Förutom grossern så är det bruksraser du räknar upp - och generellt behöver de en hel del mental aktivering, mer än trickträning och agility.
Bland annat grossern och rottisen är väl inte direkt fysiskt så lämpliga till agility heller, för den delen. De är alldeles för grova för den typen av sport.
Till den fysiska delen av din aktivering skulle jag vilja påstå att i princip vilken vettigt konstruerad hund som helst fixar, när den är färdigvuxen och tränad för det givetvis.
Bruks behöver absolut inte innebära skyddsträning (att "bita") utan är flera olika grenar; det är också spår, sök (att hunden skall hitta gömda figuranter/människor, inte genom att spåra dem utan genom att gå på luftburen vittring) och rapport (hunden skall springa flera sträckor mellan två förare).
I brukset ingår även en lydnadsdel - om man vill tävla, vill säga, kör man det bara för hobby kan man skippa den biten.

Raserna du nämnde kan också vara lite knepiga, det går absolut att ha dem som förstahund om man är påläst, har en bra, stöttande uppfödare och vet vart man skall vända sig för att få en bra start - men det går att göra det lättare för sig.
Det finns raser som är lite mer "förlåtande" för förarmisstag och som inte har den skärpa som dessa raser ofta har.
Jag tänker på till exempel retrieverraserna, kanske lapphundarna, vit herdehund, collie…?
Collie och vit herdehund är visserligen också bruksraser men lite mer "light" eller hur man skall uttrycka det.

Har du kikat på hovawarten? :)

Hej! Tack för svaren :) anledningen till att jag har kollat på dessa raser istället för t.ex collie är för att jag gärna vill ha en modig och nyfiken hund hellre än en försiktig. Min drömbild när jag var yngre var collie en jag har hört om allt för många fall där collier inte vågat gå på golv, i trappor osv..Retriever är fina men jag skulle nog hellre ha en något mer reserverad hund, retrieverhundar som jag har träffat är oftast så snälla så att vem som helst i stort sett skulle kunna plocka dem utanför Ica vips ha en ny hund.. Men jag är lite sugen på fattar! Lapparna har jag läst lite på, tycker de är otroligt fina men de verkar ha hög jaktlyst/skallbenägenhet? Jag skulle gärna träna andra saker med en hund om hunden visar intresse, tänk vad kul att ha en hund som kan massa saker! Om jag kunde lära mig hur skulle jag gärna träna en hund till sjöräddning, vet inte om man kan det? Nej howavart har jag inte hört talas om, vad är det för någon? :)

Tack autokorrek.. det ska stå att min drömHUND var collie men att jag hört om att vissa är väldigt osäkra.. sen ska det stå att jag är lite sugen på en flatte :)

Flatte låter passande! Funderat på dalmatiner?

Nu får ni gärna rätta mig, men jag har hört att korthårig Collie är stabilare och har kvar mer av sin bruksinriktning jämfört med den långhåriga som nog fick ett hårt slag i aveln under Lassie-hysterin.

#6 stämmer fint, men även i val av korthårskombo bör man vara mycket mycket kräsen och titta noggrant på MHna, två vänner till mig har bägge skaffat kh från bra kennlar men bägge har fått arbeta med rädslor, i relativt stor mängd.

Jag har korthårscollie om du TS har några frågor om dem :)

#3 En sheltie av större modell kanske skulle kunna passa annars?

Har just adopterat en doberman/podenko-mix för två månader sedan och har bara gott att säga om henne. T.ex två hundar rök ihop bara en meter från henne och hon försökte inte lägga sig i. Hon är mycket stabil och vänlig både mot människor och hundar. Hon har varit i sex olika familjer före oss, plus minst tre uppsamlingsställen.                                                                                                                                       Ingen har orkat med henne, hon är mycket aktiv. Men vi orkar!

Hon är bara 1,5 år och är alldeles för livlig och självständig för de flesta människor men vi tycker hon är perfekt, intelligent och uppmärksam. Hon har lite separationsångest men det är lätt att få bort. Vi tycker t o m det är en fördel                  för då går hon inte ut på vift (vi bor på landet med 4000 m2 inhägnad tomt). 

Vi har låtit henne gå runt själv på traktens agilitybana och där går hon utan vidare upp och ner för de brantaste stegarna (vet inte vad dom heter på fackspråk) även de som tippar över. Helt orädd för skarpa ljud, inte handskygg, går bra att duscha och klippa klorna. Äter bra, är inte kräsen, blir inte åksjuk, skäller inte i bilen.

Hon går på milslånga promenader utan att bli trött. Det enda problemet hittills (som vi nu jobbar hårt med) är inkallningen men det håller långsamt på att bli bättre. Hon är en verkligt glad och lättlärd hund men varnar ändå med ett par skall när det kommer obekanta bilar med främmande människor eller när dörrklockan ringer. Hon är nog runt 70 cm i mankhöjd, väger 25 kg och är byggd som en Greyhound (fast med dobermannfärger).

Vi mötte en björn i skogen och hon varnade mig genom att gå stelbent och stirra in i grönskan, utan att skälla, så björnen fick därmed inte så stor anledning att jaga oss. Den bara röt till för att varna och då vände hon direkt  och sprang några steg tillbaka. sedan följde hon mig helt ljudlöst när jag också gick tillbaka. Perfekt!

