men herrgud vad jobbigt för er,man anklagar sig själv så fruktansvärt när sånt händer, men betänk att den andra hunden (vad jag förstod) inte fick några skador, den kan ha visat aggression mot din hund som ni inte hann uppfatta sånt går ju så fort ju.

jag skulle vilja tipsa er om att ta kontakt med en hundpsykolog och göra en utredning på hunden så ni inte avlivar den utan att veta att ni har gett den alla chanser som finns att få.

hoppas allt löser sig, jag känner med er alla!

kram lena

Vad hade du tänkt göra med hunden? Avliva den eller låta den genomgå en grundlig undersökning? Jag tycker personligen att ni skall ge hunden en chans om ni inte sett sådana tendenser förut, och ja.. Jag har själv varit med om samma sak(omplaceringshund), den hunden lever än idag och har sedan dess inte hänt igen. För självklart fick hunden veta att det den gjorde är strängt förbjudet och den skämdes när den fick veta att det var fel det den gjorde.

#1 Tack!

Kan säga att känner mig sååå dålig just nu. Men hur skulle jag veta att han skulle göra en sån sak?! Jag ville ju bara ge en omplaceringshund en andra chans. I mina ögon har han fått det, och en hundpsykolog skulle aldrig kunna ändra på att han försökte äta upp en annan hund.

Den andra hunden visade absolut ingen aggression, han satt och vilade efter en träningsmoment.

Det är rätt som du skrev, han fick inga skador så att han blödde. Bara lite risp i hunden. Det tack vare att han hade så mycket päls och att jag fick hjälp att få bort vår hund så snabbt som möjligt!

Men jag kan ju säga att jag lätt hade velat bli osynlig där på planen där jag stod med med j**vla hund och alla kurser hade stannat upp och kollade på oss. *suck*

#2 Det är avlivning, tyvärr. Han är världens goaste, hemma, men jag kan ju inte vara rädd för att han helt utan förvarning ska hugga någon. Det hade varit en sak om han hade morrat och rest ragg innan. Men han satt bara vid mina fötter och kabom sprang han mot den andra hunden, kedjan gick av, och han satte sig fast i den andra hunden. Den hann inte ens ställa sig upp.

3, men nu när du är chockad och skäms över vad din hund gjorde så tänker du mera på hur du känner, egentligen inte på hur din hund mådde och varför det hände, och självklart är det av största vikt att göra en undersökning för hundens skull,har man hund så händer sånt alltid någon gång i en hunds liv mer eller mindre och det får man lov att göra det bästa av, ge hunden en chans till hade han velat äta upp någon så hade han garanterat gjort det även om ni försökt sära på dem, för då hade han låst käftarna och skakat hunden.

förstår att det är kämpigt men tänk på hunden i stället…..

tröste kram

lena

#5

Visst är jag chockad. Men jag vill inte ha en hund som jag behöver vaka över. Han kan ju upprepa det här fler gånger, det riskerar jag inte, för min omgivnings skull. Det var inget runt honom som jag kan "skylla" på utlöste attacken. Han är ju till och med kastrat, annars hade jag kanske gripit efter det halmstrået…

att han är en kastrat behöver inte betyda att han inte utövar sina nedärvda gener för det,många som till och med blir värre  fast dom är kastrerade, och jag tror inte du behöver oroa dig över att du inte får ett rätt svar av en expert i så fall, dom talar om om du behöver vara orolig och vaka över honom .och hur du än känner och tycker just nu, så hinner aldrig människan avläsa alla signaler på en hund, det finns inte en chans till det, så man kan aldrig säga att inget utlöste det beteendet.

Åh nej ska han behöva dö!? Men tänk om skulle gå att göra nåt åt problemet med psykologhjälp?

Herre gud va sjukt att avliva en hund man inte ens gett en chans. Man kan nästan aldrig veta vad som avlöser en sådan attack, hundar har ju måste fler sätt att kommunicera på än vi tror oss veta.

Det finns även många som gärna tar sig an en problemhund just av den anledningen att de vill undvika avlivning. Försök omplacera honom igen om du inte litar på honom. Vi ska inte leka gud och ta död på våra vänner. Det är mord. Speciellt inte när det finns hjälp att få, även om du verkar försöka övertyga dig om att det inte finns.

