Här får gärna någon komma och rätta mig, men kanske du kan prata med vet om kemisk kastrering och se vilken effekt den har på honom och hans nerver?
(Jag vart dock osäker på om kemisk och kirurgisk kastrering ger samma effekt, eller om den kemiska tar "mildare".)

Ursäkta flummig text, min hund har varit risig i magen inatt, d.v.s liiite för lite sömn för matte….

En del hanar blir mindre tiktokiga då de kastreras, men en del märks det ingen skillnad alls på. Tex då jag gick en kurs med Velvet och hon började löpa (löptikar var tillåtna), var flera hanar där, men den enda hanen som brydde sig alls var också den enda som var kastrerad och han var helt tokig i tikar.

Känner du dig osäker på hur han kommer bli av en kastrering kanske du kan börja med en kemisk kastrering, den håller ca 6 månader och kan ge en lite fingervisning på om det hjälper alls.

Har själv en hane som jag tog som omplacering, han har jag tränat MYCKET kontakt och följsamhet med olika störningar, även tränat mycket med löptikar i närheten och det har gett bra resultat. Visst han är fortfarande intresserad av tikar och löptiksfläckar, men han är fullt kontaktbar och kan på kommandot " nu går vi" släppa doftfläckarna och fortsätta promenaden.

#1 Hur fungerar kemisk kastrering? Det vore ju kanske ett alternativ beroende på vad Vet säger. Någon här som testat det?
Hoppas din vovve kryar på sig! 🌺

#3 Jag vet inte mycket om kemisk kastrering,
men det finns det andra som gör här på forumet! 🙂

Tack, vovve mår bättre redan nu, misstänker att det var husse som gav vovve lite för mycket snask igår kväll. 🤤

Om du bara har haft hunden i en månad(?) så tycker jag att du ska vänta med kastreringen. Lär känna varandra bättre först och låt hunden "landa" ordentligt hos dig. Kastrering kan vara en rejäl hormonomställning och det kan vara bra att hunden är trygg med dig först. Sen lägger sig ofta en del av tikfixeringen när hunden blir äldre och mognar, förutsatt att man tränar kontakt mm förstås. Jämför med tonårskillar som har hormonerna sprutandes ur öronen :-P …

Dom flesta hanhundar är "tiktokiga" en period i tonåren när hormonerna rusar, men brukar lugna ner sig vid 2 -2,5 års ålder.

Jag tänker inte föreslå någonting, då jag själv aldrig skulle kastrera en så pass ung hund - men jag skulle nog hellre i så fall prova chipkastrering för att inte riskera sabba hunden för alltid.

Jag kastrerade min hane kemiskt när han var drygt 2 år, och det blev en extrem skillnad! Han var precis som du beskriver din hund när han var yngre, helt besatt av tikar och dofter, men började mogna ordentligt när han hade fyllt 2. Det var som att kaoset la sig på bara en månad, och efter det kemkastrerade vi honom. Han har inte blivit osäkrare men var inte heller särskilt osäker innan. Är verkligen nöjd med resultatet.

Jag är däremot glad att jag väntade med kemkastrering tills han hade börjat mogna lite, att "ta bort" hormonerna som gjorde honom framåt och självsäker(även om dom gjorde honom skitjobbig) kändes inte bra att göra när han var i sin värsta hormonkaos-period. Jag tror inte att kemkastreringen hade gett lika bra effekt om jag valt att kastrera när han var som värst, jag tror att det gjorde honom gott att han fick en chans att landa först. Din hane kommer också att mogna, och personligen tror jag att det är bättre att han får en chans att reda ut hormonkaoset själv innan man kastrerar, speciellt om han är osäker. Håll ut säger jag, vänta tills nästa sommar/höst.

Jag hade nog väntat, dels för att hunden är så pass ung att han är full av hormoner, hormoner som ofta lugnar ner sig när de blir äldre, men också för att han behöver växa till sig lite mer, framförallt om han är osäker. Hur länge har du haft honom, TS?