Idiotiskt, hur skulle det hjälpa egentligen? :s

Alltså jag vet inte riktigt hur du menar. Men retiverkoppel är ju som en stryplänk, dras åt om hunden drar och går den sakta så lossnar ju "greppet".

Inget jag skulle använda mig av.
Vill man få en hund sluta dra får man träna den till det, inte strypa den till det. (många gånger drar hunden trots att den stryps)

En kurs jag gick på använde vi endast retriver koppel. Instruktörerna gick den mjuka linjen med låga röster, ögon kontakt och retriverkoppel på grund av att man inte skulle vara hårdhänt. Det fungerade hur bra som helst. Till vardags använder jag det inte, men när jag ska lära en hund att inte dra i kopplet så åker det på.

Jag fick lära mej att så fort hunden drar i kopplet, ska jag bara vända om och gå åt andra hållet och varje gång som hunden tittar på mej så blir det beröm. Kopplet är väldigt mjukt runt hundens hals. jag har lärt många av våra egna och även andras hundar att inte dra i kopplet genom den metoden

Prova själv vetja. Gå på gräsmattan eller en lugn väg och när hunden har nosat färdigt så kan du börja. Så fort den drar vänder du och går åt rakt motsatt håll. Det blir en hel del vandrande fram och tillbaka. Och hunden kommer säkert undra vad du håller på med och kommer titta till på dej. Då är du blixtsnabb med ett beröm och lite godis. Det här kommer rätt snabbt med resultat. Men ha inte för bråttom.

Lycka till

#4 Men precis samma metid anävde jag mig av med vanligt halsband. Ser inte varför man skulle behöva ett retriver för?

Jag lär inte någon hund att gå i koppel, jag lär alla att gå lösa(följsamhet, följsamhet, följsamhet! Värde, värde, värde!). På så sätt kommer koppelgåendet på köpet. Sen kan man finlira med koppelsignaler och specifika koppel-kommandon om man vill det.

Att slänga på retrieverkoppel, byta håll och kalla det "den mjuka linjen" funkar inte. Retriever är dessutom INTE mjukt mot hundens hals, vad är det för dravel???
För de allra flesta hundar är "att bli strypt" = att tillföra något straff och inte "att inte komma längre" = att ta bort något som straff. För hundarna är belöningen där i de allra flesta fall att trycket försvinner. Belöna med att något försvinner = negativ förstärkning. Vilka instruktörer det finns, få det att låta fint…

Har provat i två dagar med retiverkoppel och tillsägningar genom ett litet ryck som får henne ur balans, precis som hunduppfödaren visade att vi skulle göra. Och genom magi så går våran hund som är 1½ år fot bredvid på promenaden och hon viftar mer på svansen nu och söker mer kontakt än tidigare. Kopplet hänger numera slappt på promenaden och behöver inte mer än ett hyrsch ljud så går hon fint bredvid mig.

Lära denna hund att gå lös är lite sent påtänkt, det skulle hon lärt sig när hon var valp, vilket hon inte lärt sig. Då har vi heller inte haft henne från början utan när hon var 11 månader gammal och kunde springa ifatt en hare.

Vi har haft ett litet kattproblem, då hon blir hysterisk vid ett visst område i stan. Nu kommer den stora prövningen och se om det fungerar vid detta området.

#7  Vad skulle det vara för sent för?

Min första hund var en 6 år gammal jakthund, han jagade även i koppel och hade inget koppelvett alls. Inga problem alls att lära honom att gå både i koppel och lös, förbi katter, älgar, rådjur, grävlingar…

Min andra gjordes misstaget att bara ha honom lös när han skulle jobba(=jaga alltså), och han gick upp i stress när kopplet kom av. Trots det inga problem att lära honom att gå lös, idag letar han aktivt efter grannkatterna när vi är ute och går just för att han vet att han får gottgott då, trots att han jagat katt(för att leka med).

Min tredje var 8 månader och lärd att undvika att bli tillfångatagen till alla pris, då blev man fångad och det var det sista han ville. Han gick inte ens att muta med en rå köttbit. Hade dessutom dragit sig fram i ett flexi i hela sitt liv och ägarna hade följt efter honom. Efter 10  minuter träning på tomten gick han perfekt i vanligt koppel och efter en del träning reagerade han heller inte på att kopplet knäpptes av (som han lärt sig betyder "spring för livet du är lös") och gick perfekt lös.

