Hundar iFokus

Hundar

Etiketthälsa
Läst 1294 ggr
Kazlou
0

Kastrering/sterilisering

Hej!

För en vecka sedan fick vi hem vår lilla tikvalp, så mitt liv består nu till största del av vassa tänder, sömnbrist och massa lek.😃 Sedan tidigare har vi en dvärgschnauzerhane på 8 år som för tillfället är hos mina föräldrar (där han växt upp) så att lillan kan bo in sig i lugn och ro. 

I och med att vi nu har både en tik och en hane kommer det ju så småningom en tid då det blir problematiskt att ha dem tillsammans, då hon börjar löpa. I tanken har vi som nuvarande lösning att hanen får åka iväg på "löpkollo" till mina föräldrar, vilket egentligen inte är någon dålig lösning på det viset. Han trivs där och har lätt att anpassa sig och "flytta emellan". Han brukar vara där annars också ifall vi ska vara borta lite längre någon dag/flera dagar. 

Valpens uppfödare rekommenderar att sterilisera tiken i förebyggande syfte, alternativt/och att kastrera hanen (även i förebyggande syfte eftersom det ska minska risken för sjukdomar hos äldre hundar, t.ex. cancer). Själv är jag lite tveksam till detta, jag är mer av den åsikten att man steriliserar/kastrerar ifall det verkligen behövs. Det finns ju fördelar och nackdelar med båda och därför har jag så svårt att välja också, självklart vill jag ju bara det som är bäst för hundarna. 

Skulle ni kunna dela med er av era åsikter och erfarenheter gällande detta? Kastrera/sterilisera eller inte? Varför/varför inte? Jag anser att det inte finns något rätt eller fel då det gäller kastrering/sterilisering utan vill främst höra mig för och kanske göra valet lättare (eller svårare i värsta fall🤫). 

Jag kan tillägga att vi har tänkt köra agility och rallylydnad (bland annat) med tiken. Skulle också gärna ställa ut henne några gånger och min spontana tanke är då att hon antagligen inte får vara steriliserad (eller har jag fel?) Hon är av rasen mudi vilket generellt är en ganska frisk ras. Jag ser inte heller någon fysisk eller psykisk orsak till att kastrera hanen, dock kan man ju isåfall ha dem tillsammans hela tiden då och kanske undvika vissa eventuella sjukdomar. 

Ps. Det finns säkert tusentals trådar om detta ämne men ni kan ju ha också i åtanke att vi har möjlighet att "lämna bort" hanen under löpen.

Retriever456
1
#1

Jag tycker allmänt att kastrera tikar är bra! Hanar är jag inte lika mycket för kastrering hos. Sterilisering hos hundar är inte så vanligt, man kastrerar oftast. Jag vet inte exakt hur det ligger i utställningsvärlden men jag är ganska säker på att de inte får vara steriliserade eller kastrerade när de ställs ut. Att kastrera tikar tycker jag som sagt är positivt, det är förebyggande för livmodersinflammation som tyvärr är alldeles för vanligt :/. Jag skulle säga såhär, vänta med att kastrera, ställ ut några gånger och så får hanen åka på löpkollo när hon löper. Testa och se hur det går! Annars vet jag fler som har okastrerade hanar tillsammans med löptikar i hemmet och det går super bra, man får hålla lite koll och sätta upp regler att han inte får ge sig på henne. Om de ska vara ensamma hemma kan man dela upp med kompostgaller. Ni har ett tag kvar till att tänka på kastrering ;). Det är absolut inte något som behövs göras direkt och ni kan vänta, kanske kastrera senare när hon blir äldre för att minska risken livmodersinflammation.

Ary
3
#2

Nackdelen är risken för inkontinens som tyvärr är rätt vanligt, den behöver inte uppstå direkt utan kan komma senare i livet. Samt lägre ämnesomsättning.

Ska fördelen med minskad risk för juvertumörer fungera så måste kastreringen ske innan första löpet.

Ingen på min utbildning som djurskötare rekommenderar kastrering för tik pga risken för inkontinens. Lite tråkigt eftersom man å andra sidan kan få problemet med livmoderinflammation. Som att välja mellan pest eller kolera…

Den här sidan ger en god bild: https://www.agria.se/fraga-veterinaren/hund/urinvagar-och-konsorgan/kastrering/kastrera-tik/

Changrila
2
#3

Jag skulle aldrig kastrera "i förebyggande syfte".  Det finns risker med alla ingrepp, finns negativa biverkningar som kan drabba hundarna osv.

