Välj en renras istället för en blandning, det är så svårt att veta hur en blandning ffa kommer se ut, men även vara. De kan ju bli så himla olika.

#0: Jag skulle slänga iväg ett mejl till rasringen och se om de kan sätta dig i kontakt med några uppfödare som är delaktiga i utkorsningsprojektet 😁
Om du sen skulle vara intresserad av att ta en individ på foder för en kull så har jag en misstanke om att det skulle uppskattas under ett sånt här projekt 😉

Kontrollerad utkorsning med ett tydligt mål gillar jag, en perfekt väg för att få in lite nytt blod i aveln 😁

#1: Det verkar som att folk tycker olika och om jag skulle ta en individ från projektet skulle jag såklart träffa den och fundera över det först.

Jag tycker absolut att du har en poäng men problemet är också att jag inte hittar en bra renrasig hund.

Läs gärna mina tidigare inlägg så kanske du kan hjälpa mig att hitta en ras isf.😀

Tack

Skriv gärna mer ni som vet! Jag behöver hjälp med detta.

Läs gärna mina tidigare inlägg och tipsa om raser också😁

Passar renrasig dansk svensk gårdshund mig?

Jag tycker att det är väldigt svårt att hänga med i dina rasfunderingar. Det är mycket lättare att försöka hjälpa om du skriver en proper lista på alla dina krav med vad du vill ha och inte vill ha, samt om du kan kompromissa på någonting.

Alternativt utgå ifrån varje ras. Vad gillar du med den specifika rasen? Varför passar den in i ditt liv? Finns det något du inte gillar med den, men kan kompromissa på?

Vi behöver något att gå på. Har du redan en rastråd så håll dig till den och skriv på. Det är jättesvårt att hänga med mellan flera trådar som handlar om flera olika raser varje gång.

Vi är ett gäng som gärna hjälper till, men det blir rörigt att hålla reda på all information om det läggs ut i flera trådar. Hoppas att du förstår vad jag menar :)

#4: DSG vaktar och kan därför ha lättare till skall. De har stor jaktinstinkt då de användes som råtthundar, alltså tar de gärna smådjur. Jag tror inte det var det du sökte?

#3: "Jag tycker absolut att du har en poäng men problemet är också att jag inte hittar en bra renrasig hund."

Kanske har du lite höga krav? Tänk istället utifrån vad du kan erbjuda hunden, inte vad du vill ha ut av hunden eller hur du vill att hunden ska se ut. Istället för att tänka "den ska kunna springa med i skogen" så tänk "jag kan erbjuda ett hem där den får lov att springa med oss i skogen." Istället för "den ska vara korthårig för att den inte ska dra in för mycket skit" så tänk "Jag har inte tiden/energin att erbjuda mer än x antal timmar pälsvård per dag/i veckan." Bara en sån liten skiftning i tankesättet kan göra det lättare att vara öppen för fler raser ☺️

Det finns inga perfekta raser men saken med blandraser är att det är ännu större sannolikhet att du får "fel" egenskaper då genetik inte går att förutspå, en blandras mellan två raser är inte garanterat 50/50 blandning av föräldrarna. En renras har avlats i flera generationer för vissa egenskaper och inte ens då är det garanterat att individuella valpar får alla eftertraktade egenskaperna, det blir ännu svårare med en blandras. I cavalier-blandningen kan du lika gärna få skälligheten från spetsen, jaktinstinkten från DSG och pälstypen från lhapa apson, det är inte ens säkert att du får cavalierns personlighet. Du kan också ha tur och få precis vad du vill ha. Det är jättesvårt att säga.

Om du ställer höga krav på att din hund ska perfekt uppfylla specifika kriterier så tror jag faktiskt att du aldrig kommer hitta en hund, de är levande varelser som kommer med både dåliga och bra sidor.

Jag tror att i ditt fall så kanske du kan överväga en vuxen omplacering. Med en vuxen hund så har hunden redan växt klart och utvecklat sin personlighet och därför kan du ställa frågor till hundens ägare om det verkligen är viktigt för dig att den uppfyller vissa saker.

Vill även tipsa om SKK Köpa Hund. Där kan man kryssa i flera alternativ på storlek, pälsvård och aktivitet vilket genast sållar ut många raser plus att man får se hur de kan se ut. Men gå då in och läs på om varje ras som du har sållat ut. Jag har kört sökningar massor av gånger :)

https://www.kopahund.se/#/hundraser

#0: Jag har en blandras, men inte från just dessa raser.
Det är min första blandras, men inte min första hund..

