Oj, jobbig sits måste jag börja med att säga.

Hunden är alltså 11 år? Har den använts som jakthund?

Du har bara haft den en vecka, det kan ta rätt lång tid för en äldre hund att landa i sitt nya boende. Att efter 11 år, helt byta miljö, är inte lätt för en hund. Har han bott i hundgård tidigare?

Japp, 11 år och jakthund. Jag vet att det kan ta lång tid, men jag vet även att han ÄR sån. Han har alltid varit rädd för allt och aldrig blivit bättre. Jag kan känt honom sen han var valp.

Man kan vara bestämd, man kan locka, man kan vänta i timmar - han står kvar. Blir han osäker på något stannar han och står kvar tills man vänder. Man kan inte vänta ut honom.

Han har bott i hundgård på dagarna och inomhus på nätterna.

Dumma, dumma, dumma allt. :(

knepigt. Jag tror detdär med rädslan går att vänja bort mer eller midre… men skällandet, en jämthund, 11år…mnjaa… men vad är det för omständigheter han haft med hans tidigare ägare då som inte var bra? och varför tog ni hand om hunden?

Han får ingen stimulans. En typisk jakthund som används bara under jaktveckan. Övriga året - inte så mycket nytta… Jag tog honom för att jag kan och vill motionera honom och för att jag vill hans bästa. :/

#4 Bor du långt ifrån? Annars kanske stimulans och aktivering i hans hem är det bästa?  Ibland VILL man göra det bättre för hunden, men hur gärna man än vill, så blir det inte till det bättre

Jag bor 3 mil ifrån honom och har inte möjlighet att åka till honom varje dag. Jag vill ju att han ska ha motion jämt, få hjärngympa varje dag. Inte två gånger i veckan, eller en gång, eller ingen…

Vi måste åka och lämna tillbaka honom idag, vi kan inte ha honom ute om natten i och med att han börjar skälla tidigt på morgonen… :( Så himla ledsamt.

#6 Jag förstår att det känns tungt och ledsamt …. men du har i alla fall försökt.

Jo, men det känns inte som jag gjort tillräckligt ändå. Han har haft det tråkigt i 11 år, jag tänkte att han åtminstone kunde få en rolig och aktiv pension. :( Visst åker jag och hälsar på honom så ofta jag kan, men jag vill ju att han ska ha roligt varje dag och inte bara när jag är där.

Jag förstår eran goda tanke, men jag skulle nog se det mer skonsamt för en 11årig älghund som inte vet om något annat än att jaga och stå i hundgård att få somna in än flyttas till ett läge med så mycket krav.

TS Du har en väldigt fin tanke

Men hunden är 11 år. Har aldrig bott någon annan stans. Han verkar rädd för allt. Du måste ha mycket mycket tålamod och frågan är om det är humant att rycka upp honom från hans invanda trygga miljö.

Det bästa du kan göra är att pyssla med honom när du är där. Lek lite med honom. Gå på promenader och annat som både du och hunden tycket är roligt. Du vet att han är rätt gammal. Första hundens år räknas dubbelt. Han är alltså 84 år. Så pyssla om honom det bästa du kan. Det är jätte gulligt av dej att ta hand om honom

En svår situation. Har själv tre jakthundar och vet hur mycket dem kräver. Försök att göra aktivering som har lite förknippande med jakt. Lägg spår och var så mycket som möjligt i skogsmijö, om det är möjligt. Han kanske känner sig mer säker i skogen. Vet i alla fall att våra trivs bättre i skogen än mer i centrum. Det är en väldigt god tankte av dig :)

TS, jag känner igen mig lite i din situation, eller vad man ska säga..

För att göra en lång historia lite kort: Vi tog emot en jämthund i vintras här hemma, de skulle skicka papper och allt på henne, då de hade glömt ta med sig dem, och vi litade ju på dem. Men vi fick inga vet besiktningspapper utan enbart ett papper om ägarbyte och ägaren var inte ens den som sålde hunden. Efter lite mer fakta som vi sökt upp hade hunden flyttats runt 4 ggr!!!!!!!!!!

