
De slåss!!!
Vi har två hanhundar, jackrussel/blandras, ålder 7 och 3 år. Den yngre hunden är kastrerad. De har hela tiden varit de allra bästa vänner och gjort allt tillsammans! Båda är mycket vänliga mot allt och alla och de älskar vår lilla katt. Den yngre hunden är mycket klar med att visa att han är "nr två" i flocken.
Helt plötsligt har den äldre hunden börjat anfalla den yngre. Det är inte bara hot utan han tar i ordentligt. Den yngre svarar upp och slagsmålet är igång. Första gången för två veckor sedan, då blev även jag ordentligt biten av den äldre när jag tog isär dem. blev tvungen att söka läkare för skadorna.
Besökte veterinär med den äldre hunden, han är helt frisk och charmade veterinären ordentligt, så snäll hund hade han inte träffat på länge! Veterinären föreslog kemisk kastrering och det blev gjort.
Igår var det dags igen för rejält slagsmål och nu tål inte den äldre hunden att ens se den yngre förrän han morrar och anfaller!
Kan någon av er kunnigt hundfolk hjälpa oss med tips. Vi är helt ställda, älskar båda våra hundar över allt annat.

tyvärr har jag inget tips, hoppas att det ointe händer oss bara, två hanhundar vi med och det skiljer ca ett år mellan dom kanske lite mer. men jag kan kolla med en kille som kanske vet vad man kan göra om du vill?
hoppas det löser sig och att de blir sams igen.

Gör den yngre hunden något speciellt innan slagsmålet sätter igång? Tex stirrar på den andra, ändrar kroppshållningen eller något som kanske kan tyda på att han försöker ta över ledar rollen?
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

#1 Tacksam för all hjälp!
#2 Vi har inte kunnat se något som helst ändrat beteende hos den yngre hunden.

ok, kanske är nått litet som inte ni märkt själva men som den andra hunden märker
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

#4 Du har säkert rätt, vi får bli mer uppmärksamma!

Håll ett extra öga på vad den lilla gör som han inte gjort förr, det kan vara så lite så
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

#0 Det låter som om den yngre håller på att ta över ledarskapet. Det är som #4 säger. Det kan vara ett så litet tecken som ett otränat öga inte ser.

Vem flyger på vem?
För mig låter det som om risken är stor att det är smärta eller sjukdom involverat. Smärta kan vara svårt att hitta och är väldigt ofta involverat i plötsliga beteendeförändringar.
Håll hundarna åtskillda och se till att de både utreds av kunnig problemhundskonsult, samt veterinärundersöks grundligt av en veterinär som är inriktad på smärtutredningar (många veterinären gör ett skitjobb på just den biten tyvär :( )

Tycker det låter lite som den yngre försöker ta över ledarrollen, hur länge sen kastrerades den yngre? de kan ju bli osäkra över sin identitet efter sådant ja hoppas det löser sig lycka till:)
de problemet hade vi hemma också, det löste sig aldrig tyvärr.

Det är alltid den äldre hunden som anfaller den yngre. Kan tillägga att han gick igenom sin vanliga "koll", tandrengöring m.m. i oktober. Han visar inga som helst tecken på smärta, men man vet ju aldrig!
Kastrering av den yngsta hunden skedde sept-05, han var då 7 månader.

kanske den äldre märker att den yngre liksom blitt vuxen o därför försöker hävda sig i att hålla sin ledarroll,. ja vem vet..Svårt det där hmm

Håller helt med Smurfan13 här. Låter som att detta beteende kommit för plötsligt. Även om en veterinär har kollat igenom Din hund i oktober, så kan det hända mycket på 2 månader. Och man måste gå till en veterinär som kan undersöka hundar med problembeteenden. Det är mycket få veterinärer som gör en ordentligt undersökning av hunden.
Men Du bör även se vad som händer innan slagsmålen. Vad som kan vara orsaken. Är det när de varit ifrån varann under en stund?
Är det innan/efter måltid?
Är det när någon familjemedlem har gått eller kommit hemifrån?
Morgon eller kväll när de bråkat?
Innan eller efter en promenad/aktivitet?
Är de trötta eller understimulerade?
m.m m.m m.m
tycker faktiskt inte heller att det låter som någon ledaroll är inblandat…jag skulle nog gå till vet i första han och sedan därefter utgå från det…..

Senaste veterinärkoll av den äldre (anfallande) hunden skedde den 27/11-07 efter den tråkiga händelsen då jag också blev biten. Som sagt inget fel på honom, visar inga tecken på smärta även vid mycket ingående undersökning. Fick analsäckar tömda även denna gång, protesterar inte mot någon veterinärbehandling, lika vänlig och snäll. Träffade hanhundar i väntrummet, lika vänlig och snäll.
Vi avvaktar verkan av den kemiska kastreringen som skedde detta datum.
Tack för alla goda råd!!

Hej! Kan det vara så enkelt som att på ryggen på Jack Russel´n växeer det päls som ställer sig upp, så att det ser ut som om den reser ragg, hela tiden. Den andra hunden kanske ser det och tar det för ett hot.
Finns ett annat fall, med likn. problem, En JRT som hade denna "ragg" den blev ofta påflugen av andra hundar, tills "raggen" togs bort, Vips var den inte hotfull längre för de andra hundarna.
En tanke bara……

En liten uppdatering:
Vi har just varit ute på strandängen i nästan 3 timmar så båda hundarna är trötta och lyckliga. Att få springa lös så mycket man orkar är lyckan för en hund!!
Inga slagsmål på två dagar nu.