#4 Jag anser att du skall göra en grundlig undersökning först och främst innan du verkligen bestämmer dig för att avliva hunden. Min hane som jag har(nämnde i #2) var det som flög på en annan hund helt utan orsak, kopplet gick av och smack sa det så satt han i en annan hund. Jag övervägde länge hur jag skulle göra, körde med två koppel(och två halshand) som säkerhet och gick bland vänner med deras hundar för att se reaktionen. Han visade ingenting mot någon av deras hundar, men när han fick syn på den hunden han flög på så blev han helt tokig. Så jag drog slutsatsen att det är just den hunden han inte tycker om och inte kan vara i närheten av. Han lever idag och är lycklig.

Sen så är det för hundar som oss med människor, tycker vi inte om folk så visar dom flesta det. Dock så kan inte hundar slänga skällsord på varandra utan visar det genom att slåss odyl.

Sluta komma med moralkakor! TS har fattat ett oerhört svårt beslut, och jag tror inte att det beslutet kommer av lättja eller ondska. Att låta en opålitlig hund somna in är INTE mord, och i mina ögon betydligt mer ansvarsfullt än att låta hunden valsa runt i omplaceringskarusellen.

TS: Jag har full förståelse och respekt för ditt beslut. Fundera ett varv till om du inte ska genomföra en grundlig undersökning för att utesluta smärta eller sjukdom innan du tar det slutgiltiga beslutet, men som sagt, det är ditt beslut och du som måste känna dig trygg med det. Mina tankar går till er.

Absolut att trådskaparen vet mer om den här hunden än någon annan här.

Samtidigt hade antagligen(?) inte ens tanken kommit på tal för en vecka sedan.

Vad är det som avgör att hunden är glasklar för avlivning?

att hundar ryker ihop händer, det är djur vi snackar om och jag tycker verkligen inte att alla hundar ska behöva acceptera att gå ihop med allt.

Men visst, känner ni att ni inte kan ta honom är det bättre att han får somna in.

Tack för stödet marylojs! Den här hunden har i mina ögon fått en andra chans. När han kom till oss juckade han på alla människor och hundar han såg, inte av dominans utan som nån slags överslagshandling. Han var helt i taket och överallt. Nu är han en lugn och bra kille här hemma. Men tydligen hade han tagit för mycket stryk psykiskt av sitt förra hem, helt utan regler och utan socialisering.

Det finns mycket mer jag kan skriva om denna hund. Vi har iaf laggt ner vår själ i honom, vi var på god väg till att få en stabil hund. Men jag anser att om han kan göra detta en gång kan det hända igen.

Att kalla oss mördare… För att vi försökt rädda en omplacering, som det visar sig kan vara en fara för allmänheten och vi avslutar detta innan nån får sätta livet till. Elakt sagt i mina ögon!

Jag förstår hur du känner. Ett sådant beslut är alltid svårt :(
Jag tycker du först ska göra en undersökning och sedan begrunda ditt beslut på resultatet.
Respekterar ditt beslut, och hoppas att du väljer rätt för DIG och hunden.
Det är ett väldigt moget och svårt beslut, och jag måste erkänna att jag själv skulle tänka samma som dig. Jag har en omplacering med div, problem som är svåra att få bort då ingen av oss vet vad det beror på. Det är en reaktion bara. Hunden associerar och hon gör vissa saker utav bara farten. Saker vi kan leva med, då det är så mycket vi har fixat med henne.
Skulle hon dock hugga en annan hund, utan förvarning från henne, eller ett tecken på den andra hunden, eller ett barn eller en annan människa. Skulle jag ta henne till veterinären för en undersökning. Visade den att hon inte hade ont eller så, skulle jag överväga avlivning.

Tankarna till er.
//Kindred.

#9 Kan man inte garantera att hunden kommer till ett bra hem, tycker jag det är bättre om den får somna in. (om det nu är något "fel" på hunden)
Sen är det mycket stress för en hund att flytta runt..
Så det är inte mord.. Det är ett svårt beslut, och hon behöver inga sådana påhopp.

de är absolut inte mord. Man ska inte gå o behöva vara orolig att hunden ska gör det igen nästa gång kanske det är ett litet barn. Det är ingen lätt sits du sitter i o jag lider med dig. Att ta bort en hund är ett svårt beslut men kan också vara det bästa för säkerhetens skull. Men de hade ju varit bra att veta varför hunden gjorde som han gjorde men det är ditt beslut o du känner hunden bäst så vad du än väljer och det känns mest rätt för dig så hoppas jag att allt blir bra.

ni människor utan medkänsla o förståelse som skriver massa fula kommentarer o påhopp kan ju hålla dom i huvudet i stället för att göra det värre för en person som redan har det svårt

ordet mörda är ett starkt ord, skulle nog be om ursäkt om jag vore som dig.

det är stor skillnad på att försöka hjälpa tipsa om saker än att regelrätt hoppa på folk med sånt.

