Jag tycker inte att det är rätt att skaffa en hund för den sakens skull.

#1 Nu menar jag självklart inte att man ska skaffa hund enbart för det :P Men ok :)

Ok… jag svarade bara utifrån frågan du ställde :)

#3 ok ^^

Jag förstår inte frågan om det inte är så som #1 svarade.

Jag anser inte hellar att man ska skaffa en stor ras bara för att man ska känna sig säkrare. Det är så mycket annat som ska stämma in.

Att känna sig trygg är ett plus i kanten, men inget man ska välja hund efter 

Om man är helt säker på att rasen passar en så tycker jag att det är okej. :) Däremot tycker jag absolut inte att man ska köpa tex en schäfer eller rottis bara för att ha en "vakthund", om man inte är intresserad av att träna med den då. :)

Nej nej :) Kanske utryckte mig fel. Klart att man inte ska välja ras enbart för att man själv ska känna sig trygg o inget mer. 

Hade jag haft tex en Schäfer eller annan större hund så hade jag höllt på med aktivering för att hunden skulle må bra.

Saken är att jag har länge velat ha en större hund och skulle vilja känna mig tryggare ute.  

Känns som detta blev lite fel Ville mest bara skriva av mig..

Min kompis var ¨på en strand då ågra män kom fram och vara lite läskiga. Men när hennes hund skällde ( flat coted retriver) För att han kände att hon blev rädd så bakcade de undan…

Jag tror att det hon undrar är om folk vågar att ge sig på en människa med en stor hund..

Jag tror att en rånare eller annan farlig människa skulle hålla sig undan om man gick med en stor hund. En stor hund för respekt med sig till skillnad från en liten. Jag känner mig iaf tryggare när jag går med min stora hund :)

tror att man både känner sig och är säkrare med en stor hund i detta sammanhagnet. för om det kommer fram några hotfulla kraftfulla människor kanske dom inte blir så rädda för en skällande papillon, än en stor skällande rottis ^^ men det ska absolut inte styra hela rasvalet :)

Tack för era svar :)

Jag känner mig 100% trygg med klenod. Inte för hennes "stora mod" som tyvärr är ett väldigt litet mod. utan för hennes storlek. Det är inte många som hade vågat sig på att råna mig när jag har med Klenod.

Hon har ett väldigt allert uttryck som kanske skrämmer en del. Ofta är jag ute och går sent på kvällanrna typ vid 23:00 för jag älskar kvällsluften. Man hör ofta "tuffa gäng med killar" som står och hänger i nått hörn när man paserar dem, att de säger "shit va stor, akta akta"

Men de vet ju inte hur snäll hon är. Jag skaffade inte en GD för att verka "macho" (stavning?) utan för att jag älskar rasen.

Men jag tycker hennes storlek är tyrgg att röra sig med ute sent på kvällarna.

Jg vet med 110% säkerhet att klenod inte skulle gå till attack om någon attakerade mig. Det är hon på tok för feg för. men det vet ju inte den som attakerar mig så att säga :P

Eftersom jag har en liten hund intalar jag mig att rånare heller rånar någon som inte har ett ättrigt skällande litet monster med sig ;)

Sen finns de ju de som försöker visa hur coola de är för sina kompisar genom att hetsa den största hunden som går förbi…

När jag är ute med mina stora hundar är jag aldrig rädd. Ingen normalt funtad människa skulle ge sig på någon som går med två stora hundar. Så självklart är jag tryggare när jag har dem med mig, men jag skaffade dem inte för den sakens skull.

Jag äger en ganska stor hund (60cm hög) som jag känner mig väldigt trygg med när jag är ute och går. Hon är en vallhund så hon är alltid på sin vakt och skäller gärna på folk vi möter. Jag försöker så klart träna bort det men jag känner mig trygg i och med att hon skulle börja skälla om det skulle gömma sig någon i skogen eller om någon skulle komma hem till vårat hus. :) Jag brukar gå ut med henne när det är mörkt och då känns det skönt att hon ser och hör mer än vad jag gör, så jag litar helt på henne när vi är ute på promenad om jag känner mig lite osäker. Nu bor jag i en ganska liten och lugn stad så jag oroar mig inte så mycket i alla fall men ibland när man går bredvid en svart skog så blir man ju lite nojig.

