Har en kompis som är dagmatte. En hund hade hon från söndag kväll el måndag morgon till fredag em.

syrran har sin hund hos en dagmatte 5 dagar i veckan. detta pga att hon inte längre kunde ha med hunden till jobbet.

det är egentligen inget hon vill, men ibland har man inget val.

hunden lider inte det minsta att vara "borta" 5 dagar i veckan. hon tycker det är skitkul att åka till sin dagmatte, som blivit som ett andra hem.

#2: Men att hunden inte lider av det tycker inte jag behöver betyda att det är rätt. Skaffar man en hund är man ju faktiskt medveten om hur extremt länge man skall ha den och hur mycket som skall hända.
Hur som helst skrev jag ovan att jag förstår att livet kan ändras, och då är det väl kanske en sak.
Men det jag undrade över är folk som skaffar hund när dom Vet att de inte kommer kunna ha den mer än lördag och söndag. Jag tycker helt enkelt inte att det är okej. Har man inte tid för en hund så skaffar man inte hund.

Precis som chouwa säger kan livet ändras. Men det är också någonting man måste planera efter när man skaffar hund. Med barn, hund, häst eller vad än det är man åtar sig som kräver mycket tid och stort ansvar. Det är naivt och omoget att inbilla sig att livet kommer se likadant ut från den dagen man skaffar hunden till den dagen hunden dör. Då måste man fundera - vad skulle hända om jag måste byta jobb och inte längre kan åka hem på lunchen/ha med sig hunden till jobbet? Vad händer om man får barn? Osv..

Men ja, händer det så händer det om man inte tänkte längre från början. Men att skaffa hund när man är medveten om att hunden kommer spendera mer tid borta än i sitt riktiga hem är hemskt och jag tycker verkligen inte att det är någonting man gör!

Nej, har man inte tid skaffar man inte hund.
Det är mitt korta svar.

Kan hålla med - tid måste man ha. Men det går inte att föreutspå hur livet kommer att se ut om 10-15 år. Och de flesta hundar lever ungefär så länge. Oväntade händelser kan komma och knacka på dörren.

Jag skaffade hund för att den kunde vara med mig på jobbet. Sedan när arbetssituationen ändras så måste man ju hitta lösningar. För mig blev hunddagis ett bra alternativ och jag kan nu i efterhand säga att mina hundar har det mycket bättre på dagis med långpromenader och lek med andra hundar än vad de hade det med mig på jobbet. Sedan så har man ju gjort ett val när man skaffade hund och vet vad som krävs. För mig är det inte en uppoffring att ägna mina hundar tid när vi är hemma. Det är ju de som är mitt liv, mitt val att vilja träna och gosa med dem. De är med mig överallt när jag ej jobbar. Sedan är det nog väldigt olika på olika dagis. Nu har jag kanske haft tur med det dagis där mina hundar är och jag kan bara säga att de älskar sitt dagis likaväl som de tycker om att sova lite längre när lördagen kommer.

Jag skaffade hund när jag var 18(7 år sedan), och mycket medveten om att mitt liv skulle förändras de kommande åren. Och det har det gjort!

Jag har pluggat, jobbat, bytt jobb, och börjat plugga igen.

Nu är Tinka hos en dagmatte 1-4 dagar i veckan beroende på när jag har lektioner, och hon älskar det! Min dagmatte möter oss vid bussen och sedan tar hon hundarna på promenad. Tinka tittar inte ens efter mej när de går. När jag hämtar henne så har hon lekt med andra hundar, tagit en långpromenad, sovit hemma i någons soffa, och åker slutligen hem med mej. Jag upplever det som en väldigt bra lösning istället för att hon ska vara ensam hemma ca 4 timmar om dagen. Och inte har jag en otrygg, ledsen hund, utan hon verkar nöjd med tillvaron. Sedan tror jag på olika lösningar för olika hundar.

På ett par arbetsplatser har jag haft med mej Tinka, och på ett par har jag inte kunnat ha med henne, och då var hon hos en annan dagmatte(eftersom jag bodde på annan ort).

Jag anser inte att det bästa hundägandet måste handla om att man är med sin hund 24/7.

#3 ja nej det kan jag väl hålla med om, att man inte ska skaffa hund om man vet att man intye kommer ha tiden.

Men ville dock påpeka att ett bra dagis/dagmatte inte är ett så dumt alternativ om man hittar ett där hunden trivs.

