Hmm.. Ja det är väl inte bara det yttre man går på när man ska välja hane. Oftast bör väl hanen o tiken matcha varandra osv. Mentaliteten är ju superviktig. Inte för att jag är uppfödare själv, men nog har jag lärt mig så pass att jag förstår att mentaliteten är minst lika viktig som hundens exteriör. Eller en ras kanske får se ut o va hur som helst.

Kul att hon tycker att hon är snygg, men sen då…?

#1 Du har kanske inte varit med här så mycket, men Marodörens upptåg är otroliga och många.

Men han har ett bra psyke och är en stark och stabil kille.

Även om han levde sitt första år som en riktig Marodör.

#2 Han är höftleds- och armbågstestad ua. ögonlyst ua. Han har gått bra och fått fin kritik på utställning.

Nu saknas bara viltspår för att uppfödaren ska godkänna honom till avel.

#3 Jodå. Jag har läst om din söta marodör många ggr ;-)

Men om han är så bra som du beskriver så varför inte? Eller vad menar du annars med att hon vill använda en marodör om han ändå är så bra psykiskt o exteriört?

Amos har gått under namnet Marodören sedan han var liten. Han var suverän på att leta mögel i väggarna, eller vad han gjorde. Han var en duktig mattestare och käkade på det mesta. Därav namnet Marodören.

Men han blir 2 år i februari och har lagt av med allt som fick mig gråhårig.

Så visst blir jag lite stolt när uppfödaren bedömmer honom som en A-vovve.

#6 Det tror jag det.. Spännande o se om det blir av sen då ;-)

Ställer samma fråga som MaddePadde… Sen då?

Inga arbetsprov, förutom eventuellt viltspår? Som de flesta hundar grejar utan någon större bedrift.

Vad har din hund att tillföra aveln förutom en snygg exteriör och fria leder/ögon?

…Bevisad apporteringsförmåga hade väl varit önskvärt på en labrador (det är ju trots allt en apportör främst, inte en sällskapshund), men viltspår är ju bättre det än inget. Men arbete är annars inget man vanligen brukar lägga någon vikt på på utst-sidan, så länge hunden ser rätt ut, ingen större hemlighet det inte… och jag förstår då inte det tänket alls, apportörer bör ju kunna apportera främst…dessutom anser jag inte utställningskroppen vara optimal för arbetet… menmen.

#9

Håller helt och håller med dig!

Tycker inte heller att exteriörlabbarna har mkt med sin fysik att komma med…

#8

På dig låter de som att viltspår är en oviktig merit och sak samma.

Det är stor skillnad på en viltspårshund som klarar ett anlagstest och en riktigt duktig viltspårshund. Som i slutändan lämpar sig för verkliga eftersök, det är ingen dålig merit.

Jag älskar viltspår och har verkligen sett skillnad på bra viltspårshundar och "viltspårshundar"..

#11 På en apportör måste jag nästan säga att det verkligen är sak samma, liksom på en vallhund eller draghund… det väger i vilket fall inte upp för de meriter rasen bör ha, det går inte att ersätta… och därför blir det lite sak samma i mina ögon, liksom utställningsmeriteer eller lydnadsmeriter… apporteringen bör ju vara viktigast och har inte en apportör apporteringsförmåga är väl allt annat att se som saksamma. Och åt andra hållet, finns apporteringsförmågan så blir ju viltspår och lydnad och annat ett extra plus i kanten.

Men självklart är viltspår en merit och det är stor skillnad på en bra viltspårshund och en "viltspårshund". Det säger iaf inte jag något negativt om kunskapen i sig!

#11

Tsset skrev faktiskt precis det jag själv tänkte skriva nu!
Känner inte att jag behöver tillägga ngt mer, inlägget var väl formulerat. =P

#10 Exteriörlabbar?

Uppfödarens kennel avlar inte på labbar för att få en fin exteriör. Hon avlar inte på de grova labbar som finns, m.a.o. inga grova labbar som inte arbetar. 

Hon avlar på arbetande labbar som visar framgång i jaktprov, viltspår, eftersök etc. Då handlar det inte bara att klara ett viltspår, för det gör de flesta labbar eftersom de har det i "blodet".

Han, Marodören, måste m.a.o. utmärka sig i dessa grenar.

Hennes syn på fina labbar är inte de grova framavlade exemplaren som finns.

Ungefär som räkstjärtsschäfrar inte är den ursprungliga schäferhunden.

Men visst tycker jag att det är skoj att en labbekännare tycker att Marodören Amos är exteriört väldigt fin. Även att den kennel där Amos pappa finns tycker att han är en vacker jaktlabbe.

Så nu ska vi träna, så får vi se vart det leder.

#12 Jag menade rent gererellt att det är en bra merit. Men för en apporterade ras borde de va nr 1 med apportering ja. =)

#13 Okey, jag trodde nått helt annat med de du skrev. Så kan de gå. :)

#14 Nu har väl varken jag eller nikkis talat om marodören som att han skulle vara utställningslabbe av värsta sorten - bara att det vore trevligt med arbetsmeriter också. Och att de grova utställningslabbarna inte har mycket att komma med, men det verkar vi ju vara överens om, även marodörens uppfödare.

