Jag blev grön av avhund av att bara läsa detta, haha! 
Skulle vilja se det där på våra svenska gator, det vore en syn det! 

JAG tror att det hör mycket ihop med att svenskar generellt är väldigt osociala och därför är dåliga på att socialträna sina egna hundar.

Håller med! Min ena syster bor i Oslo, för några år sedan sommarjobbade vår andra syrra där och de bodde ihop mitt i Oslo. Syster nr 2 hade med vår (hela familjens) hund upp ett tag och hon gick lös mitt i Oslo, nosade lite här och var och ingen blev sur. Alla människor blev antingen glada av en hund eller bara ignorerade henne. Här i Sverige hade man fått världens utskällningar om man haft en hund lös mitt i stan. Nu var detta förvisso en lugn gammal labtik, men ändå… Det var liksom inget konstigt med det, de var inte de enda. De var i parken och hade picknick med hunden lös, hon strosade runt, hejjade lite på folk, och kom och la sig vid dem när hon var klar. Samma när de åkte till en närliggande sjö för att ta en söndagspromenad, trots att det var packat med folk (för norrmän älskar inte bara hundar, de älskar också söndagspromenader, enligt devisen "ut på tur, aldrig sur") var det ingen som störde sig på en lösspringande hund utan tvärtom. Säkert folk som blir sura på mig nu; men är det inte rätt logiskt att om hundar möts av den attityden har de lättare att socialiseras och att möta både människor och hundar på rätt sätt? Då ser de ju hur alla andra gör och det är lätt att göra rätt. Här får de ingen uppfattning om hur de ska göra från omgivningen utan i bästa fall från ägaren och en del andra runt omkring. Känns som att det har ändrats mycket de senaste åren med, folk är så sura på andra hundar, nojiga över lösspringande kamphundar och dittan och dattan. Slappna av och ha kul med din och andra hundar? Allt är inte så allvarligt här i livet! (Obs, ja jag förstår att vissa har problemhundar, att det finns aggressiva hundar, rädda hundar osv. Men jag menar i allmänhet, de hundar som inte blivit misshandlade, eller missbehandlade…)

Jättekul om vi kunde ha så här också OM andra hundar inte sprang fram till andra människor/hundar. Finns både hundrädda människor och hundar, eller folk/hundar som inte har något intresse av att hälsa på en framspringande hund.

annars skulle det vara rätt fint :)

Hur var boken? Har du hunnit läsa något? Jag tänkte innan jag läste att du köpt en bok att engelska hundböcker måste man ju kolla in!

Jag ser då och då en äldre dam med en Chihuahua som alltid har hunden lös, både i parker och mitt i stan. Vavvan travar framför, ibland rätt långt framför, och ser stöddig ut som vavvor brukar. Den håller sig alltid på trottoaren och stannar alltid vid trottoarkanten när det är dags att korsa en väg. Har aldrig sett henne kalla på hunden eller ge den något som helst direktiv. Stannade till en gång och sa nåt beundrande när jag cyklade förbi, men hon verkade inte road av uppmärksamheten så jag dröp av igen.

Men det är den enda hunden jag sett här som funkar så. Fast när jag fått min så blir det ju två då förstås. 😛

Jag köpte tyvärr ingen valpbok (vilket jag önskar att jag gjort, jag tror jag ska försöka hitta en populär engelsk valpbok och köpa från nätet) utan en bok som heter Breaking bad habits in dogs av Colin Tennant. Det pratas mer om ledarskap i den än i de vanliga svenska böckerna tycker jag. "Shadow - att skapa en skugga" har några likheter med boken, bland annat att en stark, förtroendeingivande ledare inte låter sig påverkas.

Ett exempel på träningssätt ur boken på hur man ska träna bort att hundar lever rövare när man får besök är att man ska lära den att när det kommer besök så binds hunden fast och får äta mat ur en Kong på en filt och inte släppas lös till gästerna förrän den är helt avslappnad. Gästerna ska ignorera hunden till en början när den släpps lös. Det tycker jag låter vettigt och ska själv testa med mina två. 🙂

Den tar upp separationsångest där han skriver att roten till problemet oftast ligger hos oss och vårt beteende, inte hos hunden. Här finns många likheter i det som skrivs i "Shadow - att skapa en skugga", och det var när jag började anamma det synsättet i separationsångestproblematiken som det började lossna för mig och min blandis efter ett år av totalt misslyckad ensamhetsträning med en hund som började gråta bara jag gick utanför dörren. Så det tror jag verkligen på eftersom jag själv sett bra resultat av att skifta fokus från att träna hunden till att i första hand ändra mitt eget beteende. 

Boken föreslår även bestraffning i form av nyckelknippa eller dofthalsband i vissa situationer till vissa hundar men betonar att man i första hand ska förekomma och berömma när hunden gör rätt, inte bestraffa när den hunnit göra fel.