Som #7 säger. Hunden har nog roligare hos dagis/dagmatte än att ligga på jobbet. Det beror ju på vad man jobbar med.

Jag jobbar som personlig assistent och har med hunden till jobbet, han ligger och sover hela dagarna :p Vi tar en promenad mitt på dagen. Dom gånger jag inte kan ha med han till jobbet får han vara i sitt gamla hem (då jag bara är fodervärd och ägaren ställer upp o är hundvakt om det behövs)

Jag förstår det inte heller.. Det finns så många hundannonser där ägaren skriver att dom inte har tid med hunden… Efter bara några månader så har dom inte tid längre!!?
Vad trodde dom när dom införskaffade vovven?
Jag hade förmodligen haft hund för länge sedan om jag haft tid för en hund. Just nu kanske jag har det när jag är deltids arbetslös men det vill jag ju gärna inte vara så länge till och iom att jag har 2 illrar så delas redan min lediga tid upp mellan djuren och mina vänner. Jobbar jag mycket är det inte mycket tid över till vännerna för då går ju djuren självklart före.
Jag förvånas alltid över hur folk resonerar.. "jag pluggar nu så tyckte det var läge att skaffa hund när jag är hemma så mycket"- sen då? Ska inte pluggandet leda till ett jobb? "Måste omplacera min hund då jag har fått ett jobb som gör att jag inte längre har tid med henne"…

#10 Jag håller med om att folks resonemang ofta är besynnerliga…Det gäller att tänka långsiktigt! Hunden kommer ju förhoppningsvis vara en familjemedlem för lång tid framöver. Är man inte beredd att prioritera bort vissa aktiviteter för att man han hund så borde man inte skaffa hund.

frågan är om en person som inte har tid efter några månader egentligen saknar tid, eller om det egentligen handlar om intresse. för har du intresse av din hund löser sig det mesta. det är helt omöjligt att planera sitt liv 10-15 år frammåt i tiden. hur ska du kunna planera varje liten detalj av ditt liv, i 10 år, för det räcker med en så enormt litet putt på ödet för att allt ska bli väldigt väldigt annolunda mot hur du planerade det. jag tror verkligen inte på planering av hela sin tid med hunden. jag tror faktist att det gör mer skada än nytta att planera varenda sak och inför varje potentiellt problem, för det kommer man stöta på någon gång. risken är väl att man blir helt lamslagen när man inser att det inte gick enligt planen i slutänden ändå när man står med ett nytt jobb, och alla reservplaner har av någon outgrundlig anledning bestämt sig för att flytta till Italien i ett halvår exakt samtidigt. en klok hundägare sa till mig, det är helt omöjligt att planera, men om din dröm är att ha en hund, om du brinner för det och har ett stort intresse löser det sig alltid. för ska man tvunget vara hemma med sin hund i 10-15 år för att det är fel att lämpa över ansvaret på någon annan, eller att man borde ha planerat bättre får man ge blanka tusan i att skaffa hund tills man går i pension.

om hunden är ditt liv gör inte ett nytt jobb någon skillnad, för då letar du tills du hittar lösningen.

#12 Jag ser dock en stor skillnad på att planera ett par år fram i tiden (jobb, hundvakter etc) än att planera en vecka fram i tiden och sedan inse att det tog för mycket tid… Förmodligen är det brist på intresse med om det svalnar så pass fort men ibland löser det sig inte hur gärna man än vill och då hade det inte skadat med lite framförhållning..

för mig är ett par års planerande en enormt stor skillnad mot några veckors planerande. jag kan sträcka mig så långt att man max kan planera ett år fram, det skulle jag inte ha några problem med, men vad hinner hända på, säg 2-3 år? i mitt fall skulle det innebära i princip hur måna möjlga scenarier som helst. bor jag kvar i lägenhet? har jag hus? har jag flytta till annan stad? har jag bytt jobb? har min sambo kommit in på skolan? har han i annat fall bytt jobb? eller kanske både jobbar och pluggar han? har vi skaffat barn? är barnet allergiker? är vi ens tillsammans? självklart får du tänka mer än en vecka fram, men att planera flera år går helt enkelt inte för den alldra alldra största majoriteten av sveriges hundägare. min sambo har t.ex, helt utan att ha planerat för det, bytt jobb 4 ggr under 2010, hur planerar man för det?

