det gjorde jag också när jag var liten och då fick jag alltid gå ut med en stor hund (jag glömt av ras). Men skulle nån komma till mig och fråga skulle jag också självklart säga nej för det första så vill jag inte att barn under 15 går ut med min hund isåfall (för säkerhets skull) och för det anda så finns det andra hundar och rätt som det blir så kan det hända att hundarna springer  (kan en 10åring hålla en stor och stark hund, nej) men jag har ju en liten liten vovve och vill inte annan ska gå ut med henne då det kan komma en stor hund som vill mot min lille. Åh vad jag skulle vara orolig om nån unge gick ut med min hund…

Aldrig i LIVET att jag låter en unge gå ut med mina hundar!
Inte ens lilla tiken som vem som helst kan hålla.
Inte en chans..

Låter inte ens syskonbarn eller liknande gå ut med mina hundar..

Men jag håller med, jag gick ut med grannars hundar när jag var 10-12 år gammal, men det är något jag Aldrig skulle kunna låta barn göra idag.

Inte en chans! Här ska man vara MINST 16år och ha erfarenhet av hund för att gå ut med någon av mina. Och jag skulle aldrig släppa ut mina hundar med en okänd!

Jag skulle säga nej. Men jag låter ingen vuxen eller tonåring gå med mina hundar heller, med undantag för anförtrodde hundvakter och familjen (dock få i sambons släkt).

Jag rastade själv grannhundar från 4 års ålder upp till 13 år. När jag var yngst hade jag min storasyster med mig och det var grannarnas hund i stugan. I närheten fanns ingen andra hundar eller trafikerade vägar så det var så det var under ganska säkra förhållanden med en mycket pålitlig hund. Vi höll oss alltid i närheten av huset eller var vi på standen och lekte. Det var en schäfer/labrador som var väldigt lugn och lydig och han var lös största delen av tiden. Ägarna har alltid velat följa med på promenaderna de första gångerna och bjudit in mig på fika och lärt känna mig innan de släpt iväg mig med hunden.

Min systerdotter kommer att få gå ut med vår unghund när hon blir äldre, men inga andra barn. Själv så red jag ut på flera hundkilos hästar vid 10 års ålder och skötte om allt från shettisar till fullblod och hade ofta med mig grannhundar till stallet så jag skulle känna mig trygg med att släppa henne med vår yngsting om hon höll sig i närheten av huset dit vi flyttar nu där har jag uppsikt och kan hålla koll på dem.

Ingen främmande får gå ut med min hund, min kompis har fått rasta henne en sväng förut, dock var jag nervös hela tiden fast jag litade på vännen.

Minns när jag var yngre och plingade på hos en tant varje dag och frågade om jag fick gå ut med hunden, jag var den enda i hela området som fick det… Det gick ett år, två år, tre år, fyra år, 5 år… Och vipps så fick jag hunden av henne! Hon sa att Lisa behöver någon som har unga friska ben som orkar träna henne som hon behöver, dock sover hon där på nätterna tills vidare då f.d ägaren har svårt att sova utan sin "bebis".

Jag vet att den tiden jag inte var ägare till hunden så hade 3 personer fått gå ut med hunden, person nummer 1 fick inte gå mer med hunden eftersom jag sa till ägaren då att jag inte vela att hon skulle gå ut med hunden, person nummer 2 tappade kopplet och var helt okunnig med hund och det sa jag till, person nummer 3 slet och drog i kopplet och sprang så mycket med hunden att hon släpades i backen.

Jag låter inte ens småbarn hålla i min hunds koppel när jag är ute med henne.

Nej. Skulle förklara varför och om det var ungar jag kände igen och tycker är trevliga skulle jag föreslå att de följer med mig ut med hunden någon gång istället.

Måste göra ett tillägg till mitt inlägg #3. Dottern på 2år följer väldigt ofta ut med hundarna och hon får alltid hålla någon av dom små killarna. Men dom är å andra sidan så pass lydiga att dom inte drar fram till andra hundar osv. Men möter vi någon så håller jag ändå i kopplet lite i fall… Men jag skulle aldrig släppa ut henne ensam. Hon måste bli mycket äldre först!