även jag lider med dig

lena

Jag tycker att du skall göra som du känner, du känner ju hunden och såg hur den reagerade, inte vi här på forumet;). Förstår om det känns jättejobbigt men lycka till med vad du nu än beslutar att göra.

Jag tycker att du Molla har tagit ett bra beslut!

Jag har full förståelse för dig! Det är så lätt att sitta här och tala om för dig vad du bör göra (enligt andra) men det är ju faktiskt du som ska leva med det, inte de.

Själv hade jag reagerat som dig med att överväga avlivning då jag skulle ha så dåligt samvete om det hände igen.

Lyssna på dig själv och ditt hjärta och hjärna så kommer du veta vad du ska göra!

Antar att det redan är försent nu iaf. Men vad sa dom på hundklubben när dom såg hunden anfalla? Finns oftast mycket kunnigt folk där som kan se om det är allvar. Om det tex skulle gå att jobba bort osv.

Tackar de som stöttat.

Nu är det gjort. Ingen mer kan skadas.

Kurshandledaren stod precis brevid när det hände, han såg ingen förvarning innan han heller. Hunden hoppade bara till mot den andra hunden och kedjan gick av. Han tyckte också efter alla omständigheter att mitt beslut var det rätta.

Nästa vecka går vi med grandisen. Han är superlyhörd och drar inte i kopplet alls. Ska bli lite av en revanch att visa alla att den andra hunden beteende inte "kommer från mig". Menar, kan tänka mig att det pratas mellan många som inte vet omständigheterna. Kanske knäppt tänkt av mig. Men de måste ju tro att jag är en usel hundägare som hade en sån hund.

Nä, nu ska jag inte tänka mer på det här för idag. (försöka iaf) Man blir trött av konstant ångest!

Vad synd att det behövde sluta så här. :(

Konstigt att kedjan gick av också. Det var ju verkligen otur. Annars hade det väl aldrig hänt. Troligtvis har din hund väldigt osäker och när hon kom till så många hundar så blev hon nervös.

Synd eftersom hon fungerade så bra hemma som du skrev.

Vad var det för ras nu igen? Har för mig att det var en blandras.

#23 Det finns många du kan prata med här.
Du behöver inte gå igenom det ensam.

Håller med gejsa, om att det var synd, men kanske det enda rätta.

//Kindred

Hej

Vet att jag sticker ut näsan nu, men tycker att det är ett riktigt beslut, ett modigt och verkligen ett klokt beslut. Det är inte lätt, vara sig hunden är sjuk eller ej, men det är ett mycket hårt och fasansfullt beslut som vi alla måste ta någon gång. Man vänder o vrider på allt, för att slippa, men ibland måste man göra det för djurets skull, inte för våran egen, för då hade nog inte jag varit själv med att säga "jag väntar en månad till, kanske det blir bättre"….

Vissa människor borde aldrig få äga eller ens föda upp djur. En kompis till mig har köpt en vit schäfervalp 18 veckor idag, som är så knäkt psykiskt att han inte litar på någon, man kan inte röra han, inte klappa, gosa, mysa och knappt gå ut med han - HAN ÄR RÄDD FÖR ALLT!!  Frågan är om han någonsin blir ok. Jag anmälde manne, men inte fanken har Miljö-hälso gjort ett dugg, mannen fortsätter att sälja valpar, nu ska han ha börja med småvalpar, för han tyckte att det gav mer än stora. hm

Vad göra???

Molla, alla styrkekramar till dig o familjen, även om det svider och hjärtat är krossat, så har hunden det bättre med de andra som fått gå över Regnbågsbron… Ni ses igen senare, och då kommer ni att se att det var ett bra beslut….

#26 Håller med dig till 100% Vi har en gång i tiden själva avlivat en schäfer pga att hon försökte hugga en liten pojke. Vi hade den turen då att pojken bara fick ett blåmärke men vi vågade inte chansa på att det inte skulle hända igen och då kanske gått riktigt illa… Besluten om avliving bygger ju inte på att man är arg på hunden utan mer att man är orolig för att det ska hända igen, hur hunden mår när den känner ägarens oro och ångest inför möten etc… så för mig är det ett beslut man ibland måste ta för både sin egen och hundens skull!

Fortsätt att anmäla mannen! Tar han mer än 2 kullar/år.. anmäl! verkar han missköta djuren… anmäl! för precis som du säjer borde vissa människor inte ha djur.

