Det jag har märkt, av den begränsade erfarenhet jag har av rasen är att den röda är mer sprallig och livlig - mer glad med hela kroppen så att säga, medans den röd/vita är lite coolare i sättet..

Detta är dock inget jag kan understryka är så, utan bara av det jag upplevt.

Över lag trevliga, glada hundar med mycket energi..

Pussar just på vår andra setter. 'Snöret' är en valp på 13 veckor och det är glaet mycket jobb. Men ack, så ljuvligt, Mitt allra bästa tips för dig är att läsa, läsa och läsa lite till om hundar i allmänhet och i synnerhet om fågelhundar. Ann Gistedt har skrivit en bra bok om rasen bl.a. 'Den röda hunden från den gröna ön'  Settern är den allra bästa resen <3 Men självklart är jag partisk. Vi har även en Irländsk terrier-tjej hemma. Är född och uppväxt med hundar och har nästan alltid haft hund så jag kan säga att det är mycket jobb med en setter. Väldigt mycket. Men de är tiigivna, snälla varelser. Så med några års hårslitande  och tårar för att hon/han inte lyssnar eller drar efter något mer spännande än dig, så har du en fantastisk kompis. :D Lycka till

Jag tycker inte att man ska ha jakt hundar som sällskaps hundar, och inte som första hund heller. En hund ska få göra det den är avlad för, det mår dom bäst av. Tycker du ska ta och titta på rasgrupp nio istället, här är raserna som hör dit LÄNK

Håller helt med #3. Välj hund efter hur du lever och vad du vill göra med den! Det mår du, din kommande hund och raserna bäst utav. Låt jakthundsvalparna bli jakthundar så det finns bra material kvar att avla på för uppfödarna/jägarna vilket ger ett större utbud av avelsmaterial och mindre inavel och rasen får existera ett par år till.

För sällskap på skogspromenader finns det mängder av passande raser. Du behöver slänga upp fler krav/önskemål för vettiga svar. Hur hade du tänkt aktivera din hund? Vad har du för önskemål kring storlek, päls, temperament? Vill du ha jakt, vill du ha vakt, vill du ha hund av ras som jobbar med skall? Allt din tänkta ras har kommer påverka chansen för lyckat hundköp. Tänk NOGA igenom vad du vill och inte vill ha i din hund! För, somliga saker är en omöjlighet att ta ur en hund och svårt att hantera för vem som. Vill du inte att din hund drar iväg och jagar allt när ni går i skogen utan håller sig med dig bör du skaffa en hund med mindre/ingen jaktinstinkt, eller iaf en där det inte avlas på.

Det är SÅÅÅÅ mycket roligare att leva med en hund som har bra förutsättningar för att passa dig än att lägga ner kanske ändlöst med timmar på att trycka ned hundens största egenskaper.

Jag har haft röd och rödvit. Jag har rödvit nu.

De rödvita är mindre uppdelade i jakt/show, och man kan förvänta sig mycket mer jaktlust hos en rödvit. Vill man ha en aktiv sällskapshund, så kan det vara bättre med en röd av showlinjer. Båda mina rödvita har/har haft jaktlust i bästa jaktsetterstil och kräver/krävde mycket jaktaktivering och att man inte bara släpper dem och tror att man sedan kan gå i lugn och ro och drömma. Båda har/hade nära släktingar som tagit bra jaktprovspriser.

Den röda var min första hund, och hon var en mycket enkel hund, säkert enklare än vad som är normalt även för showsettrar (de brukar vara lite mer impulsiva än hon var). Ändå kunde hon jaga riktigt också (även om det bara blev lite träning när hon var med mig och den rödvita på jaktkurser, men hon sökte bra, och hittade fler fåglar än de flesta). Hon var nog väldigt speciell. T.ex. hur lätt som helst att lära att inte springa efter harar som flög upp, men ändå kunna jaga. Hur många setterägare kan säga så?

De rödvita är friskare tror jag, försäkringen är i alla fall billigare för en rödvit. De rödvita verkar också otroligt intelligenta, och det har jag hört från flera som har erfarenhet av båda varianterna.

P.g.a. pälsfärgen så ser man fästingar lättare, men även smuts ^_^

#1, de rödvita är nog ofta lite coolare socialt. De rusar inte fram och hälsar lika glatt på alla.

Men jag misstänker att det kan ha med linjerna att göra, röda jaktsettrar är enligt min erfarenhet inte heller så viftigt sociala som röda showsettrar (vila är de man oftast träffar om man inte är jaktinsatt).

Om du ska ha en sällskapshund så välj en hund från grupp 9, som #3 länkade till

Tack för alla svar, kul att läsa om olika erfarenheter :).

Jag kollade igenom rasgrupp 9..
Egentligen hade jag velat ha en större hund, det finns bara relativt små hundar på rasgrupp 9. Men som ni säger så finns det så mycket annat man måste tänka på också..

Jag gillar långhåriga hundar, så den ska helst vara långhårig.
Det lär bli lite pälsvård, men jag har både långhåriga katter och kaniner, så det är inte alls så främmande för mig.