Gör också ett litet tillägg

-Jag låter ingen främmande gå ut med hundarna.
Svärmor eller sambon om inte jag är hemma.. Thats it.

Nej, aldrig!

Jag litar knappt på någon förutom sambon gällande rastning av Quila, och har bara hundvakt i absoluta nödfall.

Skulle aldrig några några okända barn gå ut med henne, inte ens barn jag känner

Som tur är bor vi i en låst port, så det finns inga okända barn som kan komma och plinga på. De få barn som bor i vårat hus har egen hund. Men skulle det mot förmodan komma något barn och fråga så skulle jag säga nej. De enda barn som får gå ut med vår hund är mina syskonbarn och då går antingen jag eller min kille med på promenaden.

Skulle också säga nej.

Jag är 15 år och djupt hundkär, en kille på gatans inneboende har en hund jag får gå ut med hur mycket jag vill.
En amstaff tik och de började med att vi frågade en gång om vi fick gå ut med henne och då sa hon nej eftersom hon är dragig men sedan stötte jag på min lillebrorsas kompis som var ute med henne och jag hängde på och sedan fick jag börja gå ut med henne och leka och får vara hundvakt.

Vi säger nej om någon vill gå ut med våra hundar. Jag är 13 år och jag är den enda som får gå ut med våra hundar, möjligtvis mina kusiner men då är alltid jag eller någon vuxen med. Sen fick min klasskompis gå ut med våran staff en gång då han älskade henne och vi kände ju honom osv.. Men det finns en Tax som bor i området som typ vem som helst får gå ut med. För några år sedan gjorde jag det med några kompisar någon enstaka gång. Men alla gör det typ för att få pengar/glass då man brukar få det av dom..
Men alldrig att någon skulle få gå ut med någon av mina hundar, Inte för att jag tror att dom skulle följa med, Möjligtvis Sally med tror inte det heller, då dom är väldigt fästa vid oss :)

Ensamma? No way! Däremot får systerdöttrarna hålla kopplet när vi är ute, och jag går precis bakom och håller koppel och unge så OM något händer kan jag lyfta upp ungen och fortfarande hålla kopplet.

Å andra sidan var inte jag mer än 11 när jag fick Fredde. 35 kgs jakthund utan uppfostran… gissa hur många gånger jag drutta i bakcen och gjorde mig illa? Släppte dock aldrig kopplet, vilket har lett till förstörda mötesplats-skyltar (perfekt att använda för att få stopp på älgjagande hund!)… vette tusan hur jag klarade av det där så länge, men det gjorde jag.

Nånstans skulle jag kunna tillåta barn att gå med Fredde nu, 14 år och går inte långt, men jag känner mig inte trygg med att låta någon annan gå med honom. Det är liksom det som tar mest, inte det faktum att det vore barn som gick med honom i så fall…

Jag skulle aldrig låta ett barn gå ut med Troja, aldrig. Hon gör utfall mot andra hundar och jag tror inte att ett barn skulle kunna bryta beteendet, inte orka hålla henne för den delen heller. Det finns några äldre tonåringar och vuxna som har fått gå med henne. Men då vet de hur hon fungerar och vad de ska göra om hon skulle göra utfall.

Jg är 12 år när jag var 10 eller 11 så gick jag och min kompis och frågade grannarna om vi fick gå ut med deras hund och det fick vi :) Sen tyckte hundens dagmtte att vi skulle ta hennes hund också :)Men jag skulle nog inte låta någon gå ut med min hund nu, min kompis får det men ingen annan.

Jag har också gått ut med andras hundar när jag var liten och har gått ut själv med våra egna sen jag var i 11-års åldern.

Själv vågar jag knappt låta vänner och familj gå ut med mina. Har vart med om obehagliga upplevelser med lösa hundar osv och blir orolig över hur andra ska hantera sådana situationer. Även om jag själv kanske inte kan hantera obehagliga/farliga situationer klanderfritt så känns det ändå bättre om det skulle hända mig än någon någon annan. Hur kul är det för ett barn att tex vara ute med grannens Tax och får se den bli ihjälbiten av en annan hund? Som andra har skrivit i andra trådar med, barn är nog mer benägna att gå emellan för att rädda hunden som blir attackerad.

