Va?

#1 Ignorera det första, blev en feltryckning 😂

Har inte upplevt att någon hatar varken blandrashundar, deras ägare eller något annat här. Däremot är kanske många av åsikten att blandrasavel är oseriös och inte bör stödjas, men det är ju bara en åsikt som står fritt att ha precis som alla andra. Att man som blandrasägare inte skulle vara välkommen för det känns väldigt ryckt ur tomma intet tycker jag.

Håller med, ser heller inget fel med blandraser, frånsett avel i spekulationssyfte, som den ryska du beskrev.

Fast renraserna har nog inte överlevt i tusentals år. Förr hade man mer typer än raser. Man behövde vallhundar, gårdshundar o.s.v. Typerna parade sig nog lite random. Sen fick man väl se vad valparna dög till. Ett betydligt sundare sätt att sköta det hela, även om resultat kanske inte var så jämnt.

Men det fanns säkert isolerade folk som i princip bara hade en hundtyp också. Renodlad rasavel tror jag kom på 1800-talet nån gång.

Sen finns det ju raser som härstämmar från väldigt gamla hundtyper eller urhundar. Det innebär ju inte att de är identiska.

Problemet med blandraserna är väl att man tar fram blandningar som är helt upp åt väggarna och som skapar problem.

Förr så slogs dåliga hundar saklöst ut. Skotträdda, nervösa djur, rädda djur var inte önskvärda alltså avlivades dessa.

Idag är problemspalterna fulla av just dessa djur.

Genom att blanda hundraser får man ofta bra djur i första generationen, men sedan finns risken att icke önskvärda egenheter tar över.

Kraven på anpassningsförmåga ökar i vårt samhälle, alltså har vi avlat på just det, för att få fram lugna trygga hundar. Blandrasavel kan komma att spoliera detta.

Jag är av den åsikten att man inte bör stödja någon oseriös avel, såväl renrasig som blandras. Min erfarenhet är att majoriteten av blocketannonserna är blandraser, där uppfödaren inte har någon som helst kunskap om uppfödning och avel. Som hundägare tycker jag att man har ett ansvar att köpa en sund hund, det finns så många hundar som omplaceras pga dålig mentalitet osv…

#5 Kan vara. Men det är ju inte precis som renraserna är problemfria heller, eller hur?

#0 Här på Hundar iFokus är ALLA hundägare välkomna!
Exemplet på kommentar i ditt inlägg ("Ska du inte ta och köpa en riktig hund istället?") har jag aldrig sett här - iaf inte under dom år jag har hängt här.

Personligen är jag emot oseriös avel. Älskar hundar, oavsett härstamning.

Bara för att det är en blandras så är det inte en oseriös avel

Hej! 

Jag har haft en renrasig Chinese Crested Dog, hairless (Cain) som jag tyvärr tvingades avliva 2016 p.g.a. sjukdom (han var då 10,5 år). Multisjuk med massor av beteendeproblem = Extrem problemhund som jag verkligen fick kämpa med.  Bland annat så var han så osäker att han fick medicin mot ångest (avsedd för människor egentligen) i hög dos, för att klara av vardagen. Köpte honom då han var 6 månader direkt från uppfödaren. Saknar honom massor, han var helt unik…men saknar inte oron över hans hälsa och att "bo" hos veterinären. Han hade stamtavla och jag kollade upp massor innan, men man kan ändå ha (rejält med) otur. Med detta vill jag säga att bara för att en hund är renrasig så betyder det inte att de är "bättre" än blandisar. 

Jag har två blandisar nu; en tik (Sookie) som är Chihuahua/Chinese Crested Dog/Schipperke. Helt underbar liten (2 kg) tös på 6 år. Har även en hane (Ianto) som är Chihuahua/Chinese Crested Dog. Han är en busig (4 kg) tok på snart två år. Båda är kastrerade och båda köptes direkt av uppfödarna. Sookie var 14 veckor vid köpet och Ianto var 8 veckor. Båda var vaccinerade, besiktade osv. innan köp. Uppfödarna kändes seriösa och allt var i sin ordning. Inte ångrat det en sekund. De båda är definitivt friskare än Cain var och mer mentalt friska också, även om Ianto är osäker. 