i de situationer där det inte löser sig hur gärna man än vill finns det ingen lösning oavsett om du börjar fundera på det när situationen dyker upp eller om du planerade för det för 3 år sedan. då har alla dina möjliga daghussar och mattar inte tiden, ekonomin för hunddagis finns inte och du kan helt enkelt inte ta med dig hunden på dagen. situationen går inte att planera för, för du har ingen aning om hur situationen ser ut just då.

däremot kan du ju självklart ha en krisplan, men det handlar ju inte om att planera utan om att se till att det finns en livrem om knappen i byxorna trillar bort, eller för att skippa symboliken, allt skiter sig. dock innebär ju inte att du vet att syrran kan ställa upp som hundvakt, att hon faktiskt har möjligheten den dagen det faktiskt skiter sig. framförhålling kan du ha om du vet att ditt liv kommer gå i samma lunk utan förändring i 15 år. tyvärr funkar inte livet så, och många situationer får du ta när problemet kommer.

är din hund ditt liv, en famiiljemedlem och något som du brinner för är inte ett byte av arbetsplats, eller byte från nattjobb till dag ett problem. i värsta fall får man väl sälja bilen och sätta vovven på hunddagis tills en annan lösning uppenbara sig.

om du skaffar en hund och säljer den 4 veckor senare på grund av att man kommer på att man inte har tid handlar det inte om brist på framförhållning, utan om total brist på intelligens.

Jag tycker inte det är rätt!

Jag har nyss skaffat mig en hund, vilket jag aldrig hade gjort om jag inte visste att jag hade tid.
Jag har tur som har vänner och familj som kan ta hunden någon stund då jag ska iväg och handla eller annat.

#14 Det är ganska stor skillnad på att gå från jobb till jobb eller gå från att vara "ledig" till att jobba/pendla 10 timmar per dag. Du kanske inte kallar det för att planera, men pluggar man hemma och tycker det är en smart tid att skaffa hund då man är hemma så mycket, utan en tanke på vad som kommer hända när man sedan får jobb är för mig extremt dålig planering. Det är saker man VET kommer komma i nästa steg. Och får man inget jobb vad händer om man får det väldigt tufft ekonomiskt och man nyss har skaffat hund och vet att det antingen blir lite pengar eller många timmar borta? Hur ska man lösa det om hunden blir sjuk om man inte har något arbete eller någon att låna pengar av?
Jo, man planerar så att man inte skaffar hund i just det skedet av livet.

Självklart kan man ju inte planera inför alla möjliga situationer men vet man om att man är arbetslös och snart inte längre har a-kassa så skaffar man ju inte hund 2 veckor innan man får det ännu sämre ekonomiskt. Det är, även det, att planera inför köpet! Har man sedan kollat upp lite kontakter om man behöver hundvakt är ju även det att planera ifall det går åt.
Att stå helt ensam, utan någon att vända sig till när man behöver hjälp, utan en klar bild över närmsta månaderna (jobb, studier, a-kassa, soc- what ever) med en nyinköpt valp är vad jag kallar dålig planering. Sen får du gärna kalla det för brist på intelligens, men någon plan har där inte funnits i vilket fall.

Jag har haft hundar i 40 år. Ni kan ju gissa om mitt liv har ändrats sedan jag skaffade min första hund.

Både bra och dåligt har hänt och stora förändringar har emellanåt skett. Men detta skall inte gå ut över hundarna!!
Jag anpassar mitt liv efter mina hundar precis som jag anpassar mitt liv efter mina barn.
Även om man inte kan planera exakt vad som händer under de kommande 10 åren så skall man tänka igenom alla senarier man kan komma på och fundera på hur man skulle lösa det om det skulle inträffa. Det är en skyldighet man har som blivande hundägare.

Men jag tycker att vi skall se på vad chouwa skriver.
Hon skriver om förståelse för förändringar, eller hur?
Jag upplever det som att detta handlar mest om personer som vid inköpet av hunden vet att den kommer få vara hos dagmatte eller på hunddagis.
Och jag håller med henne. Vet man redan vid inköpet av hunden att den skall få vara ensam jätte mycket, eller bli bortlämnat så skaffar man inte hund!!