Mina syskonbarn kan få hålla hundarna om jag är med, that's it.

Du kan ju gå med dem första gångerna och se hur de fungerar ihop. Är det en liten hund som är lätt att hålla fysiskt, tror jag de klarar galant, men du bär ändå ansvaret om något händer.

#17: Hålla hunden klarar de säkert men klarar de att ex. försvara hunden om det kommer en stor lös hund och går till attack?

TS: Själv skulle jag aldrig komma på frågan att lämna någon av mina hundar till barn eller vuxna jag inte känner eller barn jag faktiskt känner. Även om åtminstone en av mina hundar är det snällaste som finns skulle jag litar jag inte på andra hundägare eller att barnen inte tappar kopplet eller liknande.

Jag skulle säga nej direkt, jag låter ingen främmande person gå ut med mina hundar.

Jag skulle aldrig släppa ut mina hundar med någon annan förutom min familj !

Men när jag var barn gick jag ut med massor av olika hundar, både stora och små. Man plingade på dörren och frågade om man fick gå ut med hunden och det var aldrig någon som sa nej till min stora lycka ! När jag fyllde 15 fick jag egen hund ( schäfer ) och slutade gå ut med andras.

Jag skulle åxå säga nej.

Jag skulle sagt nej. Men så låter jag ytterst få gå med min hund. Hade jag fått bestämma hade inte ens min mamma fått gå med honom men ibland har jag inget val och inget har hänt de gånger hon gjort det. Jag litar på mina "hundvänner" från gymnasiet. Vi har gått samma utbildning, är nära vänner och de känner Kito. Och ger jag dem regler så lyder de.

Hade det inte handlat om Kito utan en hund som inte är så speciell som han … Nej, jag hade aldrig någonsin låtit någon främmande gå ut med den. Inte heller de i min familj som har noll hundkoll även om de känner min hund rent allmänt.  Dock hade jag nog "lättat" på kraven en aning. Men som sagt i stycket ovan.

Jag är snart 15 år och jag och min lillasyster (snart 12 år) och våra grannar (8 och 11 år) brukar gå ut med grannhunden. De känner oss och det brukar inte vara några problem på promenaderna. Vi låter honom inte gå fram och hälsa på andra hundar, ibland säger ägaren till en mötande hund att hundarna har hälsat och då kan de få hälsa. Vi brukar också vara med honom på gården (vi bor i radhus vägg i vägg) och leka med honom.

 Förut gick vi ut med en annan hund, en äldre tik som var väldigt snäll. Och sen en liten pigg tös som tillhör min lillebrors kompisar. Och så brukade vi hälsa på en liten söt tjej som vi brukade få gömma godis åt^^

Har man inte någon egen hund är det ju otroligt kul och lärorikt att få gå ut med någon annans hund. Hur ska man lära sig om man inte får träna?

Ingen annan än jag och mina egna tonåringar får gå med min fast han är liten..

En grannflicka på 15 fick göra det en gång när hunden var valp men det var en halv gång och aldrig igen…  Jag passade på att gå till affären medan de skulle vara ute och när jag kom upp på samhället så sprang min lilla valp helt lös mitt på torget bland en massa ungdomar och stora vägen några meter ifrån..  Hon har nog aldrig fått en så stor utskällning nån gång (jag hade sagt att hon bara fick gå ut på grönområdet bakom oss) och så tog jag min valp och gick hem.

Dagen efter kom hennes mamma och sa att hon trodde det var okej eftersom jag hade hunden lös själv när jag var ute…  Jag svarade att det är en jäkla skillnad på att jag har min egen hund lös inne på en liten bakgård där det varken finns folk eller trafik och på att ha honom lös på torget bland massa ungar som ropade honom åt olika håll och dessutom genomfartsleden 10 meter bort. Det hade flickan självklart "glömt" informera sin mamma om när hon beklagade sig över min elakhet..

#18 Precis detta pratade vi om i en annan tsåd. Ett barn kan inte försvara en hund om det blir slagsmål. Och att lägga det ansvaret på ett barn är fruktansvärt oansvarit som förälder.

