En liten varning låter bra.
Min första hanne var med om samma sak.
Han stack ner huvudet i ett jordgetingbo.. Stackarn.
Morsan fick borsta bort getingarna..
Han var rädd för alla sorters flugor i 6 månader efter det..

Fy vad jobbigt för er!
Håller tummar och tassar för att allt kommer fortsätta bra.

Sätt upp en skylt eller nåt för jag skulle vilja bli varnad om det fanns getingar där. Gör det så fort som möjligt.

Precis samma hände mig och min dåvarande hund Lilleman. Han var en liten cavalier king charles spaniel. Några ungar före mig stod med en pinne och stack i något såg jag sedan sprang dom. Vi kom strax efter och blev givetvis attackerade av jordgetingarna. Min lilla gubbe skrek som en stucken gris. Jag tog honom och sprang det fortaste jag kunde. Stannade sedan för att döda alla som stuckit sig in i svansen mest. Hans svans var jättestor och tjock i flera dagar. Men vi hade tur för det var mest i svansen som dom bet honom. Vi åkte också till veterinär.

Nåja, efter detta så var han livrädd för allt som lät i luften. Vi hade segelbåt på den tiden och det hände ibland att han t o m hoppade i vattnet i panik för att han var så rädd för något som kom flygande. Flytväst hade vi alltid på honom ifall någon undrar.

Tyckte så synd om honom för man såg verkligen paniken i hans ögon.

Hur mår din hund nu?

herregud,hoppas hunden blir helt återställd

Åh, stackare!!! hoppas hon blir helt bra och inte allför rädd för flygfän efter detta!

Jag har vart med om liknande men som tur var så hade jag kortison med, som jag alltid har utifall vi stöter på getingar eller orm. Se till att få det utskrivet av din veterinär så det alltid finns till hands, sen ska så klart veterinär kontaktas ändå……

Hon mår verkar bara bli bättre och bättre. Hon har sovit sjukt mycke, värgrade gå ut och nattikissa igår och sov långt efter jag klivit upp idag. Men nu är hon pigg och glad. Väldigt lös i magen och pissar otroliga mängder men det är nog av stressen igår eller kortisonet. Hörseln har börjat komma tillbaka, så hon var nog bara väldigt svullen i öronen. Var rädd dom stuckit hål på trumhinnan eller nått. Hon var ju helt täckt och hade dom i öron å överallt.

Jo, man såg och hörde verkligen paniken på henne också. Sen väger hon ju redan 23,7kg och är ganska stor. Var därför hon blev släpad och inte buren därifrån. Stackarn…

Tur att jag är väldigt förskyld också. Hade klätt på mej ovanligt mycke, mössa och vinterjacka och hela köret.  Inte för att jag tänkte på mej själv alls just då.

Pucko vovve som springer runt på boet och sen lägger sej där. Vill inte ens tänka på hur det kanske slutat om det hänt ute i stugan eller så där man ibland har mindre uppsikt över hundarna när dom busar runt.

Min panik kom när hon bara rasa ihop innanför dörren och var helt okontaktbar (fattade ju inte då att hon inte alls hörde ens). Och man bara såg hur mer och mer bulig hon blev, ögonen svullna halvt igen. Flåsade tungt, tänkte bara snart slutar hon väl andas om halsen svullnar igen.

Men det gick ju bra. :) Och kommer att ha över några kortison tabletter så jag kan ge tills man kommer sej till vet om det nu händer igen.

Och skylt är uppsatt!