hahaha ne verkligen inte

Haha nej, men vissa hundar är ju högre i rang än andra. Jag tror helt klart hundar kan "testa" och se vad dem kommer undan med men jag tror inte att dem sitter och väntar på att ta över.

Absolut. Visst stämmer det Dom är ett flockdjur. Jag har 15 hundar. Har haft 5 hanar i en hundgård och man såg vem som var ledare i den flocken. Den minsta av dom Och det var aldrig bråk. Mina hundar har aldrig visat aggresivitet. Dom vet vem som är ledare och det gör dom trygga. Jag har aldrig bestraffat dom, varit hård mot dom, använt hög röst med mera. Men dom vet vem som är ledaren ändå. Skulle jag låta någon av hundarna ta över så skulle det bli kaos, kan jag lova

Hade en liten hund här på social träning och hon betedde sej precis som den lilla hunden i andra tråden. Jag fick rådet att göra det jag gett flickan råd till och allt fungerade jätte bra sedan.

Tyst, lugnt, sansat och efter hunden språk. Snabbt gick det också

#2 Ser hunden som är hyffsat hög i rang, ett tillfälle så provar den. Som du säger, testa. Så du har rätt tänk där. Titta bara när en hund börjar jucka mot armen när man försöker klappa den. Ett tydligt exempel.

#3, ja att hundar har en viss social rangordning…. men försöker de ta över DITT ledarskap, försöker de i alla lägen hitta kryphål att ta över?

När man studerar sin egen hundflock, så ser man ju att hundarna har lite olika uppgifter, det är inte den ene som alltid leder allt. Så är det i min flock i alla fall, och aldrig har jag varit med om att de försöker ta över Mitt ledarskap, hur skulle de göra då?

En del kanske tror att hunden försöker ta över, när de inte lyssnar, eller inte lyder, inte gör som man säger…. men det handlar ju inte om att ta över något ledarskap, det handlar ju mer om brist på förståelig kommunikation.  Kommunicerar man på ett sätt som hunden förstår så GÅR det snabbt och smidigt :)

#4 Oftast så har juckandet mot en arm inte ett dugg med utmaning eller test att göra, utan helt enkelt en överslagshandling, endera pga sexuell aktivitet eller stress

Jo det tror och tycker jag som sagt absolut på! Jag har ju min egen hund som ett levande exempel :)

#7 På vilket sätt?  Alltså, vilka exempel? Hur vet du att det är för att ta över ledarskapet?

Jag skulle tycka att det var jobbigt och tråkigt att ha hund om jag jämt skulle behöva gå och analysera allt min hund gör som baktankar att hitta sätt att ta över ledarskapet. Jag har funderat på vad det innebär för alla dessa människor där hunden tydligen tagit över ledarskapet också. Går hunden till jobbet då och tvingar dem att stanna hemma? Köper den hem maten och förser sig själv först innan ägarna får smaka, tillåter den inte ägarna att dricka vatten ur kranen? Sover den i sängen och tvingar ägarna att ligga på golvet?

Vi är två helt olika arter och blir aldrig en "flock" på det sättet som en vargflock eller ens en hundflock. Tittar man på hundflockar där sådana bildas frivilligt (som där det finns gatuhundar) så är dessa löst sammansatta och splittras ofta och nya grupperingar bildas ett tag, splittras, alla parar sig med alla osv. Stor skillnad mot en riktig (vild) vargflock som består av ett föräldrapar och deras avkomma. Deras avkomma går inte och ständigt funderar på hur de ska kunna ta över ledarskapet för flocken och alltså para sig med sin mamma eller pappa - de utvandrar och bildar egna flockar. Hägnvargar är däremot sammansatta av oss människor och innehåller ofta jämngamla obesläktade individer som inte har någon möjlighet att utvandra om de inte vill stanna kvar (eftersom de är fängslade i hägn) så där är konflikterna (och frustrationen) större.

Hundar har ju ett välutvecklat språk för att kommunicera med varandra för att undvika konflikter, inte för att ständigt tävla om "dominans".

