Vilken ras hade ni tänkt er för det första? 🙂

Jag skaffade min första hund när jag var 18år, Min andra hund nu 23år.
En hund kan inte automatiskt vara ensam därför är det bra att ha backup plan, Det spelar ingen roll om det är din släkt, vän eller någon dagmatte. Sålänge ni har andra alternativ när ni måste lämna hemmet ifall hunden inte kan vara ensam, Att ni har pengar, och ni inte köper världens mest krävande ras somförstahund så tror jag det kommer gå bra.

Hur är det tänkt långsiktigt? När du har pluggat klart och börjar jobba, det kan vara lättare att hitta dagmatte för kortare stunder/vissa dagar än heldagar 5 dagar/v.

Min situation är ungefär lika som er, skillnaden är väl att min sambo kan ha hunden på jobbet. Dock så pluggar jag hemifrån nu så det behövs sällan. Jag tycker absolut att ni har en bra situation för hund. Vi skaffade vår första när vi var 21 och 20, det var skitjobbigt i början pga att vi valde fel hund för oss, rekommenderar er att verkligen tänka igenom vilken typ av hund ni skaffar och vilka "problem" just den rasen kan föra med sig. Vad är det för ras ni tänkt er? 🙂 Fundera över hur ni ska lösa det om ni inte får tag på hundvakt, och hur ni ska göra efter att du pluggat klart.

Jag tycker ni verkar ha bra förutsättningar om ni har någon som kan passa hunden när ni inte kan vara hemma tills den är ensamtränad.
(Viktigt att komma ihåg att en del hundar aldrig klarar av att vara ensamma.)

Vad är det för ras ni fastnat för?

Se bara till att inte ta er vatten över huvudet när det gäller rasval, vissa raser är mer förlåtande och har en mycket större "felmarginal" än andra raser.

Jag är uppvuxen med hundar men köpte min första helt egna när jag var 20 år och hade eget boende och heltidsjobb.

Efter studierna kommer vi flytta närmare våra familjer igen och då har vi fler i vår vänkrets som kan ställa upp. Vi har även kikat lite på hunddagis och ser det som en lösning. Som första hund har vi tänkt oss en shiba eller en eurasier. De är väldigt lika i sinnet förutom att shiba behöver mer motion och är mer jaktintresserad än vad eurasier är, men samtidigt är shiba mindre. De kan vara svåra i början men bara man är konsekvent så fungerar det fint - det är den förenklade bilden vi har fått av raserna. Jag känner att med alla valpkurser och en duktig uppfödare bör vi klara uppfostran. Vi funderar lite på att ta en omplacering, om det känns rätt. För valp kan vi sammanlagt vara hemma i 3 månader om vi tajmar det rätt, vilket kan vara svårt - valpar födds ju inte på köparens begäran. Vi hoppas på att en vuxen hund kan lätt komma in i våra rutiner, men då missar vi tyvärr möjligheten att forma hunden.

#6 Du har PM Belzebubble!

Jag skaffade hund medans jag pluggade. Kan man lösa det ekonomiskt och med passning tycker jag det är en stor fördel att passa på då. Har man många timmar när man förväntas läsa själv kan man plugga hemma hos valpen. Med ett heltidsjobb är man borta typ 10 timmar om dagen. 

Jag ser det som att jag kommer ha två trevliga, mogna hundar när det är dags för examen, husköp och barn. Vi slipper ha semester i skift för att ta hand om en valp, vi kommer inte behöva potträna ungar och valp samtidigt. Det var vårt repiga trippel begagnade bord som knäckte extra som valptuggleksak, ingen dyr ny inredning som fick sätta livet till. Vi har haft tid att ha hundarna som hobby medans de är unga och pigga, gått kurser, fjällvandrat, tagit tvåmils spontanpromenader. Tror inte det blir lika mycket tid för sånt när vi får barn. 

Här och nu är det mesta krångligt. Det är lätt att intala sig att allt kommer vara mycket enklare i diffus framtid, men det blir det sällan när man väl står där. 
Nä, min filosofi är att man inte kan vänta hela livet på att börja leva.