Det är skillnad på att köpa en hund/valp och då veta att man har tid och sedan förändras livet och man måste lösa det(sen vilken och hur bra den är låter jag vara osagt då det är så olika i både Vad som förändras, Hur,  Vilken lösning och Hund.), och att sätta ut en annons månader i förväg som säger "i augusti får vi hem vår schäfervalp, han heter Anton och är då 8v och kommer behöva dagmatte mellan 8-17 mån-fre från vecka 9 tills han blir 6 månader då han får börja på hunddagis".

DET är skillnad och DÅ ska man absolut inte ha hem hunden från första början! Ren galenskap och varenda gång jag läser en sådan annons funderar jag på om uppfödaren vet något om detta och har "tillåtit" detta för den valp h*n säljer.

Jag finner liksom INGET som gör att detta känns okej. Inget alls! Inte kunna vara hemma en vecka ens liksom, bara lämna vidare direkt. Stackars valp som skiljs från sin flock och tvingas vänja sig vid TVÅ nya hem och TVÅ nya flockar samtidigt och direkt!

Att livet förändras är ju en annan sak, jag vet att mitt kan och kommer förändras de närmaste 15 åren men jag har också sett till att ha en back-up-plan som gör att jag kan välja det bästa för hundarna och inte tvingas ta någon lösning snabbt som gör att hundarna sinkas. Hundarna är det bästa jag har och jag skulle aldrig göra mig av med dem eller låta dem lida, oavsett vad som krävs av mig. Och då är det värt lite extra slit!

#17 & #18 Stämmer in med er.

När jag och min sambo bestämde oss för att skaffa hund så hade jag precis fått jobb som lokalvårdare, vilket betydde att jag arbetade mån, ons och fredag förmiddagar, och sedan måndag -fredag på kvällarna, därmed så hade jag ganska mycket fritid, vilket gjorde det möjligt för oss att ha hund, för min sambo jobbade också inom städ, efter 1,5 år, så blev jag arbetslös, och då var jag hemma med våran hund, efter 2 månader som arbetslös beslutade jag mig för att starta eget, jag blev dogwalker och har nu hållit på med det i 4 års tid, det betyder att våra nu 3 st hundar kan vara med mig på jobbet, få motion, träffa andra hundar, få social träning, och inte behöva vara hemma själva, fast det går ju också eftersom min sambo jobbar med bemanning och kan jobba hemifrån, då jag vissa eftermiddagar jobbar på fritids, så får vovvarna vara hemma de dagarna med husse, och om han måste jobba då tar jag med hundarna och sedan lämnar jag dem hemma när jag åker och jobbar på fritids, så har vi löst det, våra hundar är nästan alltid med oss, både på semester, och besök och vi gör många aktiviteter där våra hundar följer med, för de tillhör våran lilla familj och de betyder allt för oss. Och om det någon gång skulle strula till sig med tid, så bor min mamma väldigt nära, men vi skaffade hund för att vi själva ska ta hand om våra hundar, för det är vårat ansvar…..

Det beror väl på hur man sköter sin hund i övrigt? Jag ser inget fel på att man har sin hund hos dagmatte/hunddagis i veckorna. Hur gör Ni själva då Ni jobbar?

Att hunden får skogspromenader och vistas med kompisar några timmar på dagen är väl ett utmärkt sätt att spendera dagen medans matte/husse jobbar. En hundägare som är intresserad och vill ha hund kan lägga träning och sånt på kvällar och helger. En del hundägare har hundar som är fullt nöjda med en dag på dagis och bara vill komma hem för familjemys med sina ägare och en lugn kvällspromenad. Är det fel?

Hur ser Ni på att människor skaffar barn om de bara ska placeras hos dagmamma eller på dagis? Är det fel av dessa föräldrar att ens skaffa barn om de inte tänkt vara hemma tills barnet fyller 18 år?

#21 Jag skaffar inte hund förrän jag har ett jobb där jag kan ha med mig den. Skulle inte skaffa ett djur med tanken på att någon annan ska ta hand om det 5 dagar i veckan när jag jobbar.
Det är inte heller helt lätt att jämföra människor med djur alla gånger… Men nej, jag tycker inte det är helt schysst mot barnen att låta dom vara på dagis 10 timmar per dag. Jag vet dom som tar "semester" från sina barn och har dom på dagis så att dom själva kan glassa på stranden, bara för att dom kan. Sådanna människor ska inte ha barn heller.