Sen lite OT kan jag inte förstå att föräldrar låter sina barn gå och fråga grannen osv om dom får gå ut med deras "okända" hund!

Jag skulle säga tvärt nej.

Nej, jag låter endast vissa personer gå ut med min hund. Hon är liten med bestämd så det krävs en fast hand.

Dock har barn jag känner fått hålla kopplet de följt med på promenad, då kan jag hålla koll, ge barnet råd och samtidigt gripa in om något skulle hända:)

Alldrig! Inte ens min systers barn skulle få gå ut med min hund.

Nej aldrig! Där vi bor finns allt för många oansvariga hundägare som har sina hundar lösa utan uppsikt, de får löpa runt i grannskapet lite hur de vill..:(

Min stora flicka brukar ibland ha Findus både lös och kopplad på tomten men då är jag bara inne för att hämta något etc. Däremot får båda mina barn hålla hundarna när vi är ute och går, men då är jag med.

Min grannfamilj är mina ständiga hundvakter om jag är borta. De kommer och släpper ut hundarna, går en promenad med dem etc.

Givetvis NEJ!

Och för det andra så skulle de fladdra som en halsduk i vinden efter honom om han fick för sig att sticka!

Absolut inte! Det finns 5 st som har förtroendet att gå ut med mina hundar om jag nu skulle vara i behov av det. Inte för att folk inte skulle klara av det, men jag finner ingen vettig anledning till att tillåta det.

Nix, aldrig. Men jag gjorde det själv när jag var yngre… Hm, haha!

Jag skulle aldrig låta några helt främmande barn gå ut med min hund! Jag skulle heller inte låta barn jag kände gå ut med min hund i de område där jag bor nu.

Däremot om de hade varit som på vårat landställe, lugnt ställe ute på landet där man känner alla och känner alla hundar i närheten, och vet att de inte finns några större vägar. Då skulle jag kunna låta barn jag kände gå ut med min hund. Men då är hon en liten hund också, och väldigt snäll.

Men absolut inte släppa ut barn med hund i ett tättbebott område med massa hundar. big no no från min sida.

jag förstår inte att mina föräldrar lät mig och min bror ta ut hundarna så tidigt som vi gjorde, nog för att våra hundar var världens snällaste, men de fanns ju hur många andra hundar i området som helst somi nte alla var snälla..

Nu bor vi ju intill en skog och här händer aldrig något, varken trafik eller oroligheter. Men jag skulle ändå gå med barnen och hunden tillsammans, så de fick hålla kopplet och kanske få veta mer om vad en hund innebär för ansvar. Många barn är väldigt mogna dessutom och efter några promenader och umgänge hade de säkert lärt sig det mesta om de verkligen är intresserade. Barn kan behöve den sortens lärdom och kan använda det senare i livet. De har säkert redan önskat egna djur i födelsedagspresent och kanske får det också. Jag var 14 när jag fick min första hundvalp  och var världens lyckligaste människa då. Men önskar att jag hade kunnat mer tidigare i teorin.

Nej aldrig. Även om jag själv är tacksam att jag fick chansen att låna en grannes hundar och gå med ibland när jag var yngre

Alltså, svår fråga det där! Ganska så fet dubbelmoral man har.. Haha!

För när jag var liten så kutade jag ut med grannskapets alla hundar mer eller mindre!
Och då endast med stora hundar, rottisar, goldens, flattar osv, småhundar var "töntigt" tyckte man då, haha!

Jag svarar nog såhär;
Jag skulle ALDRIG släppa iväg Schäfrarna med något barn, av mkt simpel anledning.
De är stora och starka, 3 åringen är väldigt glad i folk (Överdrivet tillgänglig) och drar som ett as…
Gamlingen skulle ta tillfället i akt och ta över kommandot och göra precis som han själv hade velat, skälla, pinka lite här och där, bära på varenda pinne och "be" om att få den kastad men ändå vägra släppa den osv osv…

MEN, min lilla Pekingesetik skulle jag nog ärligt kunna släppa iväg till ngn flicka eller två som ville ta ett varv runt huset och vara på gården.
Då skulle jag kunna ha uppsikt om vart de går och vad de gör och utan att vara orolig över att de inte skulla klara av min gamla goa Gobbi. ^^

Jag skulle dock innan jag släppte iväg henne fråga om vart de bor och ev. fråga om nr till mamma/pappa och ringa ett snabbt samtal för att "checka" av innan. Mest för säkerhetsskull…

Jag gick också ut med hundar i 10 års åldern.