Min hund är en blandras mellan 50% Lakenois (belgisk vallhund) och 50% schäfer/collie..

Han är en underbar hund, men han är absolut inte som en renrasig lacke, eller schäfer eller collie.. Vilka är ngr av dom raser som jag har haft förut som renras..

Han är väldigt personlig, rolig, smart och lite dr jekyll and mr hyde 😂 men liknar inte riktigt någon av sina föräldrar..Han har egenskaper som är både sämre och bättre än en renras av dessa raser.

Med andra ord..Du kan få en underbar hund vad det än är för ras eller raser i den. Men var även beredd på att du kan få något helt annat än vad du hade tänkt om du skaffar en blandras från när den är valp iaf..

Det beror på vad du vill ha i en hund…Om du absolut vill ha en specifik egenskap som en ras har så är det absolut inte säkert att du får den egenskapen i en blandrashund..
Du kanske får en liknande egenskap i blandrashunden som är sämre eller t.o.m bättre än renrasen, men det är jättesvårt att veta i förväg.

I vilket fall så är alla hundar först och främst Individer..och blir vad man gör dom till också..

#3: Vad menar du med att du inte hittar en bra renrasig hund?

Menar du att du inte tycker någon renrasig hundras är tillräckligt bra och att ingen av alla raser som finns på hela jorden tilltalar dig eller.

Det finns ingen perfekt hund! Renras eller blandras!

För även om dom blandar två raser så är det ju inte säkert att du får det du vill ha från just dessa raser..Du kan få precis tvärtemot än vad du vill.
Speciellt stor risk med en blandras att få det man inte vill..Även om man kan ha tur.

Är det ok för dig om inte hunden blir så som du har tänkt?
Är det ok för dig om inte hunden får ngr specifika rasegenskaper från någon av föräldrarna?
För det är jätte stor risk att hunden inte får många rasegenskaper alls från föräldrarna.

#10:
Om du tittar på TS tidigare trådar så menar TS att de inte hittat en ras som stämmer in på vad de söker.

Sammanfattat så vill TS ha en hund som:

• Är barnvänlig
• Inte "aggressiv" (jag tolkar det som en hund utan skärpa)
• Kunna leka med barnen
• Kunna mysa i soffan med familjen
• Älska att mysa och gosa
• Storleksmässigt liten till medium (labradorer var för stora så misstänker att medium storlek för TS hamnar på en cockerspaniel storlek)
• Vara tillräckligt aktiv för att kunna följa med på joggingrundor/promenader/utflykter i skogen
• Kunna aktiveras av apportering och agility även om de inte kommer satsa på agility, antagligen agility på hobbynivå
• Ingen vaktinstinkt
• Inget behov av att spåra/jaga och jag misstänker därmed Ingen jaktinstinkt (även om TS säger att "lite jaktinstinkt är ok för att hitta godis" men att söka godis handlar snarare om att använda nosen)
• inte skälla för mycket
• Måste vara en frisk ras
• Kort och len päls, även vågig funkar
• inte strävhårig eller lockig päls
• inte lång päls eftersom det drar in grus
• pälsvård 1-3 dagar i veckan

Saken är att rätt mycket av det som är listat tolkningsfrågor och en del handlar snarare om personlighet än rastypiska egenskaper.

Vad innebär en barnvänlig hund? Innebär det att barnet ska kunna dra hunden i svansen och öronen och kunna hoppa på hunden när den ligger och sover utan att någonsin protestera? Då är nog nästan ingen hund barnvänlig.

Vad är en aggressiv hund? Får den lov att morra när den ogillar något? Vissa tolkar hundar som morrar som aggressiva. Många hundar som anses aggressiva är hundar som egentligen är osäkra, vilket ibland kan ha med aveln att göra, men alldeles för ofta så handlar det om en dålig uppfostran och att hunden inte blir behandlad korrekt av sin familj.

Att kunna leka med barn är något hundar måste lära sig och inget som finns färdigpackat i en hundras.