Något som förvånade mig var att boken förespråkar naturlig mat! "Food is vital for body maintenance and significantly affects behaviour in dogs. I believe that dogs, lika people, should be given a natural diet which is guaranteed free of chemicals or additives. I call this a clean diet. Clean foods does not require taste enhancement, added vitamins and the like." "I have found that dogs' behaviour can change considerbly when they are fed on a clean diet, such as fresh meat cooked with vegetables and rice etc." 👍

Jag har inte hunnit läsa hela boken men kan återkomma om jag hittar något speciellt att skriva om!

#2 Jag tror det ligger mycket i det du säger. I England verkade folk ha en mer avslappnad syn på hundar. Det var liksom inte världens grej om en hund kom fram och ville hälsa. Antingen så hälsade de på hunden eller struntade i det, det blev ingen cirkus med antingen överdrivet glada och högljudda människor med falsettröst eller motsatsen att de blev arga. De var mer "hej på dig du" eller bara ignorerande och så var det inte mer med det. Det kändes som att folk pratade med mindre bokstäver åt hundarna än vad som är vanligt i Sverige och som att hudarna liksom tilläts vara lite mer fria att kommunicera.

Ja gör det! Shadowbooken, är det den här?
http://www.gyllerbodahundcenter.com/boecker

Är den värd pengarna (> 400 med frakt!) tycker du? Antar att det inte är någon idé att titta efter den på biblan.

#6 Ja precis, det är den. Enligt Bengt på Gyllerboda ska de ha sålt 30+ böcker till bibliotekstjänst så gå och hör om ditt bibliotek kan låna hem boken om den inte redan finns där.

Om jag fick backa bandet fem år och ge mig själv en enda bok att läsa inför mitt första valpköp så hade jag valt Shadowboken. Jag (och min stresshund) har blivit mycket hjälpt av den. Jag följer inte shadowfilosofin men har anammat grundtänket och känner att där har jag hittat rätt. Vår senaste valp har vi uppfostrat med en del shadowtänk och jag vet inte om valpen var väldigt enkel "som person" eller om det är vår ändrade inställning till hundar & valpträning (eller en blandning av både enkel valp och nytt tankesätt) vi har att tacka men det har känts väldigt mycket enklare och lugnare än med de tidigare två valpar jag haft.

Jag har även varit på kurs hos Gyllerboda och träffat deras helt fantastiska hundar, men från kursen tog jag inte med mig jättemycket. Där uppfattade jag det som att det var lite säga en sak och göra en annan. Jag följer grundtänket från boken och gör min egna grej av det. Hoppar över sådant jag inte tycker känns bra och justerar så att det passar mig och mina hundar bättre.

Men det finns många skillnader mellan Shadowboken och den engelska jag köpte. Bland annat säger den engelska att man ska miljöträna och socialträna i mängder medan Bengt och Gunilla från Gyllerboda är av en helt annan åsikt. Men jag vet att Bengt och Gunilla hämtat en del från engelsmännen då de varit på kurser där och fått många aha-upplevelser. 🙂

Spännande! Jodå, det stämmer. Den finns på bibliotek, dock inte mitt.
http://libris.kb.se/bib/13905038

Ska fråga om den går att fjärrlåna och vad det kostar. Kostar det mycket kan man ju lika bra köpa boken. Har upptäckt att biblioteket här är ganska välförsett med hundböcker. Jättebra att kunna provläsa och bara köpa dem som man vill läsa mer än en gång.

Vad konstigt att de inte tycker man ska miljö- och socialträna. Vad har de för skäl till det?

Ja det är super! Jag tror inte det brukar kosta speciellt mycket att fjärrlåna, i alla fall inte på mitt bibliotek. Där tror jag att alla fjärrlån kostar 5 kr.  Konstigt dock att mitt bibliotek inte kunde låna hem boken.

Jag har faktiskt beställt hem en valpbok nu, "The perfect puppy" av Gwen Bailey. Tydligen är det en bestseller i uk. Det ska bli spännande att se om det är någon skillnad mot böckerna vi har här. 

Anledningen till varför Gyllerboda inte förespråkar den klassiska miljöträningen i stil med "12 platser, 12 människor, 12 hundar, 12 underlag innan den är 12 veckor gammal" är för att de anser att risken är stor att man på grund av omognad eller felkopplingar istället skapar problem och rädda eller osäkra hundar. 