Man kan få bra, underbara och friska hundar även om de saknar fina "papper" och man kan få  hundar som är skitjobbiga och sjuka (men underbara på sitt sätt) även med "papper". Finns inga garantier. Man ska inte dra alla över en kam tycker jag. 

Mina fina "byrackor":

Sookie

Ianto

Slutligen en bild på min sjuka och galna "Stamtavle-jycke" Cain, evigt saknad trots allt besvär.  

Mvh/Chinesecrestedlover

#8 Har inte heller sett den typen av kommentar när någon visat upp en hund de redan har, däremot är det regel när någon planerar att köpa en blandras. Även pekpinnar om någon har problem med sin blandis.

#11 Nu kommer nog många (blandisägare) tolka det här fel men jag ser avrådandet från att köpa blandras som välmenande även om det ibland framförs med en sträv ton.
Köper man en renras från en seriös kennel så kan man se hur både lynne och hälsa ser ut bakåt i leden medans ett blandisköp ofta är mer en chansning. 
(Prestationsavlade blandisar undantagna.)

Pekpinnarna har jag också sett. Fast dom tycker jag dyker upp i många andra ämnen utöver (blandis)hundproblem också. Tror sånt är svårt att helt undvika på forum som berör något som ligger en varmt om hjärtat.

Menade inte att skriva dig på näsan här hemul (och ingen annan heller såklart!), utan bara förklara hur jag ser på det som du kommenterade.🙂

Det är inte blandraserna jag har problem med utan aveln bakom. Sen självfallet finns det bra blandras uppfödare såväl som det finns dåliga renras uppfödare (har jag själv fått uppleva). Förstår inte syftet med att blanda en massa raser? Har vi inte tillräckligt många raser redan så man kan hitta en som passar en? Sen att man vill ha olika egenskaper från olika raser i samma hund Ja, men bara för att du avlar två olika raser så betyder ju inte det att valparna får det du var ute efter utan det kan nedärvas hur som helst! Värsta är när folk blandar raser som inte ens är lika varandra, typ en vallhund med en jakthund, kan bli så himla jobbigt mentalt för den hunden. För när det kommer till kritan, om man ändå ska para två olika raser när det redan med all förmodan finns en renras som passar en, då är det ofta för att dom är söta och får söta valpar och det är ju det i mitt tycke sämsta anledningen till att para hundar bara för att dom är söta, finns så mycket annat som ska funka också än att dom ska se bra ut. Med renras kan du hålla koll på härstamningen på ett helt annat sätt och man måste göra hälsotester före avel. Vi har 3 renraser här hemma och 1 blandras om det är av intresse att veta.

#12 Det du beskriver är idealet. Verkligheten ser ju annorlunda ut. Uppfödare som avlar på fel hundar, köpare som inte förstår sig på avelsdata, ägare som inte hanterar hunden rätt, sönderavlade raser, inte vet jag vad det beror på, men det är ingen brist på problemhundar bland renraserna heller, det bär väl detta forum vittnesmål om.

Är man jätteinsatt och följer diverse uppfödare och deras hundar noga under åratal och åker runt och bekantar sig med hundarna på tävlingar och utställningar kanske man kan vara tämligen säker på vad man får, men de flesta har inte den erfarenheten och kapaciteten.

Jag har inget emot blandrashundar, jag är däremot emot 99,99% av blandrasaveln. Det är en stor skillnad!

Det innebär inte att all renrasavel är bra i mina ögon, långt ifrån. Men med renrasavel har du en möjlighet att avla seriöst som i dagsläget inte finns med blandrasaveln.

För mig krävs det här för seriös avel:
Känd härstamning på hundarna.
Så långt som möjligt hundar som är hälsotestade för relevanta för rasen, med ok resultat.
Sund exteriör.
Bra mentalitet, gärna dokumenterat.
Inte allt för hög inavelsprocent hos kommande kullen.
Inte allt för välanvända hundar bak i stamtavlorna.