Hur gosig en hund är kommer inte från någon rasegenskap utan är ett personlighetsdrag. Man kan ha tur och få världens keligaste hund som valp eller så kan man få en hund som inte tycker om det särskilt mycket. Min egna hund som är en labrador är inte särskilt kelig, trots att alla andra labbar jag träffat har varit det. Min schäfer är världens knähund i jämförelse.

Sedan när det kommer till vaktinstinkt, vissa raser ska vakta, men hundar av alla raser kan ha resursförsvar- även raser som är kända för att vara enkla och milda i temperamentet.

Jaktinstinkt (drivet att jaga vilt) kan variera väldigt mycket, även mellan individer inom samma ras. Dock så är det nästan givet om man väljer en jakthund.

Alla hundar kan bli skälliga av sig. Det går att motverka med träning men är alltid något man får vara beredd på att alltid behöva hantera till viss mån om man får en lite mer högljudd individ 🙂

När det kommer till pälsen så är texturen det minst viktiga och alla hundar oavsett pälsstyp drar in skit. Att ha ett skitigt hus är en del av att ha djur. Visst kan du bada och borsta hunden regelbundet för att minska på det men det kräver tid och arbete, ibland måste man lägga mycket tid på att träna hanteringen. Det är lättare att städa huset regelbundet än vad det är att regelbundet bada en hund som är livrädd för vatten.

Den perfekta hunden som aldrig skitar ner, aldrig morrar eller aldrig skäller och har den perfekta pälsen som dessutom är hundra procent säker med barn, den hunden finns inte. Det kommer heller aldrig finnas en färdigpackad hund som alltid är en till lags och vet hur man beter sig i alla lägen, det är saker man får träna med den. Hundar skäller, hundar skitar ner, hundar morrar och jagar ekorrar, hundar hoppar framför bilar och rotar i soptunnor, hoppar på människor och kanske råkar välta barn. Särskilt när de är unga och otränade. Det absolut säkraste kortet i detta fallet är en vuxen omplacering som redan är tränad och har en "färdig" personlighet, då kan man få svar på hur hög jaktinstinkt hunden har, eller hur gosig den är. Det kan man aldrig veta säkert med valpar 😊

#11: Oj! Det var en lista det! 😄

Innan jag hade läst önskemålen om hur pälsen får vara, så kom jag faktiskt att tänka på Sheltie..Som jag själv växte upp med och som min moster födde upp.

Dom passar jättebra in på dom första 12 punkterna..Eller kanske rättare dom skulle kunna passa jättebra gällande dom 12 punkterna.
Iaf dom shelties som vi har haft och jag träffat (vilket är ganska många)
men som du skriver så finns det ju inga garantier för att en hund kommer gilla att gosa, gilla barn mer än andra, osv.

Dom flesta punkterna beror inte så mycket på ras (förutom pälsen då) utan på hundens personlighet, hur den uppfostras och behandlas av barnen o dom vuxna också givetvis.
En hund som anses som "barnvänlig" som tex golden retriever eller Beardis är ju inte säkert att den blir mer barnvänlig än en Lacke tex..
Min 1a Lacke älskade barn..var jättesnäll mot barn så dom kunde klättra på honom..Inte så rastypiskt..Speciellt inte eftersom vi inte hade egna barn..
Medans vår Beardis accepterade barn, men gillade han barn..Nja 😂 Inte så mycket..Fast Beardis "ska" ju gilla barn mer än Belgare.
Det är rastypiskt för Belgare att älska barnen i den egna familjen/flocken, men inte andras barn..

Ja det bästa kanske skulle vara en vuxen hund!?
Fast även då så måste man ju vara noga med vad man skaffar för hund..Eller nästan ännu mer noga.
En omplacering kan komma med andra mindre roliga överraskningar också.

Ja det finns nog en del raser som faktiskt passar helt okej. Jag föreslog cockerspaniel men den hade för lång päls på magen sa TS, dock kan man ju klippa ned dem 🙂 Problemet med shelties idag, om jag uppfattat det rätt, är att man får vara väldigt sträng med rätt uppfödare som avlar på stabila hundar, tyvärr så finns det en del veka hundar i rasen (mentalitet) har jag fått höra

Pudel har fel päls. Gissar på att kooiker och kromfohrländer, som förövrigt stämmer in på några av sakerna, kanske har för stor integritet? De tyckte inte om whippet heller. Golden och labrador var för stora.