Ska tilläggas att det blivit mycket bättre på utställningarna de senaste åren! Inte lika mycket "grovast är bäst" som det var ett bra tag, liksom "mest hud" och "kortast nos" på andra raser.

Jag föreslår apporteringen som träning för marodören, det ligger dem ju nära och är väldigt lätt att träna på egen hand. Också är det rysligt kul ;)

Kerstin- han är verkligen jättefin. Lycka till med framtida meriteringar!

Den lille skiten, Marodören alltså, måste även ha arbetsmeriter för att han ska godkännas för avel.

Det räcker inte att han är suverän på att leta mögel i väggarna och testa hållbarheten i mattor.

#19 Bra det, och det ska nog inte vara några problem. Funderat på apporteringen? Riktigt kul är det!

Annars tycker ju jag att leta mögel och testa mattor är väldigt speciella och användbara kunskaper hos en hund, speciellt så noga som han gör det

Det här med viltspårsproven och arbetsproven och allting, är inte det till för jaktlabradorer? Det här handlar inte specifikt om kersinjo's hund, men i allämhet. Om man har en labrador eller annan jaktras som man vill avla på, varför ska den gå igenom proven om man ändå bara ska ha valparna till sällskap?

Sen om uppfödadaren vill avla fram hundar till jakt så är det en annan sak :)

#21

Varför ska man ha en arbetande ras som sällskapshund för?

Vill man ha en hund till enbart/mestadels sällskap så ska man då välja en hund ur rasgrupp nr 9!

Det är just sånt här som förstör många raser….

Jag tycker att Alla arbetande raser ska ha någon form av meriterings krav för att kunna regga sina avkommor. Precis som BC har med sitt VP.

Ja… Nikkis och Tsset har väl sagt det jag ville ha sagt. You go girls

#22 Men nu är det ju så att oerhört många människor har "jakthundar" hemma som inte anävnds till jakt, och de triva bra.

Varför kan man inte välja en jaktras till sällskap? Det är ju jättevanligt. Sen finns det ju jaktraser som inte trivs enbart som sällskapshundar, men alla är inte så. Jag har hand om en jaktspringer spaniel på somrarna, den skulle jag absolut inte ta med mig hem (har den på landet) men jag känner även en tjej som har två springer spaniels i lägenhet. Hon använder har de enbart som sällskapshundar, sen tränar hon ibland, men det gör alla hundägare. Funkar hur bra som hellst, fina hundar med ett bra temperament.

Roligt Kerstin, snygg är han iaf och det kan väl inte skada att få in lite nya färdigheter i rasen! Gillar just det matt-testande anlaget, det kan nog användas inom många områden.

#24

De kan ju hända att en del jakt raser kan uthärda ett liv som enbart sällskapshund, men är de rätt?

Och varför i hela friden avla på sådana hundar…man borde istället vilja bevara rasen för vad den faktiskt avlades fram för, om möjligheten att använda den på så sätt finns i dagens läge.

#24

Hur vet man egentligen om hunden trivs bra med det sällskapsliv den tvingas att leva, när den egentligen inte vet om något annat?
Vilket liv tror Du att en hund av arbetande ras väljer om den får "testa på" ett aktivt vs "oaktivt" liv?

Precis som Xondah skriver så kan arbetande raser uthärda ett sånt liv, men är det verkligen rätt, Mot hunden?
Det finns säkert individer som inte klättrar på väggarna av att få slappa hela livet….
Men sen finns det också de hundar som INTE köper det konceptet!
Vad händer om ens tilltänka sällskapshund av krävande ras "råkar" vara en duracell?

Jag anser inte att det är rätt, man förstör också raser på det viset genom att inte bevara dom för deras andamål.

Varför ska man köpa sig en aktiv arbetande hund, när man inte kan uppfylla dess behov? Vansinne anser jag!

Jag är totalt ointresserad av vad din vän gör med sina hundar.

Nej du, Alla tränar Verkligen Inte med sina hundar!!!

#27 De som inte tränar och aktiverar sina hundar borde inte få ha någon hund alls, har ingeting med rasen att göra.

Varför måste man använda sin Golden Retriever till just jakt? Varför inte agility, lydnad etc? Jag tror inte på att hunden mår dåligt av att den inte får jaga, det gäller att aktivera hunden ordentligt, jakt behöver inte vara ett alternativ.

Självklart behöver du inte vara intresserad av vad min kompis gör med sina hundar, jag ville bara påpeka att jakthundar faktist kan må väldigt bra även om de inte används till sitt ursprungliga syfte.

Tycker du att vi ska förbjuda alla att köpa jaktraser om de inte ska användas till jakt? Ska vi då även förbjuda köp av slädhundar som inte används till körning? Måste alla vallraser valla får?

#28

Öhm, nu tror jag att du verkligen missuppfattade allt vad jag har skrivit!

Jag skrev Arbetande hundar, och syftade då på Alla raser som just ska användas till ngn form av arbete.

Såklart kan man byta ut en sak mot en annan, som ger en dylik aktivering för en hund så att den är "nöjd och glad".

Dock anser jag att vissa raser självklart ska Enbart (!!!) alt OCKSÅ ska användas till dess ursprungliga syfte!

