![[postmortum91]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Tillfälligt boende
Jag har kommit till insikt: vår älskade Eurasier Sheldon förtjänar bättre för tillfället. Jag har länge bara vägrat tänka alternativ då jag tänkt på mig själv och mina känslor i första hand men nu har jag tagit beslutet. Vår 4 åriga hanhund ska få flytta tillfälligt till sambons mamma ute på landet, tills vi själva har fixat hus. Men jag gråter ändå, för mitt hjärta skriker NEEEEJ, MIN BEBIS. Men hans vardag nu ser ut: han går ut 3-4 ggr/dagen, på max 30 minuters promenad. Ca 2 ggr/veckan får fan 1-2 timmars promenad. Han ligger och ugglar i trappen hela dagarna, det är där han får vara ifred för dottern men blir ändå utestängd. Vatten och matskålarna står ofta uppe på bordet så dottern inte kommer åt, så han har ju inte haft fri tillgång till det som han borde. Sambon är ständigt irriterad på stackars vovven och han får alldeles för lite uppmärksamhet. Hos sambons mamma kommer han få långpromenad varje dag, bli bortskämd med god mat, kärlek och godis. Få tillgång att gå lös på tomten och ligga och nosa och vädra i timmar om han vill. Snälla, hata mig inte för att vi inte gett honom det han behövt senaste tiden, jag vet och mår piss över det. Jag VET att jag gör rätt beslut och det gör nästan ännu ondare, att jag inte kan erbjuda honom ett bra hundliv. Dessutom är jag rädd att han aldrig kommer flytta hem igen, för om han gör det i framtiden, kommer det vara för min skull, inte hans.
Jag tycker att du är oerhört stark som klarar att tänka på honom i första hand! Jag hoppas att jag varit lika stark om jag varit i din sits. Du gör rätt val trots att det är extremt jobbigt så kommer han få det bättre. Ett plus är ju att ni kan hälsa på honom eftersom han stannar inom familjen! Styrkekramar <3
Tack :)
Tidigare när jag läst andra som gjort likadant har jag alltid tänkt "det skulle jag aldrig palla med". Men när man ser att sin hund bara ligger på dagarna och enda lyckan är de korta stunderna han får gå ut, då gör man allt för att ens hund ska få må bra. På tal om det, ska gå och pussa på honom nu.
Det gör du rätt i :)
Du är stark och varför skulle vi hata dej? Du är mån om din hund. Men vad har din sambo emot honom?
Jag har själv lämnat bort en hund när det blev för mycket hemma och vet hur ont det gör. Samtidigt är ju det viktigaste att se till hundens välmående. Jag tycker du fattar ett klokt beslut och önskar dig alla lycka till.
Bloody but unbowed I stand tall at the oar And I'll climb their scaffold once they bring me back to shore I'm master of my fate, I am captain of my soul And I'll ride this boat, all the way, to hell
Du väljer att osjälviskt ge hunden en chans till en bättre tillvaro för tillfället - ingen med vett i bollen skulle hata dig för det! Jättefint gjort! Jag menar, vad är alternativen, antingen låta hunden ha det lite sämre? Eller lämna bort dottern? Nä, det är ju inget som går, så att låta hunden bo hos någon annan ett tag är bara fint. När jag mådde fruktansvärt för några år sen omplacerade jag en katt med speciella behov för jag orkade inte möta dem och det hade varit själviskt av mig att behålla katten bara för att jag ville det när jag faktiskt inte kunde ge det där extra som han krävde. Ibland måste man fatta tunga beslut.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Sambon gillar honom egentligen men han har ingen ork över till hunden, dessutom drar hunden mer nu när vi är rätt oengagerade på promenaden och då blir sambon arg och deras relation påverkas negativt
Starta ny diskussion