Det enda jag kan komma på rent spontant nu och när jag är så här trött i huvudet:

Många hundar som har ont börjar bete sig tvärtemot hur de varit förut när de har ont. Nu vet jag inte hur länge o hur ont din hund haft av urinvägsinfektionerna, men skulle väl kunna vara en orsak till att hon gör utfall mot andra hundar "helt plötsligt". Att hon nöp efter mannen som kom bakom er tror jag absolut det kan ha varit pga av urinstenen.

Har du varit i kontakt med en instruktör eller psykolog? Det kan vara väldigt skönt att få prata om problemen med någon med erfarenhet när man känner att man inte räcker till själv längre.

Hej!

Ja, jag såg ett veterinärprogram för några år sedan om en jakthund som hade ont i ryggen och helt plötsligt vände sig om och bet husse rejält i armen pga det, så jag tror att det kan ha varit det som hänt med Elsa också. I samma veva som hon fick problem av urinstenen så löpte hon, kan nog också vara en bidragande orsak. Hon ville skydda sin bak.
 

Men något jag inte förstår är hur hon kan vara så fruktansvärt omogen, alla tror att hon är en valp, och jag med. Hon kan inte koncentrera sig längre stunder, och är valpig i hela sitt sätt att vara. Det är svårt att lära henne saker som tar längre än 2-minuterspass och allt måste gå i 180 hela tiden.

 Jag gick på brukshundklubben med henne när hon var yngre, men hade såklart velat prata med någon instruktör privat, hittar ingen jag tycker verkar bra här i området dock. Tar tacksamt emot rekommendationer. :D Hundpsykolog gick jag till med mowitz när han var yngre, och det lägger jag nog inte mina pengar på igen. :S

men jag tycker att du borde ta kontakt med vet, och sedan få en utvärdering på den "eventuella" skadan efter staketet, och om den sedan är eliminerad, så är det nog bara en hund psykolog kvar,pröva immi.

www.immi.nu

Tycker oxå du ska ta henne till en veterinär för att utesluta att hon inte har ont eller dålig syn mm. Sedan ta kontakt med en bra psykolog. Gå gärna på brukshundklubben igen mest som en social träning för henne. (Och för dig)

Även om du inte visar att du börjat bli rädd och osäker när du går ut med henne känner hon det och då blir det som en ond cirkel.

Helrre brukshundsklubben än immi.
Har man en osäker hund så behöver man inte göra den ännu meraa osäker som den blir på IMMI kurser.

Blir hunden osäker av IMMI kurser? Hur/varför då?

#2 Ta då kontakt med en instruktör, om du känner att du inte har något förtroende för en psykolog. Kolla runt efter någon du tycker verkar ha samma inställning till hund som du själv, kolla vilken utbildning personen har. Prova sedan en timmes privatträning och se vad det ger.

Försök även utreda hennes sjukdomshistoria, som andra sagt. Smärta kan ligga bakom så mycket..

Elsa är helt underbar hemma, iaf när jag e där ;) Fast nog har jag sett henne sno saker och väla saker hehe.

Tråkigt hon blivigt så nojig ute.!!

#7

på immi får man inte korrigera.
Det är för stark ord för hunden, enligt IMMI.

Själv gick jag flera kurser hos en hundpsykolog som hette Anders Hallgren. tycker hans mjuka metoder fungerar. Han förespråkade ofta "figuranter" alltså kompisar som ställde upp och dök upp oväntat (ur hundens synvinkel).

Du ska inte gå undan eller flytta ut på landet, utan tvärtom. Öva  mycket bland folk istället.

Du kan ev behandla henne som valp en kort tid och börja om från start med uppfostran. Hon kan ha fått en chock när hon  sprang in i stålröret så att det låser sig för henne.

Vet inte var den här psykologen finns nu eller var du bor men köp eller låna hans böcker på biblioteket. Glöm inte att gå till vetten först o främst. Ge inte upp.

#11 Avundsjuk på dej som fått gå kurs hos Hallgren!!

#12 Det var många år sedan men väldigt skoj och lärorikt. Var medlem i stockholms hundägarförening som han startade men den finns inte kvar. Honom tror jag på.

Vet någon var han finns nu? Hörde att han för några år sedan flyttat till californien! Har efter det sett honom  i svensk TV. Är han tillbaka i sverige?

Ta henne till en veterinär så får du ju svart på vitt om det verkligen är något fel på henne.

Är det inte någon fel på henne så får du väl börja träna, träna och träna med henne för att hon ska bli lugnare på promenaderna och försöka lära henne att det inte är okej att förstöra saker så fort du går därifrån. Det brukar väl förresten förekomma oftast hos hundar som har svårt att vara själva? Kanske borde träna på det också isf.