T ex BC Ska absolut få valla Regelbundet, Slädhundar ska Absolut köra drag, Ovtjarka ska absolut inte användas till Något annat än just vakt, utrpäglade jakthundar ska Absolut jagas med, brukshundar ska Absolut arbetas med osv osv osv.

Det var däremot Du själv som skrev att en labbe(eller annan Jaktras) är en prima Sällskapshund.Ursäkta mig rent ut sagt??!!

Vad är en Sällskapshund för dig??!!

För mig är en sällskapshund något som inte används till något speciellt ändamål, annat än "promenad kompis" och "är med överallt".
Dvs något som inte uppfyller en arbetandes hund Alla nödvändiga behov.

Självklart finns det raser för folk som inte vill göra något speciellt med sin hund utan ha en ren sällskapshund, och dessa är då jyckar ur rasgrupp nr 9!
Och självklart har det med rasen att göra, man ska välja en ras utefter dom kriterierna man har SAMT att man kan Erbjuda en hund av en viss ras ett redligt liv där hunden får utlopp för sina behov.

#28 Jag tror vi tolkar ordet sällskapshund olika. Tycker att man visst ska träna med sin hund, även om man bara har köpt den till sällskap. Tex Lydnat och annan aktivering. Alltså ska den inte gå ut 30 min 4 ggr om dagen och sedan ligga i soffan, så ser jag det inte. Om man väljer att köpa en labrador till sällskap och inte jakt, måste man tänka på andra alternativ till aktivering så den inte blir understimulerad.

I inlägg #27 skrev du att man måste använda rasen till det ändamål den från början var framavlad för.Det ifrågasatte jag.Tycker man kan kompensera jakten med annan aktivering.

De handlade väl även om att man inte ska avla vidare på hundar som är otestade inom "sina" områden. För att gynna rasen ska man avla på typsika hundar som är ett bra exemplar och kan utföra sitt huvudsyfte.

#31 okej, tack för att du besvarade min fråga :)

Hundar ur samma ras kan ha olika exteriör beroende på om de används till utställning eller till något annat syfe. Alltså avlar man fram en hund till det man vill använda den till.Därför undrade jag varför man måste ha jaktprov om uppfödaren inte vill använda hunden till jakt. Sen om att det missgynnar rasens grundsyfe i helhet är självklart ett argument.

#21 Även en labbe, som inte klassas som jaktlabbe, är en arbetande hund. Alla labbar gillar helskarpt att jobba, vilket jag tror att alla hundar gör.

En labbe, som så många andra hundar, har en massa kvalifikationer, de ska man ta till vara på.

Att enbart avla på exteriören är ett hån gentemot denna arbetande ras. 

LRK:s avelsrekommendationer

• Båda föräldrardjuren skall vara höftleds- och armbågsröntgade utan anmärkning.

• Båda föräldrardjuren skall vara ögonlysta senast ett år före parningen och friförklarade från ärftliga ögonsjukdomar (med vissa undantag i enlighet med LRK:s ögonrekommendationer)

• Båda föräldrardjuren skall vara meriterade med minst:
  - 1:a pris på officiell utställning, eller
  - 1:a pris på officiellt jaktprov, eller
  - 2:a pris på officiell utställning och 2:a pris på officiellt jaktprov

Det gäller att behålla de ursprungliga exteriöra attributen och till hjälp har labrador retrievern, precis som alla andra raser, en rasstandard.

Så det räcker inte med att han är lika snygg som matte.

Om de sedan jobbar extra som mögelletare, mattestare, filttestare etc så går det bra också.

#33 ok, tack :) Alltså måste alla raser som från början avlats fram till jakt göra ngt slags jaktprov innan de blir godkända?

Det är på meriter man säljer och avlar labbar. Hur kan man annars få fram en mögelletande hund?

Det är en merit. Tror jag.

Att få fram mögelhund är kanon de böhövs jag hade hellre betalat en trovärdig hundnos en en gubbe med mätare. Så det skulle räknas med som merit men även annan behöver han säkert, jag tycker han är kanon fin och hoppas att det går bra för han. Är inte ett dugg insatt i avel :)

#33

Men det där är just Avelsrekommendationer, inget avelsKrav?

Kan ta min ras som ex, Schäfern. Där är det ett avelskrav (för att kunna regga avkommor) att hund ska ha Kändmentalstatus (MH) samt ha känd HD/ED status.
Dock inte sagt att det bör vara friröntgat, dåligt nog om jag inte minns helt fel.

Och nej, Alla labbar vill(/kan) verkligen inte att jobba och alla duger inte heller till ngn form av arbete.
Precis som med exteriör(räk)schäfrar så har de en exteriör som inte direkt lämpar sig för arbete, precis med exteriör(fetto)labbar.
Samt att mentaliten inte heller alltid är på topp…

Sen kanske jag är jätte tråkig nu, men ser inte alls det roliga i att din hund varit så odräglig som valp/unghund….
Kanske är det ngn form av bevis av hans oförmåga att "sammarbeta" och "ta till sig"?
Vet ej, men ja ngn "merit" är det knappast.

