Man ska inte ensamhetsträna en valp som är osäker, du ska ha valpen tills den är säker i ditt hem och sedan träna. Vissa raser är svårare än andra, vissa individer är svårare än andra. Det är bra att börja korta pass tidigt så hunden lär sig att det inte är något farligt. Men alla gör som dom själva vill och testar sig fram, min tik var aldrig ensam i upp till 1,5års åldern om jag minns rätt, Jag bodde hemma hos mamma med en bror, Så var jag å mamma borta var bror hemma i ett annat rum. Hon kan vara ensam utan problem nu. Min valp på 5månader har mer problem, och jag bor ensam så är inte lika lätt nu heller.

Har glömt vilken bok det var, men någon tog upp en orsak till tidig träning som jag tyckte var intressant. När mamman börjar lämna valparna korta stunder är de ju små och försvarslösa. Så deras instinkt är att vara lugna och tysta för att inte bli upptäckta. Så lugn och tyst = trygg. Genom att träna tidigt ansåg förvattaren att man kunde fånga lite av detta och att när valpen blir lite äldre så sitter den känslan av trygghet förhoppningsvis kvar.

Vet inte om det stämmer, men det var en intressant tanke, tyckte jag.

Är nog från hund till hund. Hunden bör vara trygg i hemmet innan man börjar och det är nog viktigt hur man introducerar ensamheten för att det senare ska fungera. Min första hund var aldrig ensam för än han var 8 månader och han har fortfarande separationsångest (han är över 7 idag) man kan gå till tvättstugan, duscha osv utan problem men att lämna han ensam en längre stund går inte (för hans skull, han gör ju inget). Men han älskar människor och att ligga nära tex, han är trygg i alla miljöer osv men det går inte bra ändå, trots leksaker, godis/mat osv. Det är inte intressant om han är ensam. Han kan inte sova i ett annat rum än vad vi gör tex, bara korta korta stunder. I bilen klarar han dock av att vara ensam vid ärenden, även "längre stunder", väldigt olika… Min andra valp jag skaffade kunde inte vara ensam utan att förstöra något (av stress, rastlöshet eller ångest är oklart, jag tror mer på rastlöshet) då hon är av en ras som behöver mkt träning och stimulans. Hon är idag 2.5 och kan fortfarande inte vara ensam problemfritt. Hon måste också sova i samma rum som husse och alltid hänga med. (Äger inte henne idag). Min tredje valp jag skaffat började jag ensamträna mycket försiktigare och lugnare för den här gången ville jag få det att fungera. Annars kunde vi inte behålla henne. Jag fick henne när hon var strax över 4 mån och då aldrig varit ensam. När hon var trygg hos oss började vi öva tex när jag skulle till tvättstugan, handla, sitta i bilen ensam en stund (när vi har ärenden), sen när jag var iväg och träna osv, oftast var hon väl rastad och trött. Jag öppna och stängde ytterdörren då och då för att det inte ska bli en grej ut av det. Hon är nu 5.5 månad så bara på en månad kan hon nu vara ensam två timmar utan några problem alls. Hon ligger och sover när vi kommer hem. Hon kan dessutom sova i ett annat rum än vad vi gör (självmant) så hon är inte lika närkontaktsberoende. Därför tror jag det fungerar, plus att hon ofta var trött i början när vi lämnade henne och ibland får hon ett ben, lite godis och mat i samband när hon lämnas. Att lämnas en kort stund då och då är nu vardag för henne. Jag tror absolut på tidig ensamträning om det görs rätt. Känner en som skaffat valp som nu är 4 mån och att ensamträna går inte ens i tankarna än. Men både hon och sambo jobbar och hundvakten har visserligen sommarlov nu men inte sen och föräldrar är allergisk. Finns inget dagis på orten. Så långsiktig plan? Dags att börja i tid för hundens skull!

Jag har kört ensamhetsträning riktigt tidigt, och det har gett oerhört bra resultat. Barn utvecklas trots allt på ett helt annat sätt än hundar, och du lämnar ju inte ett barn ensamt förens det har en mycket högre kognitiv förmåga än en hund någonsin får. Så det går inte riktigt att jämföra skulle jag säga.

