Har han alltid varit såhär? Han är ju ung ännu, kan helt enkelt bero på hormoner och att han går igenom tonårsfasen. Får jag fråga vilken ras det är?

Han har varit sån sen könsmognaden, började reagera mer och mer på saker när han var kanske 9 månader och har fortsatt. Jag vill gärna tro att det ska gå över med tiden, hoppades träningen skulle ge resultat när han fyllde två (den värsta tiden har jag fått höra är mellan 1-2 år) men har knappt märkt skillnad. Det är en schäfer.

#2 Eftersom det började i och med könsmognad så beror det troligen på att han fortfarande är i en stökig ålder. Det kommer antagligen lugna sig, fortsätt jobba och det gäller att ha is i magen och rejält med tålamod. Vissa unghundar är fruktansvärt jobbiga men det lugnar sig med tiden. Som jag sa innan, han är ung ännu!

Jag har/hade samma problem, kraftiga utfall mot hundar och människor, mot hundar är det bättre och människor reagerar han knappt på, de kan till och med säga Hej/Vilken fin hund till mig utan att han reagerar. Min lösning var att ta ut svängarna och avleda med en suuuuuperkul leksak. Han kan fortfarande få "rabiesanfall" som jag kallar det och då hoppar han bostavligen i luften, salivet rinner ur munnen på honom och han skäller som in i h******, men hälften av gångerna kan han sitta, gny och ta kontakt med mig, vilket är stor skillnad. Jag hoppas att det blir lugnare med åldern dock, han är bara 20mån. ännu. Vet du varför han gör utfall mot hundar? Blev han påhoppad av en hund som yngre, skrämd? Likadant med människor?

#4 Jag har provat att avleda, gå åt andra hållet, korrigera+belöna mm. De flesta möten går hyfsat. Det jag känner är tufft är att vi har arbetat med detta i snart två år, han har blivit lite bättre men om jag släpper efter minsta lilla på min kontroll beter han sig precis som förut. Jag måste vara på min vakt och styra honom jämt, kan aldrig njuta av att bara gå en promenad och annat vardagligt. 

Han har aldrig blivit påhoppad eller skrämd, men han är ändå osäker mot främmande hundar. Men jättesnäll och leker bra med de han träffar. Jag tror flera i kullen har samma problem. Människor gör han inte utfall mot för att han är rädd utan för att han blir upphetsad och ivrig, de situationerna kan jag korrigera och belöna när han är lugn. Mot hundar korrigerar jag inte eftersom han är osäker utan då kör vi skvallerträning och försöker ta ut avståndet.

Kastrerad? Om inte gör de.

#6 Av vilken anledning ska hon kastrera honom?

#6 Kastrering är knappast en lösning.

#6 Håller med övriga, man kastrerar inte en hund med orsaken "problembeteenden", en kastrering löser inga problembteenden, däremot kan det förvärra dem. En redan osäker hund blir oftast ännu osäkrare.

Enda garantin en kastrering ger är att hunden inte kan sätta några valpar till världen, inget annat behöver hända.

#2 Du är varmt välkommen in till oss på problemhundar.ifokus och ta dig en titt på våra artiklar och även lägga samma tråd där :)

Hur många timmar/dag motionerar du honom?

Undrar väl mest hur mycket du aktiverar honom? Mentalträning är betydligt mer avgörande än fysisk motion.

nr 6: Kastrering skulle kanske dämpa honom lite, men han har så mycket motor att kastrering nog inte gör en större skillnad. Hans beteende mot hundar är inte könsrelaterat, han beter sig lika mot hanar och tikar.

nr 10: Tack! Jag kopierar in tråden där också :) Och tack till alla som svarar, det är skönt att få höra andras tankar!

# 11 # 12 Vi tränar lydnad mer eller mindre varje dag, antingen tillsammans med andra på hundklubben eller själva. Tävlingslydnad med mycket detaljträning, fokus och uthållighet. Jag drömmer fortfarande om att tävla och även om vi inte tar oss så långt lägger jag ändå upp träningen "inför tävling".

Förutom det så tränar vi spår, sök och cyklar för att träna uthållighet. Jag tror inte det är aktiveringen som brister eftersom hans beteende är samma även om vi tränar varje dag eller haft lång vila av sjukdom eller skada.

Kan vara understimulering, osäkerhet, stress, sjukdom, smärta, m.m. 

