När jag var 12 år och var med på hundkurs som vi gick med vår Goldenvalp så såg jag för första gången en Japansk Spets, eller de var 3st. Jag föll pladask! De var så otroligt fina och glada och jag kände redan då att, det här är nog min ras! Så sen dess har min drömras varit Japansk Spets och jag visste att om jag skulle skaffa hund så skulle det vara en Jappe.
Så när jag i början på förra året (20 år) skulle planera inför att köpa en egen hund så läste jag på om Jappen och då kändes det bara mer rätt. Det är en pigg och glad ras som är framåt och tuffare än den ser ut. Rasen är så mångsidig så den klarar av i princip alla hundsporter och grenar. De kräver inte så mycket av mig som ägare, de är nöjda bara de får vara med. Visst vill de ha mentalstimulans för att må bra, men de är inte för krävande utan ligger mer på medel i aktivitetsnivå.
De har vakt i sig och är reserverade mot främlingar. Men alla dessa egenskaper bara klickade och jag kände att det här är verkligen en ras som passar mig.Sen att den är så himla fin med den fluffiga vita pälsen och utstrålningen bara är helt fantastiskt är ju ett + i kanten :P. Rasen har inga större begränsningar när det gäller vad man kan träna och göra och det är en frisk ras och det är rasen jag alltid drömt om. Så det var utan tvekan att det fick bli en Jappe  :)

Jag valde inte mina raser, utan dem valde mig. Och vad glad jag är för det, aldrig mer utan Aussie!

Jag var faktist inne på boxer när jag skulle skaffa hund men valde bort den framförallt för att min syster är allergisk och jag bodde fortfarande hemma då. Jag ville inte riskera att behöva lämna tillbaka vovven.

Jag har en Irish Softcoated Wheaten Terrier och jag valde den rasen mycket pga av att jag ville ha en allergivänlig ras av mellanstorlek. Jag tycker att det är otroligt vackra hundar (när de är välskötta och fint klippta) som passar en aktiv hundmänniska. Jag var 16år när jag köpte Nelly och det är min första egna hund, jag visste inte då exakt vad jag ville göra med henne utan var sugen på att prova på det mesta och det har jag verkligen kunnat göra. Hon hänger med på allt och tycker det mesta är riktigt roligt. Vi har bla hållt på/håller på med agility, lydnad (ej tävlings), personspår, viltspår, drag , fjällvandring (med klövja), cykling..

Idag tycker jag att wheaten terriern har ett rätt dåligt rykte så jag är glad att jag skaffade en då (för snart nio år sedan). Hade jag idag vart ute efter hund hade jag kanske inte ens vågat skaffa en wheaten men nu kommer det definitivt att bli fler av samma ras i framtiden! Jag har fått uppfattningen av att många tycker att wheaten terriern är en svår, hård ras som lätt blir aggressiv och har svårt för andra hundar etc. Detta är inte min uppfattning, men det kan ju isåfall mycket väl vara ett resultat av att de blivit så populära på så kort tid att temperamentet inte blivit prioriterat i aveln..

Första hunden skaffade jag för åtta år sedan, då råkade det av en händelse bli en släthårig foxterrier. Jag var intresserad av jrt då men så ringde jag en uppfödare som hade en foxterriervalp kvar bland jrtvalparna…och hon var ju bara så mysig! Så det blev hon och ingen annan:)

Andra hunden flyttade hem till mig och sambon i februari i år, vi hade ganska svårt att enas om raser vi tycker om. Men till slut hittade vi den dansk-svenska gårdshunden, rätt storlek, rätt temprament, tilltalade oss båda på alla plan helt enkelt. Och vi har inte ångrat oss en enda gång, en riktig allt i allo hund som alltid är glad:) Vår kille är mindre än rasstandard, annars har han levt upp till allt som rasklubben utlovar på sin hemsida.

Jag är uppvuxen bland brukshundar så för mig blev det en rejäl vändning när jag fastnade för borzoier.

Mitt val föll på att det är en aktiv och självständig hund med ett fantastiskt temperament. Eftersom jag inte heller var direkt intresserad av lydnad och pysslat såpass mycket med bruks och aldrig känt jättepassion för det var det också möjligheten till att hitta en hund som inte heller -krävde- det. (att ligga figurant ute i skogen flera timmar i ösregn kan helt klart döda lite av charmen ). Delar kan jag sakna, speciellt rapporten som jag inte kan köra med min tös, men annars är det en ras som passar mig som hand i handsken.