Allt som inte passar in på samtliga ovanstående punkter räknar jag som oseriös avel. Skulle blandrasuppfödare ha dokumentation kring hundarna som gjorde ovanstående möjligt, då skulle jag inte ha något emot blandrasaveln heller.

Jag själv har nästan bara haft blandraser. Men aldrig valp. Utan någon omplacering med mindre bra förflutet. För mig känns det så bra att kunna hjälpa en hund till ett bättre hem & liv. Om jag hade hittat en renrasig med den bakgrunden så hade det varit så. Mina hundar har hittat mig. Men köpa en blandis valp hade jag nog inte gjort. Jag brinner för omplaceringar

#14 Jag vet inte vart du läste in det i mitt inlägg, men jag förnekar absolut inte att det finns både problemhundar, -ägare och -uppfödare inom renrashunderiet. 

Att hitta en seriös uppfödare och att göra sin egen hemläxa är inga större krav på en blivande valpägare tycker jag, speciellt inte i dagens informationssamhälle.
Det man inte kan får man lära sig eller be någon annan att hjälpa en med.🙂

OT men TS, hur gammal är eran mops/pudel? 😃
Känner nämligen en med samma blandning tror han är 10månader 😛

Inget emot hunden som är blandras, dock emot folk som föder upp dessa icke hälsotestade hundar som i sin tur då riskerar att ge sjuka valpar. Valparna är dem som får ta smällen av den oseriösa aveln, det är valpen som får sjukdomar/smärta, det är ägaren till valpen som får betala dyra veterinär räkningar. 
Att hälsotesta är ingen 100% garanti för en frisk valp, men att para hundar bara för att producera söta valpar utan att bry sig om valparnas hälsa, ja det blir som att köpa grisen i säcken.

Oseriösa blandras "uppfödare", det paras bl.a halvsyskon, tikarna får kull på kull på kull, varje löp går dem med hanen och har man "tur" blir tiken dräktig vid varje löp, dem blir anmälda till länsstyrelsen pga brister i skötseln av hundarna och valparna, vet även folk som para och säljer dessa "mode" raser dyrt för att dem behöver pengar, 0 tankar på hundarnas hälsa, 0 intresse att få fram friska valpar, bara valparna är söta och av "mode" ras så är det bra… 

Dessa oseriösa blandras "uppfödare" driver ibland även "valpfabriker", dem har söta hundar av "mode" ras som får kull på kull på kull, dessa föräldra djur sitter ibland i bur, får inte gå ut, får inte vård, inte kloklippning, ingenting, dem är bara till för att producera valpar…

Jag har inget emot blandras uppfödning, MEN föräldrar djuren ska testat emot ALLA sjukdomar som finns i raserna, valparna ska få allt dem ska ha, och är det plan att fortsätta denna blandras uppfödning så ska man försöka få alla valpköpare att hälsokolla sina valpar för att veta att det inte blev några sjukdomar hos valparna. 
Vet att det är väldigt populärt att blandras avla för att få fram visa jakthundar eller draghundar, men den blandras aveln drivs då på ett seriöst sätt med hundarnas hälsa i fokus.

#10 dock valde du ju att köpa en ras med extremt mycket sjukdomar i sig, då kan man ju inte bli förvånad om man har oturen att få en individ med många sjukdomar? ungefär som att köpa en mops och bli förvånad när den får andnings problem, eller köpa en schäfer av utställnings typ och bli förvånad när den får problem med bakkroppen?

Jag äger också en Chinese Crested Puff, och ja han har endel av dem sjukdomar som är vanliga inom rasen tyvärr, dock ville jag ha en hund av det temperamentet som Chinese Crested är kända för, och ville inte ha en hund med ledproblem vilket är ovanligt hos Chinese Crested, och jag fick precis det, en hund som är frisk i lederna med rätt temperament, men tyvärr andra ras sjukdomar som kan finnas hos denna ras.