Hunden verkade frisk och allt sådär vid första anblick, sen tog vi hem henne och hon skällde på allt som rörde sig verkligen, hundar, människor, mm… Gjorde utfall mot andra hundar mm

Jag rådgjorde med flera som hade haft jämthund och de sa i princip: "Grattis du har skaffat dig en jämte" Men vi aktiverade henne i spår mm och det tyckte hon var jättekul..Nör hon fick göra det.

Vi tog henne till veterinären iaf för helbesiktning för att sen skulle vi försäkra henne, men där var det kört….det visade sig att hunden hade misstänkta skallskador, otroligt ont i käkarna mm + misstänkte vet att hon blivit misshandlad av förra ägaren. Han rekommenderade oss att avliva henne och det blev så…

Vill absolut inte skrämma dig eller så men tänkte bara att skallen kan vara typiska iomed den är jämthund men kan även bero på annat. Lycka till nu, hoppas det löser sig!

En jakthund är avlad på jakt och skall egenskaperna. Och det får man nog stå ut med då det är en jakthund. På jaktprov poängsätts skall egenskaper och hörbarhet. Men som någon skriver här. Lägg lite spår så han får göra det han tycker är roligt. #12 Ledsamt för dej, men tursamt för hunden att den fick komma till dej som var så klok och gick till veterinären.

Tycker #5 är ett bra råd och nlägg, eraj, om jag var du skulle jag göra så helt enkelt. Känner själv en jakthund som bor ihop med ett äldre par, dom går som mest en promenad runt området/kvarteret med henne, och sen in…hon har aldrig fått jaga… de var en tjej som tog ut henne ibland för ut på långa promenader, och dom lekte och sånt…men nu har den tjejen typ flyttat ihop med en kille som har hund…så…..nu är det typ ingen som går på långpomenad med jakthunden längre :( Frukansvärt tragiskt…ser hunden ibland och man ser liksom i ögonen på henne att hon önskar att nån kunde komma och leka med henne eller nånting. :(

Tack för alla svar, hunden har fått åka hem igen så allt är som vanligt. Väldigt tråkigt att det inte funkade, men jag får fortsätta att åka dit och motionera honom när jag kan…

#15 Du gör helt rätt och hade du inte provat, så hade du heller inte vetat det du vet i dag

Och den gamla Jämten kommer säkert bli jätte glad varje gång du kommer och pysslar om honom.

#15 du har ett gott hjärta!

Du kanske kan be dem att kika på lite berikning, så att han får en roligare hundgård. Foderberikning, så att han får leta och undersöka maten, kanske kan vara något. Det kan ju vara så enkelt som att de ger maten torr (förutsätter att han äter torrfoder) och utspridd i hundgården, ibland, för att han ska få nosa och pyssla med maten längre. De kanske kan börja lägga ner lute olika saker i matskålen andra gånger. Hela ägg, frukt, oskalade räkor, främmande saker att sortera och undersöka.
Smaskiga köttben, märgben, godis i kartonger od, så han får använda hjärnan och pyssla lite.

Antar att han redan har koja och liggbord. Har han inte halm i kojan, kanske det kan vara bra, så att han får mer att bädda och pyssla med. Filtar kan oxå vara bra, om det är många.

När du är där, kan du ta ut honom på härliga promenader. Kanske lägga blodspår, om han inte får jaga längre. Något blodspår då och då, ett i månaden eller hellre ett i veckan, kan täcka upp en del av jaktbehovet.

Jämten har stora behov av samarbete och umgänge. Sover han inne är han ju mer delaktig, särskilt om han får sova i samma rum som någon annan.
I alla fall en promenad utanför hundgård/tomt per dag kanske de kan ge. Ska han jagas med i höst, måste ju muskler underhållas. En gammal hund som tappar muskler har ännu svårare at bygga upp dem igen.