#26# Var bor han som föder upp vita schäfrar? Har dom möjligtvis hästar också?

ja de vore bra o veta vem denna mannen är har nämligen en bekant som precis köpt en 18 veckors vit shäfer

Nä den här mannen bor utanför hörby, har en 7-8 småhundar, papillion samt en vit liten ras, liknar samojed, samt 3 vuxna vita schäfrar. Mannen påstår att han gått ur SKK, därför har han inte reggat valparna, men båda föräldrarna är utställda med både CERT o CH titlar… Varför reggar man då inte valparna?? Pratat med SKK och de kan inte lämna mig upplysningar om mannen. Hälso o skydd säger bara "Han har lovat att inte avla mer" men mer händer inte….

#28

Nä inte vad jag kunde se, men en get som hade ett stängsel gjort av tvättlina….

Förstår ni varför jag inte fattar vad Hälso- håller på med????

Hej hej.

Tänkte bara höra om hunden var kastrerad eller inte??

För dom blir ju bättre som kastrater. Har ju jobbat på en hundkennel och där hade vi med en hane som var agresiv mot andra hanhundar men så fort han kastrerade så vart det bra.

Det rekomenderar ju även "hundgurun" Ceaser Milan att man ska göra på hanhundarna.

Hoppas att det känns bra med beslutet ni tog iaf.

Vad ni är snälla! Det känns lite tungt idag, tankarna vandrar hela tiden till attacken. Det var tumult och skräck och ångest, känslan kommer lätt tillbaka.

Var på hundklubben nu ikväll och tränade lite med grandisen, för det är ju honom vi ska dit med istället. Det var lite läskigt att gå ut på banan igen och efter en stund märkte jag att jag omedvetet hade varit på alla ställen på banan utom där det hände… måste vara nåt inre motstånd.
Iaf skönt att ha varit där en gång i lugn och ro innan nästa kurs på tisdag.

#32 Han var kastrerad och hade blivit det så fort han blev könsmogen.

#24 Han var blandras. Man såg att han hade amstaff i sig, sen vet vi inte. (Vill nu inte ha någon diskussion om "kamphundar", han var en familjehund och inget annat!)

#31# Dom bor neråt skåne iaf. Kanske inte har hästarna bredvid sitt hus. Men dom har bott i Katrineholm förut. Har blivit anmälda över 11 ggr. För att dom inte sköter sina djur alls. Vet två som köpt hund av dom. Mycket nervösa hundar redan som valpar. En fick avlivas som 1 åring pga den höll på att bita ihjäl en liten hund inom familjen.

#32 En hanhund behöver verkligen inte bli bättre bara för att kastreras men har man tur så blir dom det!

#33 det tar ett tag att komma över sorgen efter hunden och ångesten vid attacken med tänk positivt. han har det bra nu och för dig kan det bara bli bättre… Lycka till med träningen av gd´n;)

Jag beklagar verkligen. Han kanske har fått något fel? Eller han kanske har ont? Uppkalla veterinär. Det är mitt råd. Inte för att göra dig mer orlig och ledsen. Men om det händer fler ggr kanske det är bäst att hunden får somna in.

37,denna hunden är redan avlivad och har det bra nu vad jag minns i alla fall??,gammal tråd ;-)

Japp, inga fler olyckor kan ske med honom mer!

Fast hörrni! Jag har funderat på era svar såhär i efterhand. Det är många som skriver att jag ska kolla upp honom hos veterinär för att han kanske har ont.

•  Men om vet säger att det inte är nåt fel på honom, då har jag en opålitlig hund.

• Om vet säger att han har ont, då blir han behandlad -men jag vet ju fortfarande inte om han har fått "blodsmak" och kanske attakerar igen. (observera att det är ett "talesätt", hunden han bet fick inte en skråma, ottroligt nog)

Förstår inte vad utredningen skulle ge? I båda fallen vet jag ju inte om han ska bita igen…

(hoppas ni fattar, har svårt att uttrycka mig ibland, hjärnstillestånd… ;) )

Min Ludde har också attackerat en hund på hundklubben. Han fick flera sår. Det var svårt att sära på dom. Men det är bara honom som han inte tål. Iofs ser jag till att han inte får lukta på alla hundar på hundklubben. Vissa morrar han åt tex. Men jag kan ha honom lös när vi tränar och så.

Min Ludde har inte ont någonstans. Han tålde inte honom bara. Det är ju så i livet att vissa passar inte ihop och då gör utfall. Dom sa på hundklubben att den hunden har blivit påhoppad två ggr förut så den visar troligtvis fel signaler. Att det inte var fel på min Ludde. Det var därför som jag frågade dig förut vad dom sa på hunklubben tex.