Med kemisk kastrering kan du avgöra om det är aggression pga testosteron eller andra orsaker.

#15 Jag tror inte han är understimulerad, han tränas mycket och jag är pluggar distans så har mycket tid att lägga på honom. Han är inte stressad hemma men på promenader blir han så klart stressad av att reagera på folk och djur vi möter. Inte så att han blir ett nervvrak men det på verkar helt klart.

Skulle nog inte våga prova kemisk kastrering, har hört så mycket konstigt om det. Ska jag kastrera blir det på riktigt, om det skulle hjälpa vore det super men samtidigt vet jag inte om det är värt att prova, det är ändå en operation och man vet inte hur han blir efteråt.

Hur mycket tränar ni passivitet ute?

När jag går längre promenader brukar vi sätta oss på en bänk och ta det lugnt, det gör vi ett par gånger i veckan. När vi tränar kör vi alltid korta pass och i pauserna ska han vara lugn (men är vi på klubben brukar han få sitta i bilen). Tror du han skulle behöva träna mer på att ta det lugnt ute?

Skulle nog inte skada. :) Visa att omgivningen är rätt ofarlig. Men att hitta nåt sätt att förbränna orken att bete sig sådär kan hjälpa med. 

Då min problemhund var som värst var det för att han hade väldigt mycket överskottsenergi och så som det är med högenergihundar så hittar dom sätt att förbränna det själva om dom inte får "hjälp" med det.

Så blev mer hårda fyspass att förbränna energi och spring i benen och han blev from som ett lamm. Hade dock andra bekymmer än du har kan tilläggas, men är dom uttröttade och har tydlig gräns mellan aktivitet och vila så brukar dom inte ha ork att bete sig som satan själv. :) 

Så, uttröttning fysiskt men även psykiskt (spår tex), passivitet, gå hem och sova på saken är nog vad jag skulle gjort. Då kan han inte stressa upp sig på hundar som går förbi, cyklar m.m.

Ta hjälp av någon som kan den här typen av hundar. Har ni någon grupp som kör skydd på din klubb? L-testa den? Är den miljöstark så kan den vara något för en tjänstehundsförare att testa.

Mamma gjort kemiskt kastrerat på sina hanar. Det funkade toppen, hab blev mycket lugnate vid hund möten. Hon valde att kastrera sin ena på riktigt nu när de kemiska började gå ur. Finns ingen anledning att behålla bollarna på en hund som inte ska användas i avel.

#21 Det finns ingen anledning att utsätta sin hund för narkos om det inte är absolut nödvändigt. Kastrering är inte en lösning på problem, snälla nån. Det är ju toppen att det fungerade för din mammas hundar men det är absolut ingen garanti på att det funkar på andra. Av egna erfarenheter har det inte gjort någon skillnad öht.

#21 Finns ingen anledning att inte behålla bollarna på en hund som inte ska användas i avel. Sjukt vad folk är fixerade vid att allt och alla skall kastreras och helst så tidigt som möjligt, hemskt är vad det är!

Skall man nu absolut kastrera gör man det efter några år, men det finns ingen som helst anledning att göra det om hunden inte har medicinska problem eller otroligt stressad bland löptikar.

I det här fallet är kastrering dessutom högst olämpligt eftersom hunden redan är osäker sen tidigare.

Yes, säkert trevligt att det fungerade för din mamma, men din mamma är EN person bland världens alla hundägare, finns inga garantier för att det fungerar över huvudtaget. Kastrering är inget som löser några problembeteenden, när skall folk fatta att man måste träna sin hund för att bli av med oönskade beteenden, det finns inga genvägar.

Hur är det då med alla vi som har okastrerade hundar, av vilken anledning skall vi kastrera dem? Man har ett ansvar som hundägare, är man så oansvarig så man måste kastrera sin hund för att den inte skall kunna para sig, ja då skall man inte ha hund alls.

Du kanske kan börja träna lite hårt fysiskt, tex cykla, dra cykel, dra pulka på vintern tex. Då blir han ju av med mycket energi. Kanske sen blir lättare för honom att fokusera på dig.

#20 På klubben finns några som kör ipo som jag är lite bekant med, ska ta och prata lite med dem. Jag är tveksam till att han skulle duga i tjänst, han har vissa delar där men han har inte rätt fokus i arbete, inte "schäferviljan" utan lite mer självständig som en rottis eller doberman.