Jag har även kollat lite på Cocker spaniel. De tillhör ju i för sig inte rasgrupp 9, men är det någon ras som jag bör satsa på?
Ni får jättegärna dela med er av erfarenheter och råd om denna hundrasen också.. ;)

Men sen när hundköpet blir aktuellt så ska jag ringa och höra med uppfödaren och se vad hon/han säger. =)

Jag läste precis en annons om Irländsk setter valpar.
De skrev att de är jättebra familjehundar som älskar barn.

Men jag får fundera! :P

Storpudel är en stor hund :) En underbar ras också..

Håller med #3 och #4.

En jakthund ska få jaga. Då mår den och de övriga i familjen som bäst.
Visst finns det de som har jakthundar till sällskap också, men tänk dig sälv att aldrig få hålla på med det du är "utbildad" till.

Finns otroligt många fina sällskapshundar, som lämpar sig bra till första gångsägare.

Min erfarenhet av setter är inte stor, men jag skulle avråda dig från att skaffa en. Cocker spaniel lika så, även de är ju fågelhundar från början.

Cockers är även väldigt envisa så en lämplig förstahund vet jag inte om jag skulle säga att de är.

För att få vettiga svar, så berätta gärna vad du vill använda hunden till, hur du tänkt aktivera din hund, storlek, pälstyp, hur du bor osv.

#9: De är säkert jätte bra familjehundar, men det är ändå en jakthund som bör få jaga.

Jag är lite kluven till det. Jag känner faktiskt ingen med showsetter, som jagar med den (och då handlar det om många personer, och uppfödare). Har hört talas om någon enstaka (typ läst om någon som hade sin hund på jakt men inte jagade särskitl mycket), eller att de går en kurs eller så. Ofta fungerar de inte fullt ut för jakt (jag har sett skillnaden några gånger på några kurser). De som jagar eller tävlar på jaktprov, väljer aldrig showlinjer.

De s.k. showlinjerna av många jakthundraser har inte avlats på jakt på väldigt länge. Dit hör väldigt många raser eller linjer/uppdelningar inom raser, och otroligt många av de raser som folk har som sällskapshundar (aktiva sådana, att man inte bara går ut och går utan går lite olika kurser o.s.v.) utan större problem eller att hunden mår dåligt.

Enligt min erfarenhet så är det en väldigt stor skillnad på settrar efter jaktlinjer och settrar efter showlinjer. Samma gäller uppdelningen inom t.ex. Cocker spaniel.

Men man bör vara beredd på att en irländsk setter även av showtyp kräver mer än en "sällskapshund". Men de har ofta inte en stark jaktlust påkopplad som oavbrutet, eller mår dåligt av att inte aktiveras med just jaktaktivering. De är oftast livliga hundar (skriver "oftast", eftersom min första var ovanligt lugn och enkel med medfödd på- och av-knapp).

OMG jag måste då alltså vara en total djuplågare som håller två olika raser varav båda i grunden är jakthundar… precis som alla andra som håller någon typ av mindre terrier, i mitt fall Kerry Blue Terrier som faktiskt trott eller ej är en jakthund en gång i tiden, precis som pudeln… men det kanske är därför min har godkänt viltspårsanlag.

Sen råkar jag ha en setter som är 10 ggr mer jaktintresserad än en showstammad Irländssetter nämligen en Engelsk setter, en injagad sådan, som vanvårdades hårt i sitt förra hem.. och därför nu har fått lägga "det goda jaktintresset" på hyllan som 5 åring och bli sällskapshund. Hundar blir vad man gör dom till, ja alla har anlag och ja settrar, speciellt min, kommer alltid att reagera på fågel, söka långt från ägaren osv osv men vet du vad du köper så kan du äga en jakthund utan att jaga JA.

Annars hade inte folk köpt varken foxterrier, jack russel eller cockerspaniel som sällskapshundar…eller hur? Hundar kan vara både jakt och sällskapshundar hoppas jag .. men sen kan man med en jakthund ta vara på den goda näsan som hunden har i annat arbete som får ersätta jaktarbetet.. precis som att alla apportörer inte MÅSTE apportera dyblöta nyskjutna änder.. det finns annat dom kan nyttjas till eller hur?

Skaffa dig den hund DU vill ha och som du tycker passar dig… det är ju DU och HUNDEN som ska bli nöjda med varandra eller hur :).

Man kan ju gå spårkurser med den på brukshundklubben samt lägga själv? :) Då blir dem superbra familjehundar (är dem ändå) men då blir dem stimulerade :) Även träna annat med den.

Just spår har varit döden för mina settrar. De är avlade i århundraden för att söka och man har försökt få bort spårande, så med fördel sök i stället :D (Jag har hört att många showsettrar är bra på spår, samt att vissa individer av jaktlinjer såklart är bra på spår, man får prova sig fram men kan ju vara beredd på att en del inte alls gillar spår.)