Gud vad jag håller med #8 ! Jag fick också höra att jag skulle vänta med hund tills vi skaffat hus, ett bra jobb, barn och allt det dära. Men samtidigt så tänkte jag att det finns så mycket jag vill göra NU med hundarna som barn, jobb och allt sånt inte kommer tillåta på samma sätt, typ fjällvandra, spendera hela dagar i skogen, åka långa dagsturer på skidor, spontant åka till BHK på kvällarna och vara där i flera timmar. Det är sånt jag kan göra nu men som jag kanske inte kommer kunna göra på samma sätt om 10 år och skulle jag inte ha hund nu så skulle jag gå miste om allt det i mitt liv. Självklart måste man tänka långsiktigt, man kan ju inte skaffa hund nu för att kunna ha kul med dom i några år och sedan låta dom ligga på soffan medans man går vidare med sitt eget liv. Men jag tycker inte heller att du ska vänta på den "perfekta" tiden i ditt liv för att skaffa hund, jag tror aldrig att den kommer. Man kommer alltid ha andra saker i livet utöver hundarna som tar tid och energi, tänk över vad det kan vara i ert liv och hur ni ska hinna med hund i det. Jag tror garanterat att ni kommer lösa det!

Tack för era svar. Det betyder verkligen mycket att höra något uppmuntrande. Det är så sant som ni säger. Jag känner att jag har så mycket tid nu och lite egoistiskt tänkt så vill jag kunna spendera den på mitt intresse. Hur det blir om några år får jag väl se, men det känns dumt att "slösa" så mycket tid på att vänta…

Alla har ständigt åsikter om vad och hur man bör göra. om DU känner dig väl förberedd, påläst om rasen och tror att du kommer att klara det - kör på!. låt inte andra tala om för dig hur du ska göra.

#10 Se dig om efter dagmatte innan du skaffar hunden så vet du vad du har för alternativ. Jag tycker det är väldigt bra med dagmatte, jag jobbar väldigt oregelbundet och dagis brukar ta betalt/planera för hel eller halvtid.

Men, känner du att du vill ha en hund så fixar det sig bara du är engagerad :)

Jag tycker JA, ni har alla förutsättningar. Om man ska vänta med allt man vill hela livet, vad sjutton, då lever man ju aldrig! Det är därför jag själv ska skaffa hund nu. Jag kan jobba hemifrån när jag vill, och har familj i närheten i värsta fall. Samt har råd med hunddagis som en sista utväg (vill mycket hellre hitta en dagmatte/husse isf, vilket jag är rätt säker på att jag kan i min stad/område). Jag är inte så ung längre, och ville alltid ha ett mer "riktigt" husdjur som en hund när jag var mindre, men det gick aldrig. Sen började jag pendla och jobba, hade absolut ingen tid för hund då. Nu när jag äntligen har tiden, varför ska jag då INTE göra det jag alltid ville? Nejfan, vänta inte utefter vad andra tycker, säger jag.

Men det är klart det är nervigt ändå. Men vet du vad, det är inte nervigt för de som skaffar hund vind för våg och inte är redo eller har tänkt igenom det. De bara köper en, så får det gå som det går. Så jag tycker att det faktum att du oroar dig och frågar här bara tyder på att du bryr dig och inte gör det på ett oansvarigt vis - det är bra.

Det kommer säkerligen kännas  rätt, fel, för svårt, lätt, och rätt igen innan du ens har haft hunden ett halvår. Det är det jag förväntar mig iaf. Men min första hundägarerfarenhet kom som en blixt och jag var helt oförberedd. Det gick bra ändå, faktiskt var det på många sätt lättare då jag inte hade nått val..

Oavsett vad, jag skulle säga att det viktigaste först och främst är att ha 1-2-3 backuper som kan passa hunden när det behövs, om du så måste betala nån för det, bara det finns en möjlighet! Det absolut svåraste med att ha hund IMO är när man måste iväg nånstans den inte kan följa med, och inte kan stanna hemma. Då är man helt låst.