Putt :)

jag hade en flat coated retriever och ville ha en lite lugnare men endå arbetande hund, så jag skulle köpa en blodhund. men så blev jag förälskad i Daddy som var en valp ur mina föräldrars kull ;)

#7 Rasen då är clumber spaniel :) hehe

Fina bilder och intressanta berättelser ni delar med er av :)

#7 Hihi vad liten Daddy var där :) så söt o charmig

haha ja, men still going strong…eller still going söt o charmig :) 

(han har gjort så jag ska ta en till clumber till vintern, en halvbror till honom… och jag som aldrig skulle ha clumber )

#10 Fin bild på charmiga Daddy :) han ser så mysig ut.

Jaså? Vad kul :D Haha du har väl blivit frälst på Clumbrar. Är halvbrorn en valp eller vuxen?

Sankt bernhard var inte mitt första val direkt. Hade ingen erfarenhet alls av rasen och mest bara sett dem på tv. Men sedan blev jag tillsammans med min pojkvän, hans mamma hade då 3 st. Lärde känna dem mer och mer och den 17 november 2007 föddes Lillan (hade träffat hundarna då ca 3 månader). Var tjuvparning mellan den ena tiken och hanen (han hade rymt in till henne utan deras vetenskap). Blev 6 underbara valpar. Sedan bestämde dem sig för att behålla ena valpen för dem tog bort pappan pga epilepsi (som han hade fått av en fästingsjukdom så ingen smittsamt). Jag började ta med henne till skolan från det hon var 14 veckor gammal, ca 1 år senare fick vi henne! :) Överlycklig.
Är en underbar ras,  helt fast! =D

Men vill såklart fortfarande ha en schäfer i framtiden ;) Den har alltid legat mig varmt om hjärtat :)

Pudeln!
Ganska rolig historia…haha
Vi var påväg ner från en djuraffär i rulltrappan och hade köpt hamstermat. Sen mötte vi en tjej som åkte upp och hade en toy/dvärg Pudel i famnen. 
Jag och mamma ba: "Åhhhhh! Tänka att ha en sån liten söt".
Sen när vi hade kommit ut från affären gåendes mot bilden fortsatte vi prata om hur mysigt det skulle vara.
Sen jag jag "Meduza skulle en liten flicka heta!"

Vi kom hem, jag slängde mig över datorn och kollade runt på blocket, men hittade endast en kull med Toy Pudel i aprikos färg.
Så jag kollade in på alla annonser, och där kom den svartfödda kullen upp. Jag skrek efter mamma och vi bara satt och himmlade med ögonen och föreställde oss en liten Pudel tjej sittandes i våran hand som hon gjorde i uppfödarens på bilden.

Vi bestämde oss för att ringa in till uppfödaren och kolla om tiken på bilden fanns kvar, och det gjorde hon!

När mamma lagt på med uppfödaren blev vi först förvånade över vad som hänt. Vi skulle få hem en liten Pudel!

Nästa dag satte vi oss i bilen och åkte 46mil kl 6 på morgonen mot Laholm för att titta på dom små. Sen frågade uppfödaren vilken vi fastnade mest för. Det var så svårt! Alla såg lika dana ut och självklart föll jag för valpen som flög på mig och vägrade lämna hehe.

Mamma var inte riktigt såld. Så då vände sig uppfödaren om och lyfte fram den vackraste, sötaste, mysigaste lilla flicka som någonsin skådats! Mamma fick nästan tårar  i ögonen!
Så uppfödaren hade sparat den lilla flicka till oss som var hennes favorit, för att hon tyckte att vi lät så seriösa och bra.

Så så fick det bli. Denna lilla flicka bor nu hos oss sen 1,5år tillbaka. 
Jag kan ju lite lätt tillägga att vi inte var hemma förens ett på natten då detinte var den lättaste vägen hem haha. Men resan var oförglömlig, något jag gärna skulle göra om!

#11 valp :) inte född än =)

Hades valde jag och exet eftersom han var en blandning av de raser som vi ville ha.

Max valdes för att han skulle vara en aktiv liten hund med bra balans. Alltså perfekt för aktiviteter och för att följa med ut med båten.

