Ingen som har några tips?

Nej, tyvärr,! inte jag, putta upp tråden upp lite d och då, så är det säkert nån som svarar som vet! :) det finsn många här inne som är duktiga! :)

Hur mycket har du tränat inkallning? Är man inte säker på att hunden alltid kommer när man ropar så kan de dra iväg, utan någon särskild orsak. Alltid roligt att springa i full fart och busa, undersöka något osv osv. Sen, som du kanske redan vet, är det oftast inte roligt att komma tillbaka till matte om hon låter arg när hon ropar :)

Min hund struntar i mig ibland när han är lös, för mig fungerar det då att vända och gå ifrån honom, då kommer han som ett skott.

Jo, vi har tränat rätt mkt inkallning och hon har alltid kommit tidigare, även om hon sniffar klart först när vi är ute och går (men det är för att jag låtit henne göra det). Jag har iof bara haft henne i tre veckor, så mer än så har vi inte tränat men ändå… Jag blev ju livrädd när de drog iväg så hit-kommandot blev liksom refleksmässigt, och då blev det inte så glatt…

Sen är jag lite skeptisk mot det här att man alltid ska vara glad, visst börjar jag med att ropa glatt, men lyssnar inte hunden måste den ju förstå att det inte går att diskutera inkallningen. Man SKA komma när matte ropar, det ska liksom inte finnas något alternativ. Jag tycker att om de bara kommer för att jag råkar vara roligare än nåt annat så har de fortfarande ett val och då kan det fortfarande sluta illa, om t ex lastbilen råkar vara roligare än jag just då. Förstår ni vad jag menar? Visst ska det vara kul och trevligt att komma till matte, men det ska inte finnas något annat alternativ om det är allvar… Min JR vet att kommer man på än gång blir matte superglad och kastar godis och annat skoj, men kommer man inte blir matte jättearg, så han brukar oftast inte fundera på så mkt annat när han hör att jag verkligen menar allvar. Och då är han ändå en sån hund som gärna drar på spår och efter djur… Det jag försöker få fram är att det måste finnas kommandon som hunden MÅSTE lyda, som hit och stanna, och då ska det inte bara vara för att matte råkar vara roligare än en bil, för då har hunden fortfarande ett val, och det kan komma något en dag som är roligare än jag… Eller?

Förstår att du blev orolig.

Okej, men fortsätt träna på inkallningen, du har ju som du skriver bara haft henne i tre veckor så det är ju inte så konstigt om den inte sitter ordentligt än. Sen är det ju klart att även den lydigaste hund kan sticka iväg om den t.ex. blir rädd eller annan anledning. Man är ju aldrig garanterad att hunden lyssnar, lika lite som med t.ex. ett barn. Därför släpper jag aldrig min hund i närheten av faror som t.ex. bilvägar.

Hade en flattetik förut och hon lydde alltid till 100 %. Gick att ha henne lös varsomhelst och närsomhelst, men hon fick ändå gå kopplad längs t.ex. bilvägar eller där det var mycket folk o trängsel. Man vet ju aldrig vad som kan hända även om man är hundra på sin hund.

Det här med att alltid låta glad gör man väl som man vill.. Men poängen är väl att om man vill vara så säker som möjligt på att hunden alltid ska komma så är det förmodligen bättre att hunden ser en som "alltid roligast". Kommer något annat i vägen ska det ändå vara roligare att komma till matte för hon är så kul/har godis/busar osv. Poängen är, som du säger, att hunden ska lyda och jag tycker iaf personligen att det är bästa sättet att få hunden att lyda.

Nej, det stämmer Eros ,man kan inte lita på barn till 100% , dom hittar alltid på nåt bus då och då ;)

#5 Visst tycker jag också att matte alltid ska vara roligast men ibland är det himla svårt och då tror jag man måste tala om för hunden att den SKA lyssna. Nu menar jag inte att man ska skrika och slå på hunden utan med lugn, bestämd och dominant röst/kroppshållning och ev. om det behövs ta tag i hunden och "tala den till rätta".  Jag skulle heller aldrig låta dem vara lösa bredvid en bilväg MEN det är ju ingen garanti att man inte möter sådana saker ändå när man är ute och går ( t ex galna bilförare, hästar, andra hundar, vilt, cyklister m.m)

Ute på åkrarna finns massor med spännande spår. Det var nog det hon drog i väg efter. Även den duktigaste vovve kan få hörsel nedsättningar i bland.

#8 Jo, jag tror också att det var det hon drog efter, hon är väldigt lydig och lyhörd annars. Fattar inte att jag var så dum egentligen. Hundarna gick jättefint bredvid mig (lösa) och jag var nästan hemma och då kopplar jag helt plötsligt bort min hjärna och skickar iväg dem ut på åkern. HUR tänker jag Nu kom hon ju tillbaka efter en liten stund, som iof kändes jääääättelång, så inget hände tack och lov. Jo, jag fick hjärtattack och skrämselhicka men inget annat. Men man lär av sina misstag

#9 Man är väl inte mer än människa, eller…?

#10 nej, det är väl så, men jag vet ju att det är mkt djur på de åkrarna, speciellt i skymmningen som det var nu, men det enda jag hade i huvudet var att hundarna varit så duktiga hela vägen så nu borde de få busa en stund innan vi kom hem… Nästa gång ska jag inte släppa dem på de åkrarna iaf, och sen ska jag nog ha mer koll på om de får upp spår. Det är ju mkt enklare att bryta innan de har "låst" på spåret.