Jag gör inget av det som "ledarskapsförespråkare" säger och på något helt mirakulöst sätt är det frid och fröjd ändå.

Om man tittar på denna video utifrån ett sådant tänk är det rimligtvis då så att den där stora schäfern typ "OMG OMG OMG! Jag ger mig! Du vinner ledarskapet! Argh, kolla jag visar magen, du är den dominanta och har vunnit!!" mot den lilla valpen?

För det finns ju väldigt många valpar i världen som leder sin egen flock…

Jag tror vissa hundar kan försöka utmana hela tiden. Men annars ser jag det så här. Min hund vänder sig till mig i situiationer hon tycker är jobbiga eller kniviga, och ber mig visa hur vi löser det. Men om jag då skulle visa mig osäker och inte ta tag i situationen eller ta initiativ skulle hon ju känna att hon var tvungen att göra det. Skulle detta upprepas ofta skulle hunden tillslut inte vara trygg med mig och i såna fall känna att hon var tvungen att hålla koll på allting och lösa det, vilket kan kännas som att hunden "tar hela armen"

#10 Hur menar du då, med att hundar utmanar hela tiden? Ge exempel

Nej det tror jag inte på, hundar emellan visst, men inte mellan hund och människa. Precis som #5 så när hunden inte lyssnar/lyder så har det blivit fel i kommunikationen någonstans. Tror inte heller hunden gör saker för att testa eller "utmana ödet", det är att antropomorfisera :)

Jag tror precis som dig Maja2 att hundarna sinsemellan har en viss social ordning. Men inte heller där råder strikt hierarki och "dominans", utan de hjälps åt i olika situationer. Den som är ledare i en situation behöver inte nödvändigtvis vara det i nästa. De utnyttjar varandras starka sidor och tar till vara på det. Att de skulle vilja ta över så fort man vänder ryggen till eller ex låter dem gå först ut genom dörren, tror jag inte ett dugg på.

#11 vissa otrygga hundar kan säkert folk uppfatta som att de utamanar som jag beskrev i resten av mitt inlägg…

#14 Ja, folk kan UPPFATTA det som att de utmanar…. utan att hunden gör det överhuvudtaget

Kan bara hålla med #9. Väldigt bra skrivet!

#8 Ett exempel…

Så länge jag är väldigt bestämd, konsekvent och har nolltollerans mot Ozzi så sköter han sig kanon! Han struntar i andra hundar och människor. Gör inte ett utfall utan han till och med söker kontakt hos människor istället.

När jag blev sjuk i en vecka och inte orkade vara stenhård så  såg han sin chans. Han började ta över mer och mer, han visade det genom att telexempel bara hoppa rätt upp i soffan och sno mackan jag hade i handen mitt framför ögonen på mig, vilket han ALDRIG skulle våga göra när jag är frisk… Även så började utfallen och han trodde han kunde kaxa sig mot hundar och människor samt strunta totalt i vad jag sa. Han såg att jag var sårbar och dålig så han tog sin chans, vilket nästan alla hundar gör!

Fast inte alla, vissa är födda till följesslagare, de är inte lika snabba med att ta över, som min schäfer telexempel. Ozzi är en sådan hund som tar HELA min hand om jag ger honom lillfingret. Här fungerar inga mjuka metoder, här är det nolltollerans och hård bestämdhet, kontra berömm och kärlek när han beter sig och gör rätt som gäller.

#17 Det där låter för mig som en väldigt tråkig relation med sin hund, att han, när du är Frisk, avstår från att göra saker, för att han inte skulle VÅGA.  Jag tror mer att det beror på andra saker varför han beter sig som han gör, kanske stress, osäkerhet och när du är sjuk; understimulans.

Håller med #18, det låter inte sunt.