Det blir svårt när man tänker för mycket på vad man vill ha i en hund utan på vad man själv erbjuder. De är liksom inga robotar som man programmerar. Att designa en hund på webben och plocka bort vilka egenskaper man ogillar och bara plocka de egenskaper som man själv tycker om, som om man beställer en pizza, det är inte så det fungerar med levande varelser 😉
"Ja, en pizza med extra ost! Ingen tomat, gärna lite skinka men inte för mycket!"

Nä men skämt åsido, tittar man tillräckligt länge på vilken hund som helst, så hittar man alltid fel. Min labbe? Hyperaktiv, överkänslig, doftbesatt och inte superkelen. Men vet du vad? Hans goda sidor överskuggar det där. Hans söthet, lekfullhet och "valpfasoner" lyser alltid upp min dag (en gammal valp). Han lyssnar också alltid in mig och är så respekfull mot alla, så mjuk i hanteringen och rolig att arbeta med! Min schäfer? Högljudd, envis och lite väl intensiv ibland. Men gissa vad? Han är otroligt lojal och finns alltid vid min sida, han är den första som tröstar mig när jag är ledsen. Han håller alltid koll på mig och ska se till att jag mår bra.

Jag är inte heller mycket bättre för jag har mina fel och brister, det har liksom alla levande varelser. Varför ska jag förvänta mig perfekta hundar när jag inte är perfekt själv? ☺️ Så när man sätter krav tycker jag att man ska sätta krav utifrån vad man själv kan erbjuda, inte bara efter vad man vill ha. Att ha djur innebär att det kommer vara jobbigt och mycket arbete, det kommer man inte undan. Så istället för att tänka att skälliga hundar är jobbiga att handskas med (ens egna bekvämlighet) så kanske man ska utgå från om man ens har förutsättningar för en skällig hund, bor man i lägenhet och riskerar bli vräkt så är det helt förståeligt att man letar efter en tyst hund. Man kan sakna kunskap för att hantera vissa saker, vilket leder till att man kanske inte skaffar hundar med viss problematik, det är också helt okej. Men att inte orka gå ut i regnet för att det är jobbigt så därför vill du ha en latare hund…? Eller att sålla bort hundraser för ytliga anledningar som texturen på pälsen… det känns som att man börjar ha för höga krav då.

Visst kan en omplacering komma med överraskningar men köper man från en seriös människa så kommer de informera om det. Kommer hunden från ett hem där den var älskad så vill de ju inte att deras hund ska bli en vandrande pokal. Valpar kan också komma med många överraskningar så där tror jag inte det gör någon skillnad 😀

#11: Du har så rätt angående pälstyp, alla drar in skit. Det "roligaste" är att vi fick dammsuga betydligt mer och oftare med labben än med pudeln tex.

Många av de egenskaperna skulle kunna passa in på Pudel bortsett från pälskravet då, men håller man de nedrakade krävs minimal pälsvård och de är lätta att duscha tex rakar jag ner hela våran vartannan/vart tredje månad (beroende på årstid) och kanske en/två gång i månaden rakar jag nos, tassar och rumpa. Däremellan så försöker mamma och pappa kamma pälsen på huvud och svans (som de vill ha längre) men blir inte varje dag och tar inte lång tid.

Nu hade vi lite "otur" att få typ den enda pudeln med extrema jaktinstinkter 😂 inget hennes kullsyskon har. Tyvärr lite osäker också och därför lite vaktig men är också något kullsyskonen (jag har koll på) inte har. Men ärvde även pappas otroliga kelighet (hon är en äkta knähund).

Med det sagt, man kan aldrig veta vad man faktisk får i slutänden hur mycket man än försöker forska sig till det och läsa på (även våran labbe var väldigt otypisk labbe som inte gillade apportering eller att simma och var inte speciellt följsam utan snarare självständig, alla egenkaper som normalt sett inte labbar har).

Så håller med dig att bäst är nog för TS att leta efter en vuxen hund som redan är "färdig" (är precis det min kompis gör just nu då de vill veta att det kommer funka med deras liv som det ser ut nu med barn, jobb, andra djur osv).

Ibland får man helt eneklt strunta lite i vad man inte vill ha, mamma sa tex att hon aldrig ville ha Pudel men Pudel var den ras som passa bäst för vad vi sökte så en Pudel blev det och inget hon ångrar.

Tycker att ni har skrivit super inlägg!