#15 Men Max är väl inte din hund?

#16 Jag är lillmatte och var med när vi i familjen valde ras och honom. :) Bodde ju hemma hos mina föräldrar under den tiden.

Jag hade velat ha en cavalier vääldigt länge. Läste massor om cavalierer  osv.. Sedan blev jag lite kluven med hälsan och så. Tittade mycket på blocket ( gör jag fortfarande bara för att det är roligt att se) och på så sätt kom jag in på Cavalier/Cocker. Och ja det passade mig perfekt då! Större än cavalieren, längre nos, livlig och en vilja som heter duga!

Schäfer har jag i princip alltid tittat på. Och jag känner att jag verkligen vill träna hund, massor, jag vill tävla, jag VILL verkligen. Så jag tittade mest på Kelpie och Schäfer. Och då jag inte vill ha en vallhund just nu blev det schäfer. Jag är väldigt intresserad av bruks och lydnad. Då passade Schäfer perfekt! Jag tittade runt på många brukskennlar. Ville ju självklart ha en arbetande hund men vissa brukskennlar har verkligen fööör mycket hund för mig. Och så hittar jag Skogsstugan, och jag kunde inte tagit ett bättre beslut!

tassavttryck, kul att läsa om raserana :D

Puttar upp tråden, jag gillar att läsa alla historier

#19 och #20 Ja visst är det :)

Då jag var 6 år gammal fick min mamma av oss alla barn en Pudel när hon fylde år, en 5 månadergammal mellanpudel hane som hette Bamse. Efter det har jag alltid vart svag för Pudel den rör sig fint luftigt, intellegent, alltid vaken och alert harmonsik hund.  Vi har en väldigt glad liten dvärpudeltik som älskar träna men oxå ligga i knät. Vårat nästa rasval är inte svårt  det blir en till dvärgpudel tik om vi ksa ha en till :)

Ja, med tanke på att jag är allergisk så började vi kolla allergivänliga hundraser. Och det blev Pudel. Mamma hade lite erfarenheter av rasen sen innan, men trots valet var jag inte riktigt såld. 
Hur som helst åkte vi ner till Sthlm och där var han. Världens sötaste lilla svarta hårboll ^^ 
Senare kom det ytterligare en Pudel (på foder) De två resulterade i min lilla Hubert ^^

Nu är jag såld! Och kan inte tänka mig ett liv utan en Pudel :)

Jag valde mellan en Dogue de Bordeaux och en Grand Danois. Jag hade bestämt mig helt för en Bordeaux. Men så hittade jag ingen bra kennel. Så fick lägga den rasen på hyllan. Så då letade jag efter en bra uppfödare av Grand Danois.

Jag ville ha en "vuxen valp" alltså inte en 8 veckors valp. Utan en ca 5-6 månaders då jag inte kunde ta hur lång semester som helst. Jag fann min uppfödare och hon hade kvar 4 st ca 9 månaders Harlekin Grand Danois valpar. Lite äldre än vad jag tänkt mig och inte alls den färgen jag ville ha från början. Jag var inne på en gul eller en blå.

Men jag föll helt för dessa ko-färgade varelser (;

Jag faller för den stolta hållningen hos en Grand Danois, det lugna sinnet, att de inte är så krävade, att de är vackra att titta på plus den härliga storleken ;P

Nästa hund blir definitivt en till GD. kanske en till Harlekin eller en annan färg. Men en saks om är säker - det är att den kommer komma från samma uppfödare då jag älskar hennes och hennes amerikanska typer.

När jag fick min första egna hund, en Jack Russell, så kan jag erkänna att jag valde rasen bara för att dom är så söta..  Jag var femton år gammal och tyckte att dom verkade himla roliga och söta. Och det blev ju faktiskt ganska bra :)

När jag skulle skaffa hund nummer två så var jag inne på massa olika raser, och jag satt och gjorde massa sånna där rastest som finns på nätet. Varenda gång fick jag upp Welsh Corgin (och en del andra såklart) och när jag först gick in på deras rasklubbshemsida så tänkte jag bara "Nej, men fy, dom har ju inga ben, hur kan folk vilja ha en sån!" Var inne flera gånger på klubbens hemsida och när jag började läsa om dom så kände jag bara att rasen var helt perfekt för mig. Kunde man komma över det mindre vackra utseendet kanske?