Men jag skulle inte låta ett barn jag inte känner så bra gå ut med min hund.

Däremot går dottern på 10 år ofta ut med våran storpudel. Det är hon som mest rastar hunden.  Det går superbra.

#37 fast problemet ligger inte i ens egen hund, utan om det kommer någon annan hund som inte är snäll och glad.

Men det klarar min dottern av. Och förresten finns det inga hundar i byn där vi bor.  Min dotter är 10 år, men lika lång och tung och stark som minst en 15 åring. (hon väger över 50 kg)

Så hon klarar det lika bra som jag skulle gjort.  Då skulle ju inte jag heller klara att gå ut med min hund.

Problemet är inte alltid strykan utan det är mycket värre för ett barn rent psykiskt om de händer något.

Jag skrev i en annan tråd att jag och min hund blev påhoppade av en gigantisk hund, som när ägaren fick tag i hunden visade sig bara vilja leka. Jag var superskakis efteråt, men jag vill inte ens tänka mig vad som skulle hänt m det varit ett barn. Jag vet att jag hade varit helt förstörd om jag hade varit 10-14 år gammal ialla fall.

Men alla gör som de vill. Jag skulle aldrig släppa i väg ungar ensamma, oavsett om de var 2 meter långa och vägde 110 kg. som jag skrev tidigare inlägg gick jag själv ut med våra hundar när jag var yngre, men nu efteråt kan jag tycka att det är väldigt oansvarigt av mina föräldrar. De borde ha följt med på promenaderna, det är ju deras ansvar och borde inte lägga det på oss ungar, även om vi tyckte det var roligt.

#40 Bara en fråga. så du tycker inte att jag ska få gå ut själv med mina EGNA hundar? Jag är 13 år. Men om inte jag skulle få gå ut själv så skulle det bli ett stort problem då jag tränar mina hundar och tävlar aktivt… ?

#40 Nej egentligen tycker inte jag det. Sen beror det ju lite på om man är utanför huset så man har uppsikt eller bor på gård långt ut på landet.

Jag tycker inte, som jag och min bror fick göra när vi var yngre, att man ska släppa ut ungarna i tätbebyggt område med hundarna utan sällskap. Både för barnen och hundarnas skull. No offence, men man är inte så mogen som man tror när man är i yngre tonåren. Om det händer något har man svårare att hantera det än någon äldre.

Men som sagt det är min åsikt :)

#42 vi bor i ett tätbebyggt område och jag går ut till skogen och till brukshundsklubben och allt. Men eftersom jag har 2 alldeles egna hundar som jag går ut med och jag tränar så skulle det vara riktigt svårt om jag inte fick gå ut med dom. Jag har en cavalier/cocker och en bordercollievalp. Min blandras skulle jag bara släppa så hon kanske skulle få springa, för hon sticker om det kommer någon och hon springer riktigt snabbt. Visst det är inte samma sak men om en hund kommer mot mig och mina hundar så sträcker jag ut ett ben eller ställer mig framför dom. Och om min mamma skulle följa med på alla promenader så skulle det inte bli samma sak. Då jag går och tränar och jag går ner till klubben och tränar flera gånger i veckan. Så jag skulle få stora problem om jag inte fick gå ut själv…

Nej, min hund har markrat mot barn tidigare och det är därför jag har fått honom.

Annars hade jag låtit ansvarsfulla barn - 10 år och uppåt - som jag känner gå ut och gå med hunden en kort runda. Men som sagt, bara om  jag känner dem och de är ansvarsfulla, samtidigt som hunden är en hund jag litar helt på både i fråga om aggresivitet mot människor och mot andra hundar. Aldrig annars.