Nu när jag kollar på ett par raser inför hund nummer 2 så försöker jag att fokusera på vad jag vill leva med och vad som absolut inte passar in i mitt liv.

Exempel på MÅSTE:

• Älska att träna - för jag vill vara aktiv med flera sporter och utbilda hunden.
• Vara en generellt frisk ras - en sjuk ras är fruktansvärt oansvarigt och dyrt.
• Orka MYCKET fysiskt - jag vill kunna gå flera timmars promenader i skogen flera gånger i veckan och hålla på med dragsport.

Exempel på saker som inte GÅR:

• Högljudda hundar - jag bor i lägenhet och orkar själv inte med oväsen utöver att larma när det behövs.
• En hund med MYCKET vakt - jag inte vill ha en svår hund som vaktar mot allt och alla utomhus och kan ta saken i egna tassar bara den själv upplever ett hot.
• En jaktidiot - jag vill kunna ha hunden lös i skogen med träning.

Optimalt: En reserverad hund som inte har något intresse för andra människor, förutom de vi träffar regelbundet såsom grannarna.
Kompromiss: En hund som tycker om andra människor.
Vill INTE ha: En hund som gillar människor så mycket att den prioriterar dem över fokus på träningen.

Optimalt: En hund med lite pälsvård.
Kompromiss: Den behöver borstas ett par gånger i veckan.
Vill INTE ha: En hund som behöver badas och borstas flera gånger i veckan.

Så börja med att skriva MÅSTE och GÅR INTE, tycker jag. Sedan kan du kolla på kompromisser där, vad du kan kompromissa om du behöver :)

#13: Det finns ingen ras vad jag vet iaf som har allt man önskar i sig och som samtidigt inte har något som man inte önskar..

Man får ta det goda med det onda! Brukade min mamma säga..Vill man ha en hund, partner, barn osv.😂 så får man lov att ta det goda med det onda..Ingen är perfekt..Vill du ha en partner så får du också ta hens dåliga sidor..Samma med hundar och andra levande varelser..

Alltså om man tex vill ha en extra aktiv bra brukshund som man vill jobba eller tävla med som tex Belgare, Schäfer, H.H, osv.
Så kan dom raserna också komma med ngr negativa saker.. Beroende på vad man tycker om en "typisk" brukshund..

Jag älskar det mesta med brukshundar såklart, men inte ALLT och inte jämt..haha
Dom kan tex vara extra jobbiga och krävande på olika sätt som valpar och unghundar jämfört med andra hundar, men tar man sig igenom det på ett bra sätt o tränar dom rätt så blir dom jättebra som vuxna..

Så det bästa är väl att först och främst tänka på vad som man tycker är allra viktigaste att hunden har, ja även vad som är allra viktigaste att den inte har.
Och om man kan tillmötesgå hundens behov av aktivering, träning, osv också är ju också väldigt viktigt….

Jag skulle tex vilja skaffa en till Belgare egentligen för dom passar mig bäst, men en valp/unghund skulle vara för krävande för mig nu..så valpen skulle inte få det den behövde fullt ut och det skulle jag inte stå ut med.
Så nästa hund får bli en "enklare" ras som tex en Pudel som jag funderat på..

Vilket för övrigt också passar in på TS beskrivning..
Iaf om man rakar pudeln..Då behöver den inte mycket pälsvård..😉

#14: Ja men precis! Att skaffa en hund utav en ras innebär att det är större sannolikhet att hunden får vissa egenskaper, men som med båda dina hundar är det aldrig en garanti. Jag gillar också hur du tar upp att 1. Din kompis vill att hunden ska funka med deras liv och inte verkar det vara baserat på enbart preferenser 2. Att ni struntade lite i vad din mamma INTE ville ha och snarare fokuserade på vad som passade bäst hos er. Det låter ansvarsfullt 😀

#15: det är väl en stor skillnad på krav man har som är baserade utifrån hundens och ens egna välmående och krav baserade på ytliga preferenser och bekvämlighet. Jag tycker dina krav låter helt rimliga 😊

