Jag är inne på min andra okastrerade hane nu. 

Jag har absolut inte en tanke i världen på att kastrera i "förebyggande", det är ett stort ingrepp. 

Det du kan göra är att höra dig för med din hunds uppfödare om din hunds släktingar, har det funnits hanhundar i linjerna som inte klarat av löptikar? Om det finns många så kanske man kan överväga det, men finns det inte det och han är obrydd vid 15 månader så hade jag inte oroat mig överdrivet mycket. 

Man kan också prova vissa kosttillskott, jag vet att man ger Munkpeppar till hanhundar som har svårt att hantera löptikar, och generellt borde man kunna ge stressdämpande :D

Jag har en okastrerad hane på 20mån. Han har lite svårt att koncentrera sig om vi umgås (alltså typ går promenader eller tränar ihop) med tikar i höglöp, annars reagerar han inte alls. Inget gnällande hemma för att granntiken löper eller så. Enda anledningen till att jag funderar på att kastrera honom är för att han är krypt och alltså har en testikel i magen, men precis som #1 säger är det ett stort ingrepp, som man inte kan göra ogjort. Har dessutom en ras med mycket päls och vissa kastrater får fruktansvärd päls. Hade han haft båda testiklarna nere hade jag inte ens tänkt tanken på att kastrera honom. Tycker precis som JoannaLi att du kan höra av dig till uppfödaren och fråga hur din hunds släktingar hanterar löp - men som sagt, är han helt obrydd nu i värsta tonårsperioden känns risken rätt låg att han kommer bli jobbig senare.

Finns ingen anledning till att kastrera om det inte finns några problem tycker jag. Jag har alltid haft hanhundar och dom har varit okastrerade dom flesta.

Men vår storpudel är kastrerad. Vi blev rekommenderade att kastrera honom då det blev väldigt spänt mellan honom och vår äldre hund vi hade. Kastreringen hjälpte helt klart mot det, hundarna funkade bättre ihop efter det.

Däremot så har storpudeln aldrig riktigt mognat. Han blir 5 år nu i februari och han är fortfarande som en unghund på många sätt. Största nackdelen är hans osäkerhet kring mycket. Om det har med kastreringen att göra eller inte kan jag inte avgöra. Men jag tror det. Eftersom jag inte haft det problemet med tidigare hundar.

#2 Det där med att krypta hanar ska kastreras förebyggande är en stoooor överdrift från veterinärkårens sida tyvärr. Det är vanligare, men fortfarande väldigt ovanligt, att testiklar som ligger i buken  utveckar tumörer. 

Det finns massor av nackdelar med att kastrera hanar, och några fördelar. Några nackdelar är att kastrerade hundar ofta blir slöa och feta, med omåttlig aptit. Andra hundar kan få svårt att tyda dem (vissa hanar ser dem som löptikar och vill rida på dem t ex). Hundar med mycket päls får ofta som kastrerade en helt oregerlig päls som är mycket svår att sköta. Mentaliteten kan ändra sig en hel del. Vissa hundar utvecklar rädslor efter kastrering som inte funnits innan.

Kastrering är en kassako för djursjukhusen som ofta rekommenderar det till alla och helt utan urskiljning… Man får inte sällan frågan redan vid 12-veckorsvaccinationen "Ska vi ta och boka in tid för kastrering redan nu?". De vill gärna göra det när hunden är runt halvåret… Och diskuterar man problembeteende med sin veterinär (varför man nu skulle göra det…) så är lösningen på allt operation. Det här är så sjukt!

Min daghund, även han kryptorkid likt #2, är 5 år och inte kastrerad. Han har inte haft några problem med löptikar, och ägaren tycker att om man väger fördelar mot nackdelar med att kastrera så väger nackdelarna högst och han får gå kvar okastrerad.

Jag tycker det är helt rätt att inte kastrera om man inte behöver det av olika skäl, jag skulle aldrig göra det "bara för att".

