråkigt att det är så. För de är väldigt fina och trevliga hundar de jag har träffat. och ja de kräver mycket men det är inget hinder. Men jag vill ju inte ha en lömsk hund. =(

Jag har själv inga bra erfarenheter med Dalmatin, vi hade en här på gatan som flög på en annan hund och bet av hans svans. Det var det hemskaste jag hört, och det var tydligen inte den första hund som en utav hans dalmatiner bitit allvarligt, han hade tre tror jag, ev skaffade han fler när han tog bort de som skadat andra hundar.

Om det berodde på rasen eller ägaren kan jag inte svara på, jag tycker själv ägaren verkade vettig men det är svårt att veta när man bara pratar med dem.

#3 ja det är synd att de flesta är sådana :/ för som du säger så är de ju vackra hundar. Men tyvärr är inte deras mentalitet så stabil. Men om det är en ras du verkligen tycker om och vill ha så gäller det att du kollar upp kennel NOGA och får träffa mamman/pappan och höra från andra som köpt valp hur deras hund är. Och samtidigt att du är en person som är konsekvent till 110% och känner att du kan klara av att uppfostra en sådan hund. För de är som sagt väldigt smarta och man måste gärna vara två steg före i allt de gör.

5# Tack så mycket för rådet! Nja jag har börjat tänka i andra banor än just den rasen. Finns nog mycket annat som jag finner fint och trevligt till sättet. =)

Jag har en dalmatiner korsning, 75% damlatiner som inte stämmer in alls på det som är skrivet här.
Han är otorligt trevlig, social, pålitlig.
Ser inte allt på honom som ostabil på något sett utan som en super trevig allround hund :) 
Dock som #2 skriver så behöver man vara sträng och konsikvent, men de anser jag att man bör vara med alla raser.

Min bekants dalmatiner försökte flyga på min hane (helt utan andledning, min Izor gick bara förbi honom efter att de hade lekt), då gick min kompis äldre tik emellan och hon fick två tandhål längst nosryggen.

Har bara dålig erfarenhet av rasen tyvärr, väldigt sjuk ras. min bekants dalmatiner är köttproteinallergier, har klåda, "massproduktion av vax i öronen), päls, damm, gräs, pollen allergier.

Hunden är 4 år gammal och min kompis aussietik på 7 år är piggare än honom.

7# Det låter toppen! Faktiskt skönt att höra att inte alla dalmatiner är knas =)

#9 hih nä min kille är världens kelgris o älskar allt och alla, dock är de en heldel jobb att få hans respekt, men de blir bättre hela tiden. Tycker inte det är något "lömskt" eller liknande i honom, dock är han korsning men mest dalmatiner som sagt :p

Det är en skittråkig ras kan jag säga dig. Har inte alls förstått varför folk skaffar den, måste vara för att dom är väldigt vackra eller älskar disneyfilmen.

Jag har inte själv ägt en dalmatiner men min granne hade en sådan, lat, envis och allmänt väldigt lugn… för lugn och tråkig 

Dessutom har den inget speciellt "go!" i sig, ingen riktig arbetslust utan är mest en envis soffpotatis, allt ska ske på hundens villkor.

Finns säkert en anledning till varför rasen inte längre är så stor i Sverige.

#11 då har du träffat en tråkig dalmatiner, och att man skaffar den för man älskar disneyfilmer eller bara för de är vackra kan du ju inte utala dej om såläng du inte träffat varenda människa som ägren en?

Har helt annan uppfattning om att den inte ha någon "go" i sig, jag tränar både agiility, spår och lydnad och de funkar hur bra som helst, en otroligt samarbetsvillig hund när man har en bra relation till den.

Jag har en dalmatiner hane snart 3,5år. Och jag kan inte alls stämma in i # 11:as åsikter - lugn, lat och soffpotatis????

Däremot som de andra skriver så kräver de sin tid och ägare - konsekvens och humor. Hanarna är dock väldigt sena i sin mognad och över lag "besvärligare" än de flesta tikar. Det man bör tänka över är att det faktiskt är en ras som avlades fram för att vakta, dels att larma men även skrämma bort människor, djur anndra efipage framför sin ägares ekipage. Även att jaga bort tex landsvägsrövare. Det är alltså ett visst mått av vakt kvar (vissa har mer andra mindre - min kille har MYCKET). Jag har fått jobba (får fortfarande) massor med tex hundmöten just för att andra kommer rakt mot oss in på "vårat område" Samtidigt är det värdlens mest lojala kompis när någon vunnit honom. Han kan vara reserverad mot nya människor men när han gillar någon så är det så.

Jag har även fått jobba med att få hans förtroende och få honom att lita på mig till 100% dvs i hundmöten - att matte klarar av situationen och att han inte behöver gå in där! Hårda metoder (som en del förespråkar,  ta tag i och liknade leder till brutet förtroende och det tar TID att arbeta upp det igen!)

