Jag tycker det ar ett bra ansvar att ta som en uppfodare… Nasta valp jag letar kommer jag kolla noga pa allt foraldrana har gjort och deras halso tester osv… :)

Jag tycker att man såklart ska vilja förbättra rasen (eller åtminstone vara noga att man inte avlar på hundar som skulle få dåliga, sjuka valpar). 

Att ställa ut sin hund är en trygghet för valpköparen och en själv, samma med om man har tävlat med hunden. 

Man vet då vad man kan förvänta sig :) Skulle jag tex köpa en schäfer skulle jag bara göra det från en kennel som avlar på hundar som meriterat sig på bruksprov och är hälsosamma.  

Angående kända avelshannar, det är väl inget krav, men vill såklart att den ska vara fri från eventuella rassjukdomar, ögonlyst HD-röntgad och gärna utställd med bra resultat :) (ett plus för mig är alltid att se att hundar blivit mentaltestade också)

 Allt för att veta att det blir så friska och bra valpar som det går :)

Jag tycker det är bra att vissa är väldigt noga med att tillföra rasen någonting, för att ta en kull valpar innebär en risk för tiken, och även fast det går bra så sätter man många nya liv till världen. Och det med utställning beror på ras tycker jag. Till exempel en Schäfer bör man väl inte gå efter utställning, då majoriteten av schäfrar som ställs ut med goda resultat är räkor (utifrån mina egna erfarenheter). Eller någon annan utpräglad arbetsras. 

Sedan är det mycket, mycket viktigare och borde vara en regel, en självklarhet att testa båda föräldradjuren för alla rasbundna sjukdomar, oavsett ras.

(Observera att detta är min personliga åsikt.)

Varför ska man ta valpar om man inte vill förbättra rasen?

Vad är anledningen att valpa på en hund som har dålig hälsa, inte presterar i någon gren osv.

Har man en frisk hund med bra mentalitet och som presterar i arbete så visst, ta valpar på den för den är en bra individ för rasen.
Man ska naturligtvis också välja en passande hane, den ska också prestera och vara frisk.

Det är levande, kännande små liv uppfödare sätter till världen. Jag tycker att de har ett moraliskt ansvar att ge valparna de bästa möjliga förutsättningar att leva lyckliga liv. 

Friska och testade föräldrar ger valparna större chans att slippa det lidande medfödda eller ärftliga sjukdomar innebär.

Vi har inte hundar för hundarnas skull, vi har de för vår egen. Alla valpar förväntas så småningom passa en viss livsstil och klara vissa uppgifter. Om hunden inte alls stämmer överens med förväntningarna blir den ofta omplacerad eller avlivad. Hundar med svårhanterliga mentala problem riskerar att bli vandringspokaler. Ständig stress i vardagen och att aldrig få ett tryggt hem anser jag är en form av lidande. Därför tycker jag det är viktigt att föräldrarna mentaltestas, eller åtminstone har några träningsmeriter. Så att man vet att avelshunden klarar fler, och mer pressade situationer än att strosa runt hemma på gården. 

För ett ge valpen ett bra liv måste uppfödare se till att sälja valpen till ansvarsfulla och förståndiga köpare. Sådana köpare kommer med större sannolikhet ta hunden till veterinär när det behövs, uppfostra den med trevliga metoder och på alla andra sätt ge hunden ett liv så fritt från lidande som möjligt. Ansvarsfulla och förståndiga köpare förstår värdet av utvärdera avelsdjuren. Mindre nogräknade uppfödare riskerar att locka mindre nogräknade köpare, som ger valpen ett jämförelsevis sämre liv.

Allt handlar om valparna chans till ett bra liv. Föräldrar som är sunda mentalt och fysiskt minskar risken för att valpen ska lida. Friska och sunda föräldrar lockar dessutom lämpliga hundköpare. Om man inte jobbar för att förbättra rasen, jobbar man ju inte heller för att minska lidandet som defekter medför.

En seriös uppfödare för mig är en som planerar varje parning så djupt det bara går hälsomässigt, temperamentmässigt, pälsmässigt (om det är en pälsras, dåliga pälsar på en pälsras är inte förbättring av rasen) m.m. och tar en kull i hopp på att få sin nästa avelsstjärna i kullen och säljer resten till bra livslånga hem.

Mao, jag vill att uppfödaren ska tro på kullen och kunna berätta varför just de två föräldrarna användes och vad som förväntas komma ur kombinationen. 

