Vist sörjer hundar o de visar det verkligen också, för många år sedan var det en familj som hadde en hund där husse gick bort.

 Det tog ett tag innan änkan förstod var hunden var, han låg vid graven efter husse o hon fick gå till kyrkan o hämta den varge dag i många år.

Jo jag förstår ju att de också sörjer.

Men vad är det bästa göra för henne?

Just nu ger jag henne all tid, hon är vid min sida hela tiden, hon är inte ensam något, handlar mm gör någon av oss så hon inte lämnas

Kommer hon klara vara ensam?

Så mkt frågor man har i huvudet

/ Carina

Det bästa för henne skulle väl kanske vara att få en ny kompis?
Inte nödvändigtvis en hundkompis, men kanske en liten kanin eller kanske ett litet marsvin som hon kan ta hand om?

Förstår att det är väldigt svårt för er att bara skaffa ett djur bara för att hon ska ha en kompis, men det kan nog vara en bra bit i "läkeprocessen".

Hundar och Kaniner funkar ofta väldigt bra tillsammans :)

Jättetråkigt med Kalle :(

Självklart att dom sörjer. Var hon med när han togs bort. Hur känner ni o påverkar. Hon känner ju av er sorg oxå och kanske inte riktigt själv vet hur hon ska va. Hoppas du förstår vad jag menar. När jag tog bort min schäfer då var min andra hund med. Djur förstår så mycket. Kram Ps Va fin han är/var din Kalle Ds

#3 Vi har ju en uppfödning av Perserkatter, hon har här en bästis till katt hon leker med, men det är inte samma värme som med hundkompisen, de sov ihop, hon hade tryggheten i honom

#4 Jo som jag skrev innan så är det detta jag vet, att hon sörjer, man kan liksom inte ungå se hennes ögon och beteende i detta.

Jag har sörjt i veckor inför detta beslut om vår Schäfer, gråtit i veckor för mig själv och bearbetat slutet, nu gråter jag också, men det känns som hjärtat är lättare nu, som vakumbubblan inte är så jobbig som innan, jag är den vår Kajsa går efter vart jag än finner mig i huset, hon vill vara vid min sida hela tiden, Min make är den som gråter mer just nu, han mår mkt dåligt då detta va hans allt som nu lämnat oss

Kajsa va inte med inne i rummet då Kalle skulle somna, detta kändes inte rätt på något sätt

Ja visst va han fin vår Kalle, Tack!

/ Carina

Sörjer tror jag inte ärligt talat om hundar gör. Dom märker ju bara att något inte är som vanligt. Dom kan inte tänka på liv och död som vi gör. Då förmänskligar vi våra djur för mycket. Dom blir rädda och förstår inte vad som hänt när dom tex får lukta på en kompis som är död som dom haft levande hemma länge.

Låt du bara tiden gå så kommer snart din andre hund att bli som vanligt igen. Djur är sådana vanedjur som du kanske vet?! Tyck inte synd om hunden bara för då blir den ännu ängsligare och mer orolig. Utan försök att vara som vanligt. Fast det är svårt. Din lilla schäfer var verligen vacker. :( Kram från mig som vet hur det känns.

**#6
**Varför skulle inte hundar kunna sörja?
Bara för att dom inte talar vårat språk betyder det inte att dom inte att dom inte har känslor som liknar våra.

Som jag sa, vi ska inte förmänskliga våra djur för mycket vilket många vill göra.

Jag  vet ju djur känner känslor, detta har jag märkt genom åren av min uppfödning(katteri)

Jo jag tror de sörjer & saknar, de vet med sig genom känna på oss & lukter

Så att Kajsa sörjer vet jag. Och att inte tycka synd om henne är för mig mt svårt, hon behöver oss mer än nånsin just nu, klart man gör mer med henne nu genom allt möjligt som utegång mer, lek,gos,mmm

Tack alla för era svar!

/ Carina

Ja, du gör som du vill. Men du frågade och då svarade jag vad jag själv upptäckt med åren när jag tog bort mina andra katter och hundar. Har tagit bort 4 hundar och ungefär 9 katter i mitt liv och andra djur givetvis. Men sista var tex vår schäfer och mina nuvarande hundars mamma.

Det finns ju hundar som dött av sorg när deras ägare gått bort. Eller jag tror iaf det är sorg. Kan inte se vad annat det skulle vara.

Fast det är nog inte sorg eg. Dom slutar äta för det är inte som vanligt. Djur är vanedjur.

Människan är också ett vanedjur men ändå sörjer vi eller kanske just därför…

Jag tror absolut att även hundar och andra djur sörjer även om det kanske inte är på exakt samma sätt som människor så sörjer de på sitt sätt.