#36
Som jag uppfattat det är "mögelgrejen" bara sattyg från hundens sida, alltså att han river och tuggar i huset.
En riktig mögelhund är däremot en välutbildad och bra arbetshund som kan vara riktigt nyttig, känner flera st :)

Åh herregud. Det är precis sånt här som gör att vi har så mycket skit i raserna… "vill man använda till sällskap så går det utmärkt trots att det är en arbetande ras, det går så bra att ersätta, varför skulle man ha arbetsmeriter på en arbetshund om man inte vill arbeta med den?"…

Tur att Nikkis är här och håller ställningarna medans jag gör annat Så, nu ska vi se här…

**#21 "Det här med viltspårsproven och arbetsproven och allting, är inte det till för jaktlabradorer?"
**Nej. Proven är till för alla som vill testa, i de flesta prov är de flesta, om inte alla raser och blandraser välkomna att testa på och visa vad de går för. Men de är också till för de raser som har specialiteter, där meriter inom området både ökar de specifika kullarnas kvalitativa värde i linjerna men också inom rasen som helhet.

**#21 "Om man har en labrador eller annan jaktras som man vill avla på, varför ska den gå igenom proven om man ändå bara ska ha valparna till sällskap?"
**Uppfödaren bör, oavsett vad valpköparna senare bestämmer sig för, se till att föräldrarna håller för de krav ("krav") som rasen har. Det man avlar på ska (bör) vara av vad som anses vara bra kvalité inom just den rasen, annars ger det dels skit i linjerna som på sikt påverkar hela rasen, skit i rasens rykte, då valparna inte kommer vara som de ska(oavsett positiv eller negativ felaktighet) och skit till köparna, som tror sig köpa en ras men får en annan så att säga. Precis som att föräldrarna behöver se rätt ut på utsidan behöver de även se rätt ut på insidan.

**#22 "Jag tycker att Alla arbetande raser ska ha någon form av meriterings krav för att kunna regga sina avkommor. Precis som BC har med sitt VP."
**Åh vad underbart det vore om det kunde bli verklighet! Det är något jag verkligen önskar skulle finnas, det skulle ge utan tvekan ge så mycket bättre kvalité i våra raser, och dessutom minska antalet "sällskapshundar av jaktras", som antingen är ett påhitt av uppfödaren eller av köparen. I vilket fall är det ju ett lotteri, bara för att föräldrarna går att hålla som sällskap innebär inte det att mor- och farföräldrarnas mer krävande arbetsbehov inte slår ut på valparna…
Dessutom skulle det bli lite mer likt den grundläggande aveln raserna av, där man faktiskt bara avlade på hundar som kunde utföra arbetet just för att det var vad man behövde. Till sig själv, eller till granngården/motsvarande. Både på utsidan och insidan!

**#24 "Men nu är det ju så att oerhört många människor har "jakthundar" hemma som inte anävnds till jakt, och de triva bra".
**Och vad tror du detta beror på? Att ägarna inte ser vilka behov deras hund har, att de lyckats "få bort" (egentligen bara förhindra möjligheten eller tvingat bort motivationen) jakten eller vallningen eller skallet som egentligen är önskvärt i rasen eller att den dåliga aveln (uppnås inte önskat resultat är den dålig) gett felaktiga individer? Jag tror på en blandning av alla punkter.
Det enda fall, där det är okej att inte använda en arbetande hund till det den är skapt för, är när individen själv inte har det i sig vilket mycket väl kan bero på aveln, oftast gör det ju det också, men också på felaktigheter i individen. Det går ju inte att få fram ett medfött behov efter födseln, bara konstla till det och då spelar det mindre roll. Bör inte ses som något positivt, snarare ett rejält mislyckande (även om det fortfarande är en hund med ett värde, så klart).

**#24 "Varför kan man inte välja en jaktras till sällskap?"
**1. En jaktras/arbetande ras är (ska vara) avlade för arbete. Det ligger i deras medfödda behov att utföra det arbete de är gjorda för och när dessa behov uppfylls mår hunden som bäst.
2. Vill man hålla en jakthund som sällskapshund, alltså bara sällskap och lite allmän träning, måste man också i många fall förtränga rasens egenskaper för att få det att fungera. Vill man ha en labbe, men en som inte bär runt på saker, är man t.ex. helt fel ute. En bra labbe bär, helst en fågel men även en sko går bra om det är allt som erbjuds. Vill man då inte ha detta får man antingen se till att hunden inte vill göra det den är född till och alltså träna bort det, eller ha en evig kamp och bråk om detta bärande(alla är ju inte lika bra på att lära ut).
3. En arbetande hund som inte får göra det den ska behöver få ut sina behov eller iaf sitt arbetsbehov på annat sätt. Men inget kan ersätta det hunden verkligen är född till. Valla bollar ersätter inte ett riktigt vall på får eller nöt, att bära morgontidningen ersätter inte ett riktigt apporteringsarbete. Det är självklart bättre än inget att ersätta, men det är helt klart bättre att skaffa en ras man klarar av än att försöka fejka fram något liknande.
Så svaret på det är väl helt enkelt; varför kan man inte ha en sällskapsras till jakt? Eller en vallhund till ställande fågelhund? Eller en grythund till att tävla bruksskydd? En nakenhund till slädhund? De har det inte i sig, de är inte gjorda för att kunna göra det ägaren beslutar om utan det de under evigheter avlats för.

