Grejen är ju att idag är det nästan tabu att medge att man ibland säger ifrån till hunden. Allt ska vara så sockerdoftande myspysigt. Ignorera när valpen gör fel och belöna när den gör rätt. Bli aldrig arg, korrigera inte och säg aldrig ifrån.

Ja. Jag överdriver, men ibland känns det nästan så.

En hund är jättebra på att läsa kroppsspråk och tonfall, men du är inte en hund och hunden är inte en människa. Jag tror hunden förstår om du kommunicerar din "ilska" på rätt sätt. Jag skrev citattecken för att det antagligen inte är riktig ilska när du säger ifrån på skarpen till en valp, utan snarare försöker du verka arg.

Min Fidel - australian shepherd hane, snart 9 månader - är riktigt tuff. Jag kan bli riktigt "arg" och ryta och tycka att jag är så tydligt arg mot honom och han verkar inte alls förstå. Däremot när jag blir arg på riktigt, eller ens lite irriterad - då far han iväg med svansen mellan benen. Tex om jag ber min sambo för åttonde gången att diska. Jag behöver inte skrika eller ens höja rösten - men han känner direkt att jag är irriterad på riktigt och ger mig utrymme.

Jag tror att valpar naturligt fattar arg, säga ifrån, nu räcker det och så vidare. Men vi kan inte kommnunicera det så bra.

Vidare är det många människor som tjatar. Tjatar. TJATAR! på sina stackars hundar. När jag ser en irriterad hund så markerar den en gång, kanske morrar eller backar, om den inte får respons säger den ifrån igen, kanske med ett hugg. Det är snabbt - tydligt - sa jag snabbt?

"Nej Fido vad gör du! Sluta nu, gud så irriterad jag blir, ursch dig får man riktigt skämmas över. Vad håller du på med egentligen NU LÄGGER DU AV!" Fast den som säger detta eller liknande saker kanske känner sig riktigt arg är det väldigt onaturligt och konstigt för en hund.

Min valp slutade när jag sa Nej högt och skarpt och direkt när hon släppte och kollade på mig började jag att leka med henne eller gav henne ett ben eller bara berömmde och det funkade hur bra som helst.. Meen nu har man mest på slutet bara sagt braaa och sen inget mer så det funkar inte så bra längre men det är juh bara att ge henne något asgott eller leka med en rolig leksak så ska man väl få det att funka igen:). Hon stannar upp och kollar på mig men fortsätter igen nu hehe

#1 Gah, skrev självklart ett långt svar till dig så trycker jag på en reklam, dumma ipad. Det du skriver är väldigt intressant, jag älskar att studera beteenden och det du säger stämmer in på min Pudel, som precis som din skiter blankt i om man ryter. En instruktör på kennelträffen sa när vi tränade Opsis med hundar att i "de vilda" är morrningar och skall i "bråk" inte så allvarligt, däremot när de tystnar- då ska man bli orolig. Jag kan ryta bäst jag vill på Penny när hon springer runt och har det skitskoj i trädgården, lös, eftersom hon smitit ut. När jag däremot spänner blicken, blåser upp mig och går spänt mot henne brukar hon inse allvaret och sänka huvudet och svansen, för då är det inte så skoj längre. Opsis däremot är väldigt signalkänslig och märker direkt om något är fel, behöver bara kasta en sur blick så slänger han sig på golvet.

Tassar in här, kan bli en intressant tråd. Är även jag väldigt intresserad i hundens språk, och älskar att observera.

Det är väl en jäkla skillnad på att förstå ett positivt inlärt förbudsord, och att kunna bli skrämd/hotad till att avbryta ett beteende? Tycker du inte det själv?

Alltså nu när min valp är vuxen kan jag ju säga ordet "nej" och hon vet att det betyder att hon ska låta bli eller avbryta det hon gör.

En valp vet inte att just ordet nej har den innebörden.

MEN en valp förstår ju att den gör fel om du ryter till den, men du kan ju säga "Pannkaka" eller vad som helst, för den vet inte vad själv ordet betyder.

Det är själva kommandot du behöver lära in.

Ordet "nej" förstår de såklart inte från början, då de inte kan svenska, i alla fall föds de inte med det.😉

En normal valp - alltså en som inte är ovanligt kaxig och tuff - kommer alltid respektera en annan hunds tillsägelse. Om den biter för hårt i ett syskon, syskonet skriker, så fattar valpen och lägger av. Om den beter sig respektlöst mot vuxna hundar kommer den vuxna säga åt på rätt sätt - svaga kroppsspråkssignaler för mindre övertramp, morrningar för lite värre beteenden, och ett hugg (inte för att skada) för något som verkligen inte tolereras.

Och valparna fattar det, ingen tvekan om saken.
Det är något vi människor gör fel, antingen med vårat tonfall, vår "avsikt" (hundar känner definitivt hur mycket vi menar det vi säger), om vi tar i hunden och i så fall hur vi gör det (för hårt, för "mjukt"), och så vidare.

En *arg* ton, även om man inte skriker, kan definitivt uppfattas som "Jag har ingen kontroll alls", så då lyssnar hunden inte.

Vi är inte hundar, så det är väldigt svårt att efterlikna deras beteende så de verkligen förstår, men kan vi göra det och behandla dem som hundar (jag vill inte ha några löjliga kommentarer om att vi i så fall även borde äta ur matskålar eller slicka våra egna rövhål😛), så är det långt på väg.

Men även mellan olika arter kommunicerar djur ofta bra mellan varandra. Man kan säga att det kräver "instinkt" som människor ofta saknar. Eller så är vi alla mer eller mindre "autistiska" med icke-människor.😉

En film för att visa vad jag menar med vuxna hundar som säger åt valpar nedan.

#7 jag håller helt och hållet med dig i det du säger! Vi har en 10 veckors valp som vi, när det går över styr, morrar åt och det lyssnar han otroligt bra på utan att vi någonsin har "lärt" honom vad det betyder. Men! Jag skulle bara vilja poängtera att det som tiken gör i den där videon INTE är ett acceptabelt beteende! Det visar givetvis vad det är du menar. Hur en tillrättavisande går till men en tik ska aldrig vakta resurser från sin egen valp!! Visst om valpen är skitdryg och försöker sno åt sig maten hela tiden men där var en valp som ville vara med sin mamma och tiken vaktade sitt godis mot den på ett väldigt brutalt sätt. Jag vill inte alls på något sätt säga att du har fel, jag tycker ju som sagt precis som du, men jag vill bara inte att andra ska tro att det där är ett ok beteende och anser att en annat klipp hade varit bättre att använda i detta fal.

Nej, en valp kan inte förstå ett "nej", det måste man lära in och befästa. Att börja ryta och ha sig för att "lära in" ett nej är ju heller inte ett särskilt bra sätt, man skall tänka på vilken typ av relation man vill ha, vill man ha en hackig relation som baserar sig på rädsla och obehag, eller vill man inte det. 

Visst kan man skrämma valpen till att sluta med något, skrämma fram kommandon, men varför skulle man göra det, man får inte vara lat när det gäller hundar och hundträning. Det finns ingen anledning till att vara arg på en valp, har man problem med ilska får man jobba med det och inte ta ut det över en hund, en valp "jävlas" inte, gör den "fel" så har den inte lärt sig hur den skall göra.