Är han lika rädd för allt hemma? Tycker du gjorde rätt i som provade, du kanske kan åka dit 1-2 ggr i veckan och lägga spår osv hmed honom och göra honom riktigt trött? Kanske bättre än inget tänker jag…

Vilka bra tips jag fått, tack så mycket alla. :)

# 19 Han är lika mesig hemma, han går till exempel bara mellan köket och vardagsrummet på mattorna eftersom han blir osäker av golv. Det är en väldigt osäker gammal man. :/

#18

vad bra tänkt!

"Du kanske kan be dem att kika på lite berikning, så att han får en roligare hundgård. Foderberikning, så att han får leta och undersöka maten, kanske kan vara något. Det kan ju vara så enkelt som att de ger maten torr (förutsätter att han äter torrfoder) och utspridd i hundgården, ibland, för att han ska få nosa och pyssla med maten längre. De kanske kan börja lägga ner lute olika saker i matskålen andra gånger. Hela ägg, frukt, oskalade räkor, främmande saker att sortera och undersöka.
Smaskiga köttben, märgben, godis i kartonger od, så han får använda hjärnan och pyssla lite."

Eraj kan ju köpa lite grejer till hunden som den får sitta och sysselsätta sig med även när han inte är där, och prata lite med ägarna om hur dom ska ge sakerna och hur ofta så att dom inte bara lägger ut allt på en gång för då lär ju hunden tappa intresset rätt fort.

#20 tänk bara på att du måste få även ägarna att tycka att detta är kul och berätta varför dom behöver göra detta, för annars lär det bli svårt att få med om på det. Annars kanske dom bara tycker att detta är fantigt och "jaja, vi får väl se…" sen lägger dom grejerna på hyllan och glömmer bort dom :)

På dethär sättet har du ju gjort massa saker för hunden för att ge den ett så värdigt liv du bara kan, på distans :)

#20 Det finns en nedärvdbar rädsla för golv. Låter sjukt men så är det. Det finns många hundar som inte vågar gå på golv.

#22 heh du skulle ha skrivit det i tråden om den golvrädda chihauhaun som det snackades om här förut:D

#23  ?

#24 http://hundar.ifokus.se/discussions/4f96a19e88f47264a8003539-livradd-i-trapphuset?discussions-12

Vad sorgligt det var att läsa tråden men jag blev väldigt varm i hjärtat av att höra att du i alla fall försökte. Som jämteägare själv så känner jag extra starkt för rasen och jag vet att det finns så många jämtar som sitter i hundgårdar och har oförtjänt dåligt rykte.

Visst är jämtar krävande raser och visst har de lättare till skall än andra vissa hundar men det är så många som verkar acceptera att de ska vara allmänt uppstressade och skälliga för att det är så rasen är (jag pratar alltså inte om någon i forumet nu utan allmänt). Det verkar också vara väldigt många som anser att jämtar (och andra tuffa raser) ska tuktas till lydnad med prygel och andra hårda metoder. Det har vi fått höra mycket om under vår hunds uppväxt, att hunden ska strypas för att gå fint i kopplet, boxas på nosen när den skäller osv osv. Men så mjuk och fin som vår hund är och så fint hon svarar på kontaktövningar, lugnande övningar och mjuka metoder. Blir man för arg på vår hund kan hon svara med att skälla och kanske verka hotfull för vissa men egentligen är hon bara orolig. Hon svarar så otroligt bra på en bestämd röst bara, man behöver inte vara hård, och som sedan mjuknar ögonblickligen då hon gör rätt.

Vi bor i lägenhet med vår jämte. Det fungerar utmärkt. Det händer att hon ger ifrån sig ett skall ute på en promenad men inte mer än så. Hon skäller aldrig på andra människor och hon har slutat att skälla på andra hundar. Hon skäller i princip aldrig inomhus.

Lite avstickare från tråden kanske men jag var bara tvungen att reflektera lite över hur orättvist den här underbara rasen behandlas ibland. Ibland känns det som att de är mer ett jaktredskap än en levande varelse.

Synd att höra att det inte fungerade för er men jag förstår ert beslut. Det var inte alltid lätt att ha en jämthundsvalp och jag kan bara tänka mig hur det måste ha varit med en gammal jämte.

