Problem med daghund
Jag har en pinscher som jag varit dagmatte åt 5 dagar i veckan i 4 veckors tid. Nu har jag honom dygnet runt i 8 dagar under tiden hans ägare är på semester.
Jag har aldrig tidigare haft allvarliga problem med honom utöver vid hundmöten med svarta/mörka hundar, då han gör utfall mot dem i kopplet och blir helgalen.Han är ofta väldigt stirrig med ögonen, spänd i kroppen och gnällig/otålig.
En gång fick han träffa min svärmors valp (det var inte för skojs skull - min svärmor behövde en vakt medans hon uträttade ett kvickt ärende). Han började morra och spänna sig som en tok när valpen (6 månader, riesenschnauzer, svart, hona) steg in genom dörren. Jag lade valpen ned i ett annat rum (valpen var lite orolig, men inte brydd förövrigt) medan min daghund sträckte på sig för att kunna stirra på henne. Jag höll i pinschern så han inte skulle gå till valpen, han verkade tillslut lugnare, så jag gick för att hämta lite vatten. Då hörde jag hur pinschern kvickt kutade ner för soffan fram till valpen som skrek i högan sky och flydde. Han hann ifatt henne, tog tag runt halsen, brottade ned henne och morrade som en tok tills jag kvickt drog bort honom.
Nu är jag hemma hos min pojkväns morföräldrar med min daghund, under tiden som hans ägare har semester. När jag kom hit var även min pojkväns syster här med sitt barn som är 1,5 år gammal. Systern satte sig på huk och lockade på hunden som tveksamt kom fram (han är väldigt misstänksam mot nya människor). Hennes lilla barn stod brevid henne och sträckte fram handen för att klappa hunden. Hunden gav då till ett skarpt morrande, tog tag om armen på barnet och slungade ned det i backen. Barnet fick inga allvarliga skador.
I förrgår var vi ute på en långpromenad på kvällen. När vi kom in och jag tog av honom kopplet for han iväg som en kanon. Han halkade omkring på mattor och jag var orolig att han skulle välta något. Jag ville gå och lugna ned honom. När han såg att jag kom emot honom lade han sig med frambenen nedåt (i en såndär "lekställning" som främst valpar använder). När jag var vid honom och skulle böja mig ned för att lugna honom (klappa honom lugnt) högg han mot min hand och lade sig sedan ned och morrade mot mig.
Innan jag blev dagmatte åt denna hund var jag noga med att gå igenom allt jag kunde komma på, och skriva ned det. Allt ifrån mängden mat han skulle ha, till problem och allergier. Ägarna sa att han kunde vara sur på hanhundar som var större än han själv, men jag har märkt att problemet med hundar är värre än så. Könet på hunden spelar ingen roll, inte storleken heller. Det jag märkt är att ju mörkare hunden är, destå galnare blir han.
Jag känner mig väldigt obekväm med den här hunden nu, och känner att jag aldrig kan lita på honom. Det är 5 dagar kvar tills ägarna kommer hem till Sverige.
Behöver den här hunden hjälp, eller är problemen inte så allvarliga som jag föreställer mig?
![[Hilo]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ha! Grattis.
Det är något jag aldrig skulle accepterat.
Hursom skulle jag testa att göra med psykiska övningar med honom.
sen tror jag mycket hänger på hur du beter dig.
Förväntar du dig att saker ska gå åt skogen så gör de med all sannolikhet det..
Du Vet att han blir osäker med mörka hundar, ett förövrigt vanligt problem hos hundar, och det känner han av, att du förmodligen blir spännd, osäker och gör allt för att inte få hunden att göra utfall m.m.
Vilket brukar leda till att hunden gör exakt det, och ev, lite till.
En smart grej är att vara "blind" ute på promenaderna..
Jag är hundvakt åt en hund som blir själaglad och studsar och skriker när hon ser andra hundar.
jag går bara förbi med en stundsboll i kopplet och ser inte den andra hunden.. Den finns inte, hörs inte..
Det funkar bättre än att stå, vrånghålla kopplet och försöka göra allt för att lugna en hyper hund.
Är han dessutom osäker kring just mörka hundar och barn.
Tvinga honom inte att umgås med andra hundar då. Stå på dig och säg nej..
Sålänge du har hunden där så kan du inte passa någon annans hund, eller unge..
Det är bara 5 dagar kvar, så du hinner inte göra mycket, och slålänge ägarna inte har problem kommer hunden inte få träningen hos dem heller.
Prata med ägarna och se om de kan hjälpa Dig att träna hunden när hunden är hos dig.
För är hunden inte så med sina ägare så hänger han beteende nog till största del på dig.. Tyvärr.
Inte för att vara sån men… skyll dig själv.
Jag skulle aldrig någonsin låta en hund jag inte känner men ändå har ansvar för umgås med andra levande varelser om jag inte sen tidigare visste att det fungerar. ALDRIG någonsin att jag skulle riskera ett barn eller en valps liv och hälsa! Har du otur nu har du bidragit till att valpen får men, barnet får men, mamman blir troligen hispigare kring barn och djur och hunden du passar kan även den fått men som i större problem.
Låt bli att para ihop sånt som ändå inte ska umgås sen, speciellt när du inte vet så mycket om hunden! Du hade kunnat separera hundarna OCH hållt ett vakande öga över dem, men du vände ryggen till. Du hade kunnat tala om för syster+barn att du inte känner hunden så väl, men du valde att testa. Och så här går det när man är övermodig.
I de 5 dagar du har kvar, gör följande - låt bli att hälsa på andra hundar, oavsett kön, färg och storlek! Låt bli att hälsa på barn, folk och annat du inte vill riskera livet på! DU har fått ägarnas förtroende, och hade det varit min hund som du passat så hade du fått en rejäl utskällning. Du ansvarar för någons hund och kan nu ha sett till att hunden fått stora problem under tiden hos dig som nog kommer ta bra med tid för ägarna att få bukt med.
Det här låter lite väl hårt tycker jag. TS ville säkert bara väl men kunskapen var/är otillräcklig. TS behöver råd och tips för att undvika detta i framtiden, inte utskällningar.
#3 Och TS har fått både råd, tips och information från oss båda. Hårt och hårt, det är ärligt och sanningen kan vara hård ibland.
Starta ny diskussion