#26 - Precis min åsikt! Funkar det fortfarande att använda rasen till sitt ursprungliga användningsområde behöver man inte förändra rasen. Och vill man förändra en ras till något annat bör man göra det vid sidan om den rasen, och försöka få fram det man vill ha den hårda vägen, istället för att fördärva delar av en ras.

**#28 "Varför måste man använda sin Golden Retriever till just jakt? Varför inte agility, lydnad etc? Jag tror inte på att hunden mår dåligt av att den inte får jaga, det gäller att aktivera hunden ordentligt, jakt behöver inte vara ett alternativ."
**För att den är född till det, för att den är avlad för det, för att det är ett stort behov den har. Självklart kan man använda hunden till något utöver det, men en bra rashund av arbetande ras behöver få göra det den är född till. Annars är det, som sagt, fel på aveln. Att aktivera hunden ordentligt ersätter INTE behovet den har, det kan jag utav minsta tvekan GARANTERA dig. Jag har jaktlabbe, och han älskar allt arbete så visst, han aktiveras gärna genom vad som helst. Vi kör lydnad, agility, vi drar , vi jönsar omkring i skogen, joggar, tränar massa onödiga trix… vi är så aktiva det krävs, och lite till. MEN, trots all aktivering, trots allt det vi gör och hur slutkörd han blir, så finns det INGET, inget inget inget som är så otroligt bra arbete för honom som att få gå ut och apportera. När han sitter och väntar medan jag lägger ett stort tennisboll-sök i hård terräng, gärna med svag medvind då det är som svårast att få upp vittringen(och då doftar inte tennisbollar speciellt mycket heller), då JOBBAR han verkligen. Och som han älskar det! Att få göra det man är gjord för är det absolut bästa för en hund, den arbetsglädjen går inte att ersätta. Det är dessutom inget jag så sätt lärt honom, det här är han född med och det ligger i honom.
Nu har han ett fel i sig som gör att han inte kan tävla, självklart pga aveln bakom. Därför väljer också jag att inte avla vidare på honom, även om hans nosarbete är i elitklass så vill inte JAG att detta fel ska avlas vidare på i rasen. Felet? Inget större, han låter när han blir stressad bara. Något som självklart går att tysta ner med träning vilket kan göra att vi vinner någon tävling, men FORTFARANDE så kommer jag inte avla på honom. Han är nämligen inte född med det här tysta lugnet som behövs för arbetet.
Sååå… tror du mig fortfarande inte så är du varmt välkommen hit för att se hur en riktigt labbe ska jobba, och glädjen i att få arbeta med det de gör bäst.

**#28 "Tycker du att vi ska förbjuda alla att köpa jaktraser om de inte ska användas till jakt? Ska vi då även förbjuda köp av slädhundar som inte används till körning? Måste alla vallraser valla får?"
**Helt ärligt? Ja. Eller rättare sagt, kräv arbetsprov på arbetande raser, få fram hundar av kvalité som är en jakthund i jaktkostym och inte sällskapshund i jaktkostym.

Sen finns det många raser vars användningsområde har minskat något otroligt iom att de används till mer gammalmodiga saker, dalmatinerns jobb vid hästvagnen är ett exempel på det, liksom berner sennens(? inte helt säker på rätt ras) mjölkkannedragande. Många vallhundsraser är heller inte behövliga i samma mängd. Där finns egentligen två val, som det är upp till rasklubbarna att avgöra. Antingen förändrar man hela hundens användningsområde och avlar på andra egenskaper (vilket det ofta redan påbörjats på) eller så delar man upp rasen i två eller fler delar, så de som vill ha dalmatinerns hästvagnsegenskaper kvar kan avla på det medan de som vill ha utseendet och resten sällskap kan avla på det. Eller, de som vill ha vallhundsras till sporthund kan avla på det. Men det är inte upp till några uppfödare och enskilda köpare, det handlar om aveln i sin helhet.

#30 "Om man väljer att köpa en labrador till sällskap och inte jakt, måste man tänka på andra alternativ till aktivering så den inte blir understimulerad."
Eheh, om man väljer att inte jaga med labben, att den inte ska få göra det den är gjord för, så är man heeelt lost även om man aktiverar den till överaktivitet om man så vill. Med labben behöver man inte ut med bössan och skjuta fåglar för att uppfylla behovet, det är inte jägaren den har behov av, men man behöver absolut erbjuda det den är gjord för, apporteringen. Det handlar inte om hur mycket den ska få arbeta, även välanvända jakthundar kan vara understimulerade, det handlar om att få och kunna utföra det de är gjorda för och födda med. Ser du skillnaden? Man kan ha hur många alternativa lösningar man vill, men de uppfyller aldrig behovet utan aktiverar bara. Jämför med mat, behöver hunden mycket fett i sin mat så är väl proteinrik mat inte fy skam det heller, det är bättre än inget men behovet för fett finns fortfarande där och behöver fyllas för att hunden ska fungera. Annars blir det problem, hur mycket protein man än öser i den.