Nej nej… undestimulans är det inte! Vi håller på med mycket aktivering. Även när jag inte är sjuk och förr inte hade dessa starka regler var han sån där. Han har varit osäker hela sitt liv, redan från att jag hämtade honom som 9 veckors valp var han livrädd för människor och hundar, detta utformades sedan till aggressivitet och dumt beteende. Han är en väldigt tuff hund och stenhård i sitt sätt vilket gör att han nästan inte lägger sig för någon. Han går det inte att köra mjuka metoder med, han kör över en toltalt då. Han är en OTROLIGT svår hund som kräver mig som ägare väldigt mycket! Och jag som ägare ger honom 2 allternativ, var nära mig och lyssna så är det bra. Eller gör utfall och få det mindre trevligt (nu menar jag inte att jag slår min hund)

Han är väldigt nöjd med sitt liv nu när jag är sträng. Innan var han inte glad speciellt ofta, viffta på svansen gjorde han ca en gång om dagen, när jag kom hem. Han var väldigt stressad och fylld av hat mot alla okända.

Nu är han ofta glad, han springer och leker och busar. Han uppsattar mig och vill gärna vara nära och gosa. Så han mår bra av detta. Att jag är sträng. Och vår relation är nu bättre än vad den någonsin har varit!

Det beror mycket på vad det är för hund, inte minst vad för ras det är.
Vissa hundar kräver verkligen en tydlig ledare som sätter gränser, annars tycker hunden att här sköts inte jobbet ordentligt, så "då är det bäst jag gör det - för någon måste göra det".

Andra hundar är så "låga" eller "mjuka" att de till och med inbillar folk att rang, ledarskap och hierarki inte existerar alls och bara är myter och skitsnack.
Dessa hundar är mycket lättare att handskas med och de kommer inte börja bete sig konstigt för att man är slapp med reglerna.

Något jag märkt är att de som oftast förespråkar ledarskap är de som har just de tuffaste raserna själva, som mastiffraser, Akita och så vidare. De hundarna kan man helt enkelt inte ha utan regler och ett tydligt ledarskap i vardagen, för då tar hunden överhanden.

Och innan någon hoppar på mig om vilken idiot och djurplågare jag är som vågar yttra mig såhär…

* Nej, hundar STRÄVAR INTE efter världsherravälde. (Är så trött på folk som hånar "ledarskapsfolk" som mig genom att säga sådär. )

* Nej, ledarskap handlar INTE om att morra åt hunden, att slå ned den på marken, att "brotta ned den nu och då för att visa vem som bestämmer" (vilken förälder, gruppledare, lärare eller chef får respekt från sina barn/gruppmedlemmar/elever/anställda om de nu och då kör upp dem i väggen och svär åt dem? De får rädsla, inte respekt).

Det handlar om att vara lugn och sansad, ha pondus och koll på läget så hunden inte behöver ta hand om alla situationer.
Ömsesidig respekt, hunden ska respektera mig (inte klänga på mig om jag inte vill det, dra mig hit och dit osv.), men jag ska också respektera hunden.

Det handlar också om att ställa krav, för sociala situationer (varesig vi snackar en familj, en arbetsplats, en flock, osv…) fungerar inte utan någon form av struktur. Även om det inte alltid finns en "officiell ledare" i sådana situationer, så märker jag *alltid* (även i internetgrupper) att det är någon som tar initiativen och som folk ser upp till och frågar om vad vi kan och inte kan göra.
Denna individ är inte en diktator, bara en form av "ledare" som har sista ordet.

#20 Vilket bara ännu mer stödjer teorin om att din hund i grunden är väldigt osäker, och inte alls försöker ta över ledarskapet.

En valp som är livrädd för människor och andra hundar, vid 9 veckors ålder, är enligt mig inte helt sund, och inte alls nån stark hund.

Han har blivit en stark hund, han håller just nu på med ett dumt beteende som han tror är rätt. Han dummar sig bara för att få folk att backa undan. Och ja… han är osäker mot människor och hundar, men mot de han känner är han stenhård och riktigt självsäker. Man kan ta hårt i honom och höja rösten utan att han bryr sig, han ignorerar och kämpar om högsta platsen i rang. Så jo… han är VÄLDIGT stark in sitt psyke, samtidigt som han är vek i ett annat sammanhang.