#22 Ja…nu tillhör nog inte det vanligheterna att man lämnar sina barn på dagis i 10 h. även om det säkert finns såna också. Och självklart ska man inte ligga på stranden medans barn går på dagis. Men detta är nog också väldigt ovanligt att föräldrar gör om, Majoriteten gör nog som jag…man trixar och fixar och stressar för att få ner tiden på dagis så mycket som möjligt för att man själv vill umgås med sina barn.

Jag som jobbat på hunddagis och med hundar i över 10 år kan också säga att majoriteten av hundägare på dagis försöker också att få ner tiden så mycket det bara går för sina hundar. Under mina 10 år på dagis har det kommit och gått en hel del hundar. 1 av samtliga hundar som vi någonsin haft inskrivna har nyttjat full tid dag ut och dag in. 7-18. Detta tog vi naturligtvis upp med ägaren, men det tog tid innan det blev någon förbättring.

De allra flesta av våra hundar (45 st) som är inskrivna nu är där mellan 5-8 h om dagen. Och då inte alltid 5 dagar i veckan. Några går mindre timmar på dagis/dagen.

Jag ser inte heller felet med att låta sin hund umgås och ha roligt medans ägaren jobbar. Tror inte hunden mår bättre av att tex få följa med matte på kontoret i 8 h. varje dag. Hur mycket hinner en ägare ägna åt sin hund under tiden de vsitas på kontoret mer än halva lunchtimmen?

Och dygnet har faktiskt ganska många fler timmar än dessa 8 h. En hundägare hinner umgås med sin hund utöver arbetstiden. Men självklart finns det undantag.

Om bara folk som inte jobbar mer än 4 timmar om dagen eller kan ha hunden med på jobbet fick ha hund, skulle nog inte många ha någon hund, eller barn heller.

Vi har löst det med hundgårdar, där de har sällskap av andra hundar de trivs med. Bodde jag i stad och hade bara 1-2 hundar, blev det dagmatte eller dagis de dagar jag jobbade lite längre.

Däremot vänder jag mig mot att folk som gör som jag nämnde där i början, skaffar hund. Om du bara har den hemma på helgen, och har dagmatte inte bara måndag till fredag dagtid, utan lämnar bort hunden på måndagen och hämtar den på fredagen, så kan du gott vara utan hund!

#24 Absolut. Jag hoppas ju att folk köper hund för att de verkligen vill ha en vän för livet, att umgås och träna med.

Sen om man placerad den hos dagmatte, hunddagis eller tar den med på jobbet är strunt samma, bara man vet med sig att hunden får en givande dag och att den trivs med livet.

Själv har jag ju fördelen att ha hund med mig till jobbet varje dag. Hade jag inte haft den möjligheten så hade jag personligen valt att inte ha hund.

#25 Jag hade hund med på jobbet 10 år, sen hamnade jag på konsum, och där får man inte ha hund, så enkelt är det. Min förra golden var då hos mamma när jag jobbade. Nya golden var där som valp, men skolades sen in i hundgård med huskymorsan.

Berikade hundgårdar med bra hundsällskap och natur att kika på, är nog lika bra som hunddagis, tror jag, förutom det där med mänskliga övervakare då, om det händer nåt.

#26 Ja absolut. nackdelen som Du skriver är ju övervakningen. men det går ju att fixa det med. Genom kamera och internet om man verkligen vill. Men samtidigt så om man har en bra grupp och tillräckligt stort så fungerar det ju utmärkt ändå. Men jag skulle nog tycka det var lite läskigt just för att man inte har koll på om någon idiot kommer förbi och släpper ut eller gör något dumt. Men det beror ju så klart på hur/var man bor också.

Hade gärna haft ännu mer berikande rastgårdar på vårt dagis, men känner samtidigt att det kanske är önödigt då de inte spendera hela dagar där utan de är ju på promenader och kompisarna i hagarna byts ut så det händer ju saker ändå. Men de kan i allafall gräva, krypa under, vada i vatten,  ligga högt, ha koll på omgivning och leta godis.

Det är väll inget fel på dagmatte eller hunddagis? :O Det här var en väldigt underlig diskussion…

Håller med #24 om att inte många skulle ha hund om man tänker så.

Varför ska man behöva välja mellan ett drömjobb där man inte får ha med sig sin hund och där med inte ha hund, eller gå hemma med på sin höjd ett extra jobb och ha hund?