Får man lov att fråga hur du vet att hundar inte kan sörja?
Har du några bevis eller det är bara vad du antar?

Jag tror en hund mycket väl kan sakna och sörja. Jag är nästan säker på det.

Fast vi är inga djur.

#15 det håller jag inte med om.

#15

Vad är det som säger att du har rätt när det gäller djurs känslor, du verkar mycket säker…?

Om vi inte är djur vad är vi då? Jag är rätt säker på att månniskan är ett däggdjur

gejsa; vill du svara på min fråga i #14?

#14# Visst får du fråga. :) Detta är ett diskussionsforum där man ska diskutera vad man tror och vet. Jag skrev att jag ärligt talat inte tror……. Så jag tror inte det. Och jag har läst lite om det också vad böckerna heter minns jag inte ens. Visst att många människor vill tro att det är så. Men det är oftast andra saker som gör att det ser ut som djuret sörjer. Men undantag finns det säkert som i allt.

Mina hundar märkte jag inte så mycket på mer än att jag såg att dom väntade lite om hundarna skulle komma hem snart. Dom lyssnade utanför bla några dagar. Men sedan bröt jag våra vanesaker som vi gör för att det skulle bli annorlunda på en gång tex. Visst att jag grät och då blev mina nuvarande hundar rädda och kom och "trösta" mig som vi brukar kalla det. Nåja, jag kan inte förklara bättre. NI får tro vad ni vill och jag tror det jag tror. :)

#18

Vi kanske är… encelliga organismer, eller kanske virus? :D

Oj nu blev det 3 samma svar. Har problem med mitt sk luftburna bredband. sorry!

1… 2… 3…

Ett tryck på knappen brukar räcka! ;)

Tack för svaret gejsa :)
Och som du skriver, alla får tro vad de vill :)

Jag har själv ingen erfarenhet som tur är. Dock har jag vänner som tyvärr har det.

#26# Fast jag förstår inte hur du trodde att jag visste……Sånt där vet ju ingen. Eftersom vi inte kan prata med våra djur. :)

Var väl det där om att du säger att vi förmänskligar våra djur :)

Haha ja men det gör ju massor av människor. Det är inget nytt precis.

Det gör ju t o m jag ibland. Men jag försöker att inte göra det. Jag har t o m trott som du att djur sörjer.  Eftersom det har gått så många sagor om hundar som dog vid graven osv. Men sedan var det en som jag pratade med för ett tag sedan som kunde mycket om djur. Hon förklarade sin syn på saken. Och jag blev överbevisad. :)

Jag är inte överbevisad ännu :)

Nej, det kan du ju inte bli eftersom du själv inte ens varit med om en avlivning med andra djur i din närhet utan bara vad du hört från dina vänner skriver du ju. :) Man måste ju vara med om det själv också.

Inte vad de skriver, vad de säger och det jag sett :/
Har nära vänner med djur som varit med om just detta.

Så jag tror på det jag ser. Jag ser det som saknad hos djuren.

Du skrev att du hade vänner som hade erfarenhet. Inte att du var så nära vän att du oftast var där och såg hur djuren betedde sig.

Orkar inte mer för i natt. natti natti

Jag har ingen erfarenhet med egna djur nej. Men med andras. Det är ju inte samma sak. Och som "tur" är inte lika svårt för mig.

Du har ju en syn på det och jag en annan. Det känns inte som om vi kan komma så mycket längre i denna fråga.

Komma nån vart? Jag förklarade bara det du inte förstod.
Om du missade det jag skrev förut så skrev jag att alla får tro på det dom gör. Jag försöker inte bevisa ngt eller så. Jag bara klargör varför jag tror som jag gör.

Jag tror inte heller att djur sörjer lika mycket, men av en annan anledning. Jag tror mycket på att alla är vi lika, förutom kroppen och när man dör så kommer man till andra sidan, alla, för att alla är lika. Men eftersom vi människor är lite "annorlunda", att vi tänker i ord och glömmer det mesta som inte djuren glömmer, och vi vet därför inte så mycket om vad som händer när någon försvinner. Men det tror jag att djuren vet, att de vet att de finns kvar och att de får träffas igen men att de kanske saknar att leka på gräsmattan och brottas, kanske dra varandra i öronen + att matte/husse är ledsna.