Jag försökte med blodspår, men nej. De hade säkert klarat det, men jag var ju ute efter maximalt givande aktivering för dem. De ville hela tiden bara söka i stället, så det kändes bättre att anpassa efter det och få maximalt värde på aktiveringen i stället för att försöka få till ett bättre spårande. Sökdriften är så stark på min nuvarande, att han faktiskt tröttnade och inte vill spåra blodspår när han inte fick söka. Fick han söka, så var det jätteintressant.

Jag kan berätta att min rödvita jaktsetter inte jagar "på riktigt" heller. Vi började på jaktkurser, men p.g.a. de metoder som används, så slutade vi. Det enda jag sysslade med vara att smita undan tvångsapport, försvara mig mot varför jag inte ryckte (hårt) eller ville ge, som de sade "ett lätt slag mot nacken" när hunden gick fel i fot. Jag fick höra långa monologer när jag inte gav min hund en omgång när han ville mäta sig med hanar (jag vill göra på annat sätt). Detta hände på rasklubben, och var likadant för tio år sedan när jag gick med min gamla hund, och alla år däremellan och för alla som haft kurser och alla jag har pratat med. Jaktträningen för just stående fågelhundar är oerhört gammaldags och konservativ.

Men nu verkar det ju sprida sig med positiv träning, klickerträning för stående fågelhundar. Längtar tills det kommer närmare mitt område än Jämtland och Norge.

Min setter aktiveras genom att få söka dummies och ben över stora fält, och då samtidigt träna lite dirigering, vändningar, inkallning, stopp. Jämfört med de som faktiskt jagar, så får han nog mer sådan aktivering (många sitter i hundgårdar väldigt mycket, och tränas inte varje dag så som min aktiveras).

Eftersom jag gett min hund BARF och alltså inte är rädd för kycklingvingar, så brukar jag lägga ut sådant på fältet som han får söka, bära hem och äta (eller äta på fältet beroende på situation). Om jag får rådjursskankar av grannarna, så kan jag lägga ut sådana. Och så tittar vi på fåglar och andra djur och tränar stadga.

Det finns mycket man kan göra för att ge en setter aktivering som passar (= jaktaktivering) utan att man jagar på riktigt (när den jagar på riktigt får den ändå inte springa efter eller jaga som den vill, utan det är liknande restriktioner för den). Men det krävs mer än för en hund ur grupp 9.

Jag var väldigt inne på den rasen innan jag bestämde mig för Whippet. Och jag pratade med en tjej i montern på stora stockholm förra året som första var så jäkla ointresserad av att prata om rasen. Och när jag väl fick hennes uppmärksamhet och frågade lite så sa hon att dom SKA jaga punkt slut! Otrevlig som fan så där och då bestämde jag mig för att det inte blev en sån….

Men jag tycker fortfarande att dom är väldigt trevliga hundar!

#17 Jag har märkt att det kan vara väldiga motsättningar mellan grupperna som har jaktlinjer resp. showlinjer. Jag har varit med (och gått kurser m.m.) både i ISF (inofficiell rasklubb där det bara/mest är folk med showsetter) och SISK, oficiella klubben där de aktiva mest är folk med jaktsetter.

Hade du talat med någon som har showsetter, så hade det kanske låtit precis tvärtom. Men jag tycker att det är viktigt att de upplyser om att det finns olika linjer som passar till olika saker. De ska ju inte rekommendera en showsetter till någon som vill satsa på jakt och jaktprov. Eller låtsas som att uppdelning inte existerar.

När jag ringde valphänvisaren på SISK för 4 år sedan, så var det faktiskt en riktigt trevlig person som talade om var det var för typ av linjer på de kullar som fanns. Det tycker jag var bra gjort. Och hon sade det utan att lägga några värderingar eller så, bara upplyste och konstaterade att de här kullarna passar för jakt, de här för utställning och sällskap - "vad hade du tänkt dig?".

Och pratar du med mig, så är jag som sagt rätt kluven. Jag har sett lite för många hundar som jagar på riktigt, men som har det mycket sämre (aktiviteter, total tid för aktiviteter, träningsmetoder) än jaktlinjesettrar som lever som aktiva sällskapshundar.

En jakthund har väl dessutom sin jaktlust året om, inte bara under jaktsäsong. Behöver den inte jaga då, räcker det med vanlig aktivering då, kan man fråga sig retoriskt.

Jag håller med Korpglugg helt och hållet. De röda settrarna är så uppdelade i show respektive jakt så köper du en showsetter finns där noll jaktlust (och därmed inget som hunden kan sakna).

De är ofta väldigt vimsiga (eller lite blåsta, om man föredrar det ) och kräver bra grundlydnad för att kunna komma åt "off-knappen". Jag själv har endast setter av jakttyp men har träffat på många utställningssettrar. Tyvärr som två helt skilda raser numer…

Långhårig stor sällskapshund, bra första gångshund, väldigt lättsamma= Storpudel, finns i många färger  :-D

#20 Håller inte med om att Storpudel är en bra förstagångshund.

Dom har börjat få mer och mer problem med stress, börjar bli åt det mer aktivare hållet och för att hitta en bra uppfödare måste man ha lite erfarenhet. Storpudel skiljer sig enormt mycket från dom mindre varianterna mentalt sett och kräver mer än många tror.