**#32 "Hundar ur samma ras kan ha olika exteriör beroende på om de används till utställning eller till något annat syfe. Alltså avlar man fram en hund till det man vill använda den till.Därför undrade jag varför man måste ha jaktprov om uppfödaren inte vill använda hunden till jakt. Sen om att det missgynnar rasens grundsyfe i helhet är självklart ett argument."
**Mja, hundar av samma ras i dagens samhälle kan ha olika exteriör beroende på användning, och det är ofta man avlar fram hundar till sitt eget behov. Men det är fel, hela tänket är så otroligt fel! Och det hade absolut inte varit såhär förr i världen, då hade det splittras och blivit olika raser/avelsarbeten. I dag är jaktlabbe (en jagande labbe, vanligast bland jaktlabbarna) och en fetlabbe (en som hålls som sällskap och knappt kan apportera, vanligare hos utst.labbarna) så olika att jag är beredd att räkna det som två olika raser och jag tror utan tvekan att det skulle gynna rasen/raserna att splittras. En blandning mellan dessa ger nämligen så osäkra resultat att det är som att ta en blandraskull. Man vet inte vilka delar som går till vilken hund, bara vad som används till kullen i helhet.
Att försöka förändra en ras är fel att göra inom rasen som eget initiativ, det bör göras enhetligt eller utanför så inget skit går in i rasen i onödan.

**#33 "Även en labbe, som inte klassas som jaktlabbe, är en arbetande hund. Alla labbar gillar helskarpt att jobba, vilket jag tror att alla hundar gör."
**Ja, om det vore så väl… labben bör ju, som en hel ras - jaktlabbar inräknade - vara en arbetande hund som älskar att jobba, främst med apporteringen som den är skapt för. Men… det är många som inte alls tar med arbetsförmågan i sina avel, vilket skapar "soffpotatisar", hundar som hellre går och såsar. Otroligt tråkigt, och något jag är helt emot! Vill inte en labbe jobba, då är det verkligen något som har gått fel…

Sen är jag lite sur på de där rekommentationerna, de bör ju egentligen vara kombinerade fullt ut. Utseende OCH arbete! Säger jag även om jag har jaktlabbe, som inte gör sig bäst på utställning, men det har att göra med att jag gillar den typen mer och anser den mest lämplig för arbetet… kritik mot tolkningen av rasstandarden alltså ;) De ser ju fortfarande ut som labbar och klarar godkänt, men tolkningen som sagt… extremer åt alla håll och kanter i alla raser…

#37 Krav borde verkligen införas i alla raser! Även sällskapsraserna, jag menar, även de har ju speciella egenskaper som också bör bevaras, utöver utseendet. Några ska skälla, andra kan inte skälla. Några ska vara öppna mot allt och andra mer reserverade… och hur svårt kan det vara att få fram ett sånt prov?

---

Och där nånstans känner jag mig nöjd, min åsikt är hörd och nu behöver jag vatten, vila fingrarna och en nypa luft!

#39
Hallelujah!

Totalt off topic..men att ni orkar skriva så långa inlägg! Jag är nog för lat eller något. Ni är duktiga som engagerar er så mycket tycker jag, oavsett åsikt.

wow, vad bra att ni tar er sådan tid att skriva, intressant att läsa! Kan någon som vet svara på min fråga, om alla raser som från början avlats fram till måste jakt göra ngt slags jaktprov innan de blir godkända? Tvekar på att vallhundar måste göra vallningsprov?

Alltså borde det finnas en regel om att alla jakthundar som ska användas till sällskap, måste aktiveras med det de från början var framavlade för, alltså tex viltspår eller apportering för att må bra. Låter bra faktist, även om nästan ingen som jag känner gör det

Hur ska man då aktivera en vallhund, som typ border collie, om man bor i lägenhet?

#42 Godkända för avel, nej. Tyvärr. Men det skulle behövas! Inom vissa raser finns krav för att de ska kunna registeras, men långt ifrån alla. Dock är det en merit, och meriter gör ju hundarna och deras avkommor mer eftertraktade. Man litar ju mer på att en plattång som blivit testad med goda betyg faktiskt fungerar än en som man inte vet något om (eller som fått dåliga betyg).

Det där med regel skulle däremot inte fungera så sätt, uppfödarna kan ju avgöra vem de säljer valpen till men inte vem de i sin tur väljer att sälja till. Dessutom faller ju hela "sällskaps"-grejen om man gör det de är gjorda för. I grund och botten är raserna ju alltid det de är gjorda för, en jaktras är alltid en jaktras även om man väljer att använda den till sällskap också.

En border collie aktiverar man med vallning (och mycket annat då) där det finns får eller vad man nu ska valla… det gäller att ha kontakter så man kan finna bra får att valla, någon som lär en, någon att valla med och byta erfarenheter av… om man bor i lägenhet eller slott har ingen betydelse.

#39

Säger som Madde, HALLELUJAH!!!!

Blev nog lite kär i dig nu!

38, jaha trode han även leta mögel i hus att ni träna på det  Bra är det iaf att det räknas som bra merit för det tycker jag att det är.

#45
Vetefan om det räknas som en merit när det gäller avelsarbete om jag ska vara helt ärlig.

#37

Seriösa uppfödare  som önskar ha sina kullar med på Labrador Retriever-klubbens valphänvisning ska följa LRK:s avelsrekommendationer samt SKK:s grundregler.