Jag såg inte när din hund hoppade på den där hunden. Men tycker nog så här efteråt att du kanske var för snabb isf när du nu skriver att den hunden inte fick en skråma. Men det är vad jag tycker.

Din hund var ju också en omplaceringshund så man vet ju aldrig vad den varit med om innan du fick honom. Jag har ju själv fött upp Ludde tex. Så du kanske hade rätt ändå. Ingen som vet så här efteråt.

Observera! Jag är inte ute efter att vara elak nu. Men du frågade ju nu. Och jag hade inte tänkt skriva detta. Men din chock verkar iaf ha släppt nu så du kan läsa vad vi skrivit. :)

Jag var också rätt så chockad när det hade hänt. Det är nu 2 år sedan. Jag sa på hundklubben att jag tar bort honom eller så slutar jag gå hit. Men dom sa, inte då, det är inget fel på Ludde. Det är bara att fortsätta. Så det är tack vare dom som jag fortsatte gå där. Och inget mer har hänt där sedan dess. Vi håller oss så långt bort ifrån varandra som vi kan, hon som har hunden och jag när vi är där samtidigt bara. :) Så det fungerar bra.

Att den andra hunden inte fick någon skråma var bara ren tur. Phenix satt fast i halsen på den andra och vi fick slita i kanske 30 sec innan vi fick loss Phenix. Och han släppte aldrig, utan vi fick dra bort skinnet allt vad vi kunde.

Visst var jag chockad och skakad, men vi fattade beslutet om avlivning vid agressivitet långt innan vi bestämde oss för att ta just den omplaceringen. Att Phenix inte heller  lyfte ena mungipan ens innan han attakerade gjorde att vi kunde bestämma oss lättare. Tänk om det hade varit ett barn som han helt utan förvarning hade hoppat på.

Visst kanske det var just den hunden han inte gillade, men vi vågade inte prova och se om han skulle hoppa på någon mer…

Nu går vi på hundklubben med våran lilla bjässe, och det går super!!! =)

#43Väldigt konstigt att den andra hunden inte fick en skråma om ni SLET loss han under 30 sek! Låter väldigt konstigt. Man sliter aldrig loss en hund som har bitit sig fast, det förvärrar skadorna. Man väntar tills hunden tar omgrepp…….Nu har jag inte läst igenom hela tråden. Men jag hoppas hunden inte blev avlivad för att han flyg på EN annan hund?

Ska inte gräva i sånt som är redan är gjort. Men tycker personligen att det är ett drastiskt beslut med avlivning. Har hunden aldrig tidigare visat agg eller betet sig på liknande sätt, så är det väl ett väldigt konstigt beteende som bör undersökas, utredas. Känner till hundratalsfall där hundar som varit godheten själva, helt plötsligt blivit ectremt aggressiva. Ett fall var en hund som helt plötsligt bet ett av barnen i familjen. Vid obduktionen på hunden fann man en penna instucken i hundens öra. Vilken  otrolig smärta det måste ha varit som hunden behövt utstå. Hade man gjort en undersökning innan avlivning hade man sett orsaken.

En annan hund högg sina bästa hundkompisar. Matte avlivade hunden då det hänt 2-3 ggr inom loppet av mkt kort tid. En undersökning visade att hundens ryggkotor var mer eller mindre krossade. Självklart så visade hunden agg mot sina kompisar som vanligtvis brukar hoppa och stoja på/med denna hund. Även denna hund hade gått med stora smärtor och då matte ständigt släppte ihop hunden med kompisarna så fann hunden ingen annan utväg än att börja göra kraftiga utfall för att få vara ifred med sin onda rygg.

En hund gör ingenting utan orsak. Det gäller bara att ha eller söka kunskapen till varför.

Jag har själv en hund som "oprovocerat" gått på en annan hund. Dessutom en hund som var 1/4 så stor som min. Helt oprovocerat i mångas ögon. Men efter lite efterforskning, så fann vi förklaringen. Om samma situation uppstår, kommer det hända igen. Men att avliva henne finns inte på kartan. Hon är fullt frisk och världens goaste hund mot både tvåbenta och fyrbenta.

#45 Att ha en hund som vi inte litar på och som vi ständigt måste vakta på kan vi inte ha. Det skulle ingen må bra av.
Detta var en omplaceringshund, jag kan inte till 100% veta vad han varit med om, även om jag gärna vill tro på allt förra ägaren säger. Att det måste vara en somatisk åkomma tror jag inte på, allt levande består också av ett psyke. Kanske han hade stora "sår" där?!