Idag har jag en bilvallande bc på 1½ år på besök, kan inte gå riktigt i koppel i normala fall och absolut inte vara lös eller i koppel i närheten av en väg då det kan komma bilar på vägen, går väl att styra men hela han vallar. Trots att han vallat bilar i hela sitt liv så skiter han i bilar och går perfekt i koppel och "lös" nu.

Ingen av dem har lärt sig vara lösa som valpar(den andra jobbade lös, men kontrollen låg i arbetet så att säga), de allra flesta har inte lärt sig på i koppel förrän sent heller. Trots det går/gick alla lösa och i koppel som de ska. Och jag har aldrig behövt använda ett koppel att hindra/straffa draget med för det, de har lärt sig att vara lösa Först. Men det kanske bara är ren tur, fyra gånger om?

#5 Mina instruktörer tyckte vanlig länk var för skarpt.

#6 Trevligare ton, tack!!!

Om jag inte haft så bra gensvar hade jag väl aldrig rekommenderat kopplet. Eller hur…? Det finns så otroligt många olika metoder att dressera sin hund på. Den här metoden passade mej och många andra. Dessa tjejer som var instruktörer har du ingen som helst anledning till att klanka ner på. Båda var enormt duktiga med det dom gjorde. Annars hade dom aldrig kommit dit dom kom i sina kunskaper. Båda tävlade i elit med flera olika raser och grenar med en metod som passade oss alldeles utmärkt. Tog sen an" hopplösa fall" med väldigt gott resultat. Men nu är det alltid så att en del tror sej veta allt och är bäst. Vi är alla olika, så jag ser det här mellan fingrarna. För den här gången. Vill du följa upp det här så PM,a mej i stället.

Detta fungerar för oss som är första gångs hundägare och vi såg av killen som visade att detta fungerade, några andra tips har inte blivit visade för oss och våran hund lyssnar efter tre drag i kopplet där vi visar att detta är inte ok och vi behöver inte dra hårt. Därför kommer vi köra detta. Om något så känns det väldigt skönt att kunna gå en avkopplande promenad utan en hund som drar som en idiot i koppel. Har inte tänkt använda detta retriver koppel hela hennes liv. Men det är en bra träning för både oss och henne att visa att detta beteende inte är ok. Visst kanske man kan lära hundar på andra sätt att gå fint i koppel. Men detta fungerar och då kan vi ju lika gärna fortsätta med det. Tror heller inte att hon tar skada av detta, då hans hundar såg ut att må bra, alla hans 8 stycken som går fint bredvid honom och som kommer när han ropar.

Kattproblemet är ett stort problem och inte ett litet problem och vi vet inte riktigt hur vi skall hantera detta, nu vet vi…retriver koppel. Provade idag och visst blev hon uppskruvad men taggade ner avsevärt mycket jämfört mot förut. Så vad är problemet med retriver koppel? Fungerar det, varför ska man då byta till något annat?

Måste säga att det är dock bra att du lärt dina hundar hur man skall gå i koppel och måste väl säga att det är min dröm också att våran skall kunna gå i koppel. Men du har säkert också varit nybörjare på detta med hundar och provat hundra olika sätt för att hitta det som passar dig. Problemet med våran hund är att hon verkligen inte bryr sig om du så pressar en köttbulle framför nosen på henne och rätt in i truten, ser hon en katt är det den som gäller ingenting annat. Vi vill inte ha det så, därför provar vi med detta. Skvaller träning fungerar inte. Varken med godis eller hennes favorit leksak. Hon bryr sig inte. Sen kan jag ju lära henne att vara lös genom att helt enkelt bara släppa henne. Men då lär jag aldrig mera se den hunden. Så vissa lyckas och andra inte. Jag gör inte det men har fått mer självförtroende genom att åtminstone se en metod fungera efter 10 miljoner olika provade metoder. Nu går hunden fint i koppel med ett retriver koppel och några ryck, så varför ska jag allvarligt göra på något annat sett när detta fungerar?

