Jag har i mer än 20 år väntat på min alldeles egna hund. När jag fick reda på av uppfödaren att vi fick tinga vår valp grät/skrek jag av lycka. Hon är det bästa som hänt mig även om jag flera gånger under hennes valptid undrat vad jag gett mig in på… Den dagen hon tvingas lämna oss kommer jag bli helt förkrossad. Vill inte ens tänka tanken 😕

Jag kan sitta och bara titta på henne och känna hur lyckotårar tränger fram, bara för att jag är så lycklig över att hon är min ❤️ Kärleken till min hund går inte att beskriva, jag hade kunnat göra allt i hela världen för henne och mycket till!

Tell me about it. Jag fick lämna bort min. Det värsta jag gjort. Då kände jag typ som du gjorde, och hade känt hunden i fyra år. Mår fortfarande ganska psykiskt dåligt av det, och det var ändå ca två månader sedan.

Så nej, det är inte bara du…

Jag förstår precis. Älskade min första hund som mitt första barn. Var lättstött ett år efter hon avlidit om hennes namn kom upp. Älskar den nuvarande med och kan inte tänka mig hur livet utan honom skulle vara. MEN kärleken till mitt barn som jag skapat, burit och gett liv kan ingen eller inget slå.

Jag älskar mina hundar så mycket att jag gråter ibland, på riktigt. Kärleken till dom är obeskrivlig. Jag har aldrig älskat någon så mycket som dom. Jag älskar och uppskattar dom mer än livet. Jag kan inte leva utan dom, och jag kan inte andas utan dom. Utan dom är jag inte hel. Dom är min bättre halva. Dom är allt. Dom är mitt liv. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dom. 

*Nu gråter jag igen..*.

Bästa, underbara ni! <3

Jag har känt så för en av mina hundar. Det är ingen känsla som för mig kommer per automatik eller på en gång, utan det växte fram i vår relation. De andra hundarna har ja verkligen tyckt om och brytt mig om, men de relationerna kommer ändå inte i närheten av den jag hade med min stora svarta.

I know the feeling.. Va mer ledsen när min hund va dålig, än när jag o exet hade bråkat rejält.. Och när först hon gick bort och en månad senare gick min andra hund bort - höll förhållandet i typ 2 månader till.. Eftersom jag enligt honom va för "inne i mina hundar" och blev mer berörd när det hände nått med dom än honom.. Samt att han inte kunde acceptera att det inte bara är o "gå vidare" på typ en vecka när man mist båda sina hundar på en månad.. Och när nya valpen kom va hon ingen favorit hos honom, och då drog jag.. Är idag sambo och väntar barn med en underbar kille som vet o förstår hur högt jag värderar mina hundar/min hund. Eftersom han har sin baseboll som betyder det mesta för honom, så ifrågasätts inte "mitt hundliv" över huvud taget. Så kort o gott värderar jag min hund högre än min pojkvän (mitt ex) :P

#1 Åh, det känner jag igen! Jag hade väntat i 15 år innan jag både var redo, hade tid och ekonomi för hund 🙂
Samma här, haha. Jag får tårar i ögonen när jag ser på henne.
Härligt med starka känslor för våra djur!

#2 Åh, just det 😕 Det minns jag. Styrkekramar i massor 🌺

#3 Mm, dom säger ju att kärleken till ens barn är något speciellt 🙂

#4 😃 Det är något speciellt med hundar!

#5 Det stämmer nog. I början när jag fick hem Molly så var det lära-känna-stadiet och jag tyckte om henne. Men känslorna är starkare idag än då.
Det är lite häftigt hur man kan ha olika känslor för olika hundar, det är häftigt nog att man kan få sådana här starka känslor för ett djur! 🙂

#6 Det är rätt förståeligt 😛 Vi som har hund/hundar har ju de som ett stort intresse, en hobby så att säga (om man ska jämföra med att andra brinner för t.ex bilar).. en ganska allvarlig hobby och om ens partner inte kan acceptera så blir det rejält svårt.
Bra gjort av dig i alla fall, kan en människa inte acceptera ens hund så har man inte mycket över riktigt.

Det finns inget som kan beskriva kärleken man har för sina djur, det är en helt annan känsla än den man har för en människa, i alla fall vad jag tycker.

Det finns ett citat från en fransk poet som jag gillar väldigt mycket. Har även funderat på att tatuera in denna text:

"Until one has loved an animal, a part of one's soul remains unawakened." - Anatole France

#8 Bra citat 👍

Alltså. Jag har ju tre barn. Dem kommer jag alltid att älska och mitt liv skulle bli förstört om någon av dem dog/blev allvarligt skadad/illa sjuk. Min valp känner jag än så länge ömhet för. Vi får se vad som blir av den känslan:-).

Men kärlek till ett djur hoppas jag skiljer sig från känslan man har till sina barn faktiskt.

Ett boktips för er som gillar fantasy och hundar: Läs gärna Robin Hobbs Farseer-trilogi. Där spelar hundar och vargar stora roller. Och det är väldigt gripande. Underbara böcker i övrigt också!

Jag har hört att Robin Hobbs böcker ska vara bra. Ska definitivt kolla upp ditt tips :)

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=055357339X

den här är suverän. Finns också på svenska.