#4 Jag är medveten om att det inte är ett så stort problem som man ofta får höra, och chansen att jag kastrerar honom är fortfarande typ 90/10 mot. Nästa hund kommer dock bli en tik, och blir det svårt för dom att leva ihop kommer valet av vilken hund att kastrera inte bli svårt. I dagsläget ser det dock ut som att han kommer förbli intakt 😊

Min hund kastrerades när han var två år, han började reagera på löptikar vid 1½ år. När han fick blodig diarre, vägrade mat, vatten, skonkost och sova, höll det på att gå åt skogen för han, helt trasig var han, sönder stressad. Efter kastreringen blev han lugn, han kan umgås med löptikar utan problem, han är fri från sina besvär och är som vanligt bara något lugnare. Han är en sån där som kan äta mycket utan att lägga på sig, så vikten har aldrig varit ett bekymmer fast han är kastrerad.
Att kastrera i förebyggande syfte är inte alltid bra, många gånger behöver man de inte ens, om hunden är alldeles för besvärad eller sjuk utav att känna av löptikar så tycker jag man ska kastrera.

#7 Där tycker jag ju att det är ett klockrent argument. Det gick bra tills det inte gjorde det längre, ni tillsatte en lösning - problemet blev bra. Då krävs ju inget förebyggande. 

Däremot, börjar hunden reagera, och det inte hjälper med tillskott eller om man bor väldigt centralt med tikar som löper konstant, så kan det ju såklart vara kastrering som gäller!

Fråga nästa veterinär som tycker du ska kastrera för att förebygga testikelcancer om han själv gjort det. 😛

Finns ingen anledning att kastrera om man inte har problem, tex att hunden matvägrar och mår dåligt när dem känner lukten av löptikar.

#9 om en människa skulle ha en testikel kvar i buken tror jag man brukar opererar dem

#10 Fast man opererar inte bort ev testikel som är kvar, utan flyttar ner till pungen.

Jag har en okastrerad hane som är snart 3 år, funkar jättebra. Funderade på att kastrera honom av medicinska skäl men struntade i det. Det är dock inte som alla tror, ett sätt för djursjukhus att få in pengar. Snarare tvärt om. Kanske för små kliniker, som ej utför de större operationerna. Så tänk inte på det. Risker finna med narkos, men det finns det oavsett varför man söver. Det sker dock sällan att någonting händer. Sen får du vara beredd på skillnad i pälsen, lättare till viktökning och eventuell beteendeförändring. Beroende på hur hunden är sen innan, får man lite olika reaktioner. Eller så får man ingen alls. Jag personligen kastrerar inte såvida det inte finns ett skäl till det som gör situationen ohållbar. Träffade en på en promenad som skulle kastrera sin hane då han hade epilepsi som triggades av stressen i löptiksdofter… Då tycker jag det är värt att testa kastrering. Eller när en tik mår dåligt av sina löp, blir väldigt skendräktig etc. Funkar hunden och mår bra skulle inte jag kastrera "bara för att" :)

Jag kastrerade min 3:e hane, för den jag hade hemma då, inte tålde hanhundar. Han är fortfarande ganska intresserad av tikar, men inte så det stör. Han är svår att hålla i rätt vikt. Skulle inte heller kastrera bara för att.

Har haft 3 hanar, kastrerat alla tre. Två av hanarna mådde kanon efter. Den tredje fick enorma problem med läkningen efter ingreppet och blev helt förändrad i personligheten, på ett hemskt sätt. Skulle definitivt fundera 2 gånger då vissa förändringar som kan uppstå är oåterkalliga.

Jag har en kastrerad hane. Vi kastrerade honom strax innan han fyllde 3år. 
Vi bor i ett hundtätt område och en period hade vi 7 löptikar i kvarteret. 
Pitcher vägrade mat och kunde knappt fokusera på att göra sina behov ute för att det var så mycket tikar att spåra. Han sjöng kärleksserenader på kvällar och nätter vilket ingen uppskattade. 

Efter kastreringen är han precis som innan men utan tikmanin då. Nu kan han umgås med en höglöpande tik utan att bry sig det minsta. Han har lika fin pälskvalité och har inte fått problem att hålla vikten. 

Jag kommer inte kastrera ev. kommande hanhundar i förebyggande syfte utan enbart om dom har väldiga besvär av löptikar.

#14 Vilka förändringar som kan uppstå är inte oåterkalliga?

#12, jag förstår inte vad du menar med "Det är dock inte som alla tror, ett sätt för djursjukhus att få in pengar. Snarare tvärt om. Kanske för små kliniker, som ej utför de större operationerna. Så tänk inte på det. "

Kan du utveckla det? Förlorar de pengar på kastrationerna, eller vad?

