Omprioritera som hundägare
Fick ni omprioritera mycket när ni skaffade hund?
Syftar inte bara på valptiden, utan även när man har vuxen hund.
Saken är den att jag har velat ha hund lääänge. Mina föräldrar säger att vi inte har tid, då min bror t.ex. spelat mycket fotboll. På matcherna är det dock massa hundar med. Och då hunden mest lär vara min kommer jag ta hand om den under matcherna eller vara hemma med den.
Mamma och pappa jobbar heltid och jag är i skolan 5-7 timmar varje dag vilket även jag tycker kan bli ett bekymmer. Hunddagis tycker föräldrarna är för dyrt. Jag har dock föreslagit att vi försöker hitta en dagmatte i närheten av hemmet eller skolan som för några hundra i månaden kan passa hunden 3-5 dagar i veckan, t.ex. en pensionär som vill ha sällskap. Jag känner många hundägare som gärna ställer upp så vi kan hjälpa varandra.
Just nu tränar jag massor med andras hundar, men det blir ju inte samma som med en egen. Dessutom har jag hittat drömhunden nu, som jag så gärna vill ha.
Hur förklarar man för sina föräldrar att hunden så småningom blir en naturlig del av vardagen?
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag kan väl svara som både hundägare och förälder. =)
Jag skulle säga att det bästa sättet är att fortsätta som du gör, att engagera dig i andras hundar och visa att det verkligen är något du vill satsa på och som du kommer att lägga din tid på även efter ett tag när nyhetens behag har lagt sig.
Jag skulle rekommendera dig att vara hundvakt, till exempel under ett lov när folk ska åka på semester, då visar du dina föräldrar hur en hund skulle kunna passa in i er vardag.
Att skaffa valp när man är borta så mycket är dock svårt, om man inte har någon säker hundvakt bokad redan innan man skaffar hunden. En valp kräver ju så otroligt mycket i tid och uppfostran, jag har flera vänner som varit hemma med sina valpar i 2 månader och sedan lämnat bara kortare pass.
Med en vuxen omplacering är det naturligtvis lättare.
"If someone ever says "-You don't need more aquariums."
Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life." ;)
Medis på akvariefisk.
Hunden jag är intresserad av är ett hav år och kvar hos sin uppfödare, dessutom är pappan en av hundarna jag tar hand om. :) Dessutom vill jag om möjligt vänta tills sommarlovet…
Jag har engagerat mig länge i andras hundar, "problemet" är ju att man inte kan göra exakt som man vill med dem. Just nu tränar jag viltspår minst en gång i veckan och håller på med kompisens hund en hel del samt x antal hundar till.
Grejen är den att mamma och pappa inte vill ta in en främmande hund hur som helst under ex.vis en vecka då vi har katt. Mamma har fått för sig att vi har mördarkatter. Men jag ser på dem att de mest är rädda för att de inte vet vad en hund är. Och självklart slänger man ju inte bara in den nya hunden heller :)
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Då är det ju svårt om de vägrar ta in ens en kattvan hund.
Det kanske bara är att fortsätta tjata, det är ju tyvärr inte alla föräldrar det funkar på, men vad ska man göra.
Det är ju inte alla som kan skaffa egen hund förren de flyttat hemifrån, de med allergisk eller hundrädd familj till exempel. Då får man ju helt enkelt fokusera på att man har resten av livet på sig att samla hundar. ;)
"If someone ever says "-You don't need more aquariums."
Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life." ;)
Medis på akvariefisk.
Absolut fick man omprioritera när man skaffade hund. När vi skaffade Loke så pluggade jag på universitetet och då var det ganska lätt att ha hund, eftersom det mesta av plugget kan göras hemifrån och jag behövde bara vara borta några timmar i veckan. Min fästman har ganska flexibla tider nu när jag är klar med studierna och behöver jobba tråk-kontorstider på heltid. Så ensamhetsbiten pusslas ihop. Däremot är det ju inte bara det som är viktigt. Även om jag kommer hem efter en jobbig och lång arbetsdag och bara vill sjunka ihop i soffan eller träffa en kompis, så har ju hunden väntat på att jag ska komma hem och dagen ska börja (det är jag som sköter träning och aktivering till största delen). Så det är bara att sätta igång, hunden ska ha ett kvalitativt liv, inte bara ha sällskap så att säga.
Man kan inte heller göra vad man vill längre. Att resa bort kräver planering och jag lämnar inte bort min hund till vem som helst. Personen måste ha samma inställning till hur man förhåller sig till hundar som jag och jobba efter samma filosofi, kunna hålla på de regler jag har för honom, vara uppmärksam på hans signaler för stress osv. Det blir en kort lista med betrodda då.
Att överhuvudtaget gå ut och göra "hundfria" saker blir knepigt när du tagit på dig ansvaret det innebär att ha en hund. För det är bara ett begränsat antal timmar den ska vara ensam. Att gå ut och festa eller bara ha en kul kväll med bio och mat med kompisarna går inte att göra spontant direkt. Man har hela tiden sin hund i bakhuvudet.
Jag säger inte att det inte är värt det, jag älskar varenda minut med min hund, även de jobbiga. 
Men prioriteringar i livet blir det, absolut.
//Lina
Precis ;)
Vi känner bara en kattvan hund och den har hittills inte behövt hundvakt. Dock har vi haft hundar ute på tomten och katterna har inte brytt sig alls.
Starta ny diskussion