Därmed är det en merit att uppfylla deras krav och du köper inte "grisen i säcken" på Blocket.

Alla hundar tycker om att jobba oavsett om det är en Am. Staff. eller Pudel.

Vilken hund tycker att det optimala här i livet, är att gå en sväng med matte/husse och sedan inte aktiveras alls?

Att Marodören var en hejjare på att leta mögel och testa mattor som valp var inget som störde mig. Jag har en possitiv livssyn och det finns 1000-tals viktigare saker att bry sig om än Marodörens framfart.

Självklart så tyckte jag inte att det var roligt. Men det var värdsliga ting som lätt kan åtgärdas.

#27 "Jag anser inte att det är rätt, man förstör också raser på det viset genom att inte bevara dom för deras andamål."

#39

Oj nu blev det lite fel med förra inlägget…

#27 "Jag anser inte att det är rätt, man förstör också raser på det viset genom att inte bevara dom för deras andamål."

Du använder alltså dina schäfrar till vallning då? Eller aktiverar dem med liknande saker, som tillgodoser deras vallningsegenskaper?
En schäfer är från början i grunden en vallhund vilket man måste komma ihåg.

**#39
**Samma fråga till dig som jag ställde ovan. Angående om att schäfer i grunden är vallhundar.

#49

Men då verkar du ha missat att man Inte avlat vidare på Schäferns ursprungliga vallegenskaper.

Dagens Schäfer har avlats i absolut första hand på sina andra goda egenskaper och man har då förstärkt dessa för att få den Ultimata Brukshunden.

Så nej, jag vallar Inte med mina Schäferhundar, dom har nämligen Inget vall i sig.

#50 Men det är alltså okej enligt dig, men inte att avla bort apport/jakt egenskaper på andra hundraser så de skulle passa bättre till enbart sällskap?

Att dagens schäfrar inte skulle ha någon vall alls i sig tror jag inte ett dugg på, finns ju flertalet exempel på schäfrar som precis som BC försöker valla billar/cyklar m.m.

Det tar oerhört lång tid att avla fram hundar med speciella egenskaper och att det sedan bara skulle gå att "avla bort" på en handvändning går inte ihop bara.

Att schäfer är den ultimata brukshunden kan väl sedan också diskuteras.

#51
Då är frågan ang Schäfrar som "vallar": Är det faktiskt ett rent vallningsbeteende som ligger i hundens natur eller är det ett stressbeteende? Eller kan det t o m vara ett jaktbeteende?
Jag har en Labrador som "vallar" gäss, det är alltså i mina ögon ett klockrent jaktbeteende men för andra ser det ut som om hon vallar.

Dessutom så försvann inte vallningen hos schäfern för att den skulle bli en sällskapshund, utan för att den skulle komma att användas inom andra områden. Eller har jag fel?

#51

Jag kan tyvärr inte påverka hur aveln inom rasen har formats det senaste årtiondet och mer.
Schäferhundens avelsmål Idag är att vara Brukshund, Inte vallhund.

Givetvis är detta OK anser jag, då den uppenbarligen fungerar bättre som brukshund än vallhund.
Det vore lite skillnad om Schäfern idag var lika poppis som vallare som en BC.
Men det är den icke så vitt jag vet. Nu räknas inte några bönder bakom Jesus rygg i ngt U-land eller så. ;-)

En Schäfern som vallar bilar/cyklar mm som du skriver är uppenbarligen understimulerad…

Bah, den diskussionen vill du Inte ha med Mig, det kan jag tala om för dig redan Nu. Disk det gärna, dock inte i Denna tråd som trots allt handlar om Marodören som blivande avelshund.

Nu måste jag sticka, ska åka och Träna bruks med min Schäfer.;-)

Vi får väl se om det så småningom blir några fler labbar med "Iceman" som pappa. Men visst tycker jag att det är skoj att uppfödaren är supernöjd med Marodören. Och att även den uppfödare som äger pappan tycker att killen har blivit ett praktexemplar.

Klart att jag blir stolt, för jag tycker att han är "en liten skit".

Men Marodöregenskaperna har han lagt av med. Nu har jag en nyrenoverad hall, ommålat kök, en ny fondvägg i sovrummet, ett lagat hål i vardagsrummet. Byrån i hallen är slängd och alla massakrerade hundbäddar är slängda. En vägg i "dataurmmet" är inte lagad än, eftersom jag inte kan bestämma hur jag vill ha det.

Jag fick nyrenoverat, ny hallmöbel och Marodören fick en Bia-bädd. Så visst förde hans bravader något gott med sig. Samtidigt kan jag vara helt övertygad om att jag inte har något mögel i väggarna.

Duktig kille.

På kortet valpen Amos och yngsta dotterns "mördarhund" Quila.

#54 Klart du ska få va stolt över din hund! Det är väl bra att ha mål med sin hund och ännu roligare att uppnå det!

Lycka till med din söta marodör :-)

#55 Det gör mig också mer motiverad att helhjärtat satsa på jaktprov.

Så oavsett vad som händer så för det lite gott med sig. Kanske en blivande SVCH?