Exempelvis, säg att man inte vill ha strävhåriga hundar. Handlar det om vad man tycker är snyggt och vad för textur man föredrar att gosa med? Eller handlar det om att man faktiskt inte tål strävhåriga hundar pga allergi? Den första anledningen är baserad på estetiska och ytliga anledningar. Den andra anledningen är rimlig och logisk. Man har väl inte hundar för att ha något vackert att titta på, eller för att ha något att klappa på, då kan man lika gärna skaffa en tavla eller gosedjur. Sedan kan jag förstå att vissa kanske inte vill ta hand om ett djur som de tycker är extremt ful men då måste man kunna kompromissa om andra saker och ha rimliga förväntningar. Så resonerar åtminstone jag när det gäller vad för egenskaper man vill ha i sitt husdjur. Det är aldrig en rätt att ha djur, det är ett privilegie som kommer med skyldigheter och då får man kanske prioritera saker som faktiskt påverkar mående och hälsa och strunta i egenskaper som inte egentligen har en särskilt stor påverkan 🙂

Ett smutsigt hus påverkar mest människorna i hushållet och det dör ingen egentligen av, man kan faktiskt städa och hålla efter. Om någon som enbart vill ha reserverade hundar skaffar sig en människokär hund så kommer båda parterna bli olyckliga, hunden får inte lov att vara sig själv och ägarens relation till hunden kan definitivt påverkas till den grad att allt negativa överväger allt positivt.

#16: Du kan ju alltid skaffa en vuxen belgare om det är just unghundsåldern som är för krävande för dig 😀

#13: Förresten angående att ta en vuxen hund eller en omplacering så är det som sagt kanske det bästa om man är ute efter specifika egenskaper som man redan vet att hunden har..

Är en vuxen hund kelig i sin första familj så kommer den nog bli kelig i nästa familj också..Är den aktiv och gillar att träna så kommer den nog gilla att göra det med den andra familjen också, osv.

Det jag tänkte på var att många omplaceringshundar kan få andra typer av "problem" om dom byter familj eller/och pga att den nya familjen inte tränar/uppfostrar hunden på samma sätt som den första familjen..

Är man ovan med hundar dessutom eller aldrig haft hund förut och inte riktigt vet hur man tränar en hund rent praktiskt, så kan det bli svårt att få hunden att uppföra sig så som den gjorde med sin första familj..Inte just när det gäller kel, hur aktiv hunden är, osv. utan mer andra saker som..Att dom kan låta bli och lyda, bli extra vaktiga, få seperationsångest, osv.

Nu säger jag inte att det måste bli så..och som du säger så kan ju en valp också komma med överraskningar..
Ingenting är säkert när det gäller hundar, haha

Jag har haft en Schäfer som jag tog som omplacering som 2åring (min 5e hund) och det var inga problem..

Men man märkte att ägarna brydde sig om henne, ville träffa henne igen och egentligen inte ville omplacera henne, men att dom gjorde det för att dom var tvungna..Så hon hade haft det bra..
Så ska man skaffa en omplacering så är det ju viktigt var/hur/hos vem hunden har bott. Vare sig man är förstagångsägare eller inte, men kanske speciellt om man aldrig haft hund förut!?

#18: Ja du..Hur dum kan man bli? 😄 Det har jag inte tänkt på riktigt.

Fast då måste man verkligen se till att man skaffar en hund från en bra första ägare/familj..

En Belgare som inte har blivit uppfostrad på rätt sätt från dom är valpar/unghundar kan bli extremt utmanande..Speciellt om dom är lite äldre..

Min 1a lacke var bara 6 mån när vi skaffade honom från uppfödaren och han var väldigt krävande under första halvåret..Sen blev han den bästa hunden vi haft, men fram tills dess så krävdes det mycket jobb på olika fronter och hjälp från uppfödarna haha

Han höll bla på att bita sönder min man varenda kväll när min man skulle torka hans tassar eller när han bäddade vår säng?? haha..

Han blev helt galen (som unghund) när han hörde att min man bäddade sängen?? Jag vet inte varför, men så fort han hörde det så rusade han i 180 till sovrummet, flög upp i sängen och attackerade husse. Men han lyssnade inte på husses nej..Så husse ropade på mig..och jag ropade på vår hund..och då lyssnade han..

Det var som en ren cirkus här första månaderna..Han bet bara mig en gång, men jag antar att eftersom jag sa ifrån på skarpen på en gång då, så bet han mig aldrig mer, men han bet husse mycket mer istället, stackarn har ärr kvar på armarna från dess. 🤔😄

Så om det ska vara en äldre Belgare så är det nog bra om det är just en äldre Belgare som är vuxen och som har bott i ett bra hem..