Jag tycker att collier över lag är väldigt fina hundar men jag är så oroad över tanken på att få en orolig/otrygg hund. Jag vet att det är väldigt individuellt men det känns som att chansen troligen är mindre hos e ras som är avlad för att vara modig? Jag tycker det är lättare att hantera hundar som hellre är lite för på än de som är lite tvärtom. En sheltie blir nog tyvärr lite för liten då jag gärna skulle prova på lite drag på vintern.. Då blir jag tvungen att skaffa många små ;) Dalmatiner har jag känt en väldigt fin hund som var, dock hade hon väldigt mycket överskottsenergi och lite koncentrationsvårigheter. Jag var och läste på om dem rätt nyligen och där stod de att de egentligen inte är så optimala till hundsporter(vilket jag egentligen tror att de visst kan vara) utan främst är sällskapshundar? Er blandas verkar vara jättetrevlig, det är den typen av hund jag vill ha! :) gärna en som inte är så skallbenägen men det lär man ju kunna träna bort om man tycker det är viktigt!

kanske en dogo argentino?

Har träffat många collies och de jag har träffat har inte varit modiga ;-) och många av dem har varit väldigt loja och inte alls med och inget krut i. Har bara träffat en som jag tkr var helt ok men även den har sina brister när man kommer till hundens rädslor. Skulle själv inte satsat på en.

Om du bara ska träna agility för skoj skull o inte satsa på elitnivå ser jag inget fel med en tyngre ras som rottisen. Det finns dessutom nätta o superfina rottisar

**Känner att jag måste skriva min erfarenhet av Korthårscollien
**Jag tror att om man är beredd på att vara noga och veta om att det kan komma rädslor och var noga med miljöträning och socialisering i början så får man en underbar hund! De är härliga i personlighet, de jag vet om är riktiga små arbetsmyror. 

Jag har haft väldigt otur med min collie då han har ED grad 2 och OCD i armbågarna. Han är svårmotiverad och jag tror att det har med hans "skada" att göra, att han kommer ihåg att vissa saker gör ont (innan vi upptäckte problemet, nu har han inte haft ont på ett år :) ). Jag måste därför vara väldigt aktiv i träningen och ständigt få honom upp i aktivitet. MEN när han är motiverad (ofta är det om valpen är i närheten, konkurrens) så är han jätterolig! Vårt problem är nog att i fallit in i en dålig cirkel, jag tycker att han är svårmotivierad och träningen blir "tråkig", vilket gör att vi inte tränar lika ofta osv osv. 

Med rädslor så kan jag ju berätta om min egna :) Han har ett problem, människor. Förr hade han stora problem med andra hundar efter en del påhopp av lösa hundar (som jag misslyckats med att hålla borta.. ). Han blev då osäker och rädd när det kom andra hundar, oftast lösa. Nu kan han gå förbi, han litar på mig, att jag tar bort det som är obehagligt. 

Människoproblemet beror förmodligen på avsaknaden av socialisering under de där viktiga veckorna i början av hundens liv (8-12 veckor). Han blev inte såld förrän vis 4 månaders ålder och hade alltså bott på uppfödarens gård tills han kom till mig. Så när han sen kom ut med mig i "riktiga livet" och folk slängde sig fram för att klappa för att han var söt, så blev han rädd (helt förståeligt!). Vi har jobbat jättemycket på det och vi kan nu stå och prata med folk utan problem (han får sitta och hålla kontakt med mig), men jag låter ingen han inte känner hälsa på honom för att han helt enkelt inte vill! 

Utöver det så har han inte problem med rädslor, han är väldigt bra med avreaktioner och om han blir rädd så tar det inte många minuter (ibland sekunder) för honom att avreagera och tänka "jaha men det var ju inte så farligt!". Så på så sätt tycker jag att han är riktigt bra, att trots att vissa saker kan bli läskiga så lugnar han ner sig snabbt och undersöker det läskiga (ibland med lite hjälp). Det läskiga kan ha varit när vi varit ute i mörken och stött på en utegrill med en presenning över tex :)

I övrigt så är han en väldigt mysig kille, alla som lärt känna honom tycker om honom väldigt mycket och tycker att han är en speciell liten kille ;) Han har väldigt bra hundspråk och går ihop med alla hundar man introducerar honom för (förutsatt att den andra hunden inte är PÅ honom för mycket, tex ska hoppa upp med tassar på rygg osv). 

Här är lite bilder på honom (och hans "lillasyster", aussievalpen)

Hej,

Jag som då har en LH collie kände att även jag ville skriva ett par rader.

Innan jag bestämde mig för kennel så letade jag noggrant, kollade upp MH och jämförde tidigare resultat från alla möjliga kennlar. Kollade hur det låg till i HD/AD statistiken och gud vet vad. När det kommer till collie är det bra att ha tänket "Ta inte första bästa hunden som dyker upp." Hellre vänta!

Min kille är inte det minsta rädd. Trappor, hala ytor, färistningar, gallertrappor och dylikt är inga problem, inte heller skott eller fyrverkerier. Som en liten sidoberättelse kan jag säga att jag hämtade honom den 27 november och så fort vi kom hem så smällde det raketer i området och min lilla prins sa inte ett smack. Han blev som liten påhoppad utav en golden, klumpig tonåring, och en staffe och ja - han var ynklig och lite ledsen för det var läskigt men enbart just då. Han har aldrig visat aggression eller osäker mot andra hundar, trots att dom visat det mot honom. Han har varit duktig på att ta sig igenom osäkerheter själv utan mitt stöd - ja han är inte alls den där "rädda collien". 

Ja, LH collien överlag är en drabbad ras där det är många fler som ställer ut sina hundar och inte tänker på den mentala biten men! Det börjar bli bättre och söker man sig till en seriös uppfödare hittar man bra hundar.

Sen… De skäller ju en hel del, och pratar. Och fäller kopiösa mängder - så om man är OK med det är det ju inga problem. 

Slänger in ett par bilder på honom!

Lägger till att skott och ljud inte är problem för min heller, inte heller trappor, färistar osv :)

ja pratet ja, det är rätt härligt men ibland blir det lite fööör mycket prat hehe