Nu har jag en kastrerad tik, för det upptäcktes vätska i livmodern och var enligt specialistveterinär stor(!) risk för pyo vid kommande löp och då var kastrering det enda som kunde hindra det. Det är det närmsta att kastrera förebyggande som jag någonsin kommer att komma.

Värt att tänka på är att det varierar mellan raser och linjer hur vanligt det är även med livmoderinflammation osv. Inom vissa raser är det nästan så att uppfödare räknar med livmoderinflammation på hundarna, inom andra raser förekommer det knappt.

---------
Två glada salukis: https://www.instagram.com/ninniosterholm

Kazlou
0
#4

#1 Tack för ditt svar! Jo det är nog ett långt tag tills det blir fråga om någon eventuell kastrering och vi ska se hur det funkar! Jag tror nog att det kommer fungera riktigt bra att separera på dem också under tiden och för den delen har jag faktiskt aldrig märkt att han skulle reagera på löptikar i närheten, vilket min andra gjorde. 

Det är ju just det med risken för livmodersinflammation hos tiken då… 

#2 Tack för svar och ska kika in på länken! Japp detdär med inkontinens har jag hört om… Har å andra sidan också för mig att jag läst att den går ganska bra att behandla då den väl uppkommit? Vet du något om detta?

Ary
1
#5

#4 Jag vet att man kan behandla både med östrogen och medicin för att öka muskeltonus i blåsans slutmuskel men jag vet inte om det finns garanti på effekt. Det hade jag frågat en duktig veterinär om.

Kazlou
0
#6

#3 Tack! Jo, det är väl som sagt lite det planet jag är på också. Nu vet jag inte hur pass vanligt livmoderhalsinflammation är just hos mudi, men som jag skrev är rasen generellt ganska frisk av sig. Uppfödaren rekommenderade nog kastration mer överlag hos tikar än som att det var vanligt bland mudis.

Kazlou
0
#7

#5 Okej!

Agda
0
#8

Jag hade en tik som blev kastrerad i samband med livmoderinflammation när hon var 6 år. Efteråt fick hon urinläckage (vissa perioder fick hon ha trosa med binda i för att hon små läckte, också fick hon ha plastfrotté på sin dyna), fällde extremt mycket året runt och jag misstänker även att hennes sämre tänder berodde på kastreringen.

En annan sak är ju också att de går upp i vikt lätt efter kastrering (vilket var enda fördelen för min hund, hon hade innan varit matkräsen och väldigt smal).

Hornslandet
2
#9

Jag säger nej. Vet många som lever med intakt hane/tik, ja det kan vara gnälligt den veckan eller så när löpet är som värst, och då får man lov att ha dem separerade. Men det är ju trots allt väldigt få dagar om året totalt sett. Har man möjligheten att ha hanen eller tiken boende på annan ort de dagarna så är ju problemet löst?

Kazlou
1
#10

#8 & #9 Okej, tack för svar! Känns mer och mer som att vi bara borde låta dom vara okastrerade eftersom vi ända har en så bra fördel att vi kan lämna bort hanen under löpen.

hemul
1
#11

Bra (kommande) beslut. Har också hört många som får styr på sina hannundar när tiken löper. Och om det inte funkar har du ju redan världens upplägg med föräldrarna. Skulle inte ens överväga kastrering under de omständigheterna.

eli1991
2
#12

Kan berätta de erfarenheter jag har av att kastrera 3st hanhundar jag haft. Hund 1 flatte unghund: märkte inga nackdelar. Hund 2 golden på 1.5 år med problem med klåda: efter kastrering blev klådan 100 gånger värre. Klådan och andra mindre hälsoproblem gjorde att han behövde avlivas i samråd med veterinär. Hund 3 en osäker blandras hund som vid kastreringen var ca 9 månader: psyket blev helt katastrofalt efter kastrering. Arga utfall som bara eskalerade. Med detta i bagaget skulle jag tänka 1 och 2 gånger inför eventuell kastrering. Självklart mår vissa hundar kanon efter men detta är min erfarenhet.