#19: "Det jag tänkte på var att många omplaceringshundar kan få andra typer av "problem" om dom byter familj eller/och pga att den nya familjen inte tränar/uppfostrar hunden på samma sätt som den första familjen.."

Vad menar du nu? Jag hänger inte mer haha. Att hunden skulle få problem av att byta hem, jag menar, det kan man väl säga om valpar också? Den första tiden i nytt hem brukar vara läskigt, ovant och otryggt när de har bott någon annanstans tidigare, men efter ett tag så hinner hunden/valpen landa. Valpar saknar mamma och kullsyskon, hundar saknar sin förra familj. Det är väl inte konstigt?

"Är man ovan med hundar dessutom eller aldrig haft hund förut och inte riktigt vet hur man tränar en hund rent praktiskt, så kan det bli svårt att få hunden att uppföra sig så som den gjorde med sin första familj..Inte just när det gäller kel, hur aktiv hunden är, osv. utan mer andra saker som..Att dom kan låta bli och lyda, bli extra vaktiga, få seperationsångest, osv."

Jag var ovan med hundar när jag fick hem min första valp som jag uppfostrade själv och den kunskapen jag saknade gjorde honom snarare värre. Jag kunde undvikit så mycket problem om jag vara vetat sakerna jag vet nu. Hade han redan varit uppfostrad och vuxen så hade min failade uppfostran inte påverkat honom eftersom han redan hade varit uppfostrad. Separationsångest kan ju ske hos alla hundar, även hundar man själv uppfostrat. Det är ju något man brukar få träna hunden till, ensamhetsträna.

"Så ska man skaffa en omplacering så är det ju viktigt var/hur/hos vem hunden har bott. Vare sig man är förstagångsägare eller inte, men kanske speciellt om man aldrig haft hund förut!?"

Ja, det skadar ju inte och är bara en stor fördel om du vet så mycket du bara kan om din hund (eller valp för del delen) innan du får hem hunden.

#20: Haha ingen fara. Ibland är saker så uppenbara att man inte riktigt tänker på det 😄

Ja alltså man får lov att vara petig när det kommer till omplaceringar, det är ju alltid lite jobbigt för hunden att byta hem och att behöva flytta flera gånger för att hunden hamnat fel kan ju vara lite traumatiskt, då vill man ju att hunden ska hamna rätt och att det ska kännas rätt.

Ajdå, det låter verkligen kämpigt. Vad skönt att det blev bättre med träningen och att du inte gav upp på belgarem (som så många tyvärr gör med "jobbiga" hundar)

Du kan ju alltid höra med uppfödare som fått tillbaka hundar/hjälper till med att omplacera vuxna hundar från deras gamla kullar och se om du hittar hundar som behövt flytta pga ekonomiska skäl, ändrade familje/livsförhållande eller en andra anledningar som inte innebär att hunden nödvändigtvis är en "problemhund" 🙂

#21: Jag förklarar som en kratta..haha.

Självklart kan man även få problem med en hund gällande lydnad, seperationsångest, aggression, osv, osv.. som man har haft från den var valp, men risken är ändå mindre generellt sett.. Det beror ju på hur man tränar valpen också såklart….
Jämfört med om man tar en omplacerings hund (speciellt om man inte vet hur den har haft det i sitt tidigare hem som jag skrev)

Dels för att det är mycket lättare att träna en valp från 8v ålder (nybörjare eller ej), än att träna en vuxen omplaceringshund eller att få en vuxen hund att lyda dig istället för sina förra ägare..som förstagångsägare speciellt..
Att hunden är tränad i allt som du vill innan är kanske bra, men det behöver inte spela någon större roll hur dom förra ägarna har tränat hunden (till vardags) om man inte själv vet hur man ska handskas med hundar och få dom att lyda.

Bara som ett ex så är det alltid jag som har tränat våra hundar i allt möjligt..Så dom har vetat vad saker och ting betyder. Som lydnad, osv.. Men inte har dom lyssnat så mycket när min man har sagt åt dom att göra saker inte..Och han har ändå känt dom sen valpar!? 😄😉

Har man aldrig haft hund förut (inte ens i familjen) så är det ju inte så lätt..
Vare sig man skaffar valp eller en vuxen hund, men en valp har iaf inte hunnit få ngr dåliga vanor som en vuxen hund oftast har fått..Mer eller mindre dåliga vanor..

