Kan svara utifrån egen erfarenhet, har en unghund här hemma på 9 månader som gjort utfall och betett sig likadant. Vi besökte hundpsykolog för hjälp med problemet, hand utfall handlade om osäkerhet och otydlighet från min sida. Problemet var att han var mer ute och gick med mig. Han hade lixom kommandot på promenaderna. Vi började strukturera upp promenaderna så han bara fick gå vid min sida förutom när han ska göra behov. För att vara tydlig och visa honom att han inte behöver ha kontroll på dessa "obehagliga" situationer. Utan att det är jag som har. Fick även lära mig ett knep hur man sätter ner hunden utan kommando. Svårt att förklara men man tar tag i bakdelen samtidigt som man håller upp kopplet lite och bara sätter hunden. Nu är problemet nästan borta, men det har legat mycket arbete bakom allt. Jag trodde aldrig det skulle bli bra 😅

Arrak är också en enorm stresshund. Vi såg enorma framsteg, inom allt, när vi fick träffa en ordentlig fysioterapeut, så att vi fick börja rehabilitera hans skador. Skadorna var inte enorma, knappast märkbara, men han har ändå haft ordentligt ont. Så när det släppte… Phew! Vad mycket annat som släppte! Han kom till mig som omplacering utan passivitetsträning. Så det är det vi har tränat på. 

Du säger att han är lugn inomhus. Är han lugn kopplad inomhus? Är han lugn i trapphuset? Är han lugn på innergården? Så jobbade jag på. Sakta men säkert så vidgar vi platserna som han kan vara passiv på. Först fick vi ju träna på att vara passiva inomhus, och det ska jag säga, det var en jäkligt intensiv sommar i att inte göra ett jäkla smack, för att han inte skulle gå för högt i stress. Sen gick vi ut på gården och var passiva där. Sen på gatan. Sen på en väldigt lugn strand 50 meter bort, sen intill en relativt otrafikerad väg. Du förstår systemet. 

Det gjorde för det första under för oss och hans blockeringar. Men sen har det, tyvärr, handlat om att tvinga honom att komma ur hans blockeringar. Som jag uttryckte det någon gång under en jobbigare period "Ibland kan han välja att lyda själv, och det är jättebra. Annars får han lyda ändå." Och det handlar inte om att jag ska slå min hund blodig, utan det handlar t.ex. om att jag säger att "nej, du får inte stirra på den hunden. Nu följer du med mig hit bort." om jag så måste bära honom därifrån. Vi har använt skvallerträning. Så fort han gör rätt (i början när hunden försvann utom synhåll) så överöses han med beröm, klappar och godis. Efter ett tag skapas en förväntan och otålighet. "Men jösses, kan inte hunden försvinna någon gång så att jag kan få belöning!?" Så då försöker han "fuska" genom att släppa blocken innan hunden är borta. Ja, det var ju rätt, så då blir han också oändligt berömd. 

Det tar tid. Vi har jobbat sen midsommar, och vi börjar egentligen först nu ha ordentliga framsteg - men de kommer. 

Se också till att inte låta hunden komma över tröskeln. För utfall, skall och morr är i sig självbelönande och stresshöjande, men det funkar ju - den andra hunden fortsätter ju gå = hans utfall/skall/motande funkade. Den andra hunden försvann ifrån honom. Så för Arrak gällde det att sätta ett ordentligt avstånd mellan oss och hunden, och sedan bestämt sätta honom ner, och trycka in maten i munnen. Som sagt, vill han göra som jag vill är det underbart, annars får han göra som jag vill. Skall och utfall är inte tillåtet.

Hur länge har du haft honom sen valp? Hur länge har han varit kastrerad?  Är han likadan när ni även går i annan stad? 

Jag skulle lägga fokus på kontakt-träning göra något roliga övningar inne, sen göra dessa ute var glad låt mycket glad.  Att gå kurs för träna mer samt få råd och uppgifter som du ska träna på inför nästa kurstillfälle. 

Sen är även som 2 säger att träna in passiv är super viktigt. 

Vi har en hund som går lätt uppe i spinn jag måste säga efter helt uteslutit majs så vart hon mindre stressig, sen är det allt annat kontakt och olika övningar idag kan hon sova lugnt på hundklubben :)