Min kille jobbar GÄRNA, speciellt gillar han agility, men det är ingen ren arbetshund utan jag som förare måste vara på tå och hitta på nya roliga sätt att lära in och göra saker på liksom belöningar. Uteblir belöning för många gånger eller jag ber om för många repetitioner så lägger han av. Man måste kunna ändra om sin egen planering fort och inte vara helt fast i tankar om hur träningstillfället måste gå till för att vara lyckat. SÅ korta men många pass är melodin för oss. Han kan springa hela dagen i skogen om han får och har ingen direkt jakt instinkt - utan kommer ett rådjur som han börjar springa efter så får jag honom lätt att komma tillbaka med en inkallning!

Så en hund som kräver mycket mental stimulering (utblir det så hittar de på eget!)

Måttligt till mycket fysisk stimulering - gärna minst en lös promenad om dagen

Känslig mot hög (dålig) proteinhalt - viktigt med ett bra foder

Vissa linjer har mer allergier - viktigt att kolla linjer

Mentalt - samma där , viktigt att kolla bakåt - vissa linjer är mindre bra mentalt.

Super bra med "sina" barn eller överhuvudtaget barn jag presenterar som våra vänner - kan bli lite för glad och piska dem med svansen dock!

En glad, positiv, envis, självständig men samtidigt flockbunden, "larvig" kille har i alla fall jag!

De jag har träffat på har varit stabila, sociala och trevliga hundar. De har haft go i sig. Men de var tydligen också väldigt jobbiga i valp/unghundperioden.

Jag känner/kände till tre stycken varav en på nära håll och alla är riktigt trevliga hundar med mycket fart och fläkt. Hon jag kände på nära håll under hela hennes 12-åriga liv var supergo. Hon var utan tvekan den vildaste valpen jag någonsin träffat, man kunde inte släppa henne med blicken en sekund utan att hon hittade på hyss. Men hon mognade och hennes matte tränade mycket med henne och hon blev en väldigt fin hund! Hon tränade och tävlade i agility, lydnad, spår bland annat. Hon var jättefin med barn och trevlig mot andra hundar. Hon gick tyvärr bort för någon månad sedan 12år gammal. Ang sjukdomar inom rasen vet jag inte mycket men hon var en rätt frisk hund iaf, fick dock livmoderinflammation för ett år sedan ungefär men det är ju vanligt bland äldre tikar och vad jag vet inte rasbundet.

#11 Har aldrig förut hört talas om en lat soffpotatis till Dalmatiner.. Det är väl knappast rastypiskt, min uppfattning är helt tvärtom att det är en ras som kräver en hel del både motion och mental stimulans.

Jag är uppvuxen med Dalmatiner, min mormor föder upp dem. Jag är ju så vana med att jobba, vara med dem hela tiden så jag tycker dem inte är svåra. En Dalmatiner är inte en nybörjar hund kan jag säga. En del kan vara "snälla" om ni fattar hur jag menar ? De är hundar som vill arbeta, och det är ingen lätt ras att hålla på med om man inte vet vad man gör och då måste man ha väldigt bra tålamod. Varför ni nu träffar "konstiga" Dalmatiner är kanske för att dem har hamnat hos någon som inte klarar av dem m.m. En Dalmatiner är väldigt vaktig, och då är dem inte så goiga med andra människor en dem som är med i familjen. Våra är så, de är inte alls så "snälla" och måste du hålla koll på dem. Men sen är de hur gosiga som helst. Men ni får tro vad ni vill.

Så jag själv tycker om du är en första hunds ägare, så skaffa inte en Dalmatiner. Det jag säger det vet jag, jag är själv uppvuxen med Dalmatiner från jag föddes.

Om ni har mer frågor om dem, pm:a mig.

Hej 16# jag vet inte riktgit hur jag ska kommentera. För allt jag vill skriva har jag redan skrivit i ett annan tråd som heter "rasväljande".

Läs den så ser du vad jag tycker om att man inte kan ha en viss ras första gången man skaffar hund och blablabla. =)

De dalmatiner jag stött på har varit envisa, luriga och med en del rädslor. Kan ju dock ha stött på de sämsta exemplaren, jag vet inte? :)

De Dalmatiner jag träffat har varit allt annat än trevliga. Samtliga har varit otroligt nippriga, nervösa och opålitliga. Lömska som någon skrev ovan passar bra in på de jag haft kontakt med. Det var bla. en Dalmatiner som flög på och jagade en annan (mindre hund) trots att den mindre stod stilla från början. Som tur var fick jag fatt på den mindre när den sprang förbi mig, hade jag inte tagit upp den hade den garanterat inte levt idag.

Den här hunden drog sig absolut inte för att bita efter människor heller.

Jag kan visseligen inte svara för hur pass tränade dessa hundar var/är, så lite kan säkert ha med uppfostran att göra.

Men jag skulle aldrig skaffa en Dalmatiner, ens om jag fick den gratis.

Jag tycker mer att det låter som de varit mindre bra ägare till de hundrarna, anser att det inte finns någon ras som är aggressiva i sig utan av olika anledningar kan bita, synd att dra alla över en kant.

I min vardagslydnadsgrupp som avslutades i förrgår, hade jag en dalmatiner som är 9 månader, och hennes ägare. En underbart glad, trevlig, samarbetsvillig hund. Jättetrevlig!

