Jag tycker man skall läsa på om kastreringar av hund innan man bestämmer sig. Det finns massor av negativa bieffekter, såväl psykiska och inte minst psykiska. Det är inte alls som att kastrera häst eller katt.

Vår hanhund kommer inte kastreras trots att han inte skall vara i avel. Med hästarna och katterna gör jag tvärtom, där kastreras alla handjur.

Det är  längesedan jag hade hund (början av 90-talet) men vi kastrerade vår sista hane och jag riktigt skämdes för det verkade som om ingen hade hört talas om att man gjorde det med hundar.

Jag blir så förvånade när man numera läser om att det verkar vara mer regel än undantag att kastrera.

J var krypto och då kulan låg såpass långt upp i buken rekmmenderade man kastrering. Hade bägge kulorna drattat ner som de skulle hade han fått behålla dem. Jag ser inte riktigt poängen i att kastrera en välmående hanhund som inte lever tätt inpå tikar. Den där "hysterin" ger jag inget för, man måste själv känna efter, läsa på, tänka till.

Håller med Lathund. Skulle aldrig kastrera en hund utan tungt vägande själ. Tror det är lite som med fetmaoperationer. Det har blivit tidens lösen och är en bra inkomst för klinikerna som utför ingreppen.

Det är förbjudet att kupera svansar och öron (vilket jag tycker är bra), men att skära bort könsidentiteten det går bra, det. Haltar lite, tycker jag.

Klart killen är intresserad av löptikar. Större anledning till oro om han inte var det. Varför ska man ta bort något som är naturligt och normalt?

Felix får behålla sina bollar så länge det inte är jobbigt för honom. Blir han sjuk eller någonting annat som gör att han inte mår bra som har med hans bollar att göra, då åker de fortare än fortast. 
Men så länge han är nöjd och glad tänker inte jag sätta kniven i honom.

Arrak är okastrerad och kommer troligtvis fortsätta vara det resten av livet. 

Han har haft en del problembeteenden, framförallt baserat på stressproblem, som har gjort att folk har rekommenderat kastrering. Men jag har sagt nej till det, och är idag väldigt glad för det. :)

Det skulle aldrig falla mig in att kastrera för att folk hetsar till det. Men hetsen är inte rolig alltså. Utan vi funderar, läser på om för- och nackdelar samt försöker se vilka stressbeteenden som är hormonbetingade och inte. Vill ha en riktigt klar bild av vad kastreringen skulle innebära, och om skälen verkligen är övervägande, innan jag eventuellt genomför en kastrering. Som i sådant fall blir kemisk.Det viktiga är att Fafner mår så bra som bara möjligt, med eller utan bollar spelar mig ingen roll i det sammanhanget!

Skönt att höra lite mer nyanserade svar, och inte bara "hunden bör kastreras annars är det djurplågeri pga stress"-svar. 🙂

Det är en husdjurstrend jag hade hoppats inte skulle komma till Sverige. Fall inte offer för grupptrycket skulle jag säga. Men var ansvarsfull och låt inte hunden gå avel i för att den förblir fertil. Finns mer än tillräckligt med bc blandningar, tyvärr inte tillräckligt många bra hem för dem.

#8 Att han skulle gå i avel är uteslutet, och grupptrycket har jag inte tänkt falla för. Men mitt i all hets är det fantastiskt skönt att få höra den "andra sidans" röster, alltså era! 🙂

#7 För jäkligt om det har blivit så. Sexualiteten är en del av personligheten, tycker jag. Jag vill ha hela hunden.

#8 Allt kommer till Sverige. Hade en bekant i Australien. Där är det tydligen lag på att hundar ska kastreras. Man behöver nån slags bevis för att man avlar för att slippa undan. Hon tyckte det var bra. Men jag tror det är annorlunda där, hundarna får springa mer fritt och så, ivf på mindre ställen.

#10 I sådana fall bara på mindre ställen. När jag var i New South Wales (2012) var det koppeltvång på alla hundar. Och man var tvungen att hålla i kopplet, inte bara ha hunden kopplad och släpande koppel. Var böter som gällde om man hade hunden lös eller lös med koppel och om hunden hittades ensam och lös så antar jag att de skulle omhändertagit hunden. Och andra sidan kan man ju förstå dem, de har ju Dingos, som nog inte drar sig för att para tamhundar. Hybrider är ju värre än rena hundar, dingos, vargar etc.