Man får tänka lite när man köper hund, vad vill jag ha? köper man en hund med normal kropps typ, lagom storlek, få rasbundna sjukdomar, mm, då har man en större chans att få en frisk hund :)

Har en snart 8 årig 4-vägs korsning. Älskar han över hela världen. Har även 2 schäfertikar.

Jag känner inte heller igen mig i detta blandrashat och har aldrig sett kommentarer i stil med: "Ska du inte ta och köpa en riktig hund istället?". Det låter helt klart över gränsen i mina ögon så det du bör göra är att anmäla inlägget/inläggen till en moderator.

Jag känner inte heller igen att renrasaveln skulle vara förskonad från kritik, bara att den oftast inte kommer i trådar om ex. blandrasavel. Om du startat en tråd om att köpa en valp som "saknade allt vid leverans" och där kullens enda syfte var att tjäna pengar gissar jag att folk avrått dig från att stödja oseriös avel fast det var en renras.

jag har haft en renrasig Amerikansk Cocker med stamtavla och välmeriterade föräldrar inom utställning, och jag har nu en blandras av okänd härkomst/rasinblandning, och det är som natt och dag, cockern (Petter) var sjuklig nästan hela livet, med öroninflammationer,PRA (ngt hans uppfödare visste om att mamman hade innan hon tog kullen) och diverse allergier och andra problem, han var aldrig som en hund ska vara, han bara fanns där och lufsade runt i hemmet, han lekte aldrig, för han visste inte hur man skulle göra, och den gången jag träffade hans uppfödare på en rasspecialutställning, så sa hon rent ut att hon inte brydde sej alls om vart "han" hade hamnat eller hur han hade det, för han gick inte att ställa ut, och var således mer eller mindre värdelös i hennes ögon (denna "uppfödare" sitter även högt uppsatt i rasringen)

nu till min lilla skithund AKA blandisen eller *gasp* gatuhunden Vincent, han har blivit påkörd av 2 bilar som 8-9 v valp, och återhämtade sej nästan helt efter att han fått de operationer som behövdes, han lever för att leka och ha roligt, och gör det väldigt tydligt för alla som ser honom att han finns där, och att han vill ha allas kärlek och uppmärksamhet, han är frisk som en nötkärna om man inte räknar med att han har ett stelopererat ben från olyckan, och han är bara en sån gó hund :)

jag bryr mej lite om det är renras eller blandras, så länge man inte stödjer fel personer, ÄVEN inom renrasiga uppfödare.

Jag är uppvuxen med renrasiga hundar som varit friska hela sitt liv och gått bort vid 13-15 års ålder. Min första "gatuhund" hade diskbråck, blev sedan sjuk i Cushings när hon var 7 år och fick avlivas när hon var 9 år. Hanen var förhållandevis frisk, en 1 på ED men inget han led av och sen någon öroninflammation, magsjuka, någon hudinfektion men inget allvarligt tills han fick elakartad cancer. Han blev också bara 9 år gammal. Kvarvarande tiken har allergi och C-höfter.

Så vad bevisar dessa anekdoter? I princip ingenting.

Förstår inte…vem har hatat blandrashundar?

#20. Det kan jag inte riktigt hålla med om. Inte då i alla fall, nu efter den ökat i popularitet och fler oseriösa avlar så kan det vara så att det finns fler sjukdomar inom rasen, men att den skulle ha extremt mycket? Många raser som är betydligt värre där. När jag köpte Cain så var rasen (Chinese Crested Dog) känd för att vara en frisk ras med få rasbundna sjukdomar, men då var den inte så sönderavlad som den kanske tyvärr är på väg att bli; extremt tragiskt om den numera är känd som en sjuk ras. Rasen har ju tyvärr även blivit hårigare och hårigare genom åren, känns det som i alla fall, därav mina två blandraser (så otroligt svårt att hitta riktigt nakna renrasiga). 