Min hund var efterlängtad och älskad redan innan hon fanns :') och det var kärlek vid första ögonkastet, och mina känslor blir bara starkare med tiden, sååå.. ja.. jag förstår absolut. Någon som alltid finns där, och älskar en villkors löst. Det absolut bästa som finns.

Massa kärlek till våran hund ❤️
Kan inte tänka mig en dag utan henne!
Och även massa kärlek till "extrahunden" Chili såklart ❤️

#10 De som inte vill ha barn kan nog inte jämföra kärleken mellan hund och barn, och för dom kommer nog kärleken till hunden vara störst :)

#13 Men eller hur? Någon som alltid älskar en om man bara ger ens hund mat, vatten, kärlek och motion (fysisk och psykisk). Det är så härligt! Allt hunden kräver av en är ompysslad och mat i magen, inget mer.

#14 Vilket fint kort på er 🙂

Jag var nyss ute i värmen i 50 minuter varav 20 minuter i rastgården där jag slängde ut godis och tränade inkallning. Brukar inte vara ute länge mitt på dagen när det är sol ute men ska snart iväg så ville göra Molly nöjd så hon inte är överaktiv när jag lämnar henne hemma. Nu är hon så otroligt trött och ser bara allmänt nöjd ut! Bara det är så härligt att se… lite hjärngympa och motion så har man en nöjd hund!

#15 Tack 🙂 Jag som ser ut som jag vet inte vad haha

#16 Du är fin du!

#17 🌺

#15: absolut. Alla vill och bör inte ha barn. Det är suveränt att man har valet att låta bli att få barn tycker jag. 

Och ja, hade jag inte barn själv hade nog en hund blivit viktigast. För mig, personligen

#19 Ja, det är så individuellt det där :)

Och jag tror att kärleken till en hund är okomplicerad. Den ger bara plus. Det gör ju inga mänskliga relationer. Att torka lite bajs är inget jämfört med djupgående skuldkänslor eller psykisk misshandel:)

#21 Men precis :) En hund (eller annat djur för den delen, jag grät floder när min hamster dog för flertals år sedan) kräver bara mat, vatten, motion, hjärngympa, omsorg och kärlek. Det blir inget tjafs eller drama, inget missförstånd som leder till tjafs och så vidare. Helt enkelt väldigt okomplicerad som du säger och det är riktigt härligt :)

ja:). även om HAN KUNDE BAJSA UTE NÅGON GÅNG!

😉

#23 Hahaha 🙂
När min hund inte var rumsren än så var det verkligen snabba puckar, hon tycker sitt bajs är delikatess! Min hund ville man inte bli pussad av sen ;) Hon var även expert på att lägga korvar i skor… haha!

Jag mår fortfarande sjukt dåligt och gråter i bland när jag tänker på min hund som dog för tre år sen, usch vad jag saknar henne😢

Hon var världens bästa hund❤️

#25 Styrkekramar 🌺
Ibland undrar man varför man ens köpt hund för man vet hur dåligt man kommer må när den dagen kommer då ens hund inte finns kvar och säkerligen år efteråt.

#26 Tack:)

Ja i bland undrar man.. Men jag skulle inte kunna leva utan en hund för man får juh så mycket av dom ❤️🙂

Kärleken till en hund eller att annat djur går inte beskriva. Mina djur som jag har och haft under mitt snart 17 åriga liv betyder mycket för mig. Utan dem hade det inte varit något liv alls. Jag har haft flera djur och alla har haft en stor plats i mitt hjärta och de som somnat in saknar jag fortfarande men visst finns de dom som har varit det där lilla extra. Som min border collie Tilda som gick bort för ungefär 1 år sedan, jag fick henne när jag var ett år (hon föddes hemma hos oss så det blev som bara att hon blev min) så jag har växt upp med henne enda tills ja var 15 och vårat band var stort, vi förstod varandra så väl. När hon somnade in var den värsta dagen i mitt liv och jag gråter då och då fortfarande för att jag saknar henne så mycket och kommer alltid göra det även om det snart kommer komma in en ny liten vovve i mitt liv snart.

Jag älskar mina djur otroligt mycket mer än vad jag kännt för en människa förutom min familj då men djuren hör ju till familjen.

#28 🌺

jag har alltid älskat djur mer än människor och än idag så håller jag mig till det, jag föredrar att vara omringad av djur som inte är som människan är än att vara med människor. För två år sedan så skaffade jag mitt livs största dröm, min första hund och det går inte att beskriva hur mycket jag älskar henne. Ibland blir man frustrerad och ibland blir man så arg att man vill gråta men att inte ha henne vid min sida är ofattbart. Jag tänker mycket på den dagen hon inte längre kommer finnas, trots att hon är 2 år gammal =P, och jag vet att f.o.m det dagen kommer inget vara sig likt. Usch och fy, må den dagen aldrig komma!

#30 Ja, även om dom är unga så tänker man på när dom inte längre finns 🤪 Knasigt!

#31 ja, det är ju lustigt det men då kan man även ta vara av alla stunder man har tillsammans =)

#32 Ja :) Min hund är bara 11 månader och jag tänker redan på döden, haha. Knasigt som sagt. Men ja, jag tror man får en liten spark i rumpan och ser till att njuta av tiden tillsammans med sin hund då :)