Jag kemkastrerade min Trassel när han var nästan 2,5 år(för 2,5 månad sen), han hade börjat mogna en hel del innan kastreringen men nu har han verkligen lugnat ner sig och landat. Det beror antagligen mest på kastreringen men också på åldern. Jag kemkastrerade honom eftersom han blev helt besatt av kissfläckar periodvis, antagligen då granntikarna löpte, och jag upplevde att det stressade honom. Nu har det ju bara gått 2,5 månad men det är så skönt att slippa se honom så stressad, hoppas det fortsätter såhär. Det blir antagligen kirurgisk kastrering till våren. 

Värt att tänka på kan vara att hanar med stressproblem KAN bli sämre av kastrering. Att hanar blir osäkra på sig själv, mesiga och känsliga efter kastrering är inte ovanligt, testosteronet ska ju göra dom tuffare och mer "haniga". Det var därför vi kemkastrerade först, Trassel var/är inte precis någon tuffing och jag var rädd att han skulle bli jättemesig och osäker av kastrering, men tack och lov så blev det inte så.

#12 Skönt att få höra någons erfarenheter om kemisk kastrering. Det är ju kemkastrering vi tänker oss i sådant fall också, i vilket fall till en början för att helt enkelt utvärdera effekten innan vi gör något permanent.  Besatthet av kissfläckar är en av de saker vi går igenom just nu, och vi bor i en stad full med hundar. Så tyvärr uppstår stressituationerna ganska ofta.  Men samtidigt är han tonåring och mycket kan vända, så jag hoppas på att mycket bara är "nyhetens behag", nu när han upptäckt att dofterna finns. 

Har du märkt någon skillnad i personlighet hos Trassel, några negativa effekter?

Jag har inga planer på att kastrera min även om han inte ska gå i avel, skulle det dock visa sig att han bär på en sjukdom av något slag så har jag bestämt att jag ska överväga kastrering för att undvika "defekta valpar" om en tjuvparning skulle ske.

Jag har avvaktat med båda mina hanar. Den ena är nu 5 år och nyligen chippad på prov för att se om han kan få mer ro och bättre livskvalitet. Den andra verkar trivas som han är.

Jag skulle aldrig kastrera om det inte är ett problem.

#12 Din hund är tonåring. Jag skulle vänta och se hur han blir när han kommer ut på andra sidan tonårsperioden och hormonerna lagt sig lite.

#17 Är det mig du menar att svara till? 🙂 Min tanke är ju just att jag velat avvakta för att se hur det blir när hormonerna börjar stabilisera sig innan jag gör ett beslut. Men samtidigt finns det ju de som förespråkar kastrering redan vid 6 månaders ålder, för att det "haniga" beteendet som kan vara oönskat inte ska hinna sätta sig. Så visst blir man kluven, särskilt när båda sida har sin beskärda del fakta att understödja det med. Samtidigt har min magkänsla sagt åt mig att vänta ut det, så därför kör jag på det. 

Vi har ju nackdelen att vi bor i stad. Det är löptikar på var och varannan gata och Fafner blir en helt annan hund än sitt vanliga jag när han känner lukten av en löptik. Superstressad och svår att bryta. Skulle vi bott längre utåt landet hade frågan om kastrering nog aldrig blivit aktuell, men om det här skulle fortsätta på obestämd framtid är det inget jag vill utsätta min hund för. Just därför håller jag tummar och tår för att det lugnar sig när hormonerna gör det. Men annars känns kastrering som det schysstaste alternativet för Fafners skull, för jag vill att han ska kunna njuta av promenaderna igen.

Ja, ursäkta. Skrev visst fel nuffra där.

Jag gillar inte hetsen åt något håll.
Antingen är det anti-kasteringshets eller så är det kastreramerahets. 
Riktigt störande.
Det talas så mycket om så jäklas massa nackdelar från ena sidan, nackdelar som jag aldrig stött på och då har jag träffat åtminstone hundra kastrater.
Men från den positiva sidan går allt rätt extremt också.
Folk har en förmåga att lägga sig i & överdriva otroligt mycket numera.