#26 Skrämmande det du beskriver, men jag har en känsla av att det är en föråldrad dressyrform, som inte finns i dagens yngre generation. De flesta vi sålt valp till går kurser och har hunden på dagis eller med sej på jobbet. Min gamla styvfar ansåg att en hund jagade bäst hungrig och en jakthund skulle man inte kela med, för då blev den sämre som jakthund. Men det är förlegat och den generationen finns det inte många kvar av.

"jakthund skulle man inte kela med, för då blev den sämre som jakthund." jaaa detdär ha rjag också hört nån gång, länge sen.. Så primitivt även det andra med att slå hunden på nosen när den gör fel har man hört nån gång, dom människorna är få men otroligt nog finns dom fortfarande. Däremot detdär med strypa hunden är ganska vanligt förekommande fortfarande, Men det lär väl inte hjälpa att Strypa en hund :P Då blir den ju bara mer stressad och skäller ännu mer ? Då måste man väl nästan göra en kombination av flera, av domdär fula metoderna för att det ska ge nån som helst effekt.. hemskt :/ Förresten, dessa metoder används ju fortfarande när man utbildar poilishundar. Fick jag höra av en polis på polisstationen, att man ska visa vem som bestämmer genom att brotta ner hunden på marken och att hårdare tag ibland eller oftast är nödvändigt. Och alltså den polisgubben han trodde ju hårt och fast på att det är det enda rätta för att få pli på en hund. och där stod man och försökte resonera med honom att det han tror är fel…

ja nu tror jag inte att alla poliser tänker såhär…men det är nog väldigt vanligt kan jag tänka..

#27 & #28 Jag tror att det mer och mer försvinner i de yngre generationerna men samtidigt kommer det också lite tillbaka med alla förlegade metoder som man kan se i amerikanska hundträningsprogram. Det är ofta som folk som har skälliga hundar får tipset att använda antiskällhalsband istälet för att ta tag i problemet. Den skälliga hunden får inte ut stressen i form av skall längre men stressen finns kvar, vilket då ofta uttrycks i magsår istället.

Hur ofta är det inte också som man ute på promenader ser hundar i stryphalsband? Då stryper man ju hunden till att gå fint i koppel, vilket de flesta inte gör ändå utan fortsätter att dra. Och de som slutar att dra kunde lika gärna ha lärt sig det utan att strypas och skada nacke och hals. På jägareförbundet fick vi lära oss att man skulle använda strypkedja och varje gång hunden sträckte ut kopplet göra ett ryck och vända håll. Vi gör samma sak med vår hund men med sele och utan ryck. Vi vänder håll och uppmuntrar och belönar henne när hon kommer till oss söker kontakt. Det fungerar mycket bättre och vi har en levnadsglad hund som håller kontakt med oss för att hon vill det. På svenska hundklubben blev vi ifrågasatta om varför vi hade sele på hunden trots att kursen marknadsfördes som en kurs där man med mjuka metoder och belöning får hunden att vilja samarbeta (varför ska man då behöva strypa hunden?). Ena kursledaren daskade också till sin hund i ansiktet när den skällde och skämtade sedan om det. Så jag känner att många av de förlegade metoderna fortfarande finns kvar.

Daskade till hunden i ansiktet med kopplet?? En ledare på brukshundsklubben??? :/ jösses

Hard u provat ha vanligt halsband då? Istället för stryp? Jag minns att vi pratade om dethär med sele på er hund i tråden där du skrev att du och din make skulle på kurs nån stans och dom ifrågasatte att ni har sele. Kunde du inte haft halsband då för då stryper ju inte man hunden åtminstone.

Inte med kopplet men med handen. Det var inte brukshundsklubben utan svenska hundklubben.