De tänker istället att naturligt är allt uppbyggt kring att det i flocken finns vuxna och trygga individer som man kan lita på och i deras närhet så behöver man inte vara rädd eller osäker. De skriver att det bästa är att låta valpen mogna i lugn och ro och istället lägga tid och energi på att utveckla en trygg och fin relation med valpen. När valpen senare blivit unghund har den utvecklat sin hjärna och mognat rejält, och detta tillsammans med att den har en vuxen vägledare den litar på gör att den sällan behöver uppleva rädsla eller osäkerhet när det är dags att utforska världen. Reagerar hunden på något så tittar den upp på ägaren och om ägaren ser lugn och oberörd ut så fortsätter hunden som om ingenting har hänt.

Enligt dem ska valpen ha några hundkompisar som den lär känna väl, eftersom det inte är otäckt att bli tillrättavisad av en vuxen hund som man känner. De skriver att om en valp tillåts hälsa på olika hundar som man inte känner kan vad som helst hända.

Gyllerboda själva tar knappt med sig sina valpar utanför gården de första 10 månaderna. De har sålt flera hundar till tull och polis och de skriver att en av dem är en av de bästa hundar polisen någonsin testat (full pott på samtliga moment) och är en av polisens främsta bombhundar. Den hunden hade knappt varit av Gyllerbodagården eller tränat någonting alls under sitt första levnadsår.

Jag tror dock inte jag hade vågat hålla en hund så skyddad. Jag har inte miljötränat i mängder men ändå varit ut på en del utflykter så att valpen ska få se annat än skogen. Det är nog lite för min egen skull också, för annars hade jag nog blivit nervös när jag väl skulle ut med hunden "i verligheten" för första gången efter så lång tid av att bara skrota runt hemma.

Jaha, det finns många sätt att flå en katt tydligen. Jag kommer ivf att miljöträna massor. Dels för att jag antagligen kommer att välja en ras som kan bygga upp rädslor och för att jag inser att jag brast där med min förra hund (länge sedan jag hade hund och man kände inte till sånt då, innan internet, the dark ages…).

Intressant ivf. Såg att Gyllerboda ligger nära mig ju. Tyvärr har jag inte råd med dyra kurser, vore intressant annars.

Gwen Bailey har en sajt med en del information.
http://dogproblemssolved.com/

Hittade den när jag försökte googla upp ett "friex" av boken. Amerikanska böcker går i stort sätt alltid att, hm, hitta, men inte brittiska tyvärr. ☺️

Men å vad mycket det fanns att läsa på hennes sida! Vad kul, nu ska jag grotta ner mig en stund. Tack!

Ja inte är det billigt på Gyllerboda. För mig var boken mer värd än kursen jag gick, fast det var jätteintressant att se deras fina hundar. Jag har en vuxen hund med rätt många problem men jag tror inte att hans problem bottnar endast i dålig socialisering när han var liten utan främst att jag själv inte var lugn och trygg och gav honom det stödet han behövde när han tyckte att något blev läskigt. Jag tror att bara man hittar en genuint bra, lugn, säker känsla själv så kvittar det nästan vad man gör. Jag tror att bland det allra värsta man kan göra är att tappa bort sig själv i alla olika träningsmetoder, klickers, godis och prestationsångest och alla miljoner åsikter hit och dit så att man blir att känna sig osäker och otillräcklig. Sådant kan man omöjligt dölja för hundar.

Det kanske är det som är lite av "hemligheten" bakom englands väluppfostrade hundar. Det kanske inte är speciella träningsmetoder utan ett annat sätt att förhålla sig till hunden, en annan attityd och känsla? De kanske inte tar allt så himla seriöst utan det får bli lite vad det blir. I och med att det stod lite mer om ledarskap i min engelska bok än i de vanliga svenska så kanske de liksom "bara gör", och inte funderar så mycket för de ser sig själva som att de är de som styr skutan och hunden hänger med. Är hunden duktig får den veta det och gör den fel får den veta det och däremellan är det inte så mycket "småprat". Bara lite funderingar, jag kan liksom inte sluta tänka på de där hundarna, haha.

Det är mycket möjligt att det är så.

Alla kurser är vansinnigt dyra, tycker jag. Jag skulle vilja gå nån kurs, mest för att hunden ska få träna ihop med andra hundar till en början, sen får man väl se vad man blir intresserad av. Men jag kan omöjligt betala de priser som är.

Har träffat två hunägare (var för sig) som sagt att de gick en valpkurs, blev kompis med några där och sedan gick de ihop och hyrde in instruktör för att fortsätta på egen hand, vilket blev mycket billigare. Låter som en utopi, tycker jag. Hur troligt är det att man får den kontakten på 5-6 träffar?

Nu har jag läst "The perfect puppy" av Gwen Bailey. Den tar upp allt sådant som förekommer i de vanliga valpböckerna men även här finns ett kapitel om ledarskap. 

Det står bland annat:

 "A good leader does not bully or force others to obey. Instead, a good leader earns respect by being smarter, braver and more decisive than others, winning challenges and contests and demonstrating that it would be better for all if they made the desicions."

