En hund som får ett EP-anfall, brukar ramla omkull. Det rycker det i ben, nacke och mun. Vissa hundar sparkar med fram- och bakben, i andra fall är benen sträckta och styva.

Anfallet kan pågå från ett par sekunder upp till flera minuter.

Efter anfallet brukar hunden vara förvirrad och orolig. En del känner inte igen sig. Hunden raglar och skäller, och i enstaka fall kan den uppträda aggressivt.

Så det låter inte alls som EP.

min mammas hund har Ep. och när hon får anfall så blir hon helt stel o ramlar omkull, efteråt blir hon ganska yr o slapp eller va man ska säg.. hon har endel snorklande för sig eller va man ska säg.. d liksom låter i näsan på henne man kan tro att hon satt nått i halsen men det är noskvalster hon fått.. eller hon hade, har inte längre..

Vad jag har hört så är riktigt kraftiga anfall inte så vanliga, vanligast är små anfall som ägaren kanske inte ens märker. De kan bli helt stela i kroppen och bara stirra ut i tomma intet eller så kan de börja "tugga" frenetiskt på ingenting.

När det gäller behandling av EP så går man på hur ofta hunden får anfall. Behandling brukar man försöka undvika om anfallen inte är kraftiga eller om de kommer mer sällan än 1-2 gånger i månaden.

EP är ju egentligen bara ett namn på symptomen (kramperna), EP kan bero på många olika saker, hjärntumör t.ex. som utlöser epileptiska anfall utan att hunden egentligen har epilepsi.  

Min vovve har EP sedan 3 år tillbaka och hade han inte fått medicin två gånger om dagen (fenemal) hade han säkert haft anfall varje dag. När det var som värst, innan behandlingen kom igång hade han anfall 2 gånger i veckan. Han har fortfarande anfall ibland (ca 1 gång i månaden), men av den kraftigare typen (ramlar omkull, blir medvetslös, huvudet slås ner i golvet, kissar och bajsar ner sig och benen "springer" sen innan han vaknar helt förvirrad och jättehungrig.) Han som är mammigast av de mammiga känner inte igen mig när han vaknar.

Är det en ung hund brukar man försöka vänta så länge man bara kan med behandling eftersom medicinerna tar rätt bra på levern och gör att hunden inte lever så länge. 

Jag hade rekommenderat en utredning hos veterinär för att få reda på om det kan vara ep. Det är alltid bra att veta, även om hunden inte behöver behandling, då man med ep-hundar måste vara försiktigare med narkos t.ex.

Jag har haft en hund som hade EP i flera år, tror han gick på medicin (fenemal) i 7 år. Han fick just såna anfall som bejtedejte beskriver. Va fruktansvärt o se hur hunden ramla ihop o låg o sprang me alla ben, tugga fradga, bajsa o kissa ner sig… O sen efteråt när han va helt "borta". Blicken totalt tom, o ingen kontakt me omvärlden…

Hans anfall varierade mycket med hur ofta dom kom. Till slut fick han ett anfall som han inte kom ur själv. Den natten fick han somna in, va den värsta natten i mitt liv… :(
Mellan anfallen va han som vilken frisk "normal" hund som helst.
Men fanns dock vissa som tyckte det var djurplågeri o ha hunden kvar fast han va sjuk, men jag resonera som så, att så länge han mådde bra mellan anfallen o fick max ett i månaden så fick han fortsätta leva…

Vi tog blodprov 1 gång i året för att se hur nivån på medicinen skulle regleraras.

Jag skulle oxå göra en utredning för att se om han har EP. Hoppas verkligen d inte är så…

Jag tycker att det låter som hunden har noskvalster. det har en av mina haft. Gå till vetten, är det noskvalster så är det lätt att bota med medicin

Ja ett veterinärbesök är nog att rekommendera, oavsett om det är noskvalster eller EP. Skönt att få svar på vad det är.

Försökte titta vad du har för ras, ville bara säga att ivomec får du inte ge collies, dom tål det inte och det kan leda till döden.

Hoppas du får ordning på det…

MVH

Lena

Tack för svaren.Håller med om att svår epilepsi, är det inte. Jag har haft en blå merle som hadde jättekraftiga anfall, såna som beskrivits. Men tänkte att det finns kanske många olika anfall.Det är en scheltie på 3år sex mån. Han har haft dessa konstiga anfall tre ggr på snart ett år, så jag tvivlar på noskvalster. Eller om han får nån kramp av nåt slag.

Hade du skrivit från början att det endast rörde sig om tre anfall på ett år hade jag uteslutit noskvalster.

Jag tycker det låter som någon slags kramp i andningsvägarna om han låter som ett barn som hulkar. Det kan man ju inte heller kontrollera själv, man hulkade i en halvtimme efter man gråtit även om man ville sluta när man var liten.

Kommer anfallen vid speciella tidpunkter? Ofta kommer ju ep-anfall när hunden varit uppstissad och sedan ska slappna av. Med min vovve slog det aldrig fel, så fort jag kom hem och vi hade hälsat så fick han anfall.

#4, jag är alltid lika rädd varje gång min älskling får anfall att han inte ska komma ur det, anfallen har blivit längre under tiden han fått medicin, men det är ju tydligen vanligt (mer medicin=kraftigare anfall när de väl kommer). Många tänker spontant att det är djurplågeri att ep-hundar kvar, men man får ju tänka att de faktiskt är medvetslösa när det händer och inte har en aning om vad som hänt när de sedan vaknar. Jag tror att ep är värst för ägarna. Min vovve är också helt normal mellan anfallen, bara det att han är lite tröttare pga medicinerna. :)

#10 För oss variera anfallen mycket, men oftast va dom ganska lika långa, va istället tiden efter som variera massor, dvs hur lång tid det tog innan han blev "normal" igen.
Tror precis som du att det e värst för ägarna, man e ju så fruktansvärt hjälplös o kan ingenting göra känns det som.
Min hund blev faktiskt piggare på nå sätt efter att han fick sina mediciner….
Den natten han fick sitt sista anfall va så otroligt hemsk. Hade sista halvåret börjat förbereda mig på att det snart sku va över, men jag hade trott att jag sku få ta det beslutet efter att han började få anfall ofta o så, men blev helt annan vändning på det hela. Hade ingen aning om att dom kunde få såna anfall som han fick. (Han va exakt 1 månad ifrån o bli 10 år den natten han dog…)

Det första anfallet han fick, tror jag var på  kvällen. Det sista var på morgonen,när han sovit och skulle ut, det räckte ungefär en kvart. Håller med om att ett ep-anfall är vedervärdigt,min hund sov i en transportbur det var hans trygghet, men inge kul när han låg där inne å krampa, det var svårt få ut honom.