Kan väl också tillägga att numera är kopplet slakt istället för konstant spänt. Så hon blir inte strypt hela vägen. Hon tar inte skada av det. Mår snarare bättre och viftar på svansen hela promenaden.

Det vart ett himla liv när jag har retriverkoppel på min sheltie som int ens drar ikopplet! Jag användr det för bekvämlighetens skull! Men skulle aldrig sätta på det på någon hund som drar

Som sagt med retriverkoppel drar hon inte i kopplet alltså blir hon inte hängd i det. Hon går fot!

#9 Och vart skulle den tonen vara…? För mig är det Inte mjukare bara för att man använder ett retrieverkoppel som, enligt dig, ska vara mjukare mot hundarnas hals. Det var allt och det kan du själv se.Vill du sen läsa in något i det… visst, fint. Varsågod. Med det som står - står.

#10 ja, jag har inte sagt något om att det inte skulle fungera eller att det inte är ok med retrieverkoppel. Jag har själv retrieverkoppel 90% av tiden jag har koppel på, men jag använder det inte till att lära hunden att inte dra. Hos mig åker retrieverkoppel på hundar som kan gå i koppel och så trivs vi.

Visst har jag det, men det hindrar inte mig från att berätta vad jag Nu vet, min erfarenhet kan ju hjälpa någon annan? Sen har jag iofs inte behövt testa så många metoder men det är en annan femma…

Tror inte heller att ni kommer ha några problem med katter, det är svårt i början och det tar tid. Det var inte EN köttbulle som löste jaktbiten här, det hade inte heller här gått att plocka fram en köttbulle och få hundens fulla uppmärksamhet och ha problemet ur världen. Den första jagade ALLT med matte hängandes i kopplet, den tredje jagade ALLA katter. Det ligger massa träning bakom såklart.

Det är så himla roligt på forum… så fort någon vill säga "det här är min erfarenhet, det här har jag lärt mig, det här har jag lyckats med, se att det kommer vara möjligt för dig också då det går" så tolkas det som både otrevligt och att "man kan och vet allt". Är det inte info, fakta, erfarenheter, hjälp och råd som ska delas på ett forum? För, jag är iaf sån att jag hellre pratar med folk som Kan något (även om det inte är på det sätt jag skulle göra) än får trehundra "kanske, men, om, prova, har inte testat själv men detta…". Men det är jag det.

Gillar inte retriever-koppel alls! Tycker det sliter på pälsen osv

Jag tror inte att halsband/koppel spelar så stor roll. Snarare vilken metod man använder.

Jag använder retriverkoppel ibland, för att jag tycker att det är smidigt. Ska tillägga att hon inte drar. Har ett i läder och det sliter inte alls mkt på pälsen.

Jag ser inte halsbandet som problemet här, utan metoden. För en hund är den naturliga gångarten att "jogga". Vi går för långsamt. Då är det svårt för en hund att börja gå långsammare utan ordentlig träning.

Att tillföra obehag för att lära någon någonting, det är enligt min egen åsikt helt fel. Dessutom så har jag sett många där rycka i koppel-metoden har resulterat i att hunden får nackskador, blir passiv/rädd och/eller börjar dra igen efter några veckor.

Jag själv har kört på att vägra följa med. Så fort kopplet blir spänt så stannar jag. När hunden tar kontakt så belönar jag och vi fortsätter att gå. Jag har då även tränat på kontakt i samband med detta så att hunden vet att det lönar sig att gå nära mig.

Förutom det så tränar jag mycket på tempoväxlingar för att lära hunden att hålla koll på mitt tempo och när jag svänger osv. Alltid med en massa godis och beröm, utan tillsägningar eller ryck i kopplet.

Denna metoden funkar klockrent och min hund som flög fram i kopplet gå nu fint utan att någonsin dra och söker ofta upp min kontakt vid min sida för att få beröm och belöning.

Vill du veta mer om metoden får du gärna säga till.

Tsset, skulle du vilja berätta lite om hur du tränar bort jakten? Min tik jagar harar när hon är lös och därför vågar jag inte alltid ha henne lös. Hon kommer alltid tillbaka efter några minuter men det är väldigt skrämmande och kan vara farligt som du kanske vet.