Menar såklart inte att du inte tränat henne och försökt, menar att du kanske borde träna mer?

Lärt mig att det mesta brukar gå att få fram, få bort (beteenden alltså) om man trännar tillräckligt, med rätt belöningar och på rätt sätt - om nu inte hunden har några hjärnskador eller kanske har ont någonstans.

Anders Hallgren kan ev nås via denna sida http://www.andershallgren.se/

#16 Tack så mycket.

#13 Förstår att det måste varit intressant! Böckerna är kanon håller jag med om! =)

Den immi-instruktör jag var hos med Mowitz var totalt värdelös iaf, och jag har svårt att tänka mig att de mjuka metoderna skulle fungera på Elsa. Har läst böcker av Hellberg, har en ståendes i bokhyllan också, men när man har en hund som gör så mycket fel och så lite rätt så är det svårt att berömma henne för något alls. Jag berömmer alltid när hon spontant gör något som är rätt, men oftast får jag korrigera henne för att sedan berömma.

Jag pratade med en veterinär om Elsas förändring, och han sa att det fanns en möjlighet att hon "fastnat i utvecklingen" pga smällen i huvudet. Vet man hur snabbt en dobermann springer när de har full fart och sedan stoppas av en helt stum grind så har iaf jag svårt att tro att det inte skulle ha hänt något vid smällen. Det räcker ju med små små smällar för att de ska kunna få epilepsi t.ex.

Mowitz uppfödare rekommenderade oss att ta Mowitz till veterinär för hans utfall mot andra hundar, hon trodde att han kunde ha fel på synen. Det veterinären gjorde var att han släppte en bomullstuss framför ögonen på honom för att se om han följde den med blicken. Det har jag gjort med Elsa också, och hon följer den. Hon är även en fena på att fånga saker i luften, allt från köttbullar till minsta torrfoderbitarna, så att hon har fel på synen har jag svårt att tro.

Höfterna och det runt om såg bra ut när vi var och HD-röntgade henne, och det är ju oftast där problemen sitter om de har ont. 

Nu de senaste 3 månaderna har hon blivit rädd för att åka bil också, glömde skriva det. Hon piper hela tiden, skakar och finner inte ro att lägga sig ner. Det hade säkert gått att lösa genom att skaffa en täckt bur till henne, men samtidigt vill jag inte göra det "för enkelt" för henne, men det kanske är fel. Förstår inte varför det kommit just nu heller.

Som sagt, försök hitta någon du känner förtroende för som kan hjälpa dej att jobba med henne. Det är inte lätt att försöka gå framåt när man känner att man gjort "allt" redan och det kan vara skönt att få höra någon annan erfaren persons syn på beteendet och hur man kan arbeta med det. Få stöd helt enkelt.

jag tror d säkert kan ha hänt något med den där smällen, man behöver ju inte märka sakdor direkt, d kan ju uppkomma i form av olika symptom senare… så en vet som får titta på henne tycker jag absolut du ska.. hoppas d blir bättre med henne…

#19Du tror inte på de mjuka metoderna när det gäller henne säger du. Det kan vara där problemet finns. Hon fungerar kanske bara med en mjuk metod.

Hur kan hon göra så mycket fel så du inte kan berömma. Säger du sitt så sitter hon väl och du berömmer? 

A Hallgren talar mest om vilka fel man gjort med hunden och visar det rätta sättet för just den individen. Det är sällan hundens fel, vilket inte är så kul att höra men nyttigt om man vill hjälpa hunden.

Har en hund inte en tydlig ledare så blir den mer och mer osäker. Verkar vara nåt sånt när hon nu också blivit rädd att åka bil. Du kan väl göra ett försök och låna flera  olika böcker av honom?

Jag bestämde mig faktiskt när hon var liten att hon skulle uppfostras med enbart mjuka metoder, och det fungerade bra ett tag, tills hon började komma i trotsåldern.

Det jag märker nu är att hon faktiskt blir lite "lugnare" eller inte lugnare, vet inte riktigt hur jag ska förklara, om jag är väldigt hård mot henne, men så hård som jag får vara då vill jag absolut inte vara mot henne, jag vill inte gå runt och känna mig som en diktator med en hund som inte vågar göra något alls, utan jag vill kunna ha kul med min hund.