Det roliga är att ju mer man kollar på något, desto finare blir det. Speciellt om man gillar insidan liksom.

Jag drog med mamma till utställningar och vi pratade med uppfödare och vid det här laget så tyckte jag att Corgin var hur fin som helst :)

Av någon anledning så fastnade jag för English Toy Terrier på vägen och var påväg att skaffa en sådan istället, men ju längre in i det jag hamnade, desto mer kände jag att jag egentligen skulle valt en WCC istället.. Och när det inte funkade med det köpet (jag skulle importerat) så var jag helt säker på att jag ville ha en Corgi istället :)

Jag hittade min lilla Humla på annons och jag ångrar inte en sekund att det blev en Welsh Corgi Cardigan. Jag är helt frälst och nästa hund blir säkerligen en Corgi till :)

Cardisen är en riktig clown som älskar sin familj och tycker att det är toppen att bara få vara med. Man kan göra det mesta med dom men dom kräver inte mängder med aktivering. En toppenhund helt enkelt :)

För mig fansinga tivivel om vad det skulle bli.

Fanns bara en möjlig ras. BOXER.

Har haft boxer tdigare, både med familjen och halvt egen när jag bodde hemma. Så när jag flyttade hemifrån (17 år) hade jag bestämt mig för att skaffa en boxer så fort som möjligt. Men det var alltid något som gjorde att det inte fungerade. Så det tog 14 år innan jag fick min älskade boxer. Men nu känns allt jätte rätt =)

Anledningarna till just en boxer stämde så väl in med vad du skrev i första inlägget. Det är ju det en oxer hanldlar om =)

Nu är ju våran "lilla" kille ganska extrem. Jag brukar säga. Jag visste vad jag ville ha och varför, sedan fick jag kanske lite mer än jag tänkt mig. Men jag fick bra valuta för pengarna, för han är verkligen så mycket boxer det bara går att få plats med i en hund.

Till och med uppfödaren brukar säga att han är som tre. Men att hon är glad att han ändå hamnade hos oss.

Kan lägga till att sambon inte hade mycket att säga till omvad gällde ras. Men han var inte förtjust i boxerna alls. Men för honom var boxern bara ett utseende, för mig innebar det så mycket mer.

Men när vi varit och träffat uppfödaren och hennes hundar och valparna. Ju mer han lärde sig om dom och träffade dom destom mer föll han för dom. Idag är Simba ägare av hans hjärta också. Även om han gärna vill ha en jakthund och nästa ras mest troligt blir något sådant.

Men med tanke på att vi har en hel del att jobba med så blir det ingen hund till innan Simba är några år i alla fall (han är 10½månad nu)

Valet föll på finsk lapphund hos oss :) Sambon är allergisk så jag började leta runt efter raser som fällde mindre och krävde måttlig aktivitet. 
Vi ville även ha en så frisk ras som möjligt och gärna med fluffig päls.. :) Tidigare var jag inne på sheltie eller japansk spets men sambon ville ha en lite större, mer kraftig hund.
Svärmor känner en uppfödare av finsk lapphund och det visade sig att en av hennes tikar skulle ha valpar 2 veckor senare och vips så var vi med valp :) Det gick snabbt, men rasvalet är perfekt för oss! Lugn och go inomhus och fullt ös utomhus :) Ganska egensinnig och hittar gärna på bus, men ändå lättlärd. Än så länge är han en liten skrutt på 5 månader så vi får se hur han utvecklas :)

Ozzi valde jag eftersom han är allergivänlig och min bror för 4 årsedan hade allergi. Men nu har allergin växt bort och enligt testerna är den så gott som borta. Ozzi är en powderpuff / mellanpudel mix. Han passar perfekt till weigh pullingen så där har vi jätte roligt, men är annars inte speciellt aktiv. Men han är enligt mig världens absolut bästa hund, för mig finns ingen bättre. Men rasen/raserna kommer jag nog inte skaffa igen då dom inte är tillräckligt aktiva. Fast en kungspudel är iof intressant :)

Nästa hund är ju schäfern. Lilla indra som jag haft i en vecka och en dag. Schäfer valde jag eftersom jag vill träna och tävla i lydnad, bruks och kanske skydd. Sen även utställning. 'Jag tycker även att det är en riktig hundahund och att dom är otroligt fina och är en go aktiv hundras :)