#44 Den andra hunden fick ytliga revor i skinnet som inte ens blödde. Jag tackar gudarna att det inte blev värre!!!! Förstår inte varför du misstror… Och en hund som låser sina käkar tar inte om greppet…

Nu tycker jag synd om Molla….
Varför ifrågasätta detta nu när allt är över och Molla går vidare….???
Tycker Molla gjorde alldeles rätt i sitt beslut att ta bort hunden.

Varm kram till Molla..

Att ta livet av en hund på grund av EN händelse är för mig helt galet, dessutom utan att ta reda på orsaken. Jag tänker inte svara i den här tråden mer då människor som inte värdesätter ett hundliv mer än så gör mig riktigt förbannad……Det finns tyvärr allt för många människor som inte ska ha hund…..

En hund som attackerar en annan hund eller människa utan för- varning kan inte må bra innerst inne…Varför gör de då så isånna fall???
Det handlar inte om att värdesätta ett hundliv mindre. Säkerheten går trots allt före.

Så du Tezza anser då att Molla inte ska ha hund eller?????

Min hund attackerade en jackrussel när han var 7mån. Nu är han 2 år och attackerar fortfarande jackrussel hundar.  Hände en sak med en jackrussel när han var liten, kom emot mig och skulle attackera med min då 5måns valp gick emellan och skyddade. Men i övrigt så har han ännu inte lärt sig morra. Leker med iller, och råttor utan några problem. Jag leker rätt hårdhänt och mig biter han inte hårt.  Säger man aj högt så går han till korgen med svansen mellan benen och skäms.
Kan ju ha hänt nått med eran hund som ingen märkt som satt spår. Det är ju en grund när man skaffar omplacerings hund att det troligen är med nått i bagaget som måste tränas på. Klarar man inte av att ta hand om ev bagaget så ska man inte skaffa omplacerings hund hur snäll den än är. Flytta från hem är stressande.

Min kompis köpte en puli hane som var osocialiserad. Han morrar och skäller vid åsynen av alla hundar. Hugger hej vilt även sin ägare.
I början gav han sig på deras andra hund bara sådär. Men hon är hund instruktör och trode på hunden. Tränade väldigt mycket och numer är det inga problem längre. Tog iof nästan ett år, men det är vad man gör när man skaffar djur.

Du har haft din hund i 3 mån. Du tror inte att en hund kan känna sig stressad att flytta så mycket.
Redan hunddagis som kan vara en rätt stressande miljö. Tvingar in hunden med nya känslor och massa andra hundar innan din egen hund ens hunnit bli trygg med dig och lita på dig.
Det är avskyvärt med folk som bara tror att de  kan få en underbar hund leverad till dörren och inte jobba med den.
Specielt omplacerings hund. Sedan händer nått så skiter du i att ta reda på anledningen utan rusar till förste vetten och avlivar. Skäms över folk som du.
Skiter du i din hund så kolla åtminstone med tidigare ägare om de kan tänka sig ta tillbaka den då du inte klarar av den.
Eller se till att kontakta en hundtränare/spykolog och gör det rätta. Ta ansvaret för ditt djur, ta reda på anledningen innan du göra något annat. Kan lätt vara en engångs grej pga allt flyttande och att den inte hunnit bli trygg med dig.

Hade jag haft en hund i 3 mån som betedde sig på det sättet skulle jag inte skämmas. Skulle be om ursäkt ev betala veterinär kostander. Kontakta någon som kan ev ge mig svaret varför. Sedan jobba på det och försöka igen. Mest av allt så skulle jag inte gå till hund dagis redan 3 mån efter jag skaffat hund.

#49# Nu var det ju så att Molla frågade varför vi svarade si och så. Därför har vi nu börjat svara vad vi tyckte.

#50 Hunddagis??? Vart har du fått det ifrån? Jag gick på hundkurs för att socialträna min hund. Du har väldigt många åsikter utan underlag, jag skäms å din sida som dömer utan bakgrundsfakta!

#51 Det jag frågar i #40 är just om veterinärundersökningen, varför och vad den skulle göra.

(när jag ringde till förra ägare erkände han att hunden huggit andra hundar förr, detta hade han inte talat om innan… Så jag tycker fortfarande att jag gjorde rätt. Min magkänsla stämde.)

#52  känns det rätt för dig så kan ingen annan tala om för dig att det är fel för de har inte träffat hunden i fråga så allt de kan göra är att spekulera.. den enda som har fakta är du:)

#52  Stor kram till dig Molla!! Jag tycker att du gjorde helt rätt!!