Dessutom räkna med sjukdomar? Det är ju det som "folk" säger att man ska välja renrasiga för att slippa, det var även därför jag gjorde min research på uppfödaren, därför jag valde en hund med väldigt låg inavelsgrad 0% och det var därför jag ställde en miljon frågor, träffade mamman osv. innan. Jag gjorde allt för att få en frisk hund. Jag ville ha en frisk hund med bra temperament, en hund som jag kunde köra ex. agility/freestyle med och som var "true hairless" (för att jag fallit pladask för dessa och för att jag har en pappa med allergi men som tål mina nakna). Jag fick en sjuk problemhund som kunde vända på en femöring och hugga när man minst anade det och som hatade att träna. Man får inte alltid det man vill, men de säger att man får det man behöver. Han lärde mig otroligt mycket min lilla ögonsten. 

Har dessutom aldrig ens hört talas om en hund med så mycket skit som min kära Cain fick stå ut med genom livet.  Cain hade ledbesvär, epilepsi, hjärtproblem (medfött/ärftligt enligt veterinär), allergi, ibland förhöjda levervärden samt beteendeproblem ex. aggression (misstänkte sk "rage syndrom"), extremt osäker (medicinerade mot det t.o.m.).  Dessutom var han extremt svårtränad och svårmotiverad. Han hade väldigt svårt att förstå saker (hade han varit människa så är jag säker på att han skulle fått diverse bokstavsdiagnoser m.m.) fast han gjort de en miljon gånger tidigare och fått belöning för det, det fastnade liksom inte. Det mina nuvarande hundar lärt sig på max fem minuter, kunde  jag kämpa för att få honom att förstå i flera år fast vi upprepade det varje dag. Han lärde mig verkligen att ha tålamod :-) 

Angående "normal kroppstyp och lagom storlek" för att få en frisk hund: Min lilla  nätta 2 kilos blandis tik (som dessutom är nästan spritt språngande naken) är den som varit friskast av mina hundar. Dessutom så blir ju små hundar ofta betydligt äldre än mellanstora/stora hundar; så vad är egentligen lagom storlek?

Jag har förövrigt (för att hålla mig till trådens ämne lite mer) fått förvånade blickar och frågor om varför jag valt blandras när jag är "så utbildad/har så mycket kunskap" som jag är/har inom djur och inom hund (utbildad djurvårdare bland annat och har läst diverse kurser inom hund). Många som blivit förvånade av att min första hund var en renrasig, men att jag sedan skaffat blandraser efter det, brukar enligt de som frågat vara tvärtom. Ju mer utbildning och kunskap man får desto oftare hamnar valet på en renrasig hund. Jag väljer hundar dock efter andra kriterier (psyke/temperament/hälsa) än "ett fint papper (stamtavla)" eller utställningsmeriter (som ärligt talat inte betyder ett skit egentligen). Cain var fin utseendemässigt…men hade otroligt dåligt psyke/hälsa t.e.x. Finns inga garantier som säger att bara för att man väljer en renrasig hund, så kommer man få det man ville ha. Mina blandisar är betydligt mer lättmotiverade och snabba på att lära sig än Cain och de är (peppar, peppar) betydligt friskare och mer mentalt stabila.  

Alla mina hundar är/har varit underbara på sitt sätt och jag kanske kommer skaffa renrasigt igen, om jag hittar en hund som i övrigt stämmer överens med mina kriterier för vad jag söker i en hund. För min del spelar stamtavla/inte stamtavla ingen roll. Det är individen som är det viktiga. 

Mvh/Chinesecrestedlover

#18 Vår lilla Iris är faktiskt också runt månader! Tänk om de är syskon XD

Alla de kommentarer jag tar som exempel har jag personligen sett här på iFokus, men det är rätt att som #22 säger att man ska anmäla, men tänkte inte på det då. Kul att se att det finns så många blandisägare på iFokus!

Varje gång jag ser den här tråden läser jag av någon anledning "Blandrashatt", rolig mental bild är det iaf haha

Jag är emot blandrasAVELN. Och den är mycket mer oseriös utan kontroller och liknande. Att få otur med sjuka hundar kan självklart hända oavsett ursprung. Och jag jarhar aldrog under mina år här sedan 2007 sett någon som sagt till en blandrasägare att köpa renras istället.