eli1991
0
#13

Kan berätta de erfarenheter jag har av att kastrera 3st hanhundar jag haft. Hund 1 flatte unghund: märkte inga nackdelar. Hund 2 golden på 1.5 år med problem med klåda: efter kastrering blev klådan 100 gånger värre. Klådan och andra mindre hälsoproblem gjorde att han behövde avlivas i samråd med veterinär. Hund 3 en osäker blandras hund som vid kastreringen var ca 9 månader: psyket blev helt katastrofalt efter kastrering. Arga utfall som bara eskalerade. Med detta i bagaget skulle jag tänka 1 och 2 gånger inför eventuell kastrering. Självklart mår vissa hundar kanon efter men detta är min erfarenhet.

Chinesecrestedlover
1
#14

#0 

Hej!

Jag har bara positiva erfarenheter av kastrering (mig veterligen görs sterilisering framförallt på människor, djur kastreras = allt tas bort). 

Min första hund (Cain) kastrerades som 5-6 åring (hade gjort det tidigare om det inte var för att han var så extremt osäker och en massa sa att han skulle bli mer osäker). Han blev till en mycket mer lätthanterlig hund (hade aggressionsproblem m.m. innan) och han blev absolut inte mer osäker. Började med att kastrera honom med chip (för att testa effekten) och när det visade sig vara kanonbra så kastrerades han kirurgiskt då chippet började gå ur. Ångrade det inte för en sekund. Bästa beslutet. 

Cain som unghund <3

Min tik (Sookie) kastrerades innan hennes första löp, så hon var kanske runt sju månader eller så och jag inte sett några som helst nackdelar av detta. För mig är risken för livmoderinflammation och/eller juvertumörer (vilka båda är vanliga hos tikar) för stor för att inte kastrera. Jag har inte haft (och kommer aldrig ha) planer på att avla och därmed ser jag bara fördelar med att kastrera. 

Sookie (mörk) och Ianto (ljus)

Vissa anser att man inte ska operera en frisk ung hund, men jag ser det som att min hund på så vis slipper sövas akut då hon är äldre (= större risk) för att hon fått en livmoderinflammation. Vid tidig kastrering eliminerar man i stort sett även risken för juvertumörer. 

Min nuvarande hane (Ianto) kastrerades då han var lite mer än ett halvår gammal (kommer ej ihåg exakt men ungefär som Sookie i ålder). Han har blivit mycket bättre på att inte kissa på precis allt (alltså markera revir inne, på varenda möbel, i sängar, soffor osv. vilket var mycket jobbigt innan kastreringen, han var mycket mer "hanig" än Cain). Jag slipper tvätta allt stup i kvarten och han mår finfint och slipper få diverse könsrelaterade sjukdomar, slipper bli tokig då tikar i området löper osv. 

Jag ser bara fördelar med kastrering, oavsett kön. Mina hundar kan vara tillsammans varje dag och slipper vara ifrån varandra under löptid, vilket jag tycker är mycket bra, eftersom jag har två hundar delvis för att jag vill att de ska ha sällskap av varandra. Jag hade förövrigt saknat ihjäl mig om jag hade behövt lämna bort en av mina hundar i flera veckor (har möjligheten men skulle inte vilja ha det så). Jag spenderar i det närmaste all min tid med mina hundar och de sover även i min säng (under täcket och gärna på mig). 

Nästa hund kommer utan tvekan också att kastreras och så tidigt som möjligt (så när den är runt halvåret). För mig är det en självklarhet. 

Nackdelarna som att de kan gå upp i vikt åtgärdas enkelt genom att man anpassar maten och mängden mat efter hunden. Ser inte detta som en anledning att inte kastrera. När det gäller inkontinens så kan man mig veterligen (allt som oftast) medicinera bort det OM det nu skulle hända. 

För mig så överväger helt klart fördelarna de eventuella nackdelarna. 

Lycka till med valpen. 

Mvh/Chinesecrestedlover

Kazlou
0
#15

#13 Tack för ditt svar!  Jo, det är lite som att spela lotteri, därför så svårt att fatta rätt beslut…

#14 Tack för din input och vad bra att du bara fått ut fördelar med kastrering!