#23 Men att en hund som är osäker på någon, försöker få den att backa…. det är ju hundens sätt att kommunicera sin osäkerhet, det är INTE att dumma sig.

Asså… sammtidigt som han är osäker så är det fortfande ett dumt beteene som han ska lägga av med. Att slita sig och springa ut efter en unge på cykel som han sen attackerar bara för att, det är dumheter, ingen osäkerhet där. Bara riktiga dumheter!

Sen att han flyger ut mot personer som sträcker ner händerna, ja det är ju på grund av sin osäkerhet… men ändå ett dumt beteende som han inte ska göra! Blir han rädd och osäker, kom närmre mig, titta på mig och få stöd. Ta INTE tag i det själv… :)

#17 Det du skriver tycker jag tyder på att din hund lyder dig på grund av rädsla…

#9 Håller med helt och fullt!

#26 Nej… han har bara tagit det trevligare allternativet. Lyda mig och få berömm, kärlek och snälla ord. Ozzi vill inte alltid lyssna, han är VÄLDIGT bestämd i sina 'åsikter". Han behöver en fast hand.

Alla ser vi olika på uppfostran..

Njaaoo.. Har svårt att bestämma mig faktiskt. Tror det, men ändå inte. Har svårt att formulera mig om det faktiskt :P

#21 ja att vissa raser har starka egenskaper, tex försvar, vakt osv, om det råder ingen tvivel, och för att hålla dessa under kontroll krävs tydlighet, tydligt ledarskap, det håller jag helt med om. MEN, försöker dessa raser ta över ledarskapet om man vänder ryggen till?

#25 Jag tror att det är viktigt att hålla isär saker….   en osäker hund som springer efter en unge på cykel, som den attackerar. Det handlar inte om att den försöker överta något ledarskap. Den vill jaga och fälla ett byte skulle man kunna säga.   Hundar gör vad de får fördel av, dvs det de vinner ngt på.  

En osäker hund som skäller på alla som går förbi tomten tex. Den hunden vinner ju varje gång, för att människorna faktiskt går iväg.

Ett osäkert beteende, är ett osäkert beteende. Det är inget hunden gör för att kaxa sig eller dumma sig. Det är ett beteende som är helt naturligt för hunden.

Jo jag förstår hur du menar! Det gör jag. Men Ozzi är utöver det väldigt snabb med att ta över ledarskapet. Det är hans personlighet och sån han är. Det gäller allting. Han börjar vakta, skälla/morra, göra utfall, ta mat ur handen på mig, hoppa upp i soffan utan att be om lov mm. Det hänger ihop!

#31 Jag förstår hur du menar åxå, men jag tror fortfarande inte att det handlar om att han försöker överta ledarskapet, utan tror att det handlar om osäkerhet och bristande förtroende.   Vakta resurser, skälla, morra, göra utfall. INGET av det handlar om att överta ledarskap. DET handlar om osäkerhet och att han inte litar på.    Att han tar mat ur din hand och hoppar upp i soffan utan att be om lov, skulle jag säga handlar om att han helt enkelt inte förstår att det är en regel.

Men han gör inte något av detta när jag är sträng och är väldigt tydlig, därför tar han snabbt över, SAMT skyddar sig själv. Där håller jag med dig.

Därför är det väldigt viktigt att vara supersträng mot honom, för då litar han på mig och att jag skyddar honom genom allt. = Han måste ta steget ner i rang och låta mig skydda honom. Han behöver inte bestämma och skydda sig själv.  :)

#33 Det här med att måsta vara supersträng …. det har egentligen inget med ledarskap att göra. En stark ledare har oändligt tålamod, är lugn och tydlig. En hund litar på den han har förtroende för, och förtroende är något man förtjänar, det kan man inte ta genom stränghet.