Nu kommer vi ju ifrån tråden liten men känns inte som att det gör så mycket eftersom ts redan fått råd och tips. Det är lite intressant att diskutera saker som kommer upp under tiden. Vår hund har ett vanligt halsband på sig med telefonnummer i och det händer att vi sätter kopplet i det om vi ska gå en väldigt kort bit, till bilen eller så. Men varken jag eller min sambo tycker att det känns bra att vår hund ska ha tryck runt halsen. Även om hon numera går väldigt fint i koppel så händer det ibland att kopplet spänns och att man måste påminna henne om att gå med en och om hon är nödig kan hon också kasta sig åt sidan, något som jag inte ser någon anledning till att "korrigera". Jag ser ingen anledning till varför jag ska känna mig tvingad att dra min hund i halsen när jag tränar med mjuka metoder - röst, kroppsspråk, vad man säger och gör med hunden borde räcka mycket väl.

Vår hund har haft svårt att umgås med andra hundar utan att leka och det är därför vi går en grundlydnadskurs med henne nu. Egentligen kan hon alla övningarna redan men inte bland andra hundar. Men bara för att vi har sele på vår hund och bara för att hon är skällig ibland när vi kommer till klubben så känns det som om vi har varit tvugna att stå upp för våra metoder. Nu har vi varit på kursen fyra gånger och sist skällde Skade en gång och under lugnande övningar la hon sig på rygg och ville bli kliad på magen. Kursledarna blir helt förvånade, ungefär som att vi inte skulle kunna åstadkomma dessa saker med vår stökiga jakthund. Men hon är väldigt lydig, hon har bara haft svårt för att träna bland andra hundar.

Antiskall halsband är det nog inte många jägare som har på sina hundar. Då gör man bort sej rejält.

Hunden använder ju skallet i jakten. Sätter man på ett antiskall halsband får man hunden att sluta skälla. Sen kommer man till skogen och sätter på hunden pejlen runt halsen. Vad händer då…? Jo hunden assosierar halsband till obehag och skäller inte….. Inget bra

Det finns så många metoder att dressera en hund på. Därför finns det lika många instruktörer. Huvudsaken är att hunden och dess förare trivs och fattar galoppen och att det är sunt. Inga hårda metoder där hunden bara tycker allt är obehagligt. Jag går på öppenträning genom skk. Som medlem kostar träningen ingenting. Annars kostar den 20 för icke medlem. Det är inga avancerade saker, bara lite vardags lydnad om hundmöten och annat man funderar på. Och ringträning.

#32 Nej, antiskall är verkligen en korkad idé som jägare men nästan lika korkat om man har en annan hund. Skall är ju ofta ett sätt för hunden att visa stress, och om den inte visar det utan istället uttrycker stressen genom olustkänslor och magsår är det svårt som ägare att lära hunden att stressa ner istället.

Jo, det finns många olika sätt och det finns inte bara ett sätt som är bra. Men så länge träningsmetoderna involverar fysiskt eller psykiskt obehag (okej alla hundar utsätts för viss mån av psykiskt obehag, t.ex. stress inför att inte förstå en uppgift, inför att befinna sig i en ny miljö osv men jag menar att man tillämpar det som träningsmetod) så kan det inte finnas hundar som trivs och har en sund livsstil. Jag kan inte tänka mig någon levande varelse som skulle trivas om det helt plötsligt dyker upp smärtsamma bestrafftningar.

Vad bra det låter med öppenträningen. Det tror jag inte finns här. 20 kr var ju ingenting heller, om man vill gå dit som ickemedlem.

Mmm, vem vill ha en stum hund Skallet är ju ett sätt för hunden att uttrycka sej. Visa glädje och annat.

Att flytta en så gammal hund till en ny miljö är inte bra för hunden,hunden är ett vanedjur som måste tränas till det mesta och han har lärt sig att skälla då han känner för det så den delen får du aldrig ur honom. Sedan att komma till ny miljö och inte få återvända till det invanda blir en för stor omställning för honom och där är det  det som är värst för hunden, han vantrivs även om han känner dig, det luktar inte på samma sätt hos dig som där han var tidigare oc deras doftintryck betyder mycket för deras trivsel.

Din tanke är mycket god men du skulle nog hellre åka ut till hunden då du kan och ta honom med ut på en cykeltur då och då i stället, det mår han mycket bättre av.

Lycka till med vovven.