Jag använder nästan aldrig vanligt koppel, då mina hundar oftast går lösa och då är retriverkoppel smidigt att bara sätta på och ta av.

Min ena hund drog lite i kopplet förut, och ja jag hade retriverkoppel. Men jag tycker det beror helt på i vilken grad hunden drar i. Jag kör med metoden att när hon drar stannar jag bara. Och när hon kommer mot mig så belönar jag, det ska löna sig att gå vid mig! :)
Kort och gott kör jag på exakt samma metod som Eywa och det fungerar super. Det tar inte lång tid innan dom fattar :)

Men huvudsaken för oss är att dom ska kunna gå lösa. Och som Tsset säger så brukar oftast koppelgåendet komma då. Dock inte alltid, som med våran ena tjej.

#17 En lång process ombetingning, där hunden måste läras att reflexmässigt reagera med något annat än jaktinstinkterna när den ser en hare. Lite av en hjärntvätt alltså.
Fördelen med jakt, med synen då, är att det går att genväga genom att även lära in det man vill ha på andra djur och rörelser. Då det ju är synen av något som rör sig som kommer först och drar igång allt, och i andra hand är det djurslaget (vanligtvis, inte alltid). Jag har tränat på hundar, katter och rådjur för dom vet jag var de finns, grävlingar, vildsvin och älgar har jag fått på köpet.
Om det inte är så att hon söker upp dem? Isf lär jag in doften, får den att betyda något annat än att jaga. Alternativt att jakten dyker upp hos dig. Och alltid en säkerhetsspärr, så OM det ändå skulle gå fel så har du något att hålla i. En lina på, men hunden under sådan kontroll och på ett sådant avstånd att du är minst 80% säker på att hon kommer veta vad hon ska göra. Jag tar inte av linan/koppel förrän hunden upptäcker och gör 100% rätt innan jag ens noterat viltet/hund/katt. Hos mig är det "sök upp mig direkt och få något för det" som gäller.

Nu brukar det ju vara svårt att arrangera möten med vilt, men jag tänker att harar är ju ganska små så att säga… skulle du kunna tillverka/köpa något harliknande så du kan träna när du är beredd så att säga?

Ah, smart. Tänkte att det var något sådant. Har läst mycket som du har skrivit och du verkar väldigt kunnig och verkar vara väldigt förtjust i ombetingning i många situationer :) Jag tränade faktiskt in en typ av ombetingning när det kommer till andra hundar. Hon kan fortfarande skälla, men hon är inte rädd längre och hon vet att det finns godis att få om hon gör rätt. Idén fick jag från dig :D

Hon går enbart på synen, lukter är hon inte så intresserad av. Det är inte bara harar hon är intresserad av, det är igelkottar, rådjur, fåglar, möss/råttor/sorkar och katter. Fast katter vill hon mest fram och leka med. Samma sak med igelkottar. Men fåglar smyger hon på och harar och rådjur kutar hon efter. Fördelen med rådjur är ju att dom inte dyker upp så ofta men här möter vi säkert runt 3 harar om kvällarna på en kort koppelpromenad mitt stan.. Lite jobbigt om man säger så.

Ska prova att iscensätta det med en låtsashare. Det var en smart idé. Men jag är rädd för att en bit korv inte kommer att motivera henne. Hon är så himla svårmotiverad. Iallafall när det kommer till såna saker. Med hundar och med vilt blir hon helt blockerad från omvärlden.

#20 Kan hon inte få jaga något pälsaktigt hos dig då? Förslagsvis i snöre så det blir lite simulerad jakt av det hela.

Jag är jätteförtjust i ombetinga, eller associationer över huvud taget. Tror att hon kan svara väl på detta om då hon reagerar på "allt". Fler träningsmöjligheter liksom. Se också till att träna på bra avstånd, då blir det lättare. Att tänka på är att det inte gör så mycket om du inte når igenom samtidigt som det händer, även vad som händer efteråt skapar kopplingar till det första då åsynen av råttan/hunden/haren ger henne något roligt hos dig och snart kommer hon genväga och gå direkt till dig istället för att vänta tills "jaktförsöken" är klara.