Ts, det finns ju även en grupp som heter "blandrashundar" här på iFokus,
Jag har 4 hundar, 3 fd  "gatuhundar" från spanien och Portugal, samt en renrasig staffe. Jag är emot blandrasavel. Jag har träffat på så många blandraser där ägarna fått stora problem med hunden, men har NOLL dokumentation på föräldradjuren och leden bakåt, vare sig mentalt eller fysiskt. Vid renrasavel har man åtminstone chansen att kolla leden bakåt, vilka linjer som gett väldigt friska och stabila hundar osv.   Att det finns raser med stora problem tex med luftvägarna mm, beror ju på att alltför många oseriösa valpköpare stöttar den aveln, oftast för att den hunden ju är så söt. Det existerar  ju inte bara oseriösa uppfödare, det är ju lika många oseriösa hundköpare, som inte ser till hundens bästa och sätter ett krav på en frisk hund.

#26 redan 2007 när jag kom i kontakt med chinese crested dog för första gången pratades det om deras hälsoproblem som hudallergi, foderallergi/känslig mage, ögonproblem, tandproblem, hjärtproblem och epilepsi, även patella luxation förekommer.

Uppfödarna vill såklart inte prata om dessa problem inom rasen då dem vill visa det positiva med sin ras, och jobbar för att få bort dessa sjukdomar inom rasen.
Däremot är många av sjukdomarna som kinserna får inte dödliga, många kinser som blir sjuka kan leva hela livet med sina sjukdomar utan problem eller med hjälp av medicin.

Kineser har alltid varit en sjuk ras, fråga en veterinär som jobbar på större djursjukhus många år om dem sett kineser med dessa sjukdomar ;)
Att dem blir hårigare är bara bra, puffen har mindre problem med tänder och hudallergi om man jämför med dem nakna, tror även puffen har mindre problem med ögonen.
Alla raser har rasbundna sjukdomar tyvärr, uppfödarna jobbar aktivt för att få sina raser friska, men det går inte att komma ifrån att när man avlar efter ett utseende tex jätte stora, jätte små, tunga, kort nos, mm, så kommer det även sjukdomar.

Kineser är en ras som är väldigt bunden och trogen till sin ägare, det är känt inom rasen vilket gör dem väldigt populära, min puff tex skulle aldrig springa ifrån mig för att springa till andra människor eller hundar då dem inte intresserar honom. Detta gör dock att social träningen som valp är extremt viktig emot andra hundar och människor annars kan dem bli osäkra och reserverade.

Min puff har epilepsi, hjärtfel, känsig mage/allergisk emot visa saker, hudallergi och fel på ena ögat vilket kan leda till att han blir blind på det ögat när han blir gammal om man har otur. Han tappade även inte valptänderna så fick sövas och ta bort dem, och är opererad för cherry eye när han var bara 1 år.

Är du djurvårdare borde du ju ha insyn inom djursjukvården och veta om problemen som finns hos kineserna?
Dock förstår jag inte heller varför folk ifrågasätter varför du har blandras, bara för man är utbildad måste man ju inte ha rasrena hundar, jag vet flera duktiga veterinärer som har blandraser eller importhundar liksom, det är inge fel på hundarna, utan aveln med syfta att tjäna pengar utan fokus på hundarnas hälsa, det är problemet :)

Jag har förutom min kines, 1 blandras och 1 renrasig och båda dem är friska :)

Har enbart haft renrasiga hundar i och med att jag vet på ett ungefär vad jag kommer få i kopplet. Sedan stämmer inte alltid rasbeskrivningen in helt och hållet. Men på ett ungefär.
Jag har dessutom koll på stamtavlan bakåt, har haft turen att få möta många släktingar till mina hundar och jag upplever inte att det är likadant med blandrasaveln.
Jag är helt emot blandras-avel-, vi har såpass många raser att någon lär passa in på vad man söker. Hundarna däremot, inga problem alls. Tycker det finns mängder av fina och trevliga blandrashundar, men man har ingen koll bakåt och man vet inte vilka gener som slår ut om man blandar hejvilt.