Härligt!

Det kan vara så att den äldre hunden böjrar tackla av lite och den yngre känner det. Det är dags för maktskifte helt enkelt…
Jag vet inte hur man avslutar det, alla med 2 hanhundar har nog problem med sånt. Vad jag vet iaf


vart är " bakvagnen" ? är det bakbenen?

Troligen höften på höger sida.

Skönt att det verkar lösa sig ;)
Jag har bråk mellan två lika gamla åttaåriga tikar… ingenting är tråkigare än två slåssande hundar.

Vi väntar på ny veterinärundersökning, röntgen av höfter m.m. Sune som äldsta hunden heter anfaller nu den yngre, Harry, när vi minst anar det. Inga skador mer än några småsår ännu. Nu håller vi hundarna separerade, orkar inte med mer slagsmål. Jag vill INTE bli biten igen, det är inte helt läkt ännu!
Det allra värsta är att Sune är en underbar hund och vi vill inte mista honom!!

Jobbigt… Hoppas att ni får veterinärtid snabbt och att felet hittas och kan åtgärdas =)
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Igår fm anföll Sune min sambo, sin husse!! Stora sårskador på händer och armar. Läkarbesök och order att vara i stillhet minst 2 veckor. Vi vet inte vad som utlöste attacken mot husse.
Imorgon vet.besök, nu hålls Sune separerad från resten av familjen, vi vågar inte annat.
Jag är så ledsen att det har blivit så här.
det kan ju vara så att han vaktar dig,du är ju sjuk såg jag på din sida…och det är inte alls en omöjlighet,fundera också vad som händer runt hunden när det händer….hoppas hunden och husse mår bra trots allt, tur att det gick bra i alla fall,men jag förstår att det måste vara jobbigt…
Kan bara tänka hur jobbigt det måste vara för er nu. Hoppas det ordnar sig till det bästa för alla.
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Visst är jag en tråkig och elak människa - men jag skulle avliva en hund som anfaller en människa. Oavsett varför det gör det.

#29
Du är inte alls elak, vi kommer att avliva hunden imorgon när vår vet.praktik öppnar. Jag har samma åsikt som du. Ingen skall behöva utsättas för risken att bli biten.
Vi får glädjas åt de 6 underbara åren vi haft med våran Sune.
#29 Men tänk vad många hundar som då skulle behövas avlivas, finns ju massor av hundar som bits, inte ovanligt att viss hundar skulle göra det om man tog deras mat ur munnen på dom. Jag tycker att det beror helt på anledningen.

#29 Var det så stora fel på den onda höften att det inte gick att rätta till då? Och blev det klarlagt att det var höften det var fel på?
Jag blir också grinig när jag har ont. Inte för att jag bits, men vore jag hund reagerade jag troligen så.
När jag märker ett avvikande beteende, vare sig det gäller hund eller katt, låter jag lägga in djuret på djursjukhus för en ordentlig undersökning och genomgång med röntgen och olika prover så att man kan fastställa en diagnos. Därefter diskuteras befintliga behandlingsmetoder. Först när alla möjligheter till rehabilitering är uttömda återstår avlivning. Men inte för mitt bästa utan alltid för djurets bästa. En älskad vän gör man sitt yttersta för. Och naturligtvis har man veterinärvårdsförsäkring så att man har råd att utreda och ge den vård djuret behöver.
För mig är det alltid en stor sorg och hemska minuter att ta farväl av ett älskat djur. Därför är det viktigt för mig att känna att jag verkligen utrett och gjort mitt yttersta innan jag, i samråd med specialistveterinär, fattat beslutet att det bästa för min vän är att få somna in. För mig är det inte det bästa, för mig är det en plågsam sorg som återstår.
#32 Jag håller med dig fullständigt..

Sorgen efter min älskade hund är stor. Han avlivades efter undersökning av vår veterinär som känner honom väl. Inga kroppsliga sjukdomar har kunnat hittats! Sune har aldrig varit aggressiv, vem som helst kunde ta maten ur munnen på honom och likaså hans leksaker. Vill tillägga att Sune var fullt försäkrad liksom våra andra husdjur är!
Min sambo, Sunes älskade husse, ligger nu på sjukhus med intravenöst antibiotikadropp då infektionen inte svarade på den behandling han fick på vår vårdcentral. Han är opererad för att ta bort all infekterad vävnad och måste senare genomgå hudtransplantationer för att såret skall läkas.
Som sagt vår sorg är MYCKET stor och jag ser härmed diskussionen som avslutad.
Det är ju så otroligt hemskt det som hänt :( Tänker på er alla och hoppas din sambo blir återställd snart. Sune har det garanterat bra i Hundhimlen nu.
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Oj vad hemskt.
Båda för Sune och hussen
Hoppas det blir bra igen i eran familj, så småningom!

#32 Håller med fullt ut.
#34 Sorgligt för hunden och hoppas husse snart blir frisk