Jag tror också att vi människor är djur, jag ser inte så större skillnad än att många av oss tror att vi kan mer än vad vi gör… =)

Det tror jag på…

#0 Jag tror inte att du kan göra så mycket, som med oss människor så brukar det bli bättre med tiden, försök att leka med henne och se till att hon får ha det roligt. =)

Min fråga va inte alls detta ni skriver om, jag ber om råd,verkar inte gå på detta forumet. Är ju Medarbetare på perser i fokus annars, men där har inte alla hundar, så tänkte här kan jag ju ställa min fråga till de som mist sina hundar och kanske haft 2 st som varit mkt nära varandra och som sörjt sin vän

Tyvärr kan ingen övertyga mig att en hund el annat djur inte sörjer, detta har jag ju sett på kaniner,hamstrar mm, och ingen behöver övertyga mig annat.

Så jag vänder mig nu för be om stöd o hjälp fr er som kan hjälpa mig i att berätta om sorg för en hund, ej er som inte tror på att djur sörjer

Snälla kan ni sluta disskutera, jag orkar inte det just nu, visa lite medkänsla i att man kan vara ledsen och inte orkar just nu

/ Carina

Carina förlåt jag jag har varit delaktig i diskussionen och det var inte alls min mening att göra detta jobbigare för dej, ber så hemskt mkt om ursäkt.

Av egen erfarenhet har jag märkt att hundar sörjer varandra och man kan inte göra så mkt mer än att finnas där för den hund som finns kvar i livet och kanske försöka ge den lite extra uppmärksamhet och hitta på roliga saker tillsammans.

Jag får också be om ursäkt att tråden blev så lång. Men eftersom jag fick en massa frågor så kände jag mig tvungen att svara på dom.

Men som jag skrev förut, var bara som vanligt så går det över. Den andra hunden känner ju din sorg och undrar varför allt är så konstigt.

När vi tog bort Luomi i november höll vi till hemma i köket. De andra hundarna fick vara med, fast i rummet brevid, med en grind mellan. Jag satt hos dem, och krister satt hos Luomi.
Freja tyckte att det var läskig och gick, Raksha fattade oxå vad som hände, men stannade kvar. Vidar tittade, och var väldigt intresserad, de 3 andra busade bara som vanligt.

När allt var över fick Raksha och Vidar nosa på Luomi, de andra visade inget intresse alls.

Timmarna efter åkte vi till stugan, och hamnade så fort vi kom hem i en ny vardag. Piro fick ta över Luomis gamla matplats, frö valpen ville inte. Visst saknar vi henne, men det gäller att få nya rutiner i allt.

Jag tror att en hundkompis är det bästa. Om den lilla hunden är van med en stor gammal lugn och trygg böästis, så självklart blir det tomt och ensamt. Vi har ju en hel flock, men de som har speciella relationer med någon, saknar dem likafullt. Dock mindre märkbart när det finns andra hundar kvar.

Jag tror att hundar sörjer, men inte på exakt samma sätt som människor. Hundar lever ju mer i nutid och de kanske inte saknar just hur deras kompis var/vem den var, utan mer närheten av kompisen, tror jag. Därför kan det hjälpa att skaffa en ny kompis till hunden, som den kan älska lika mkt och känna lika mkt trygghet hos som den saknade kompisen.
När vår hund var valp dog kaninungen som hon hade växt upp med och som hon fann trygghet hos den första tiden hos oss. Då var hon jätteledsen, försökte väcka liv i kaninen genom att tvätta den, puffa på den osv. Men hon kom över det ganska fort när vi blev bättre vänner med henne hela tiden.

Jag får också be om ursäkt.

Jag tror som någon annan skrev att man ska försöka vara som man är normalt. Tror inte man kan göra så mycket mer :/

Ricos förra ägare berättade, att när Rico's husse gick bort, då satt han brevid en stol och hade huvudet nästan på stolen, det såg ut som att nån satt där och att han lutae sitt huvudet på människans knä, det satt ingen där, men där kunde han sitta länge! så jag tror att djur sörjer!

Tack allihop!

Jag tror också att det är saknaden, värmen fr sin vän man låg hos, tryggheten att han va ledaren. Kajsa kom t oss för 1 årsen, hon är ju en liten tjej som alltid sett kalle som sin varma sovkompis, han som va orädd för mörkret och andra hemskheter ute.

Idag har vi åkt bil, varit på stan, och hämtat lillhusse 10år fr kortishemmet. vår 10 åriga kille fick veta allt det tråkiga när han kom hem idag, har aldrig sett honom gråta så:( och ännu kommer stunder då han plötsligt faller i gråt, han vet ju inget annat än att Kalle funnits vid hans sida i livet heller

/ Carina

#46 Usch vad jobbigt.
Jag beklagar!

Jag tror också att de sörjer eller rättare sagt jag vet. Har haft både hundar och katter som sörjt. Om ni inte tänkt skaffa någon ny kompis så försök göra så mycket roliga sakersom möjligt. Ömka bara inte då blir sorgen bara förstärkt.