Hade jag haft råd hade jag satt min hund på hunddagis direkt! Och hade kunnat tänkt mig att lämna han där även om jag var hemma. Är ju toppen för hunden att få umgås och vara social med andra hundar och gå på flock promenader. En människa kan aldrig ersätta behovet av hundsällskap.

Angående det där med att planera 10-15 år framåt och blocket annonser. Jag tror att många skriver tidsbrist för att man inte vill tömma ut sin livskris i en annons på nätet. Sen kan det hända mycket som man inte kan tänka sig, skilsmässa, ens livspartner dör, firman man jobbar för går i konkurs mm. Man ska inte vara för snabb att dömma ut folk, det kan lika gärna hända dig…

Personligen har jag redan innan jag fick hem min hund tänkt ut vad jag skulle göra om jag absolut inte kan ha kvar min hund. Om det blir ett fartgupp på vägen igenom livet så löser jag det då.

Men en fråga, om man skaffar hund och 5 år senare blir du av med jobbet och inte har råd att ha hunden kvar, är det med oansvarigt? För det kan man ju inte veta i förväg eller om man t.ex blir så sjuk att man inte kan ta hand om en hund. Sånt kan man ju inte förutse, då är man ju inte en dålig hundägare.

#29 Jag anser att det går inte ens att förutse hur det kommer att bli det närmaste halvåret. Visst kan man planera och lägga upp hur det KAN bli, men man kan aldrig VETA hur det blir. Så med andra ord kan man vara en hur ansvarsfull hundägare som helst, men ändå tvingas till att sälja hunden efter bara några månader pga att ngt oväntat har inträffat.

Så, med andra ord, man kan planera ett hundköp så gott man kan, men man kan aldrig förutse vad som kommer att hända. Att sedan gnälla på dem som säljer sin hund efter bara några månader är fel för det kan ha inträffat ngt oväntat.

Om man däremot skaffar hund TROTS att man inte har tid, ja då har man nog inte riktigt tänkt igenom det hela.

Jag har skaffat en äldre hund (köpte henne när hon var nio). Hon är otroligt fin och snäll. Jag har ca 4-5 års studier framför mig, vilket innebär att jag, större delen av veckan, är hemma. Sedan när det är dags att börja arbeta kommer jag troligtivs arbeta hemifrån också. Men risken finns att det inte sker. Så jag kan ge min lilla vovve det hon behöver dem sista åren av hennes liv. Sedan när jag inte längre har tid för en hund kommer hon troligtvis redan vara borta.

Jag tycker också att diskussionen är konstig. Skaffar man hund och vet att den kommer att få vara ensam en massa tänker man rejält fel enligt mig. Men skaffar man hund och ordnar så att den får vara på ett dagis eller hos en dagmatte man litar på så ser jag inget fel i det. Absolut inte! Ett bra hunddagis kan faktiskt ge hundar något som de flesta vanliga människor inte kan; chansen att få leva flockliv!

Dock ska man vara medveten om en sak om man lämnar bort hunden mycket redan när den är ung. Man lämnar över ansvaret för uppfostran och inlärning till någon annan. Det skulle jag personligen inte vilja.

Jag jobbar själv hemifrån, vilket ju är suveränt i sammanhanget. Men när jag jobbar sitter jag vid datorn och gör helt andra saker än att umgås med hundarna. Då sover de och det är ungefär (men inte riktigt!) samma sak för de vuxna hundarna som att jag jobbar borta, men kommer hem och går en promenad med dem på eftermiddagen. När jag har valpar jobbar jag helt enkelt betydligt mindre.

#31 Väl skrivet!

Sen vill jag också bara säga att jag inte heller förstår folk som sätter ut annonser där de vill omplacera hundar som kanske är runt halvåret för att de "inte har tid längre". (Gäller vilken ålder hunden än är för den delen.) Eller för att det förekommit en separation i familjen. Eller "oj jag är allergisk" (En ansvarsfull människa testar väl sig för allergi innan köp om det finns tveksamheter?) Helt vansinnigt.

Att skaffa hund, och djur överlag, är ett ansvar som man faktiskt får se till att klara av när man valt att ta hem en liten en! (Sen finns det givetvis alltid undantagsfall, men de är så få och obetydelsefulla i detta mönster och resonemang.)