Jag försöker att alltid ha samma rutiner och försöker att inte brusa upp för att hon ska vara trygg med mig, men det är svårt när hon verkar bli räddare och räddare ju tydligare och mer inriktad på träningen jag blir. :/ 

En som jag fallit ganska mycket för är Memea Molin, har flera böcker av henne, men skulle nog behöva lite hjälp utifrån för att kunna se vad jag gör för fel. :S

Nu ska jag flytta också, förhoppningsvist snart, så jag vill helst inte påbörja någon kurs eller någon träning här innan jag flyttat eftersom alla hundtränare har sin egna filosofi.

du skriver själv att du inte vill brusa upp för hon verkar bli räddare och räddare,det är ett stort bevis på att du är för hård i din uppfostran,mjuka metoder och positiv förstärkning är vad hon förmodligen skulle behöva nu, man ska inte bli hårdare bara för att dom hamnar i trotsåldern,utan då får man ta till andra metoder som hjälper bättre.

#24 Håller med. En mjuk metod låter bättre. Det ska vara roligt att lyda med mycket beröm.

Om hon är så valpig tror jag du ställer för hårda krav och för många. Se henne och behandla henne som en valp ett tag när det gäller träningen. Börja om lite. Du ställer kanske stora krav på dig själv också. Ni ska ha roligt tillsammans och samarbeta.

Bor du i stockholms trakten kanske jag kan försöka hjälpa dig lite.

Vill man ha kontakt med Memea Molin så kan man kontakta via hennes hemsida http://www.memeamohlin.com/index.html

#26 Tittade in på hennes hemsida lite snabbt och det lilla jag såg så verkar det vettigt. Hon har tydligen också haft A Hallgren som handledare.

Haha om hon blivigt som hon är för att hon sprang in i en grind, kommer Hades bli 200000 gånger värre än henne.
Han springer in i allt. Grindar,väggar, slår huvudet i bordet osv.

Tror inte att en hund får men av att springa in i en grind en gång. Krävs nog mer

#28 Det beror nog en hel del på med vilken kraft dom slår i, hur det träffar och hur känslig just den individen är

Men är det inte vanligt att dobbisar blir nervösa av sig? Har fått för mig det.

Tyvärr bor jag inte i stockholm. Just nu ställer jag knappt några krav på henne alls, förutom de mest "basic", har aldrig ställt några direkta krav på henne förutom att hon inte ska klättra upp på databordet, inte klättra i fönsterkarmen för att kunna se ut, att hon måste sitta innan hon får maten och sådana saker. Sitta innan hon får maten har hon gjort sedan hon var valp, men ibland glömmer hon sig där också, även om det händer sällan. Men jag brusar inte upp utan säger ett kort "a" lågt, så kommer hon på vad det var hon skulle göra igen.

Jag skrev att jag inte vill brusa upp, och det betyder att jag gör det mycket sällan, men det är svårt och fruktansvärt stressande att inte ens kunna gå på toaletten utan att pulsen går upp till 400 för man vet att hon kommer lyckas med något (riva ner datorn t.ex.) tills man kommer tillbaka.

 #28, jag trodde allvarligt att hon hade brutit nacken efter den smällen. Det första jag tänkte var "jaha, nu blir det kremering" när jag såg smällen. Mowitz smällde i huvudet i precis allt när han var yngre med rätt stor kraft, och det finns ju en möjlighet att hans epilepsi beror på smällarna.

Nu är ju Elsa kastrerad, hon blev ännu värre när hon löpte innan och blev alltid skendräktig. Nu senast fick hon en något förstorad livmoder, så veterinären tyckte det var bättre att ta bort den i samband med urinstensoperationen. Jag vet inte om det kanske kommer göra henne lugnare. Någon som vet?

Hon gillar att lära sig tricks och sådant som bara tar kanske 3 minuter per träningstillfälle, någon längre koncentration har hon svårt att hålla. 

 Det som är konstigt är att hon blivit värre och värre, medan jag inte ändrat något i min "uppfostran", om något så har vi roligare ihop nu än vad vi hade innan, tycker inte att det borde ha den effekten att hon blir räddare. :S

Som det låter så skulle jag nästan kunna misstänka att hon fått någon skallskada eller kanske hjärntumör som kan påverka beteendet, vore jag du skulle jag gå till veterinär och begära en skallröntgen

Verkar ha en hund som tar tid på sig att bli vuxen. Du får väl öva med henne i tre minuter fast många gånger på en dag. Det är ett steg fram att ni har börjat ha roligare ihop. Har du möjlighet att hälsa på hennes föräldrar eller prata med uppfödaren hur de är ( och var när de var yngre)?

Kan du ha henne lös ute så hon kan rasa av sig ordentligt.? Bra om hon är ordentligt trött när hon är inne. Unghundar har ju hur mycket energi som helst och en stor ras kräver mycket. 

