det enda som jag tror fungerar är att börja om med ensamhetsträningen. hon behöver veta att ni kommer tillbaka när ni går ut. Börja med att rasta henne så hon är relativt trött och sen börja med att ta på er kläderna och sen ta av dem.. gör så tills att hon inte bryr sig om ni tar på er ytterkläderna. sen efter det så går ni bara utanför dörren. stänger, låser sen direkt låser upp och går in. samma sak där fortsätt tills att hon inte bryr sig. sen kan man utöka med nån minut åt gången men lämna henne aldrig ensam de första gångerna när hon är uppspelt. Sen tror jag att precis när ni ska börja med nästa steg på övningen att hon ska vara trött de första gångerna tills ni märker att det går bra.

hoppas du förstod lite vad jag menade

#1 Det där låter som bra steg.
Men tänk också på att inte blir helt överglad när ni kommer in igen. Det kan förstärka hundens rädsla istället, för att den får klapp och godis för att det verkligen varit synd om den. Det är klart ni ska ge den beröm, men inte överdrivet liksom  Om den varit lugn alltså  Sen får ni "överraska" hunden att ibland får den följa med ut och nästa gång går ni bara ut och sen in själva. Så inte hunden vet på en gång att "nej, nu blir jag ensam". Det kan vara bra att också börja med att gå ut själv någon gång, annars blir det som en kedja, först går jag (hunden) ut och blir lite trött, sen lämnar alltid min matte mig. Om hunden behöver ut kan du liksom först gå ut och in några gånger själv och sen får hunden komma ut liksom.

Hoppas träningen går bra! Men som du säger, det kan säkert ta tid!

Tycker Du ska ta hjälp av en duktig instruktör som kan vägleda Er genom detta. Har Ni testat DAP?

Ja, sök hjälp hos någon. Eller börja om med ensamhetsträningen. Eller varför inte bara fixa hundvakt och dagmatte när ni måste iväg?

Ett litet boktips är Rädsla och separationsproblem hos hundar av Kerstin Malm. Inte säkert att tipsen där hjälper er hund, men jag gillar verkligen sättet som de jobbar med ett av fallen som beskrivs där. Träningen börjas med att göra hunden mer självständig i vardagen, och inte så himla beroende av att följa ägaren överallt.

Kolla om boken finns på ditt lokala bibliotek, för den är väldigt intressant tycker jag. Har de inte boken så brukar det ju gå att fixa så att de kan ta in den från något annat bibliotek.

Ett bra sätt att träna är att avgränsa henne från er när ni är hemma men jämna mellanrum. Tex, sitter ni framför TV så stäng av rummet med ett kompostgaller, bry er inte om ev protester, ge henne ett ben att ödsla lite tid på. När hon varit hemma och ni kommer hem så hälsa absolut inte på henne, säg ingenting, vare sig beröm eller bannor. Det skall vara helt naturligt att vara ensam en stund och det skall inte uppmärksammas. Träna extremt korta stunder och som sagt, bry er inte om henne under träningen.

För övrigt är det olagligt att ha hund i bur i hemmet så ni får tänka ut en annan lösning.

Lycka till med tränandet!

#5 Håller med. En mkt bra bok!

Hej!

Jag tycker att det låter som om hon är "fastlåst" i sin rädsla och även om det så småningom skulle kunna gå att träna bort så skulle jag välja att ge henne ett homeopatmedel som hjälper henne att sluta reagera så paniskt.

Jag är djurhomeopat och har behandlat många djur med liknande panikkänslor och det fungerar väldigt bra. Vill du läsa om vad homeopati är så kolla gärna min hemsida www.whiteday.se

#6 Zootz

Jag blev nyfiken på det där du skrev om olagligt att ha hund i bur i hemmet. Jag hittar ingen sån paragraf, jag kan vara dålig på att leta kanske. Kan du hänvisa till en källa?

Tack för alla era svar!!

Jag har precis avslutat en 2-dagars kurs i konflikthantering och fått ladda batterierna litegrann inför stundande träning med hunden  

 #1 och #2

Jättebra tips!! Ska börja med det redan idag!! Det blir litegrann som att börja om från början men med en helt annan vinkling! Men jag är villig att prova allt jag kan!!

#3

DAP.. det är nån grej som sänder/sprutar ut nånting lugnande i luften va??

#4

Jo, vi har massor med hundvakter som vi utnyttjar till tusen men det kommer tillfällen då ingen är tillgänglig. Det är lite mer påtagligt nu när det är varmt ute och vi ska iväg med bilen tex. Det enda alternativet blir ju att lämna henne hemma för hon kan ju inte följa med i bilen och riskera att bli stekt!! Det är de tillfällena som är problematiska!! :-s

#5

Ok =) Ska kolla upp den boken direkt!!

#6

Vi har lyckats få henne att kunna avlägsna sig från oss, eller framförallt mig, när vi är inomhus. I början var tom det en omöjlighet, hon skrek som en galning om vi skärmade av oss från henne, så det är ju ett framsteg iaf =) Hon är fortfarande pigg på att följa efter mig om jag rör på mig i huset men det funkar att säga till henne att gå och lägga sig på sin "plats". Och jo.. jag har nyligen blivit informerad om att det är olagligt med bur inomhus numera, därför känner jag att jag måste få hjälp med henne annars vet jag inte vad vi ska ta oss till!!

#8

Japp, ska kolla upp det alternativet oxå!! =)

Tack för alla svar, nu blir det hårdträning här hemma!!

# 9. Du kan ju kolla jordbruksverkets regler gällande djurhållning. Eftersom jag är kennelkonsulent i SKKs regi så vet jag att det är så. Det är inte tillåtet att ha hund i bur alls. Med undantag för bilresor och tävlingdagar då man tex vistas på utställning. Det är även ok vid enstaka tillfällen men där kan det lätt missuppfattas då en del menar att det är tex när man har löptik och hane i samma hem, dvs 2 gånger per år eller vid utfodring osv. Det är regelbunden användning, inte tillfällig användning. Inte ens för "träning i bur" eller "passivitetsträning" är det ok.

Tyvärr är det många som inte vet att hund inte får hållas i bur!

# 9. Burhållning

# 10   Här kan Du läsa om D.A.P

#11

Jag erkänner att jag inte visste om det för än några veckor sedan!! Jag hade inte för mig det var så för några år sen. Har varit utan hund i typ 3 år.

Det är ju därför det är viktigt för mig nu att få all hjälp jag behöver för det börjar bli mindre kul!!

Hon är extremt reserverad mot min make och ibland skrämmer han bokstavligen skiten ur henne så han har inte mycket till övers för henne längre. Det blir väl någon form av ond cirkel det där, hon känner att han känner osv osv..

Jag är ju såklart glad för alla framsteg hon gjort/gör men det är ju inte roligt att endast 3/4 av familjen är "accepterad".