Om det skulle uppstå en väldigt hotfull situation där någon skulle våga ge sig på mig även om jag har hunden med mig så tror jag att hon skulle kunna attackera den personen. Inte nödvändigt vis bita i personen men hon hade nog skällt som en idiot och kanske slitit i kläderna. I vanliga fall så är hon väldigt snäll oavsett hur stressad hon är men om det nu skulle bli en situation där jag börjar försvara mig så skulle hon nog hjälpa till. Det tror jag i alla fall.
Jag hade väldigt gärna velat träna "försvar" eller vad det heter, med henne, men jag är nog inte tillräckligt kunnig för att träna det med min vovve. :) Det hade varit kul att testa i alla fall.

Jag känner mig trygg när jag är ute med Valle. Nu är han världens snällaste och inte särskilt modig. Men just hans utseende och storlek gör att inte många skulle våga "ge sig på mig." Dom flesta håller sig nog undan.

Nu är det inte därför jag köpte rasen, utan för att det är en ras jag älskar. Men man får den där tryggheten på köpet.

Som tjej är man ju extra utsatt, och jag skulle aldrig våga gå på en promenad i mörkret utan honom vid min sida. Med tanke på hur våldtäktsförsöken har ökat dom senaste åren. Sen är jag även mörkrädd :P nu är han valp och ganska osäker av sig, men ändå. Det känns tryggt.

Jag vill ha minst 1 stor hund, just pga trygghets synpunkt.

Så för att välja rätt stor-hunds-ras kollar jag på dem raser som passar mina krav och tar den jag fastnar mest för :)

#17 Jag med, men det är så svårt att hitta passande ras, som är större tycker jag 

Jag tror ändå att vilken hund som helst skulle våga gå till attack om dem såg att den dem älskar blir överfallen. Men det är vad jag tror.

Lite off, men vår katt anföll en vi känner efter att han och pappa "bråkat". Dem hade brottats på låtsas men katten vart inte glad ;)

Jag har många gånger skojat med mina kompisar om att man borde skaffa sig en dobbermann och lära den morra på något vanligt ord som "Hej hej" eller liknande. Något man bara kan slänga in i samanhanget när man är ute och går sent på kvällarna och möter läskiga människor, men att dom inte förstår att man gett hunden ett kommando. Vore lite coolt tycker iaf jag :)

Sen ska man självklart inte skaffa sig en hund eller välja ras bara utifrån det här!

Konstigt nog är jag inte det minsta rädd när jag går själv i stan på kvällarna och nätterna, med min lilla 5 kg nakenhund i kopplet. Jag är egentligen extremt mörkrädd och har sett på tok för många skräckfilmer - vilket resulterat i att jag ofta får för mig att det står galna yxmördare och väntar på mig bakom varje hörn. Men konstigt nog stänger jag ute det när jag har Milo med mig. Kanske för att han också är mörkrädd och jag inte vill skrämma upp honom? Kanske för att jag känner mig tyggare med en hund, oavsett storlek, då jag VET att Milo skulle singalera till allmänheten att det är något som är tokigt, genom att skälla som en galning. Kanske är det bara för att jag helt enkelt vant mig vid att vara ute på mörka kvällspromenader, ensam med Milo, sen jag flyttade hemifrån och oftast fokuserar på någon sorts träning när jag är ute och går med Milo, antingen av honom eller mig själv? Jag vet inte svaret på någon av dessa frågor, men oavsett så är jag aldrig rädd längre när jag är ute och går i mörkret tillsammans med min lilla plutt.

Har dessutom upptäckt att om man är arg eller upprörd för något när man är ute och går i mörkret, så blir man mindre mörkrädd också. Blir nästan mer att jag tänker "OM det nu finns några galna mördare eller våldtäktsmän här, så varsågod - kom och ta mig så ska ni allt få!". När jag är arg har jag tyvärr förmågan att tro att jag är oövervinnerlig och odödlig. Lyckligtvis är jag inte den som startar fysiska bråk och håller mig alltid undan fårn dom. Det är nog tur med tanke på den inställningen jag har till mig själv när jag är arg :P Men det är lättare att vara ute och gå i mörkret då iaf. Även om jag vissa gånger kanske till och med gjort sånt man kan kalla rentav dumdristiskt - som att ensam tjej, mitt i natten, gå över den stadsel som är ökänd för att det är så mycket bråk, där det är våldtäktsförsök eller mordförsök minst en gång i veckan åtminstone. Men än så länge har det inte hänt mig något iaf :)

#19: Det är antagligen en minoritet av alla hundar som skulle gå till attack vid ett riktigt hot, helst om förövaren får in en spark eller två på hunden. Jag är ytterst tveksam till att min hund skulle göra det, även om han varnar när det kommer människor som beter sig konstigt/hotfullt.