Just nu går min sambo och jag om varandra så vår hund slipper vara ensam hemma, men om jag skulle börja jobba andra tider nu så skulle jag absolut skaffa en dagmatte!

När jag var dagmatte så hade jag 2 hundar + min egen. Vi lekte, motionerade och tränade under dagarna. När vi blev trötta så kraschade alla i soffan tillsammans. Sen fick de komma hem till sin egen matte som gjorde samma sak.

Mina daghundar trivdes verkligen hos mig och man kunde se att de älskade att komma dit varje morgon! Människor måste ju jobba och jag tror att en dagmatte är det bästa alternativet när man inte är hemma.

Förstår inte denna diskussion alls. Många får det att låta som om normalt heltidsarbetande vuxna absolut inte kan ha hund eftersom det är synd om den att vara på dagis 5 dagar i veckan? Så hundar är bara för arbetslösa, pensionärer eller deltidsarbetande "ansvarstagande" vuxna helst utan barn? På vilket sätt far hunden illa av att vara ifrån husse/matte 8-17 fem dagar i veckan hos en dagmatte/dagis den trivs hos?  Majoriteten av alla småbarnsföräldrar har sina barn på dagis 8-17 fem dagar i veckan för att båda arbetar heltid. Då är det BARN vi talar om då som är långt mer betydelsefulla än en hund! skulle dessa föräldrarar aldrig skaffat barn då eftersom de redan från början VET att de "inte har tid" för dem? Kom igen nu! Barn far inte illa av dagis om de har kvalitetstid med sina föräldrar återstoden av tiden. Barnen är det inte synd om så hur sjutton kan det vara synd om en HUND som får motsvarande tid/engagemang etc. av sin matte/husse? Har inte kraven på god djurhållning gått lite väl långt när man ställer högre krav på hundägare än man gör på den vanliga svensson föräldern? Hjälp!

#34 Jag tycker det är OK. Det jag vänder mig mot är de som lämnar bort hunden måndag kl 8 och hämtar dem fredag kl 17.

#34

Nej, jag håller med dig. När säger att man ska ta ansvar för sin hund så menar jag att se till hundens bästa. Och det kan ju mycket väl innefatta en dagmatte/husse/dagis!

Vår familjs hund började hos dagmatte när vi "barn" flyttat hemifrån, och han hade det huuur bra som helst hos henne. Jag kan faktiskt inte se något negativt med den lösningen.

#34 Njae, barn V.S. hund är väl en relativ fråga tycker jag.. Jag skulle rädda en främmande hund framför ett främmande barn.. Nej, jag har inte egna barn och det skulle aldrig falla mig in att skaffa en unge heller..
Att man lämnar barnen på dagis.. Jaa.. Det är ju som en skola I guess.. De får annat i utbyte på dagis än vad en hund får i många fall.. Det är en social fråga, och där sitter de inte i boxar eller hundgårdar med två promenader om dagen, och ofta är det den enda mänskliga kontakten de får.. De ligger i en soffa eller tuggar på något när de är inne i sina boxar/hundgårdar..
Många hundar är inte alls lugna och harmoniska på dagis.. Bara för att det "funkar" betyder det inte alltid att de trivs. Visst finns det säkert bra dagis, men begränsat antal hundar, som näst intill blir en egen liten flock på kanske 5-7 individer.

Jag anser inte att ett dagis på 30+ hundar och 2-4 personer är givande för någon hund. Det ska MYCKET till om man ska lämna min hund på dagis..
De hunddagis jag har jobbat på, och sett har inte följt mina krav på vad som skulle kunna vara ett bra dagis för min hund.
Många mattar och hussar är hemskt nonchalanta och skulle utan tvekan kunna sätta sin hund i bilen de 8 -10 timmarna de är borta..

#35 Vad tycker du om de som jobbar vecka-vecka på färjor då? Jobbar en hel vecka. lämnar hunden på dagis/pensionat- är sen ledig en vecka.

Jag hade gärna lämnat min son på dagis även när jag inte jobbar, några timmar iaf. Nej, jag tänkte inte skaffa barn men det är inte därför. Det är för att han blir sjövild efter några timmar hemma. Jag kan inte göra av med hans energi så som dom kan på dagis där han leker med andra barn. Dagis är bra för barn så de lär sig leka med andra och vara utan sina föräldrar. Vet en mamma som var hemma med sin son tills han började skolan. Han var inte på dagis en enda dag. Hon trodde att hon gjorde honom en tjänst men hon kunde knappt lämna honom i skolan för han hade aldrig lärt sig att lämnas så bland nya vuxna och massa barn.