Min son hade en stor hund som helt plötsligt högg helt omotiverat, inte bara en utan två ggr. De tog honom till vetten som genast avlivade honom. Det visade sig att han haft en hjärntumör. En hund ska inte bete sig så där och du ska inte behöva vakta på den.

#53 #54 Tack! Skönt att höra att några inte tycker att jag är världens idiot. Jag varken skäms eller tycker att jag gjort fel, därför tar jag ej åt mig av den starka kritik som vissa skriver. Men det lättar upp med lite snälla ord!!! =)

Till Trådskapare Molla!

Gud så tråkigt att du känner som du gör nu och att detta hände! JAG anser att det finns ingen annan en du/ni som kan avgöra vad som är bäst för eran hund!
Gör det som ni tror är det snällaste mot just er hund!

Lider med er!

ah.. sorry.. jag hade precis vaknat av massa folk som ringde.
Tycker fortfarande det är bättre att ta reda på vad det kan vara än att avliva med en gång. Speciellt när man endast haft hunden så kort tid.

Kan vara vad som.  Behöver inte alltid vara dåligt.

Zickan…Hunden hade ju huggit innan enligt den förra ägaren.
Så beslutet att ta bort hunden var alldeles rätt gjort av Molla.

Ger Molla en varm kram idag och hoppas du mår bra…

#56 Förstår inte vad du menar, jag känner mig bra. =)

Fortfarande ingen av de som tipsade om veterinärundersökning som vill berätta hur de tänkte?

#57 alla gör som de anser bäst… Molla tog sitt ansvar och såg till att det inte händer igen vilket jag tycker är jättebra.

då har jag svårare att förstå dig som säger att din hund attackerar JRT fortfarande  1,5 år efter 1a attacken utan att du verkar se det som något fel… om din hund skadar en JRT allvarligt, vad gör du då? låter den fortsätta attackera fler?

rätta till felen på din egen hund innan du klagar på de som gör något åt problemen! *min åsikt*

Säger som jag sagt tidigare.
Jag har fått folk som gapat och haft sig när jag tog bort min tik för 2½ vecka sedan..
De är personer som aldrig träffat min hund.
Även om man förklarar så är det fortfarande väldigt svårt för en utomstående att förstå..
Jag tar kritiken som kommer emot mig som BS, och anser att de vet inte hela historien och skall inte uttala sig om vad som är rätt och fel.

Man kanske inte VILL berätta allt heller… Då är det ännu svårare att förstå. Det är sjukt vad människor kan lägga sig i andras beslut, speciellt som inte varken träffat människan och allra minst hunden i fråga!
** Molla** - Om *du* kände att du gjorde rätt emot din hund, så var det säkert rätt beslut. Ingen annan kan komma och säga om det är rätt eller fel.

59, molla du skriver att du vill veta hur alla tänkte då, och det är ju det dom gör!?så även jag,min första tanke var att jag ville hjälpa dig eftersom du var chockad och då är det väldigt svårt att tänka klart i alla sammanhang.

därför ville jag med mina inlägg, få dig att tänka tanken att gå till en vet och kolla igenom hunden så den inte hade ont någonstans,även att du tog kontakt med en hundpsykolog, för då hade du kunnat få en rättvis bedömning både för dig och hunden,sedan tycker jag att din klubb borde ha informerat dig om detta redan på plats det hör liksom till…..jag ville dig absolut inget illa med detta……men nu är det som det är och hunden har det bra i hundhimlen, så det är inget att göra åt.

och alla ni som opponerar sig mot att man skriver svar på hennes fråga,vill jag säga att det är jätte bra att hon gör det, för man lär sig så mycket av andra och deras infalls vinklar framåt i livet,och ingen vill henne något illa med det;-)

#61# Om man inte vill att någon ska opponera sig så borde man väl rimligtvis inte skriva om det på en stor sajt. Eller……?

Har jag missuppfattat något, var det enbart pga denna händelse på klubben som hunden avlivades???

Jag tyckte du gjorde rätt beslut som tog bort hunden, men finns så mkt folk här som bara ska hoppa på o klaga på allt o alla! har själv haft en omplacering,

#59 Jag menar att om erat beslut att avliva hunden var rätt eller fel är bara ni som kan säga och avgöra!

Jag har varit med om en liknande händelse som gjorde att jag var tvungen att ta bort min hund!
Han började göra utfall åt diverse grejer. Hans halsband gick av och han flög på en annan hund.
Det är fruktansvärt när det händer!