#23 Jag håller med dig förutom att alla hans beteenden inte är av osäkerhet. Jag vill gärna fram häva det för när jag letade förklaringar till hans beteende fick jag höra osäkerhet från alla håll men att han gör utfall mot människor är inte för att han är osäker, tvärtom är han en ganska socialt kompetent hund och har inga problem i sin relation till människor. 

Mot hundar är han osäker och hundmöten tränar vi annorlunda än möten med joggare, men jag tycker det är viktigt att veta att såna beteenden inte alltid grundar sig i osäkerhet. Men annars var det mycket bra skrivet och jag håller med!

#24 Vi cyklar ofta och han brukar få dra också, han får dra cykeln eller så springer vi tillsammans. Ett par gånger i veckan brukar vi göra det för han tycker det är skoj att få springa men det är lite svårt att träna drag när han inte klarar hundmöten så vi tränar när det är lite mindre folk ute och stannar när vi möter hundar.

Kan de inte vara så att han är överstimulerad?

#27 Hmm, jag vet faktiskt inte.. Under första året höll vi hårt på vilodagar eftersom han hade svårt att ta det lugnt inne så han fick lära sig det, då hade han ju samma beteenden. Han blir inte jobbig om jag är sjuk flera dagar eller om han måste vara stilla. 

Idag var han hemma utan mig (med familjen) och det hade tydligen gått jättebra, han hade varit lugn och vilat! Skönt att inte behöva ha dåligt samvete för att lämna hemmet :)

#27 Glömde tillägga, jag kanske borde lägga upp schema för vår träning så det blir tydligare aktivitet/passivitet? Tror du det kan hjälpa med lite mer struktur för honom? Jag pluggar hemifrån så jag planerar lite från dag till dag berone på vad tränings kompisarna hittar på och vad jag känner för just den dagen, men det kanske inte är så bra..

Är det en generellt olydig hund?

Nej inte direkt olydig, jag får ofta höra att han är väluppfostrad och lyssnar bra på mina kommandon. Kan gå lös i skogen och låta bli vilt, håller sig nära osv. Jag har regeln att har jag bett min hund göra något (som är färdig inlärt) ska han göra det på en gång, inte på andra eller tredje kommandot. 

Men han klarar uppenbarligen inte alla störningar och det är så klart för att jag inte tränat tillräckligt. Jag borde förmodligen tränat i svårare miljöer tidigare med tanke på hur han är. 

Jag tror också att det är jag som mest märker av hans problem, frågar du någon vi tränar med eller bekanta skulle de inte beskriva honom som en problemhund men när man lägger ihop alla aspekter blir det rätt överväldigande.

Jag får uppfattningen att det är en helt OK och ganska normal schäfer, som inte har tillräcklig lydnad. Har du något fungerande bryt-kommando? Hur väl fungerar det? Använder du det när han gör utfall t.ex?

Så kan det nog vara, han är min första brukshund och med facit i hand har jag gjort en del missar med honom, har lärt mig mycket på vägen!

Jag har ett inlärt nej som jag använder om jag märker att han är påväg att reagera. Skulle det behövas korrigerar jag med ett kort ryck i halsbandet, innan han har gått upp i stress för då är det ju redan för sent. Belönar när han tar kontakt. Men han får inte göra utfall utan jag ser till att styra upp innan det går så långt. De gånger han varvar upp tar jag tag i halsbandet, säger till honom att sitta och så stannar vi kvar tills han fokuserar på mig. Han har inte gjort riktiga utfall på länge men ibland har vi bakslag att han skäller till exempel.

Det du skriver bekräftar min bild av att det inte är någon problemhund du har, det är bara en grabb med smak på livet och en arbetsmotor som oftast är på istället för av. Några tips: Hitta instruktörer/träningskompisar som kan rasen. Överinlär förbudsövningar, gör det tydligt för din hund vad som händer om han tar rätt vs. fel beslut. Träna tillsammans med din omgivning in ett "gå och lägg dig"-kommando, så de kan platsa honom under tiden du inte är hemma. Vart i landet bor du?

Hejhej Jag har läst igenom början av tråden. Men jag tänkte bara… Se till att han får tid att gå ner i varv, koppla av, slappna av mellan varven. Man ska ju ändå få hinna ta tillvara på guldkornen som gör livet värt att leva, eller hunden värd att äga. En trött hund tänker lika bra som en trött människa. (Har också en sådan hund hemma) Lycka till