Allmänt

Chihuahuan är en av världens minsta hundraser, och det finns några rasbundna sjukdomar. Patellaluxation är en av dem, PRE en annan.
Uppfödarna jobbar för att få bort problemen med knälederna och hundar som ska gå i avel måste undersökas för att avkomman ska få registreras. Även de som endast har Chihuhahua som sällskapshundar har blivit mer noga och många kollar sina hundar även om de ej ska avla. De vill kunna vara aktiva med sin hund utan att behöva tänka på eventuella förslitningsskador.
Ögonlysning är också något som många har blivit duktigare på.
Tänderna är ofta ett problem hos småhundar och det är viktigt att sköta munhygienen för att undvika tandsten och tandlossning.

Tyvärr har rasens ökande popularitet fört med sig en del negativt, t.ex. smuggelhundar och oseriös avel. Om man är intresserad av att köpa valp bör man vara noga med att kolla upp så det faktiskt är seriöst. Åk och hälsa på uppfödaren, kolla hur hundarna har det, be gärna att få träffa föräldradjuren, åtminstone mamman. Och evt. andra hundar ,från samma eller liknande kombination,som är äldre. Känn efter om det är något du vill stödja och se till att alla papper är i ordning.

Det är en pigg, alert och mycket modig hund. Den är mycket ägarmedveten, tyr sig till sin ägare och tvekar inte att försvara reviret mot fara och inkräktare. De tenderar ofta att bli enmannshundar.Det är en larmande ras, så de varnar gärna, men kryper sedan upp i främmande människors knän när den väl insett att faran är över.

Chihuahuan är en aktiv sällskapshund som gärna hänger med på alla tänkbara aktiviteter, allt från agility och långa skogspromenader till fredagsmys i tv-soffan.
Den mår, som alla andra hundar, bra av en fast uppfostran, regelbunden motion och mental aktivering. Det är en stor hund i ltet förmat.

Utseende:
Rasen ska ha en kompakt kroppsbyggnad, och äppelformad skalle svansen skall bäras mycket högt, antingen böjd eller i en halvcirkel med spetsen pekande ned mot ländpartiet.
En chihuahua får väga från 500 g till 3 kg, men de allra minsta exemplaren är både ovanliga och oftast inte friska

Det finns korthårig och långhårig chihuahua. Trots att pälsmängden kan variera finns det inga "semi-långhår".
Samtliga färger i alla upptänkliga nyanser och kombinationer är tillåtet med undantag av Merle.

Hos den korthåriga chihuahuan, ska
pälsen vara kort, rak och ganska sträv. Kring halsen och på svansen kan den vara något längre.

Hos den långhåriga chihuahuan ska
pälsen vara lång och mjuk med fin struktur. Den kan vara antingen rak eller lätt vågig.
Pälsen ska vara längst på svansen, där den bildar en plym, på baksidan av frambenen och av låren, på tassarna samt runt halsen, där den ska bilda en krage.
Längre päls ska finnas även på örats ytterkant, men örontippen ska vara korthårig. På huvudet och framsidan av benen ska pälsen vara kort.

Historia:

En av de mest kända teorierna om rasens ursprung är att hundarna, i vilt tillstånd, levde i Mexico för att vid tiden för toltekernas civilisation fångas in och domesticeras.
Det har hittats skelett av liknande hundar, kallade Techichi, även gamla målningar på Malta och i Egypten, vilket gör att rasens ursprung än så länge är oklar. Rasen är uppkallad efter Mexicos största delstat Chihuahua, där även en öken med samma namn finns dock

Rasen är senare framavlad genom dvärgpinscher. De tog de minsta exemplaren och avlade på. Den långhåriga chihuahuan har Europeiska dvärgspanielraser inkorsade.
De första chihuahuorna importerades till Sverige 1951, men gjorde inte sitt genombrott förrän 1958.

Sedan mitten av 2000-talet så har populariteten ökat på rasen och de hade förstaplats på Svenska kennelklubbens lista över nyregistreringar 2012 när man räknade ihop de två hårlagen korthår och långhår