Innan kastrering skall man låta hunden mogna, mentalt & fysiskt - allra helst. Man får själv läsa på om för & nackdelar, prata med veterinären och kanske sin uppfödare och själv besluta om vad man vill göra.
Jag dömer ingens val, aldrig träffat någon hund som på något vis lidit av en kastrering. Nu är jag alltså INTE för att slentrianmässigt kastrera, men jag har inget behov av att skapa ramaskri & lägga mig i.
Ingen från någon av sidorna behöver lägga sig i , om man inte själv ber om tips och råd - förstås.

Min hund är kastrerad. Det var det bästa för honom. Han blev en otrolig hund & vi har inga som helst nackdelar.
Han har fin päls, inte lättare för att gå upp i vikt, är mer självsäker än innan, välmusklad osv. Vi har haft tur och  bara stött på fördelar än så länge!

Det bästa med min treåriga hund & djurvårdarutbildning (som börjar lida mot sitt slut) är att man lär sig vara objektiv, ödmjuk & konstruktiv :)

Min kastrat,,

#13 Ja, han har blivit känsligare. Lite gnälligare, detta tillsammans med att han blivit hungrigare har gjort att han blir jättehetsig vid matning. Inte vaktig eller så, utan han bara gnäller och skäller när maten är på gång. Detta har dock varit lätt att fixa. Han snor dessutom mat oftare nu, förut kunde vi nästan lämna en oxfile på golvet och han lät bli, nu har han svårt att hålla sig ifrån det som finns i noshöjd och drar raka vägen till soporna och letar rester när han rastas lös på bakgården😟.
Han är även känsligare i hundmöten men samtidigt mindre "full fart framåt", han söker mer kontakt med mig men är jag det minsta stressad så smittar det av sig i mycket högre grad än förut. Detta är skitsvårt att lösa, jag måste vara i perfekt mood varje dag för att hundmötena ska gå.
Jag är nöjd med att vi kemkastrerade han, att se honom lugnare är verkligen värt det där extra som han kräver från oss nu. Men jag är glad att jag väntade och inte gjorde det tidigare, önskar nästan att jag väntat lite till också, tänker att effekten hade kunnat bli ännu bättre om han fått landa ytterligare lite till innan.

Folk får väl göra som dom vill men jag hade inte kastrerat "bara för att". Däremot har jag haft mer possetiva erfarenheter av kastrater än intakta men sen har inte jag träffat Sveriges alla hanhundar. Skulle jag skaffa hanhund skulle jag inte kastrera i första taget pga att jag är intresserad av utställning.

#20 Riktigt bra och nyanserat svar! Håller med dig helt i det du skriver. Härligt att höra att er kastrering har gått så bra. Hur snabbt såg ni effekterna av kastreringen? Han ser jättefin ut :)

#21 Tack för utförlig beskrivning! Har ni fortsatt med samma foder som tidigare, eller har ni gått över till något särskilt ni efter kastreringen? Har en mycket matglad herre här som vi kan komma att behöva trixa lite med om matlusten skulle öka. Känsligheten i hundmötena, blir det ett faktiskt problem skulle du säga? Eller var det värre tidigare? Förstår att det blir mycket mer ansträngning från er sida, men lugnet måste ju väga tyngre, som du skriver. Du ger mig mycket bra att tänka på! :)

#22 Håller helt med. Jag har inte själv ägt en kastrat tidigare, så därför är det skönt att ta del av andras erfarenheter med. Att bara träffa en hund några gånger ger ju ingen direkt helhetsbild. Själv har jag inget utställningsintresse (och en blandis ;) ) men förstår absolut tankegången. Det beror ju helt på vilka mål man har med sin hund!

Jag tycker också det blivit en väldig hets, men tycker folk får göra som dom själva vill. Jag har inga planer på att falla för grupptryck så det spelar ju ingen roll för min del. Tråkigt dock när folk kastrerar bara för att utan att tänka på bieffekter osv, men man kan inte göra så mycket mer än försiktigt upplysa vederbörande om det, och då gärna slänga in positiva saker också! Men hetsen, ja den är riktig. Till och med hos veterinärer! Mina föräldrars hund fick nämligen en snoppinfektion och mamma ringde veterinären för rådfrågning, varpå vet säger "ska ni inte kastrera honom istället?" Mja, nä, något sådant blev det inte, och nu mår hunden bra igen.