En bekant blev förövrigt misshandlad för ungefär ett år sedan, hans hund Husky/Collie blandning stod lungt och såg på.

Det kändes ju lite oväntat :S

Men har aldrig haft hund så jag vet inte!

#20 Jag går ofta ut med min hund när jag är arg och då känner jag precis som du, att jag är bäst och starkast i världen. x) Jag brukar tänka; "om det kommer någon (hotfull) nu så ska de få se på ett och annat.. Jag är ARG och har f*n inte tid att bråka" Om det väl skulle komma någon så hade jag nog inte varit lika kaxig längre. :p

#19 Jag har sett flera hundar, av olika stora och små raser dra sig undan vid hot från främmande.

Jag känner mig trygg när jag är ute och går med mina stora hundar.
Folk håller sig på avstånd när jag är ute med dem.
Hundarna kommer ifrån samma kull och deras uppväxt var inte rolig, jag var deras enda trygghet när dom var valp så mig är dom helt fäst vid.

När de var så så blev de vanvårdade av alkoholister. Och det sitter i än, i den ena hundem finns det någonstans i bakhuvudet, medans den andra har lyckats med att släppa det så gott det går.

Men om jag går sent på kvällen med dom och de kommer folk, speciellt om det är flera personer, då är det jättefarligt. Den mest skadade honan ska till varje pris skydda mig från faran, hon reser ragg åt människorna/det som gör henne obekväm. Sedan så kommer såklart hennes jättefarliga skall.
Efter ett tag så börjar den andra tiken också att skydda mig. 

Så jag känner mig riktigt trygg när jag går ut, delvis pga hundarna men till största delen så är det för att jag har tränat kampsport och kan försvara mig om någonting skulle hända. Utan ha att ha en rädsla över att gå ut själv.

Vem vet, rånaren/överfallaren kanske har hund, eller kanske är hundtränare.

Intressant diskussion.. :-) Roligt är att jag hade haft en feg schäfer tik som påbörjar träna IPO/skydd och jag bor på ghettoområdet där har hänt massor dvs knivhugg osv… Jag skulle till kiosken tog med tiken med mig bredvid kiosken finns det fritidsgård för ungdomar som satt på bänk och några ungdom som cyklar runt och tiken börjar få ragg på ryggen då sade jag sluta till henne men råkade en pojke cykla för nära mig då fick tiken "utifall" skällde som fan och bet hans ben.. Försvar hon mig eller? Eller var hon stressad? Självklart jag bad om ursäkt till honom tur att hon hann aldrig bet igenom hans ben.. Antar blåmärke han fick efteråt.

Jag tror defenitivt att folk haller sig undan om man har en stor hund. Jag tror aven att det beror mycket pa manniskorna i sig, jag har en bekant som har stora hundar som faktist paminner otroligt om mina i utseende och hon far alltid problem utomhus varesig hon vill eller ej medans jag aldrig far problem aven om jag gar ensam forbi samma manniskor.

Jag kanner mig trygg med mina hundar genom att jag vet att jag vet att dom skulle avvakta och vara hur snalla som helst tills det gar for langt.

Jag kanner mig dock sakrare ihop med illern, alla bara springer ivag och sager att "det ar en sandar som luktar och bits" 

Nej, jag skulle inte känna större trygghet med en stor hund eller hund överhuvudtaget i sådana sammanhang, tvärtom jag skulle känna en större ansvarsbörda jämt emot omgivningen och hunden.

Jag känner mig inte särskilt säker med mina två chinese crested när jag är ute och går på kvällen (inte ens på dagen nu vid vintertid.) Jag är rädd att om en person gör anfall så kommer den först ge sig på hundarna, vilket är värre än att den ger sig på mig. Därför har jag en plan som fler bör köra på. Om en person närmar sig hotfullt, börja skälla. Skälla, morra, allt helt hysteriskt och gå hotfullt emot personen. Om inte den blir rädd och backar (förhoppningsvis får man lite hjälp av hundarna som hänger på skällandet) så är det något fel. Vem blir inte rädd för en aggressivt skällande människa? 