#11, tråkigt att läsa att DU tycker att dalmantiner är en skittråkig ras… Det var ju faktiskt inte det TS frågade om. Hur hade du tagit det om någon skrivit till dig att blandraser är skittråkiga hundar, speciellt pappisar och yorkar!!

har du ingen vettigare komentar tycker jag det är onödigt att ens skriva!

#22 Jag bryr mig inte, vet att det faktiskt finns folk som hatar papillons och tycker dom är tråkiga, äckliga, fula, skälliga eller vad som helst  Och det får man tycka, har inget problem med det. Huvudsaken är att man inte säger något om just min hund.

#12 Jag har säkert träffat dåliga individer, kan vara så. Jag pratade just om min grannes hund, inte om alla dalmatiners i hela världen 

#11 Alla hundar kan bli arbetsvilliga - med rätt belöning och motivation. Hittar du det som hunden älskar mest så kan du få en Chihuahua att bli champion. Vad gäller hundens arbetsvilja så hänger mycket på föraren.

Min pappa har just nu en blandras mellan bc och dalmatiner, nog är det "go" i henne^^ Det är något jag tror kommer från båda raserna. Hon visar inget vallningsbeteende trots att ena föräldern jobbar dagligen på en bonngård. Så mycket av hennes arbetslust kommer nog från dalmatinern. Hon kan inte sitta still en sekund. Framförallt inte om man håller en boll i handen. Vet man hur man ska belöna sin hund så gör den i princip vad som helst för att få belöningen.

Dalmatinern har en historia som arbetande hund, att den skulle vara "slö" har jag väldigt svårt att se. Isf hänger det enbart på att föraren inte har lyckats ordentligt med motivationen. Har man inte lekt med hunden och hittat "it" kan man omöjligt få en arbetsvillig hund, det kommer inte gratis.

Verkar bara blandade åsikter. Men de flesta lutar åt att dalm inte är en trevlig ras.

#25 tycker inte man kan säga så om någon ras, det finns inte en ras som rastypiskt är otrevlig. Det finns mindre bra ägare som tar åt sig mer än vad de klarar av, vilket ofta kan resulterar i att djuret inte mår bra och kan visa det på olika sätt, tex. aggressivitet, nervositet m.m

Som det skrevs högre upp att Dalmatiner inte är arbetsvilliga hundar är helt fel också, det är avlade för att arbete tidigare. Samma sak här, har man inte en bra relation mellan hund och ägare, inte har ömsesidig respekt för varandra så är det alldeles säkert inte en samarbetsvillig hund men det gäller alla raser och inte endast Dalmatiner. Att man inte klarar av att motivera sin hund beror inte på hunden utan att ägaren gör det på fel sätt. Liknande #24 skrev.

Såklart är olika raser olika svåra och vissa kräver mer än andra för att må bra, de gäller ju knappast bara Dalmatiner utan de gäller ju alla raser, att de finns lättare raser och sedan skarpare raser. Men att dra alla över samma kant tycker jag inte är helt okej faktiskt, bara för man träffat ett par hundar av samma ras som inte varit trevliga så betyder det inte att det är typsikt rasen.

Kort och gott och lagom rörigt, i mina ögon finns det ingen aggresiv eller dålig ras.

Min första hund var faktiskt en dalmatiner och han stämmer inte in på något av det de flesta skrivit. Han var extremt social, tillgiven och riktigt mysig. Han köptes ungefär två-tre månader innan jag föddes, men när jag var 5 år var det jag som tränade honom. Mina föräldrar har faktiskt kort på det och det såg ganska kul ut måste jag säga, en liten tjej brevid en ganska stor dalmatiner, men han följde mig överallt! Var aldrig "på" andra hundar utan lekte snällt med dom, och var som vilken hund som helst. När jag blev äldre hängde jag med pappa när dom tränade spår och lydnad, vilket jag sedan tog över och på varenda träning fick vi massor av beröm, då han lydde minsta vink av mig som då var runt 10 år. Minst i gruppen, med en relativt stor hund, men lika glada var vi för det och hunden min var så trevlig. När jag var 12-13 år somnade han in och jag var såklart förstörd, jag visste att jag aldrig skulle få en hund som denna igen - vilket jag inte heller fått. Har haft två efter honom, en parson och nu en kromis. Visst, dom var och är härliga dom med, men ingen är som dalmatinern..

Beteenden skulle jag inte säga är rastypiska, utan en hund blir nästan alltid vad man gör den till. Rätt träning från början så.

Sen har jag bara stött på trevliga, glada och fullständigt underbara dalmatinrar, så jag har aldrig någonsin fått ett dåligt intryck av rasen. Sen är det ju precis som #26 skriver, dalmatinrar är faktiskt arbetsvilliga hundar, då dem är avlade för just arbete från början.

Brukar inte vara inne på hundar iF, men var tvungen att skriva här - för dalmatinrar är absolut inte otrevliga! Jag kommer skaffa en igen, så snart jag får möjlighet och känner att jag har tiden. Utan tvekan.