#56 Precis! Positivt tänk kan man komma långt med! Jag tror helt klart att han kan bli en SVCH :-)

Hum… skrev jag för mycket kanske? Tyckte att jag besvarade dessa frågor så väl…

#49 Ja, vill du gå så långt så är ju alla raser och blandraser vargar i grunden… men bara för det behöver man inte bevara vargegenskaperna, vilket det heller inte gjorts. I grund och botten ligger det lite av varje i de flesta raser, men det säger inte att det är något man vill bevara. Hundarna ska ju i första hand vara anpassade till det vi främst behöver dem till (hur illa det än låter…).

Ska vi diskutera dagens raser så måste vi ju också hålla oss till vad de används till, och då bör vi ju kunna vår rasstandard eftersom att den utgör facit för rasen, det är den som sätter ribban och det är den vi måste ändra i om vi vill ändra rasen. Och egentligen räcker det med om jag svarar på din fråga genom att citera lite ur rasstandarden:

Användningsområde: Mångsidig bruks-, vall- och tjänstehund. Bakgrund/ändamål: "…Den tyska Schäferhundklubben, vars planerade avel startade efter klubbens grundande 1899, baserades på hundar som härstammade från central- och sydtyska vallhundar med slutmål att skapa och avla fram en hund, i högsta grad lämplig för bruksändamål…" Uppförande/karaktär:"…Den måste besitta mod, kamplust och hårdhet för att vara lämplig som sällskaps-, vakt, skydds-, tjänste- och vallhund."

Vad ger det oss? Schäfern är en mångsidig ras, som används till både det ena och det andra. Vallningen finns i den, slutmålet är däremot bruksändamål, vilket då inte gör det speciellt konstigt att det idag främst är bruks de används till.

Schäfern är alltså en ras med många ändamål, en sån där man kan avla för många användningsområden. Jag tror bestämt att det främst är bruksuppfödare idag, men det finns säkert många som också använder schäfern till vall och avlar främst på de egenskaperna. Målet med rasen är däremot denna hund som i högsta grad är lämplig för bruksändamål, och det kan väl bara tolkas som att bruksegenskaperna ska gå främst? Och då faller väl vallegenskaperna så småningom bort?
Vallet tolkar jag det som att man inte främst avlar på, rasstandarden säger iaf så och den bör man ju lita på, men självklart kan det slå åt då de dels härstammar från vallhundar och dels fortfarande delvis avlas för vallet. Skulle man ha den oturen/turen att få vall i sin hund så gör man bäst i att stimulera det behovet också, men i många linjer var det länge sen någon vall fanns(man avlar ju mot bruks) vilket gör chansen för vallbeteenden ganska så liten. Visst att det tar lång tid att få bort allt och att det tar många generationer innan saker och ting helt faller bort, men många av våra raser har idag helt bortfallna beteenden och förstärkt andra förmågor, och schäfern är ju ett pågående arbete (känner jag mina tyskar rätt så är det perfektion som gäller, allt annat sållas bort…) mot bruksperfektion.

#51 "Men det är alltså okej enligt dig, men inte att avla bort apport/jakt egenskaper på andra hundraser så de skulle passa bättre till enbart sällskap?"

Här är skillnaden, på schäferavel och labbeavel!

Rasstandarden:

Användningsområde: Apporterande fågelhund Bakgrund/ändamål: "…Rasen har som sin huvudsakliga uppgift att vid fågel- och småviltjakt arbeta efter skott och då främst som apportör…" Helhetsintryck: "…Den är mycket rörlig, har utmärkt luktsinne, är en god apportör och har passion för vatten."

Ser du skillnaden? Labben ÄR en apportör, först och främst,  schäfern är en mångsidig bruks- vall- och tjänstehund med mål att bli i högsta grad lämplig brukshund.

I schäferns standard finns det skrivet att den har många användsningsområden vilket gör det möjligt att avla på både det ena och det andra, även om de (Den tyska Schäferhundklubben) har som mål att bli optimala för bruks.

I labbens standard däremot så finns inte ett ord om sällskap, bara att den används till apportering, har som huvudsakliga uppgift att apportera och som helhetsintryck ska vara en god apportör. Inte ett enda ord om sällskap finns.

Varför då avla på något rasen inte ska vara till för? eller avla bort det den ska användas till?

Schäfern som vallhund finns det inget större behov av, vi har många stora vallhundsraser som klarar arbetet lika bra och alltså bör ha företräde till de vallningsmöjligheter som finns(vad jag vet blir ju inte vallningsmöjligheterna fler och fler i dagens samhälle…). Apporterande fågelhundar, labben i detta fall, kan däremot användas till sitt ursprungssyfte och iaf genomföra de små proven som borde krävas, ingen konkurrens där inte!

Vill man ändra en ras gör man det genom att påverka rasstandarden, annars kan man hålla på med sitt nya rasskapande för helt andra ändamål utanför ursprungsrasen och låta bli att dra ner ryktet i avgrunden för rasen som helhet.

Det finns nämligen inget värre än rashundar som inte kan användas till sitt ursprungssyfte, eller för den delen uppfödare som på egen hand väljer att skita ner rasen.

Tsset…….. Amen! Vad skulle jag göra utan dig, va?

Ja du Nikkis, ersätta mig i mina långa diskussioner och åsikter kanske? Fast det gör du ju (oftast) med mig också