#17 Ja kastrering är kraftigt subventionerade operationer

Vår hane blev såpass påverkad av när tikarna i området löpte att han mest satte sig i ett hörn och skakade. Konstigt nog reagerade han inte lika mycket när vår egen tik löpte. Men han blev till slut kastrerad och för hans skull (och vår!) var det det absolut bästa vi gjort! Han blev mycket mer harmonisk när han slapp stressa över löptikar. Inga biverkningar av kastreringen heller, tack och lov. Kan fortfarande ha fri tillgång på mat och håller samma form som tidigare, om än att muskeldefinitionen inte är lika som innan. Om han inte hade haft såna besvär hade han fått vara intakt.

#12 och # 18 Subventionerade av vem? Vi ska ha väldigt klart för oss att djursjukhus är vinstdrivande företag. Det är en attraktiv brasch där de allra flesta aktöterna på marknaden numer är uppköpta av riskkapitalbolag. Och de sysslar inte med välgörenhet, det kan jag lova!

Vad ni kanske menar är att vinsten eventuellt inte är lika stor som för andra motsvarande operationer av den enkla anledningen att det i de flesta fall inte finns ett försäkringsbolag bakom som betalar en stor del av operationen. Därför är det nog många som frågar om priset på den här typen av vård, vilket sällan händer vid försäkringsärenden.

#20 Det finns ingen veterinärklinik/sjukhus som inte har som mål att gå med vinst oavsett om de ingår i en koncern eller är fristående De som går med mest vinst är de små fristående klinikerna (bara att kolla upp) De flesta har subventionerade priser på kastrering eftersom det är en efterfrågad tjänst. Vinsten är obefintlig, ibland skulle jag nästan påstå att man går back men man får nöjda kunder som förhoppningsvis kommer tillbaka

Jag kastrerade min hanhund när han var runt 1½år. Inte utan anledning dock, inte för att "förebygga" något, utan för han var en rabiat sönderstressad kåtbock.
Folk sa "hanhundar som är uppväxta med löptikar kan hantera dom" eller "om en hanhund som är uppväxt med löptik reagera så på en tik måste du verkligen gjort något fel" eller liknande. Nej, det är inte sant och det känns synd att det var sådan "shameing" på att kastrera sin hanhund som inte hade fysiska problem (alltså sjukdom eller liknande).
Min hund är en malinois och innan han blev kastrerad jobbade vi stenhårt med att få föremålsintresse och kampintresse, Han tyckte alltså inte kamplek var en belöning, han älskade bollar men älskade dom så mycket att han gick upp i stress och nästan hyperventilerade. Han fanns där och tränade men var ofokuserad och låste sig på allt hela tiden och det gick inte att få hans uppmärksamhet igen, Han var sönderstressad vid varenda hundmöte efter att han vid 6månaders ålder blivit attackerad av en husky mix.

När jag kastrerade honom fick jag en hund som lyssnade direkt, som hade ett HELT annat fokus, som gick att bryta, som inte var omöjlig, som inte hyperventilerade av allt, som inte stressjucka och sög av sig själv (jo för det gjorde han faktiskt, aldrig sett eller läst om något sådant tidigare). Fick en hund som helt plötsligt hanterade hundmöten bättre än mig, och framförallt och det mest konstiga; jag fick en hund som var helt sjukt galen i kamp? 

I vårat fall så var kastrering det BÄSTA jag någonsin gjort. Men hade han inte varit som han var så hade jag inte kastrerat, Han är alltså uppväxt med två löptikar (grannens på samma loft och min egna) och trots det blev helt störd runt löptikar, och flera veckor (ibland månader) efter löp trots att tiken blivit duschad, Även om "han inte led så mycket" så han inte åt så led han så mycket att han inte ens kunde slappna av. 
Jag är inte emot kastrering, jag tycker det är jätte bra att det finns och kan göras. Men jag tycker inte man ska "kastrera bara för att". Finns dock en anledning till det så go for it, Men var beredd på konsekvenserna som kan komma av ingreppet, T.ex inkontinens. Jag kände dock (även om jag helst inte vill ha en inkontinent hund) att jag hellre hade en hund som inte kunde hålla sig helt än det jag levde med.