Vi var faktiskt på väg att adoptera en Borzoi/Schäfer men insåg sedan att det förmodligen skulle krocka totalt i skallen. Men det var en vacker hund, dock är jag himla tacksam för att vi valde renraser istället.

Har en Borzoi som tyvärr drabbades av magomvridning. Hon är helt återställd idag, men jag vågar inte låta henne köra lure coursing, eller jaga trasa iom operationen. Förmodligen överbeskyddande där. Numera frisk som en nötkärna.

Min första Borzoitik fick cancer i lymfkörtlarna och gick bort ett par veckor innan sin sexårsdag. Men det var min once in a lifetimehund. Hon var obeskrivlig!

Iggyn har aldrig varit dålig, hon är bra mentalt stabil och framåt. Dock har hon kroksvans och ska inte gå i avel. Men det är den roligaste hunden vi någonsin haft =)

Jag har sedan 1988 haft bara renrasiga hundar (aldrig ägt en blandras) 17 st närmare bestämt. Har också fött upp shelties i 10 år. 

Alla dessa hundar som jag haft i min ägo, har varit friska fram tills de blivit gamla och av åldern fått problem så att de fått somna in. 

Nu har jag en 11½ år gammal mittelspitz som aldrig varit sjuk förutom livmodersinflammation för 5 år sedan (vilket kan hända vilken hund som helst oavsett ras eller blandras). 

Jag har väl haft tur kan man säga men också avlat på mentalitet och hälsa först och främst (många av de 17 är av min egen uppfödning). 

Men även fast jag valt renrasiga hundar i mitt liv och kommer så också att göra om det blir fler hundar i mitt liv (inte troligt men man ska aldrig säga aldrig), så har jag aldrig haft något hat mot blandrashundar. 

Men däremot är jag emot den här blandrasaveln. Där man inte kontrollerar någonting utan parar första bästa hund med första bästa hane som dyker upp. Bara för att de är söta! Eller för att tjäna en slant! Jag är emot att man inte som s.k. uppfödare inte kollar upp sina tilltänkta avelshundar med allt som rasen/raserna kan bära på INNAN man sätter ihop dem för parning. Jag är också emot blandrasaveln för att det förekommer alltför mycket inavel. Vet tex. en person som parat dotter och far och tiken var bara knappt året gammalt.  Tiken har fått flera kullar än vad SKK tillåter. 😕

Nej, finns så mycket fel en blandras uppfödare gör, så man blir riktigt mörkrädd. 

Även om man köper en renrasig hund med alla kontroller och alla papper klara så kan det visst hända att en hund blir sjuk. Jag menar det är levande väsen vi talar om, inte ett kylskåp. Sedan är det givetvis en himla massa otur om en hund råkar ut för allt möjligt under sin livsstid. Men med tanke på alla hundar som föds så är det bara en bråkdel som blir så sjuka under sin livsstid. 

En blandras sägs vara genetiskt friskare den första generationen men sedan, i kommande generationer kan det bli fel och sjukdomar eskalera. 

Här är skillnaden då mellan en renrasuppfödare och en blandrasuppfödare. Den förstnämnda gör allt för att undvika att föda upp "sjuka hundar", genom planerad avel helt enkelt. Medan den där blandrasuppfödaren struntar i allt sådant och kan para två helt olämpliga raser (eller ickeraser) med varandra. 

Därmed inte sagt att alla renrasuppfödare är bra. Det finns sådana som inte skulle hålla på med avel alls tyvärr. Men skillnaden här är ju att de blir förr eller senare upptäckta och uteslutna ur SKK. De har mer koll på sig än "blandisuppfödaren" som i princip kan göra vilka dumheter som helst. 

Hur som helst så tror jag ingen hatar blandraser. Men de flesta gillar inte blandrasaveln, det är stor skillnad. 

Själv känner jag många blandraser som är helt underbara men minst lika många renrashundar som är lika underbara.