En annan sak som jag känner mig trygg mot med mina nakenhundar är spöken/andar och liknande, då jag hört att de jagar bort och varnar för dessa.

#29 Sånt känner jag med. När det kommer till att sova tryggt så känner jag mig 110% trygg med min Cavalier,hon skäller även om nån är nära ytterdörren eller försöker ta sig in. 

Men jag har oxå tänk på "va händer om någon ger sig på henne?!
Eller skada henne på nått sätt. Det känns på ett sätt värre än om jag skulle bli påhoppad. =/

#29 Klarar man av att ens öppna munnen och skrika så är det nog en bra grej,  själv har jag blivit överfallen av en narkotikastinn typ, men jag blev så fruktansvärt rädd att jag helt enkelt inte fick ur mig ett ljud. Inte ett endaste ljud.   Det var inomhus på mitt förra jobb som socialsekreterare, och jag hade inga hundar med mig tyvärr.

Jag har tidigare haft newfoundlands och jag kände mig helt trygg vilken tid på dygnet jag än var ute. Självklart dem var jättesnälla vem som än kom fram. Dem ville bara glatt hälsa. Min lilla amris däremot morrar om det är kväll och personen är mörkklädd eller om jag känner mig osäker. Dock är det ingen som bryr sig om honom. Vissa säger åh vad gulligt. Han har mycker mer humör än vad newfoundlandshundarna har. Men kan inte känna mig helt jättesäker ändå eftersom han är så liten

Jag bor mitt ute i skogen och mina hundar går lösa på gården, då jag vet att de hålls inom utsatta gränser. Jag är mörkrädd som tusan så det är rätt skönt att bara kunna öppna ytterdörren och ställa sig på trappan och ta en cigg medan hundarna gör sina behov och springer av sig. När vi går på promenader så gör vi det på dagen när det är ljust (har tre st. chihuahuan så det är inte precis som att vi går långpromenader varje dag..)

Men, jag har faktiskt varit på promenad i stan en gång en sen kväll med två utav hundarna. Jag mötte en mörkklädd man som efter några meter svängde om och började gå efter mig. Jag blev skiträdd och ökade på stegen men vågade inte börja springa, dels för att jag inbillade mig att då skulle mannen springa efter och dels för att hundarna inte springer så snabbt i koppel.
Efter ett litet tag tog jag mod till mig och svängde mig om för att konfrontera honom, fråga varför han följer efter mig. Då gick han fram mot mig med ena handen höjd och det uppfattade min hane som hotfullt så han började morra och reste ragg. Mannen såg väl knappast honom men så när båda plötsligt började skälla helt hysteriskt så kollade han ner på marken där de stod och var halvt galna, och så blev han väldigt osäker och frågade "Bits dom?". Jag var snabb på att svara att ja de bits, och de har sylvassa tänder också! Och då sade mannen "det var som fan, jäkla monsterhundar" och svängde om och försvann.

Så jag tror absolut att folk kan bli skrämda av chihuahuan, kanske inte så mycket men i alla fall att de hajar till och då har man ju chansen att springa iväg eller slå rånaren/överfallaren i huvet eller nåt :P

Vi hade en rotwiler. Man kunde göra ALLT med henne. Hon vaktade huset men kände av vilka vi ville ha där. :) En fantastisk ras.

#34 en rätt aktiverad rottis med bra mentalitet är den underbaraste hund som finns<3

#35 eller hur. Min hund visste vilka som vi ville ha i hemmet och välkomnade dom varmt :) Hoppade upp till 45cm med henne:P Fick avlivas på skolavslutningen förra året p,g,s. cancer. Stod i sjöng i kören i kyrkan samtidigt som jag visste att direkt efter det så skulle vi lasta bebisen och avliva henne :(.. Hon blev 10 eller 11 år tror jag :(

#36 nej gud vad tråkigt :(

Ja vaktar dem så är det ju bara att säga "nej sluta" och plöstligt är denna främling välkommen ;D

Tyvärr finns det idag för många dåligt avlade rottisar för att jag ska våga skaffa en, då jag vill ha en sån där bra rottis enligt mig och anser att risken är för stor att jag får nåt som inte passar mig :/

Ja tyvärr är det ju så ;(