Vet man däremot att den vuxna omplaceringshunden har haft det bra, får träffa dom förra ägarna och kanske t.o.m kan höra av sig till dom tidigare ägarna vid behov så ja då kan det kanske bli lättare än att skaffa en valp..

#22: Det beror ju på hur hundens tränas, precis som du säger. Det är lättare för hundar att lära sig saker än vad det är att "lära om" saker eller lära bort inlärda beteenden/vanor. Har du inte kunskapen när du skaffar en valp och hunden lär sig en massa olatheter, då är det svårare att träna bort och att ha en vuxen hund som redan är tränad korrekt vore det optimala. Så du lär behöva kämpa med att träna bort olatheter du själv råkat lära hunden, precis som du också får kämpa att träna bort olatheter som förra ägaren lärt vovven, där tror jag inte det gör någon skillnad. Oftast så märker man inte sånt förrän beteenden redan är invanda. En liten valp som hoppar märks inte lika mycket som en 45kgs vuxen hund som hoppar. Sedan skulle jag nästan vilja påstå att hundens vilja att lära (och hur lätt det är) handlar mycket om temperement. En stissig hormonell unghund lyssnar kanske inte alltid lika bra som en vuxen hund 😃

Det jag menar, är att om hunden är tränad och vuxen, så har du större marginal för att göra fel. Skulle jag råka göra illa min ena hund som valp under ett träningspass så hade det traumatiserat honom då han är väldigt känslig, som vuxen hade det inte påverkat honom lika mycket. Upplevelser gör större impact för valpar än för vuxna. Samma hund fick mycket utfallsproblematik när han blev attackerad av en hund när han var en valp, som vuxen har han blivit attackerad och det har inte påverkat honom alls lika mycket.

Dina hundar kanske är enmanshundar? Min andra hund lyssnar väldigt mycket bättre på mig än vad han gör på min sambo och jag har bara haft honom i ett år 😀

Mitt absolut största problem när jag uppfostrade min första valp var att det finns så mycket information som motsäger varandra. Alla säger olika. Vissa tycker att du ska ha stryp på hunden för att lära den att gå, andra säger sele. Jag kommer fortfarande ihåg att hundinstruktören på brukshundsklubben tjatade om att man måste vara en ledare och alltid gå före hunden, särskilt genom dörrar. Hon sa också att man alltid måste äta före hunden så att hunden inte får för sig att den bestämmer. Hon sa att drar hunden så kan man avlasta halsen genom att vira kopplet ett varv runt magen, vilket jag trodde på och gjorde. Som tur så fattade jag ganska snabbt att det skadade honom mer än vad det avlastade. Jag fick höra att min överstimulerade hund var i själva verket understimulerad, vilket ledde till att jag tränade mer och mer och undrade sen varför han aldrig kunde ta det lugnt. Det var så mycket jag gjorde fel och så mycket fel information jag fick, trots att jag haft hund innan. Men det är ju lite annorlunda när man själv är den som uppfostrar hunden 🙂

Mina vuxna omplaceringshundar har varit lättare än den valpen jag själv uppfostrade. Då har jag ändå haft hundar som kommit från sämre hem. Men jag har fått slippa tonårsfasoner och spökålder 😉

#23: Det finns ju en hel del för och nackdelar med både att skaffa en valp eller en vuxen hund..Beroende på vad som passar en bäst just för tillfället..
Med en vuxen hund så "slipper" du valp, spök, slyngelåldern och rumsrenhetsträning..Det kan ju vara skönt..

Medans med en valp så får du vara med från början och njuta av valp, spök, slyngelåldern och rumsrenhetsträning. Det kan ju vara roligt..😄

Sen beror det nog på från person till person vad som passar en bäst och vad man gillar bäst..Det finns nog inget rätt eller fel där.

Vi har bara haft en omplacering som var en underbar hund, resten av alla våra hundar har vi haft sen dom var valpar..och ngr st sen dom föddes..

Så jag säger varken bu eller bä åt en omplacering själv..
För det viktigaste, enligt mig iaf, vare sig det är en valp eller vuxen hund är att man känner i magen när man har hittat rätt individ..Då spelar inte åldern någon större roll..