Något jag där emot gjorde var att samla mej, ge hunden en ärlig sista chans, beställde tid till veterinären trotts att jag inte bestämt mej, för jag ville ändå se ifall det gick att göra mer! Fortsatta träna på hundkurs, samt hemma… Gav honom 4 månader både för hans skull ifall det skulle funka bättre och för min skull för att hinna säga adjö ordentligt!

Men som sagt om ni gjorde rätt eller fel är bara ni själva som kan säga! Här var min lillaa historia om hur jag gjorde och skulle göra igen!

#63 Det är en skillnad på det och att gapa rätt ut att det är fel fel fel, du ska inte ha djur, om du inte värdesätter det mer än så.. osv..
Det är iaf vad jag tycker, sen om du, eller andra ser det som samma sak, är det upp till er.

#67# Fast det är ju inte så många som skriver så. Att man protesterar är ju en sak. Men det får man ju inte heller göra oftast. Diskutera eller protestera det beror på hur man skriver.

#68 Nej, men det förekom i den här tråden. Så därför tog jag upp det.
Man får tänka lite på vad man skriver, så att man inte sårar någon bara för att man själv är upprörd.
OM det inte var menat, kanske man ska tänka på att det finns andra sätt att få fram det, fast det inte låter lika illa, eller lika dömmande.

Man kan vägleda, och man kan skälla ut. Jag tyckte det mer var som en utskällning. Hade jag fått den kommentaren hade det gjort mig en aning irriterad. Återigen.. Vet man inte hela historien behöver man inte komma med så dömmande kommentarer.

Lämnar nu tråden. Jag har sagt mitt, gett mina råd, och mitt stöd till TS. Tack och hej. Ha en fortsatt trevlig dag.

Jo, det håller jag med dig om att det var väldigt elakt skrivet av en person.

Känns som ett naturligt avslut här i diskussionen! Tackar de som gett stöd och de som gett sin åsikt på ett bra sätt. =) Sätter in en sista bild på charmtrollet. =)

Kan slutligen berätta för er om min sista omplacering jag hade,han var fyra år och jag tog över honom eftersom han blev tillbaka lämnad till uppfödaren då köparen fick ändrade hemförhållanden, det skulle inte var några som helst problem med den hunden.

när han kom var han så mager så han såg ut som en wippet, det var en större collie än min snodden är,han var skitig, men till synes "utanpå" lugn,det visade sig snart att han stressade på ett sätt jag inte sett förut alltså mera inombords,han var hård försvarade sig mot allt om han anade att det var fara,vilket det oftast inte var, han tog tag i min yngsta son i armen för att han skulle kasta en pinne i skogen,grabben var då 9 år, han bet inte hål eller så men det blev en markering, han var alltså rädd för tillhyggen.

jag gick till en psykolog med honom och fick svar på väldigt mycket därifrån, han lugnade ner sig och blev en vacker och ståtlig lugn collie efter att jag jobbat med honom i 2 år,tyvärr gjorde jag en tabbe där jag undersökte inte honom hos vet ordentligt,hade inte en tanke på det eftersom han hade fina höfter enligt pappren.

en dag när vi skulle gå ut så kom han ut i hallen och jätte glad som han alltid blev, slant han med bakbenet åt vänster på golvet, och ramlar ihop, varpå jag ser att hela benet hänger löst.

jag ringer efter hjälp och sitter med hunden i knät och ger vätska hela tiden,vi åker i ilfart in till strömsholm, där visar det sig att han har fått en ordentligt slag på höften enligt bilderna tidigare,men ellr utan till hygge kan man inte avgöra, men veten sade att det ser ut som om han har blivit påkörd där.det gick inte att rädda benet efter en vekcas försök till fixering,enda chansen var att han fick bli 3 bent, detta ville varken jag eller uppfödaren, han hade lidigt tillräckligt då, så han är hos mina andra i hundhimlen nu och har det bra, blott 6 år gammal….

vad jag vill säga med denna berättelse är att man lär sig alltid av sina misstag och det ska man aldrig förkasta ;-)

Oj vilken kilometer lång tråd med åsikter varför en omplaceringshund avlivas efter attack!

Till TS:

Jag tycker du gjort rätt i som avlivade hunden! En hund ska inte på några som helst vilkor attackera, blir man själv rädd och känner att man inte vill eller kan hantera sitautionen är det bättre att avliva, en död hund lider inte! Särskilt med en omplaceringshund, annars blir det lätt att den får mååånga olika hem och det är inte snällt!