Utfall mot människa, hjälp!
Är alldeles i upplösningstillstånd för tillfället! Var precis ute och promenerade med min hund (schäferhane på snart två år), har alltid haft problem med att han drar så nu för tiden brukar kisspaus och långpromenad väldigt ofta bestå av en kombo av träning och toalettbesök. Eftersom att han dra så händer det väldigt väldigt ofta att han är några steg före och inte precis bredvid, bakbenen är bredvid mina ben ungefär, och så gick han även på denna promenad. Han är världen härligaste hund, älskar alla människor och brukar ofta vilja hälsa på alla främlingar i hela världen, vilket gör att jag blir reserverad och spänner kopplet när vi möter någon (JAG VET att det är fel, och jag försöker verkligen tänka på det) och samma sak gjorde jag nu, tack gode Gud för det!! Vi möter en kvinna, jag har Abbe på min vänster sida och hon går bara rakt fram och pratar i telefon. Jag försöker gå in lite mer mot husväggen och jag tänkte tyst för mig själv: vad håller hon på med? Ska hon flytta på sig? Och då jävlar händer det som INTE får hända, Abbe gjorde utfall och sitter nästan i hennes hand!!!!! (Han hann aldrig nudda henne) Jag var snabb som aldrig förr och lyckades ta tag i selen och mota bort honom, hon fortsatte gå helt oberörd och kvar står jag, chockad, förtvivlad, ångestfylld och allt vad det nu var. Jag var tvungen att stå still och andas. När vi sedan kommer till porten och jag öppnar blir han lite skrämd av några som stod i trapphuset, reste ragg, morrade och skällde. Personerna frågade då om han var farlig.. Hjärtskärande… Han är ju världens snällaste hund!! :( varpå jag svarar: nej, han är jättesnäll… Tvivlar på att dom trodde mig. Herregud.. Jag känner mig som världens sämsta matte och hundägare. Totalt inkompetent och oduglig. Jag håller just nu på att gå en kurs i Vardagslydnad där vi fokuserar mycket på motbetingning i hundmöten, bör jag börja göra samma procedur med mötande människor? Snälla rara ni, finns det någon som har några tips på vad jag kan göra för att ändra det jag gör fel? :( Tacksam för alla svar som går att få!!!
Först och främst: ANDAS! Du är inte världens sämsta hundägare och matte, hade du varit det hade du inte tyckt att det här var något speciellt alls och inte brytt dig. Så är det ju inte så var inte så elak mot dig!
Sedan: är han frisk? Har du kollat så han inte har ont någonstans? Alltid bra att börja där så vet man vad man har att utgå ifrån. Jag skulle tro att din hund tyckte att den där människan som gick mot er och pratade rakt ut i luften var rätt skrämmande, och det kan vara så att han kände att du reagerade och blev spänd och så ville han skydda dig. Han kanske är en vaktig hund?
Jag tycker att du ska ta upp det här på kursen och det är säkert inte alls en dålig idé att jobba med motbetingning. Under tiden håll rejält avstånd, och kanske testa med munkorg för att få dig lite lugnare under tiden ni jobbar med det här? Munkorg på hunden alltså;) Då vet du att han inte kan bitas och behöver inte vara orolig för det. Ser det ut som att ni ska hamna i ett trångt läge är det bättre att vända och ta en annan väg än att situationen blir spänd och både du och hunden blir stressade.
Jag hade också sett över aktiveringen av hunden och sett till att den får rejält med mental aktivitet, främst nosaktivitet som spår och sök.
Men framför allt, var inte så hård mot dig, du är inte den första hundägare det händer och definitivt inte den sista.
#1 tack för bra tips! Jag ska börja med att kolla upp så han inte har ont någonstans. Jag ska också ta upp det med vår kursledare. Han är väldigt vaktig i allmänhet, vaktar alltid hemma (skäller så fort någon går i trapphuset, skäller i fönster, skäller på balkongen osv), och han vaktar också mig. Inte på ett aggressivt sätt, men jag får inte kramas med någon utan att han hoppar upp och drar i mina kläder för att dra bort mig från personen. Försöker nonchalant putta bort honom, men han ger nästan aldrig upp. Den enda jag får "träna" på att krama länge (som orkar med att Abbe kommer som skjuten ur en kanon) är min sambo, som tyvärr är borta i veckorna. Han är dock klar med pendlingen idag och kommer sedan vara hemma. Så då kan vi öva på att kramas. Jag har googlat som en galning och hittat en del grejer som man kan prova, så ska lösa allt med hälsokontroll och samtal med kursledaren innan, så ska jag prova mig fram. Jag skaffade honom som valp tillsammans med min före detta, och en månad efter att vi hade fått hem honom (allting kändes frid och fröjd) så gjorde vi slut från ingenstans. Det har TYVÄRR resulterat i att Abbe har kommit i "kläm", det blev ingen valkpkurs och jag känner att allt liksom blivit fel från början. Därför får jag så dåligt samvete när han inte litar på att jag kan ta hand om mötande hundar/människor eller ljud i trapphuset. Jag ska också försöka att inte låta denna händelse påverka mig på det sättet att jag darrar som ett asplöv av nervositet vid varje möte. Tänkte gå ut och sätta mig där det går relativt mycket människor och hundar och bara motbetinga. Allt annat fungerar bra så här långt, vi tränar på allt vi fått lära oss varje dag och han lär sig väldigt snabbt. Matte ska bara lära sig också!
Håller med tidigare var inte så hård mot dig själv! Va glad att det va en person som tog det lugnt och inte verkade märka av det. Värre när det är någon som står och skäller ut en fast att man redan mår dåligt. Prata med din kursledare och försök att inte spänna dig och tänka på de dåliga händelserna. Ta gärna hjälp av några vänner som kan agera förbipasserande personer så du kan träna under ordnade former. Munkorg är också ett bra tips om du känner dig orolig- Det gör också att folk visar mer hänsyn och ger er mer plats på trottoarer och liknande.
Kolla gärna in min blogg: lifeofpascal.blogg.se/
En gång är ingen gång. Två är ett beteende. Tre är en vana. Var inte så hård mot dig själv och försök att lite mer på din hund, även om han kanske inte alltid bör litas på, men du ska försöka att inte låta dina känslor smitta av sig på honom :)
//Ambrose
Följ gärna bloggen om min Rottweiler valp på www.rottie.blogg.se