Osäker/rädd för främmande människor
Hej! Ursäkta för långt inlägg.
Jag har köpt en omplaceringshund som är underbar och enkel på alla sätt och vis. Men sedan hon flyttade hit har det vuxit fram ett problem.. Enligt tidigare ägare har hon aldrig varit osäker/rädd för främmande människor men jag märker hur denna osäkerhet växer fram mer och mer. Utomhus märks det tydligt att hon blir rädd och stressad för vissa människor, oftast män eller folk som ser "konstiga" ut enligt henne. Då brukar jag bara stanna och ge henne massa godisar tills personen gått förbi. Sen går hon glatt vidare.
Förutom dessa fåtal läskiga personer så bryr hon sig inte om människor ute men är väldigt nyfiken och drar ofta lite mot dom som att hon vill nosa på dom. Hon tittar väldigt mycket på folk, folk brukar kommentera att hon glor på dom på skoj.
Ibland, oftast sent på kvällarna/nätterna, kan hon kolla bakom sig en del under promenad som för att kolla om det går någon bakom oss. Det har hänt två gånger att hon vägrat gå förbi folk, båda gångerna var det ett gäng tonårspojkar. Hon träffade en manlig vän till oss och han fick absolut inte röra henne. Hon betedde sig som att hon var otroligt strykrädd. Vi gick på en promenad och han ignonerade henne och då gick hon och tittade och nosade mycket på honom "i smyg". Efter tre träffar typ så älskar hon honom.
Idag kom det ett par till oss som skulle köpa ett bord. En man och en kvinna. Då eskalerade denna rädsla och hon skällde och morrade mycket på dessa personer. Hon höll sig undan bakom mig. Hur ska jag arbeta bort detta för att hjälpa henne?
Jag känner att jag har kontroll och att det går framåt med "läskiga" människor utomhus men just när någon vill hälsa på henne så blir hon så otroligt "strykrädd". Är det spökåldern? Hon fyller 1 år idag och jag tycker att det är märkligt att hon enligt tidigare ägare inte varit rädd för människor. Jag är väldigt lugn och trygg så har svårt att se att det är jag som smittar av mig med osäkerhet. Hon kan träffa väldigt hundvana människor med "rätt approach" och ändå vara rädd och hon kan träffa någon som typ aldrig haft hund och inte vara rädd,. Någon som har erfarenhet av detta problem?
P.S Med strykrädd menar jag att hon håller ner huvudet och viftar på svansen och det ser ut som att hon vill hälsa men hon vågar inte, hon flyr inte men går fram och tillbaka mot personen men vågar inte enda fram. Går bort vid försök till beröring.
Måste folk hälsa?
Absolut inte, det har jag undvikit så gott som det går. Men det vore ju skönare för henne om hon inte hade denna osäkerhet såklart, den visar sig även när folk inte hälsar. Idag var det ingen som försökte hälsa utan hon började morra och skälla på en gång, men de tittade på henne och pratade med henne.
Just nu belönar jag som sagt för att gå förbi läskiga människor ute, ingen hälsar på henne om det inte sker oväntat ute, och jag typ väntar på att se hur det utvecklas eftersom jag tänker att det kanske är åldern men jag vet inte om det är rätt eller om jag bara undviker problemet.
Hur länge har du haft henne? Det låter som om hon är osäker, pusha henne inte för hårt i situationer som hon inte är bekväm med. Belöna, ignorera eller flytta henne från situationen istället
~When life gives you lemons… Chuck 'em at people~
Min hund, labrador, ville helst inte hälsa för sig själv, pga rädsla. Men han kände sig tvungen att "fjäska", för att undvika aggression, vilket såg ut som att han ville hälsa, vilket folk då gjorde. Ju räddare han blev, desto mer fjäskade han, desto gladare såg han ut, desto mer intensivt hälsade folk, desto räddare blev han - osv.
Om du lär henne att folk inte kommer att hälsa på henne/bli läskiga, så skulle jag tro att rädslan minskar. Även t.ex. att om hon går till dig så kan du skydda henne från läskiga grejer/då slipper hon dem. (Mha t.ex. skvaller.)
Sen att hunden vill nosa på folk betyder inte alltid att den vill hälsa, och jag tror att det kanske är i den fällan hon hamnar? Hon vill undersöka det läskiga, men då tror folk att hon vill hälsa och visar då "aggression" genom att vilja hälsa - hon blir rädd. Så då blir hon arg i förebyggande på vissa som är extra läskiga, som hon verkligen inte vill ska hälsa.
Att titta och prata kan vara läskigt nog. Jag hade antingen fått folk att helt ignorera henne, oavsett vad hon gör, eller stoppat bort henne så att hon slipper hela situationen.
Tack för era svar! Jag har bara haft henne sedan 16 juni. Jag har inget stort umgänge så det är inte massor av människor som hälsat på henne, men dom gångerna det hänt så uppstpår denna situation. Jag ska köra nolltolerans på att folk hälsar och fortsätta med träningen ute. Be vänner och bekanta att bara ignorera henne om vi träffas. Det jobbiga är väl att hon får mycket uppmärksamhet ute, hon tittar ju på folk och då tittar dom på henne och säger typ "Hej lilla hunden" och då tycker hon dom är läskiga plötsligt. Ska se till att hon tittar på mig istället vid människomöten så får dom aldrig chansen att börja prata med henne.
#6 Jag tycker att det låter som en väldigt bra plan!
Försök också, om möjligt, att arbeta på hennes avstånd. Kommer det folk så kliv ut i spenaten, ta en omväg, eller vänd om - om det känns tufft (t.ex. om folk börjar prata med henne utan att fråga först och hon blir spänd). Både en markering till henne om att du hör henne och skyddar henne, men också en markering till folk.
Du kanske kan köpa/sy en väst/scarf till henne med texten "jag tränar" "ignorera mig, tack" eller liknande. Det brukar få folk att tappa intresset.
Starta ny diskussion