När hundar slåss sinsemellan, så handlar det oerhört sällan om kamp om vem som ska leda. Det handlar helt enkelt om att de är osams över ngt. I en flock gör alla sitt bästa för att UNDVIKA bråk, och de har alla sina olika roller.   Ingen hund styr hela tiden, ingen hund har Alla rollerna själv i en flock, utan det förändras utifrån situation och händelse, och det försigår inget bråk för att klargöra vem som ska göra vad.

Vi tänker helt enkelt väldigt olika du och jag! ;)

#35 Japp… fniss… och det är helt ok.  

Jag lutar mig mot de studier som gjorts, bla boken "alfasyndromet" och tycker att det är jätteintressant det här med ledarskap, hundars kommunikation och feltolkningar som människor ofta gör.

#36 jag tycker också att det är väldigt intressant och att man kan diskutera sinsemallan. Men precis som du säger så bottnar ju allt detta i hans osäkerhet! Samtidigt så är han hyfsat självsäker då han förr inte la sig/gav upp när jag sa ifrån … Men som du sa, det är väldigt intressant detta med hundens kommunikation och ledarskap :)

Hundars och vargars beteende

Nej, det tror jag inte ett dyft på, tack och lov är det vad senare års studier tyder på också.

Jag tror att vissa hundar kan kräva mer styrning från föraren och att föraren får då ta på sig en mer framträdande bestämmanderoll, precis som en förälder till ett bångstyrigt barn.

Men jag tror rakt inte på nån form av "rangskala" eller att jag som förare måste vara konstant auktoritär för annars "tappar jag ansiktet" inför hunden.

Sedan jag bestämnde mig för att skippa det dravlet har det underlättat mitt hundägande enormt, det var tack vare en viss terrierdam som inte tog skit som lärde mig detta, och även lärde mig att lägga fokuset på att vara tydlig och konsekvent för att skapa en starkt och händelserik relation full av tillit och förtroende.

Sedan tror jag att det är lätt att hamna i en viss jargong inom en ras och inom vissa aktiviteter att "så ska det vara".

Inom största delen av fågelhundsträning där man knappast kan säga att det handlar om speciellt hårda, skarpa hundar (med undantag) så är det inte ovanligt med mycket tuffa tag från förarens sida för ovillkorlig lydnad för annars har du inget "ledarskap", likaså ibland bland vallande hundar.

Man kan även jämföra skillnaden i en agilitygrupp kontra en skyddsgrupp.

#38 Intressant läsning.

Jag har nyss köpt boken"Hundens beteende" En foto illustrerad handbok av Barbara Handelman. Super intressant bok där vargen och hunden jämförs i ord och bilder. Den boken rekomendrar jag alla här varmt

Tisselitass *

Skriver inget här, då jag blev så fruktansvärt upprörd av att bara läsa tråden - sååå, i rest my case

Men följer tråden med spänning!

#9 och #39 skriver kloka inlägg som jag stämmer in i.

Jag tror att alla hundar behöver och mår bra av att ha tydliga regler.
Men jag tror absolut inte att hunden fösöker ta över. Vi är ju trots allt olika arter.

Håller med #13 och #39.

Många av medlemarna här har problem med hundar som morrar med mera. Oftast är det första hunden och en liten ras. Många vet inte riktigt hur man dresserar en hund och många tror att man inte behöver det med en så pytteliten vovve. Och så gullar man bara med den. Och så går det som det går till slut, när den gulliga lilla vovven blir ett monster med en hel massa tänder. Det är där jag menar att man måste lära sej att sätta gränser. För den lilla hunden behöver en ledare som ger den trygghet och gränser. Vänligt och utan bestraffningar. Hade hand om en hopplös hund en gång. Hemma hos oss var den jätte trevlig, men när matte kom gick hunden och kissade på hennes ben. Hon låg i soffan och sov för hunden lät henne inte sova i sängen, för där sov han. Förstår ni nu hur jag menar. Som hundägare måste man veta lite innan man införskaffar hunden. Vi som är hund vana gör många saker helt omedvetet. Att jag annalyserar mina hundar är för att jag är så intresserad av deras språk. Och man lär sej enomt mycket genom det.