"The best pack leaders are usually benevolent and tolerant, but can be tough and uncompromising whenever they need to be. They stand no nonsense, but are happy to be their dog's friend. Good pack leaders have four main attributes. They are:
* Able to keep the pack safe
* In control of resourses
* Good communicators
* Able to win contests and challenges"

Hon skriver att det är ägaren som ska bestämma över tillgångar och inte ge dem för generöst och inte när hunden "kräver" det. Hon skriver att om man har en "strong-willed" hund är det viktigt att hunden inte vinner för ofta i lek.

Hon trycker även oerhört mycket på socialisering. Intressant att läsa en valpbok från England. 🙂 Den var lik andra hundböcker på många plan,  men jag tyckte att ledarskapskapitlet utmärkte sig lite, precis som i Breaking bad habits in dogs.

Jag förstår inte varför man ska ha hunden lös I stan. Okej om hunden går precis bredvid/bakom matte eller husse, men gåendes 10 meter bakom och gör vad den vill? Om inte annat så är det respektlöst för hundrädda människor.

Jag skulle för övrigt blivit riktit arg om någon hund bara sprang fram till min hund för att nosa, tycker det är respektlöst att släppa fram sin hund till andra på det viset utan att fråga först.

#14 Precis, och det är det som verkar vara en stor skillnad enligt min uppfattning. Där borta såg jag ingen som blev arg om någon hund kom fram. 

Även på stan där folk hade hundar med sig bland mycket folk så fick hunden nosa på byxben/skor utan att ägaren drog bort hunden/lockade/nejade. Ingen som jag såg brydde sig om det.

Tack för referatet av boken! Var ju lite modernare syn på ledarskap än t.ex. Cesars Har precis börjat på en bok från biblan som verkar lovande. Fortsätter den i samma stil hamnar den nog på köplistan.

Svartberg: Bra relation

Jag tycker att det är samma känsla i Polen. Många hundar går lösa och strosar runt "i sin egna värld". Inga bråk och en så fin harmoni!

reckon, ville bara tala om att jag ansökte om fjärrlån på nätet. Fick ingen bekräftelse och det var rätt länge sedan så jag tänkte att det blev väl inget. Men nu kom ett SMS, så här gick Shadow att fjärrlåna. Spännande!😃

Enda problemet är att här sitter jag med världen dunderförkylning, det är svinkallt och jag kan inte knäppa jackan p.g.a gipspaketet om ena armen. Det står inte hur lång tid man har på sig som det gör vid reservationer. Får väl ringa och fråga.

Jo men det står ju visst!  1/12, det ska jag väl klara!

Nu har jag läst boken  och jag förstår vad du menar. Tror faktiskt de kan ha rätt i mycket, men att genomföra det där själv… Håller med dig om att de praktiska råden är få. I slutet berättar de t.ex. hur de på två kurstillfällen lär hundar att gå fint, både med och utan koppel, helt utan kommandon eller belöningar. Så det sitter också. Men de nämner inte med ett ord hur de gör!

Glad att jag läste boken ivf. Kommer att ta till mig en del. Fick även en slags bekräftelse på en del tankar jag haft själv. Det har jag även fått av andra böcker ss Åsa Ahlboms Vardagsuppfostran med känsla och respekt (som för övrigt är behäftad med samma fel, hon glömmer att tala om hur man gör i många fall, tyckte egentligen inte om boken, delar bara en del av hennes åsikter) och Kenth Svartbergs Bra relation (den gillade jag även om han flummat till upplägget lite i onödan).

Hittade även en gammal tråd här om Gyllerboda.
http://hundar.ifokus.se/discussions/545fba428e0e744986004f36-shadowfilosofin?bookmarks-1

Just ja, det gör samma iaktagelser om England som du!🙂

Nu ska jag titta på den medföljande DVDn också.

Så som du TS beskriver Londonhundarna, så var det förut i Sverige också. När jag började med hund på 80-talet gick merparten av hundarna lösa och hundslagsmål/hundattacker var något som man aldrig hörde talas om. Det var ett helt annat klimat där hundar uppskattades, idag byter folk sida om vägen när man kommer och hundar ses mer som en sanitär olägenhet. 

Jag tror att problemet med hundarna av idag direkt kan härledas till att folk överbeskyddar dom, de låter inte sina hundar träffa andra hundar av alla möjliga storlekar och raser från första början. Det är mycket "min hund behöver ingen mer än mig" idag och sedan lindas den in i bomull och jollras med.

Hur ska hunden kunna få självförtroende och även lära sig umgås med andra hundar om de aldrig får vara på egen tass och lösa möten själva?

Enligt Rödseth är det bl.a. för att de stressas av de moderna uppfostrings/träninsmetodena. Man ska nog ta paret från Gyllerboda med en nypa salt, men en del ligger det nog i det.