Vi skaffade hund och vi har satt henne på hunddagis då hon var väldigt harig mot både folk och andra hundar. Min far jobbar eftermiddag varannan vecka och vi har hunden hos honom den veckan, andra veckan får hon vara på dagis. Det är så vi har gjort. Innan vi placerade ut henne på dagis ville hon inte hälsa på folk eller andra hundar och gick undan. Efter dagis och min fars tillsyn har vi fått en ny hund som gladeligen hälsar på människor och på andra hundar och kan numera leka med dem. Våran hund kan inte vara ensam hemma ännu och hon är 1 år gammal och vi är halvfodervärd till henne, fick henne sent så hon har inte lärt sig. Efter hund dagis och min fars tillsyn är hon mer rättfram och hon viftar på svansen! det har hon aldrig någonsin gjort under tiden vi haft henne. Vi har fått en hund med mer självförtroende efter dagis perioder och fars tillsyn.

Att sätta en hund på dagis är en bättre lösning än att hunden ska ligga ensam hemma och sova fyra timmar innan någon kommer hem och går ut med den i en kvart och sedan går tillbaka till jobbet. Våran hund får någon att leka med och någon att svassa efter på stallbacken då vårat dagis ligger mitt ute i skogen och dagismatte äger hästar. Hade hon däremot bott mitt i stan vet jag inte om jag hade lämnat min hund till det dagiset. Denna dagis matte har två andra hundar där plus att hon har två egna. Våran hund trivs där!

Hon får också all uppmärksamhet från både mig och min sambo när hon väl är hemma. Vi har inte mycket att göra om kvällarna annat än att mysa och leka och träna trix med våran hund som hon nu älskar. Hon har lärt sig mycket på korttid och älskar att bli tränad. Skåpluckor och lådor puttar hon numera igen då vi tränade henne att göra detta. Vi har aldrig någonsin en låda eller lucka som är halv öppen. Hon kan sitta, ligga, sitta fint, rulla runt, dansa och skälla på kommando. hon trivs hos oss och hos min far och hos dagis matte. Vi trivs bättre med hunden nu är när vi fick henne. Hon börjar bli mer lik hundrasen jack russel nu än chihuahuan hon var innan.

Men att säga att man inte ska skaffa hund när man inte har tid stämmer, men ska man alltid hålla det i åtanke kan man strunta i att skaffa hund. Då skulle bara pensionärer, arbetslösa oc sjukskrivna ha hund.

Därför tycker jag det är kanon att arbeta som dogwalker, att samtidigt få ha med sina egna hundar på jobbet, och de får motion och får vistas utomhus, sedan alla dessa underbara hundar man går ut med, jag åker hem till dem, och så varierar promenaderna,vissa vill att deras hund går ut 30 min, beroende på arbetstiderna och vissa vill ha 60 min, och många av dessa hundar som jag går ut med har varit på hunddagsi och ägarna har tyckt att det har varit en stressig miljö, här får de vara i sin egen hemmiljö och få umgås,motionera och leka med andra hundar, det tycker jag är kanon, för alla hundar är olika och alla människor är olika, för vissa passar det att ta med hunden, vissa passar hunddagis eller dagmatte och andra passar det med dogwalking, och så länge man löser hundpassning eller rastning under arbetstid så ser jag inget fel i det, men visst tror jag att många skulle vilja umgås med sina hundar mer än vad de gör, men det jag har svårt är att om hunden blir lämnad i bilen i 8 timmar och får en rastning på 15 min, det är inte okej, eller blir lämnad hemma från 07.00-17.00 utan att någon går ut med den, det är också helt fel, men så länge man försöker hitta en lösning som passar sig själv och sin hund, så tycker jag inte att det är något fel.Mvh.Marie

#38 JAG skulle inte skaffa hund om jag bara kunde ha den varannan vecka. Sen ska jag väl inte döma någon som hamnat i den situationen. Dock anser jag det vara olämpligt att skaffa en valp eller ens omplaceringshund om man efter en 3-5 v semester ska börja lämna den på pensionat 7 dagar i sträck varannan vecka.