Jag har ändrat mig. Jag tror ben hårt på att hundar tar över ledarskapet.

Man bör som hundägare inte alls läsa om vargar om syftet är att lära känna sin egen hund. Vargar och hundar är i mycket så långt ifrån varandra. Det är bättre att läsa om hundars etologi och hundars inlärning från utbildade etologer och liknande. Att hålla på att jämföra med vargar hit och dit blir oftast bara krångligt och fel då hundar och vargar är skilda sedan tusentals år tillbaka. Vill man studera hundars språk är det mycket bättre att studera just hundars språk och inte vargars, då de inte alls är detsamma.

Jag har inte läst allt vad alla skrivit men svarar på frågan på tråden.

Jag tror absolut en hund kan försöka ta över ledarskapen. Denna tråden tror jag skapades pga en kommentar på min förra tråd om att min hund var aggrevis.

Jag var hos vet. Och inget var fel. Ringde uppfödaren och förklarade hela situationen.

Fick väldigt bra svar och dessutom funkade tipsen hon gav mig med omedelbara resultat!

Min hund försökte ta över ledarskapen över min mamma och min pojkvän genom att ''bossa'' över dom. Med mig var hon trygg då jag alltid har vart ledaren över henne. Men för dom så var hon ledaren. När hon morrade första gången så backade dom, och det gav henne övertaget. Hon fortsatte och de backade mer (vilket vissa tipsade om att dom skulle, vilket inte stämde i denna situation)

Vi fick tips om att de skulle (utan att jag la mig i) Visa att de bestämde. Småsaker som att de bestämmer vart dom skulle gå på promenader, att de gick in först till lägenheten. Att de inte backade när hon morrade eller bet.

Och VIPS var problemet borta. Gick så himla snabbt men hon behövde bara se att de bestämde och inte hon och nu är hon jätte trygg och har varken morrat eller bitit mera.

Så jag tror verkligen en hund kan ta hela handen om du ger den lillfingret :)

Men kom ihåg, alla vi tycker olika, alla gör olika och alla hundar är unika och ingen är den andra lik!

DOCK tror jag absolut inte hunden sitter och väntar på att få ta över. Men självklart testar den, precis som alla andra djur! Och kommer man undan med något, så testas ju samma teknik igen!

TEX min hund morrade åt min kille på morgonen när han skulle ta ut henne, han backade, lät henne vara. = hon slapp gå ut och fick sova vidare, på hennes vilkor! Därav upprepade hon sitt beteende.

Om du visste vad glad jag blir när du kunde reda ut dina problem med din hund. Ett jätte grattis till dej för framgångarna och ge vovven en kram. Och god jul ;0))

#47 Det där handlade fortfarande inte om att ta över ledarskapet, utan att hunden var osäker. När de började agera konsekvent, blev hunden lugn och trygg. Att en hund beter sig osäkert, är inte lika med att den testar.

Jag tror inte att hunden ser en mer som ledare för att man går först ut genom dörren heller. Det blir en inlärd vana, precis som många andra konstiga saker en del tror att man måste göra för att vara ledare.

Jag har lagt marke till en liten grej helt allvarligt tror ni att vi som inte tror att hundarna sitter och tar over ledarskapet hela tiden inte har regler? 

Att läsa om vargens beteende är intressant även om jag vet att deras språk är mycket mer utvecklat än dagens hundar. Och det är nog det boken vill visa. Många av dagens sällskaps hundar är till och med analfabeter. Och på grund av det blir det många fel i mötet med andra hundar. Därför är det viktigt att låta hundarna träffa många olika hundar för att lära sej läsa av varandra.

Handlar om individ. Endel är nöjda med sin plats och gör inge besvär av sig. Andra tar alla chanser dem får.

# Tack så jätte mycket :D God jul på dig också och Pussel hälsar kram tillbaka