Varför man inte ska avla annars? För att avel kräver enorm kunskap genetiskt så man vet hur gener fungerar och vad som kan slå igenom för att få friska avkommor (vem vill köpa en valp som har så dåliga höfter att den avlivas vid 1 års ålder?) och som har kunskap att inte bara ta hand om valparna men även tiken. Varje parning av en tik riskerar tikens liv. Är parningen såpass viktig att det är värt att riskera tikens liv?

Och nej, jag överdriver inte.

Tillägg: Nej hanen måste inte vara känd, vill inte ha matadoravel. Men man kan kolla in varje hane noga så han möter kraven på vad man är ute efter och vad som kompletterar sin tik.

Har jag fattat er rätt:

Både tik och hane ska vara fysisk och psykisk frisk

De ska vara " vet. bes"  

Man kan avla trots att det inte är kända föräldrar, men man ska ha som mål att få fram friska valpar?

Att hanen är frisk, och duglig är lika viktigt som att tiken är det🤔

Som samtliga tidigare har sagt är ju själva syftet med avelsarbete att förbättra eller åtminstone bevara det som är bra.

Det föds alldeles för många valpar, som har ärftliga fel  och som ingen vill ha. Eftersom jag bott länge i U.S.A. och arbetat med rescue vet jag att ca 1000.000 hundar o katter avlivas i U.S.A. i kill shelters varje år för ingen vill ha dem. ofta full friska hundar. Sen eländet med alla puppy mills, Brookers Och BYB´s. Det eländet är på väg hit.

Alltför många hundar föds upp även i Sverige, samt hemsk import.

Inga oseriösa uppfödare, som råkar vilja para sin tik, för de vill ha en avkomma.😕

Mycket att säga ytterligare, men då blir det för långt, så ni inte orkar läsa.

Ingen säger att man måste para en tik med en känd hane - men däremot bör man vara påläst och ha lite koll på vad som finns bakom hanen. Man parar inte enbart för att man hittar en i ens tycke snygg och trevlig hane, utan det är det som finns bakom som är viktigt 🙂

Många gånger handlar det inte om att förbättra en ras, utan att kunna bevara den.

Hanen behöver inte vara känd men han ska vara frisk, bra mentalitet och kunna prestera liksom tiken.

En hane eller tik måste ju inte vara multipel best in show, men bra bedömning på exteriören känns rätt så viktigt.

Inom vissa raser är det andra saker som är viktigare, typ raser som avlas för prestanda. Men i överlag så. Hälsa, korrekt extriör, bra stamtavla.

Jag ser det som en självklarhet att man skall ha ett avelsmål, men det målet kan variera.

Man utsätter ju sin tik för risker och ibland livsfara för att inte tala om att man sätter en hel kull nya hundar till livet, det minsta man kan göra är att fundera om det är värt det och lägga lite arbete bakom för att de skall få så bra förutsättningar som möjligt.

Är det ex. ett delmål att ta fram friska hundar så är det givet att man kollar upp släkten och testar mot rasbundna sjukdomar, det räcker inte med att tycka att föräldrarna ser friska ut (veterinärbesiktning säger ingenting mer än om hundens allmäntillstånd för dagen).

Håller med ovanstående om att hälsa, mentalitet, rasstandard osv ska beaktas innan man går vidare med sina avelsplaner.

Jag tycker en bra tumregel är att du ska vilja spara något ur den kull du tar fram (självklart kan man inte spara ur alla men rent hypotetiskt). Vet man redan innan att man inte skulle vilja spara något ur den tänkta kombinationen så kanske man bör avstå.

#14 

Det lät som en ganska bra regel tycker jag😂

#15 Ja, det är en rätt så bra "regel" 🙂 Det är några uppfödare jag umgås med som sagt det och jag gillade tänket 😉

Jag skulle aldrig sätta en kull i livet om jag själv inte skulle vilja ha en valp därifrån, därmed sagt att tiken och hanen måste vara fullt arbetsdugliga, friska och problemfria. Släktet ska vara detsamma.

Jag tycker det är jätteviktigt att man parar hundar som är friska och kollade för eventuella led- eller ögonfel som kan finnas i rasen. Hundarna ska vara utställda med bra resultat (gärna blivit champions) för att visa att de har bra rastyp.

På jakthundar tycker jag det är viktigt att de gjort jaktprov, och gärna viltspårsprov. När jag skulle köpa älghund såg jag några annonser där bara hanarna hade gjort jaktprov, men inte tikarna av någon konstig anledning (plus att någon hade C höft har jag för mig) … Så jag köpte valp från en uppfödare som faktiskt endast hade tikar och de han avlade på var jakt (-och utställnings)champions.