Jag har/har haft 5 hanhundar. Min första testade vi att kemkastrera för att utvärdera effekten innan ev kastration. Tyvärr visade det sig att han hade en tumör och hormonbehandlingen ledde till att vi förlorade honom bara ett par månader senare. Såg ingen effekt av kemkastrationen men de problem vi upplevt med hundmöten berodde antagligen på att han inte var frisk. Nästa hane kastrerade vi vid ca 6 års ålder pga prostatan. Han fick stora problem med pälsen, kan inte alltid hålla tätt och har problem att hålla vikten. Innan kastrationen var han svår att hålla hull på men blev på bara någon månad ordentligt tjock. Dessa erfarenheter av kastration gör att jag personligen inte kommer att kastrera en hund om det inte är pga sjukdom. Tycker inte att någon gör "fel" om man väljer att kastrera men man ska inte glömma riskerna.

#23 Vi har fortsatt med samma foder men minskat 30 gram i mängd per dag(färskfoder), alltså en väldigt liten minskning. Han har blivit både mer lyhörd och mer känslig i hundmöten, han blir mer uppjagad i ett hundmöte på nära håll men samtidigt lättare att få kontakt med, svårt att förklara. Tycker inte att det är något stort problem iallafall, jag ser det positiva i det hela istället, att jag fått en lyhördare och hungrigare hund som är lättare att hålla kontakten med med hjälp av lite godis.

Det är ju upp till var och en att bedöma vad som är bäst för sin hund. 

Som uppfödare blir jag dock lite ledsen när hundar kastreras unga och "utan anledning", det gör det jobbigare i avelsarbetet eftersom man inte ser hundarnas naturliga egenskaper på samma sätt. Det värsta jag kan tänka mig är att det blir som i hästvärlden, där man bara sparar hingstar av särskilda skäl typ….

#23 tack! Effekten kom väldigt fort faktiskt. Kan dock inte säga hur fort. Nu har han varit kastrat i ett och ett halvt år :)

#24 Otrevligt att behöva uppleva hetsen hos veterinär! Man tycker att de egna valen bör respekteras, såvida det inte är absurda val. Vilket valet om kastrering/inte kastrering inte är i mina ögon..

#25 Tråkigt att ni fick sådana effekter av kastreringen. Självklart är det en viktig risk man bör ta i beaktning.

#26 Okej! Jag tror jag förstår vad du menar med känslig trots lyhörd, och det låter ju som att du istället har vänt hungern till något positivt, hittat bra lösningar på situationen. Intressant att höra konkret hur kastreringen har påverkat olika individer. Och man måste ju, precis som du gör, själv anpassa sig efter de "nya" utmaningarna som kan uppstå 🙂

#27 Ur uppfödarperspektiv förstår jag helt varför kastrering kan bli problematiskt. Hade jag faktiskt haft en renrasig hund från bra linjer hade kastrering känts mer avlägset, oavsett om jag själv skulle använda hunden i avel. 

#28 Spännande att höra! 🙂

Jag är inte för eller imot det är lite vad man själv anser är bra. Jag personligen skulle bara kastrera om det är ett måste det vill säga hanen lider enormt vid löptider, eller att han är sjuk. Har flera bekanta som har både hanar och tikar vid löp har dom olika lösning för undvika parning/ar. Så jag säger gör ditt val, det är DIN hund ingen annans 🙂

Ja svår fråga, det är upp till varje ägare tycker jag. Själv hade jag inte valt att kastrera min Tax men han fick en tumörsjukdom som var hormonpåverkad. Så vi hade inget val på inrådan av veterinär.

Hormoner finns av en anledning, inte minst för att kunna sätta muskler. Jag blir riktigt beklämd när det nu blir vanligare och vanligare här i Sverige att man ska kastrera allt som inte ska användas i avel och helst göra det när hundarna praktiskt taget är valpar fortfarande! Kommer aldrig kastrera på slentrian. "Ska inte användas i avel" är inte skäl nog för mig, vi har inte något problem med herrelösa hundar och överpopulation här.