Har inte upplevt det mot mig men har märkt av det. Min faster har en blandning mellan bichon frisé som heter Bambi världens sötnos  😍

Ofta är det väl så att den första generationens valpar stärker de renrasiga föräldradjurens goda egenskaper, men vid ytterligare avel på blandraser blir det ofta tvärtom. Att sedan många blandrashundar i södra Europa har goda egenskaper beror till del på en betydligt hårdare utslagning och selektion. Kan inte valpen kämpa sig till föda…ja då svälter den ihjäl till att börja med.

#35 intressant tanke det där att utländska gatuhundar är friska, har inte tänkt på det så, men frisk och stark får mat, sjuk och svag klarar sig tyvärr inte, så bara dem friska hundarna kan föda valpar och därför mindre sjukdomar, helt logiskt men aldrig tänkt på det på det sättet :)

#35 Det där stämmer ju bara inte, "stärker de renrasiga föräldradjurens goda egenskaper". Det har du ingen aning om. Genetiken kan lika gärna slumpa så det blir alla dåliga egenskaper som nedärvs. Speciellt när urvalet inte är hårdare än "hon är söt" och "fungerar hemma i vardagen".

Alltså man kan inte jämföra och säga "min blandras var/är minsann friskare än min renrasiga hund" som att det skulle vara en generell sanning. Nej, det är inte en 100% garanti att du får en frisk hund för att du köper en renrasig hund, men du har alla FÖRUTSÄTTNINGAR att få en frisk hund om du väljer en uppfödare som hälsotestar och inte avlar på rasbundna sjukdomar etc. Och dessa sjukdomar försvinner inte för att man blandar olika raser, du kan inte avla skit med skit och tro att det kommer ut något annat, och som redan har sagts så är dessutom många blandraser en mix av raser vars egenskaper inte har någon nytta av att blandas.

Men vidare på spåret att blandraser skulle vara friskare så är det absolut inte konstigt att folk tror det, för det testas LÅNGT IFRÅN så många blandraser som renrasiga. Såklart att det ser bättre ut i statistiken då liksom.

#36 Nej fertilitet behöver inte påverkas av undermåliga djur eller dålig mat. Men utslagningen är betydligt hårdare. endast de med stark överlevnadsinstinkt överlever om inga djurvänner tar hand om dem. Men hundar som lever under dessa hårda förhållande avlar på det naturliga sättet…endast de som kan anpassa sig bra överlever..Det betyder i förlängningen inte att dessa individer är lämpade som sällskapshundar. b Vilket visar sig i bla mental osäkerhet, dåligt psyke osv.

#38

Renrasiga hundar ger en större sannolikhet att man får de egenskaper man söker.

#38 Visst är det så. 

Det finns ingen statistik på blandrashundar på samma sätt som med renrasuppfödningen.

Sedan kan man ju fråga sig varför just blandraser omplaceras i större utsträckning än vad renrashundar gör?

Det finns säkert många orsaker till det men min teori är bland annat att med just blandraser som är något billigare i inköp så är inte köpet lika genomtänkt. 

Mentala problem pga "fel ägare" (av ovannämnda orsak) samt att blandningen av raserna inte har fungerat riktigt ihop. Det är ju liksom inte bara att sätta ihop vilken hund med vilken annan hund som helst och tro att alla blir bra hundar, bara för att det är en blandras.

Blandraser är friskare så tillvida att man undviker många rassjukdomar. Givetvis kan de drabbas av sjukdom ändå. Och när jag säger det pratar jag om den typiska gatukorsningen, inte medveten avel i flera generationer.

#42 Njae, det är de inte, mer än möjligen första generationen, men genetiken kan spela stora spratt. 

Bara för att det är en blandras så innebär det inte att de är fria från "rassjukdomar" per automatik. De kan få AD, HD, CEA, PRA  m.m. också,

Det är ju det jag säger!

#42  Ja, det brukar ju vara så första generationen då man blandar 2 renrasiga linjer. Men för varje steg vidare ökar riskerna. 

Att sedan omplaceringar främst gäller gatukorsningar beror väl på att många inte har den seriositet det krävs för att skola in en hund till en trygg familjemedlem. Och gatukorsningen uppvisar inte samma ekonomiska värde, alltså lättare att klippa banden då