Man får tänka med att de kommer in i olika faser valpar med precis som barn kommer in i olika faser (nej det är inte trotsåldrar som vissa påstår). Det är tufft att skaffa valp och ha bebis samtidigt.

Hunden känner nog att den måste hålla ordning på barnet och se till att ungen inte kommer bort. Du ska se att det den lugnar sig när den vant sig vid att barnet är mer rörligt och inte tänker smita från hemmet.

Är det som jag tror, så har det alltså inte att göra med att valpen är understimulerad, utan att den ser det som sin plikt att vara barnvakt.

Passivitetsträning är med viktigt, och att hunden har barnfri zoon.

#3: Hon har flera sovplatser i olika rum där hon kan vara ifred men verkar inte kunna slappna av. Vi har testat att låta henne vara där själv ev tar bebis till övervåningen så hon får ta det lugnt med någon av oss på undervåningen. Också att någon av oss sitter med i samma rum, att klappa på henne, vara nära och tvärt om. Passivitetsträning är ett bra tips. Vi försöker köra mycket tanketräning som ex leta godis, brain training leksaker, öva på att söka och tricks.

Troligtvis är det en period nu som hon kommer vara lite mer orolig, då barnet blir mer rörligt och "smiter" iväg. Ge henne tid och passitivitetsträna henne. Det är jättenoga att valpen har ett helt barnfritt område som är "bara hennes"

Fokusera på passivitetsträning och låt tiden gå. Nån får väl annars ta ut valpen på en tur ibland när bebisen är igång.

Du skriver att valpen själv kan slappna av när dottern sover och att det inte pågått så länge. Det låter med andra ord inte så farligt. Jag tror det är en period då det kan bli lite omställning för valpen att barnet börjat "leva om" mer. En valp i sig är ju inte heller erfaren och blir kanske både störd och uppstissad själv eftersom den inte lärt sig slappna av i sig själv. Det är ju ofta likadant med barn som får ett yngre syskon, när bebisen börjar bli mer levande kan det äldre syskonet också bli stökig och stissig en period.

Det viktiga är att valpen alltid har en egen plats som är fredad, alltså att den kan gå undan om den vill. Sen är det jättebra att passivitetsträna och vänja valpen vid att det kan vara livat kring den utan att den behöver "vara med".

Nackdelen att skaffa bebis och valp samtidigt är ju att det kräver mycket, men det är absolut inget omöjligt.

#0: Eran valp har precis kommit in i den sk spökåldern som brukar inträffa runt 5 mån ålder..Samtidigt som barnet börjat röra sig mera..

Om hon förut har varit lugn med barnet, men inte nu utan att något annat har hänt förutom att barnet börjat röra sig lite mer så skulle jag säga att det iaf delvis beror på spökåldern..och delvis det "nya" i att barnet kan röra sig.
En del hundar agerar på det viset gällande barn för att dom vaktar barnet/känner ansvar för att inte något ska hända barnet och kan bli lite stressade pga det..

Valpar/hundar går precis som människor igenom olika perioder i livet..
Slyngelåldern (runt 1-1.5års ålder-beroende på ras) tex kan man jämföra med våran tonårsperiod..Hunden slår då dövörat till, en del blir helt "döva". Precis som en tonåring. haha..
Spökåldern kan man kanske jämföra med när vi människor måste gå "ut i livet" som små barn och börjar i lekis, skola, osv..Vi tycker allt är mer eller mindre läskigt/jobbigt, men samtidigt lite spännande..
Eran valp kanske tycker att det både är lite jobbigt med barnet (som börjat röra sig) för att det är nytt, men samtidigt så kan hunden inte låta bli att gå i närheten av barnet, utan tycker att hon ska vakta barnet och/eller att det t.o.m är roligt/spännande?

Är det så att valpen flyr från barnet -vilket den inte verkar göra!? eller kan den kanske tycka som jag skrev att det är lite jobbigt (just nu), men den kan samtidigt inte låta bli att vara i närheten av barnet..Trots allt?
Om en hund inte gillar en människa/barn så går dom inte ens i närheten av dom..och eran valp verkar ju vilja vara med barnet..Annars så skulle hon inte ens sova frivilligt med barnet..Garanterat!

Och det tar tid att vänja sig vid nya situationer vare sig det är ett barn eller en valp..Så valpen behöver nog mest vänja sig och även bli lite äldre..
När spökåldern går över så blir det oftast lättare..plus att den då har vant sig vid ett "rörligt" barn och att den inte behöver vakta barnet..

Kan ni visa hunden på något sätt att ni vaktar barnet så kan det kanske hjälpa lite, om det skulle vara så att det är därför hon har blivit stressad.!?

Sen är det ju aldrig fel att aktivera hunden och träna på tex passivitet som flera andra har skrivit..och som ni redan gör..
Det gäller bara att ni fortsätter på samma sätt, typ så kommer det säkerligen bli bättre…..
Det kan ta lite tid, men ni verkar ju vara på god väg och eran valp verkar trots allt gilla barnet..

Tycker fortfarande att det låter som om hunden försöker hålla ordning på ungen.