Det hela bottnar i trygghet. Valpen ska känna sig trygg i hemmet och med sina människor först. Känna sig trygg i vardagen. Problemet uppstår när ensamhet inte är en del av vardagen, när det plötsligt ska introduceras blir det en stor omställning som inte alls känns trygg. Genom att introducera ensamhet i vardagen tidigt och gradvis blir det mer naturligt, precis som att tiderna när maten ställs fram blir naturliga och trygga delar av rutinerna.

En annan fördel med att börja med ensamhetsträningen tidigt är såklart att du kan ta det i extremt lugn takt. Alla har inte obegränsat med tid de kan vara hemma efter hundköpet, och man kan aldrig stressa ensamhetsträningen. Ensamhetsträning måste vara kravlös och anpassas efter hundens förmåga.

Min valp hade bott hos oss i knappt en vecka (han var alltså ca 9 veckor)  när vi började med några minuters ensamhetsträning. Trappade upp extremt långsamt och var noggranna med att inte göra någon stor deal av ensamheten. Vid 6 månaders ålder klarade han 4h ensam galant. Nu är han strax över året och klarar 6h utan att ens bry sig avsevärt när vi kommer hem, så vi har kommit i mål helt och hållet. Att träna tidigt, försiktigt och hela tiden ha stenkoll på hundens sinnesstämning tror jag är nyckeln till att få en hund som tryggt kan vara ensam hemma 🙂

Jag har kört med tidig ensamhetsträning (10v), men i lugn takt. Väldigt korta perioder först, som successivt utökas om allt går bra och valpen inte är stressad. Min hund är nu 4 månader, och har inga problem med att vara själv 2-3 timmar. Oftast har hon gått upp och lagt sig i vårat sovrum när vi är borta. Jag tror att man kan få problem om man börjar med ensamhetsträningen för sent, och om man gör för stor grej av att man kommer eller går.

#4 Tack för det inlägget, spacesheep! Det stärker mig i tron att den plan jag har är bra. Har tidigare haft problem med det där (mest vad gäller ensam hemma på kvällstid och bli lämnad hos någon annan, ensam hemma på dan gick konstigt nog bra) och är inte dummare än att jag förstår att jag måste ha gjort fel. D.v.s. aldrig lämnat den unga valpen ensam och inte heller lämnat ifrån mig honom då han kunde vara med på jobbet också. Så nu planerar jag tidig ensamträning plus att lämna honom korta stunder med vänner, grannar och vad annat löst folk jag kan få tag på på ett tidigt stadium. Göra det odramatiskt och hoppas att det istället blir en naturlig del av livet.

Lite samma läge nu. Kommer att ha mkt litet behov av att lämna bort hunden. Samma med att lämna honom ensam hemma. Behöver så klart gå och handla, men annars kommer han att kunna vara med för det mesta då mina aktiviteter är rätt hundvänliga. Så jag får konstruera övningstillfällen så det funkar när det väl behövs. Det är planen och jag ska försöka följa den.

Ser man redan hur deras mamma gör så tränas dom lite redan första dagen och ju äldre dom blir ju mer lämnar hon boet. Där kullen är liten så ser man tydligt hur valpen sover denna tid medans är dom fler så är det ofta mer bus men sen sover även dom. När mamma kommer in är det tvätt,mat och bus som står på menyn för se avslutas med sova. Det är olika hur trygga valpar är, det är efter detta man får träna. Vi valde att träna lite i taget med våran (enda valp dom andra har vart unghundar) redan när hon var 15 veckor då med gå och kasta soporna,slänga i en tvätt. Dessa små saker som är ett måste, hon brydde sig inte om att man gick hon sov med våran äldre hund. Sen har det vart unghund som vi fick lägga ner en massa tid för att kunna lämna henne hemma. Där trodde vi helt enkelt skulle inte gå, hundvakter hade vi så det var inget bekymmer men efter tränat på en massa även styrka hennes på andra sätt så har det gått bra.  Tycker andra har svarat bra :)

Tack för alla svar :) Måste helt enkelt jobba på lite nu med ensamhetsträningen ;) Var mest nyfiken om det finns liksom vetenskap bakom tidig ensamhetsträning ur hundens perspektiv eller om det mest handlar om att dom flesta inte är lediga så länge efter valptiden så att det blir mer "bråttom" med att det ska funka i och med att man ska tillbaks och arbeta :)