Har du prövat att lära henne sitt och stanna kvar. Kan vara användbart när du går på toaletten. Eller pröva att ge henne en rolig leksak innan du går dit, gömma godis som hon får leta upp.

Jo, det verkar som att hon tar ordentlig tid på sig att bli vuxen. Hon har över lag blivit lugnare nu när hon blivit äldre (de säger ju att dobbisar inte blir vuxna förrän de är 3 år), men samtidigt har hon ju blivit räddare och mer destruktiv.

Hennes mamma var väldigt lugn när jag var och hälsade på första gången och senare när jag hämtade hem Elsa. Hälsade på hennes mamma igen för ett par veckor sedan, och hon var superlugn och trygg. Hon är en sådan hund som har en nästan övertydlig on-off-knapp, hon går från att sova till att maxspeed på 1 millisekund ungefär. Det har jag tränat mycket med Elsa också, säger jag "Nu räcker det" så lägger hon faktiskt av med det mesta hon är uppvarvad över om vi t.ex. busar.

Jag försöker åka ut till skogen varje dag med henne, där finns en stoor rastgård med buskar, träd och annat där jag kan lägga lite godisspår, sedan får hon stanna, så jag kan gå och gömma mig och så får hon leta upp mig på kommando, och med alla de buskarna så blir det ganska mycket hjärngympa för henne. Sedan tränar vi linförighet och annat, men mest av allt får hon springa av sig. Nu blir det ju inte varje dag eftersom jag vägrar lämna min OES när jag ser att han inte mår bra och kanske kommer få anfall, men 3 gånger i veckan blir det iaf minst.

Men jag märker faktiskt ingen skillnad på om hon har fått aktivera sig mycket innan, när vi är hemma, utan hon är likadan. Pratade med en dobermannuppfödare som haft dobermann i hur många år som helst och är aktiva inom hundsport (mestadels IPO och lydnad), och de rekommenderade mig för ungefär två år sedan att inte aktivera henne för mycket. Bara gå koppelpromenader och låta henne springa av sig och leka med någon annan hund 1-2 gånger i veckan så att hon inte skulle bli överaktiv. Det gjorde jag, men märkte ändå ingen direkt skillnad.  

Något jag funderat på nu när vi börjat leka mer när vi är ute är att om hon ser en annan hund och vi går förbi, så hoppar hon upp på mig och ska leka (bita i kopplet och sådant), vad betyder det? Att hon söker min hjälp? Jag gör "som man ska", gör ingen big deal av att det kommer hundar, utan fortsätter gå som vanligt och försöker ha långt koppel så att hon inte ska känna att "Nu behöver matte min hjälp".

Var ute precis och skulle träna "Hundmöten", hade varit ute i 20 minuter och sett 4 hundar, allt gick hur bra som helst, jag ignorerade hundarna och Elsa bara hängde på även om hon tittade på hundarna länge för att ha koll på vart de tog vägen, men jag lockade med mig henne och sa "Nu går vi". Var riktigt stolt över henne. På vägen hem kommer det naturligtvis en lös fransk bulldog som rusar fram till Elsa. Hon blir livrädd både för hunden och för att dennes matte börjar skrika efter hunden och där var den träningen förgäves.. suck.. :(

Putt

Har haft en engelsk blodhund en gång i tiden, känner igen mycket.

Ni möter 4 hundar och det går hur bra som helst skriver du. Så kommer det 1 hund och hon blir rädd. Träning med bakslag får man nog räkna med. det gick ju bra de flesta gånger. Vet förstås inte hur rädd hon blir?

Det bästa skulle vara om du kunde tänka dig att gå bruks eller hundpsykolog. Någon borde titta på er och se hur ni fungerar.

#34 din fråga varför hon hoppar och vill leka med dig när ni möter en annan hund kan jag bara gissa. Tror det är nåt positivt.

Hon drar tydligen inte då eller ska rusa till den andra hunden. Då har du lyckats bra. Hur gjorde du för att lära henne det? Kanske du berömde när ni gick förbi och det är nog därför hon blir glad och vill leka med dig. Hon kopplar ihop möten med andra hundar och dina beröm då. Fortsätt uppfostra henne så.

Understimulans är vanligt hos hundar. Många sover i ca 20 timmar/dygn. Så händer det något ( du reser dig och går på toa) Då vaknar hunden och blir aktiv, river databord mm. De flesta hundar är ögontjänare och många har överskottsenergi.

#37, hon hoppar upp på mig när mötet är "över", när vi gått förbi. Hon älskar ju att leka med andra hundar, så det kan väl kanske vara att hon blir upprymd och vill leka med den andra hunden men istället leker med mig.