(Har inte hittat på nåt namn än)

Väckerklockan ringde, Emma klev upp och gick bort till speglen, hon såg ovanligt pigg ut, ändå om klockan nyss hade slagit 8 för några minuter sen. Hon gäspade och satt sig på sängkanten, hoon funderade på vad hon skulle göra idag, andra dagen på sommarlovet. Hon reste sig och gick ner trappanm i huset var det helt tyst. Hon stannade i slutet av trappan och bländades av solen. Plötsligt kommer hennes 7 månaders valp Nikita springande. Hennes päls är ruffsig och ögonen är fyllda med bus. Hon skällde glatt och hennes svans åkte fram och tillbaks. Emma flinade och klappade Nikita över ryggen. Emma reste sig och gick upp och satt på sig mjukis byxor och en tröja. Hon gick ner igen och gick bort till hallen och lockade Nikita, som just låg och vilade på mattan mitt i vardagsrummet. Nikita reste sig snabbt och kom springande bort till Emma som hade tagit fram kopplet och halsbandet. Emma satt fast Nikita och öppnade dörren. Nikita sprang ut ur dörren. Emma tappade kopplet. Det ända hon såg från hunden var att hon försvann in i skogen. Emma kollade in i skogen, men såg ingen hund.

Nikita trodde såklart att Emma hade fölgt efter, men nu stog hon där helt ensam i skogen. Hon kollade sig runt men såg ingen. Hennes päls var redan ganska blöt. Hon kände hungern i magen. Hon började gå sakta mot stigen. Hon började småspringa lite. Skogen var snart slut, man såg en ljusglimma skina över skogen. Nikita sprang snabbare och var snart ute ur skogen. Hon skakade på sig och kollade ner mot en lagom stor, där det körde bilar fram och tillbaks. Hon stog på en kulle och njöt av utsikten. Det blåste och hennes päls fladdrade i vinden och hennes ögon lyste chokladbruna. Hon var fortfarande på landet. Hon såg ner på alla villor. Tystnaden bröts och ett mörkt  moln kom närmare. Nikita som alltid hade varit en lugn och stabil hund, började nu bli rädd och osäker. Åskan var nära och Nikita började springa mot det närmaste huset. Hon hittade en lada och gick in. Det var hö överallt. Hon gick längre in i ladan. Lite längre in stog detdet 3 burar. Hon gick försiktigt närmare. Plötsligt stack det fram ett kaninhuvud från ena buren, Nikita hoppade bakåt. Hon blev snart less och gick därifrån. Hon hittade ett mysigt ställe med mycket hö. Hon somnade snabbt.. Ute blåste det.

Nikita vaknade av en bilmotor, bilen körde iväg och allt blev tyst igen. Hennes ögon var trötta och solljuset trängde in i hennes ögon. Hon reste sig och gick långsamt mot utgången. Hon stannade vid utgången. Några barn lekte där utanför. Hon skulle gärna lekt med dom, men hon var för rädd. Hennes tvekande gjorde henne rädd. Hon började plötsligt springa allt hon kunde. Hon var snart borta från huset och började sakta ner farten. Hon gick längs vägen och undrade vart hon skulle ta vägen, vid affärerna gick folk in och ut, men dom såg inte alls vilsna ut. Hennes längtan att bli klappad var stor och hennes hunger var stark. Hon var tvungen att hitta mat. Brevid vägen låg en bäck. Hon gick ner genom det höga gräset och drack sig otörstig och gick upp till vägen igen. Lite längre bort var det en sopstation. Hon småsprang dit. Hon hittade skorpor och smörgås rester. Hon blev halvmätt och fortsatte gå. Hennes ben var trötta ändå om hon nyss hade sovit. Solen stog högt på himlen och fåglarna kvittrade. Nikita var snart i stan.

(slut än så länge)

Har inte hittat på mer just nu, men fortsättning kommer! , vart kanske inte så bra men….