Så hemskt när barn blir så ledsna.

Sänder en stor kram till er.

Underbart vacker schäfer, och en jättesöt liten kompis.

Tråkigt med Kalle, Hoppas lilla hunden blir glad snart.

Jag ber också jättemycket om ursäkt, såg att jag skrivit helkonstigt i mitt inlägg, det klart att dom sörjer som vi…

Kram

idag har kajsa varit gladare, vi går ut mkt, pratar och busar mkt

Vi har funderat mkt, men någon mer vovve tror jag inte det blir, hoppas hon klarar leva med oss 2 benta och kissekompisarna som är 8st

Jag vill Tacka er alla som svarat på mina tankar kring allt

Kalle va en stolthet för oss med sitt sätt som va underbart mot alla djur och männinskor, en snällare hund får man leta efter.

Här nedan ser ni honom i gos med en av våra uppfödda små kattungar:

Kittentotts ; det tror jag kommer gå bra :)

Det tror jag också. Katterna är bra kompisar även till en hund!

Jag tror också det kommer bli bättre och bättre med tiden. Och hon har ju kattkompisarna kvar! Dessutom är det ju inte alls säkert att det blir samma sak med en ny hund. Kanonsöt bild #51 förresten!

#51 skönt att höra. ger sig nog m tiden. hade ju gått så kort tid när du skrev första inlägget. kändes säkert långt för dig m ledsen hund. när syrran tog bort sin hund så sörjde kaninen typ en vecka innan han blev som vanligt. kram

Tack allihop!

Det som man känner är nu att Kajsa går efter mig vad jag än är, jag kan inte gå någonstans utan att hon ligger vid mina fötter. Idag ska jag handla, hon får åka med i bilen, men jag får nästan dåligt samvete av gå fr bilen i 10-15 minuter, kvällarna är hon i soffan precis bredvid mig, ska slicka på mig och ha sig.

Men tiden får väl visa hur allt detta går

Idag har vi regnigt o trist väder brrrrr för gå ut oftare

/ Carina

Vad hemskt! :(

Jag förlorade min hund för ett halvårsen, kanske mindre tillochmed. Och den andra hunden gjorde samma sak i början, han letade ute och inne låg han bara och sov och såg ledsen ut… men det gick över sen…

Jag tillhör dem som skaffade en ny kompis till hunden när den "gamla" fick sluta sina dagar, ungefär som din, för tidigt och på grund av sjukdom. Den kvarvarande klarade inte alls av att vara ensam, han ylade när vi lämnade honom och han fick vara hos mina föräldrar när jag jobbade. Där var det bättre än ensam hemma men det var inte bra! Han hade ju alltid haft den större hunden som trygghet. Han fick en ny kompis, en omplacering som var 5 månader gammal. Inte var det väl riktigt hans val av livskamrat, om jag ska vara ärlig, men den livliga valpen gjorde iaf att han var tvungen att rycka upp sig och bli "kungen" i hemmet, vilket den andra hunden alltid varit innan.
Skulle jag, med facit i hand, gjort något annorlunda? Ja, jag skulle vant hundarna att vara ifrån varann ibland, gå ut med dem en och en ibland, att inte vara så upphängda på varann. Det har jag gjort nu och de är nu mer självständiga än som det var innan.
Fin hund, Kalle! Vi ska vara glada att valet finns att ta bort dem när de inte kan och orkar mer…
Du får väl låta lillfröken vara lite efterhängsen nu i början, hon har ju valt ut dig som sin nya trygghet. Ändra rutiner, eller skapa lite nya, kan också hjälpa men du får prova dig fram.

#57 Va det din leonberger som lämnade(ser ut vara en leonberger)? hmm det är så ledsamt alltihop! Men som en vän sa t mig, Kalle gav dig kärlek i 8,5år, nu har han fått ro i sin himmel. Ja men vi är aldrig förberedda på dagen då de ska lämna oss, man tänker helst inte den dagen ska komma, så söta voffsingar på bilden.

#58 Jag har också tänkt tanken på en vän, men jag tror liksominte det blir samma, hade jag valt så skulle det få bli en omplacering som inte omplaceras pga den är problemhund, gärna en med vana av katter då jag har katteri

Vi har gjort samma fel här med vant dem vara ihop alltid, nu sitter jag med en tjej som inte klarar av ensamheten, men hon åker med mig i bilen, får bli så, jag är hemma om dagarna, sen får vi ta korta stunder hon får vara ensam för lära sig, hon har ju katterna som sina kompisar också

Tack för ni är så goa och svarar, denna tråden har hjälpt mig att kunna prata om alltihop

 / Carina

#59 Ja det var en leonberger..